Ack, ack, ack
I dag var mitt uppdrag att vara på skolans parkeringsplats klockan 16.
Jag gillar verkligen att "veta vad som gäller" och kunna planera därefter.
Lätt och smidigt så där.
Visste ju också att vi skulle vara hiskeligt hungriga när vi kom hem tre kvart efteråt så redan på morgonkulan stekte jag kött och gjorde en potatisgratäng för då kunde jag ringa hem och be om markservice när det var dags att värma på gratängen.
Smart Malin smart!
Fast redan på morgonpromenaden "stördes" mitt schema för dagen inne i huvudet.
"Vi slutar tidigt" stod det i ett sms och så en glad gubbe.
"Tidigt". Jätte smidig, ospecificerad tid för en mamma som har lite ärenden innan.
I väg med de där skorna som jag skulle försöka reklamera.
Självklart gick det inte. Den snälla säljaren försökte lugnt och fint påtala att de aldrig haft just denna modell av sko i sin butik. Jag trodde verkligen att vi köpt ALLT i vår favoritsportaffär men tydligen är det inte så.
Han är ärligheten själv så jag är säker på att han hade rätt och förstår lika mycket varför jag inte hittade kvittot i går... Så på måndag ska jag gå till min stads duktiga skomakare och se om han kan ge en hjälpande hand.
Det löser sig, det löser sig, det löser sig!
Nästa ärende var att lämna in Herr´ns tipsrader. Jag är sannerligen inte hemma i spelavdelningen hos den stora matvaruaffären men nog kan kassörskor visa lite hjälpsamhet när de ser en som uppenbarligen gör fel.
Eftersom jag var lite stressad - skulle ju komma "tidigt" till den nämnda parkeringen - så rusar jag fram till speldisken där det stod en kvinna som måste ha tippat på allt som gick att tippa på.
Vinst hit, nytt spel dit, ingen vinst alls, gång på gång i sisådär en kvart.
Jag stod lugnt och fint utan att tänka en tanke på att glassen jag köpt nog smälte utan jag log vackert mot kassörskan och log ännu vackrare mot kassörskan som inte gjorde ett handtag med hopp om att hon skulle förbarma sig över mig. Icke. Inte en chans.
Bakom mig började det trampa en massa karlar. De hängde vid små bord och stirrade lika mycket på "spelkvinnan" som jag.
Efter en lång, lång stund var hon klar. Äntligen! Trodde jag!
-Nummer 47! säger kassörskan då.
Dra på trissor! En nummerlapp skulle man ha. Nu förstod jag varför alla karlarna stod i en rad lite bakom och inte i en kö. JAG HADE STÅTT I EN KÖ SOM INTE FANNS!
Eftersom jag numera har övergått till att bli ett riktigt rivjärn så höjde jag rösten och deklarerade:
-Snälla människa, du har ju sett att jag stått här i kö mycket längre än alla karlarna så nu får du faktiskt vara så snäll och hjälpa mig först!
-Det får jag inte, de blir jätte sura på mig då.
-Jag blir ännu argare om du inte hjälper mig först!
Jodå, jag fick hjälp direkt. Men motvilligt. Det stör mig!
Hej du!
Hittade av en slump bloggen och blev glad av att märka att du fortfarande bloggade=)
Trist med kösystem utan att det egentligen finns en kö:O
Jag tog ingen nummerlapp på Teknikmagasinet för en tid sen (hur sjutton ska man kunna göra det när lappmaskinen inte syns!!!) och stod snällt och köade gånger två.
Inte kul alls:(
Ha en trevlig helg och vad fin han är fortfarande er vovve=)
Ja, det finns många anledningar till att inte spela en massa! ;-) Och sjuttsingen vet om inte det är spelandet som (till en ganska stor del iallafall) gör att jag inte ids handla i tätortens "lanthandel"!? För allt som oftast är det ju nån gravt spelberoende före en i kön där (jag måste tyvärr dit ibland för att hämta ut postpaket och dylikt), och det tar verkligen en evighet när det är massor av tipslappar som både ska kollas och spelas om och f-n och hans moster!! >:-I
