Nu är det (UPP)kört!
Kommer ihåg att det var ett enormt oväder då han måste ha fyllt jämt, jag var inte så stor och tyckte det var rysligt spännande. De flesta var nervösa, först om gästerna skulle kunna komma och så om de skulle kunna åka hem... Vad jag minns så gick det bra.
Färden mellan sonens 18-årsdag och den 15 december i år har varit inte bara enormt hostig för mej utan även pirrig. I går var det superduper pirrigt i magen hos mig då vi satt och pratade då vi fikade på kvällen.
Jag insåg att denne unge man har haft goda och kloka föräldrar för hans lugna inställning var klockren:
-Jag gör mitt bästa!
Ja, mer kan man inte göra när man kör upp men en mamma vill ju så innerligt gärna att det ska gå bra för barnen och så sitter man där och kan inte göra ett dugg. DET är det pirriga på något vis.
Jag behöver väl inte berätta vart mina tankar har varit i dag hela jobbardagen, jag har tittat på klockan och sett visarna gå så sakta... Jag ville ju ha ett glatt telefonsamtal. Hoppas, hoppas, hoppas!
Så ringde det ungefär tio minuter innan hans uppkörning skulle vara klar.
Kära tid, om han har fått sluta köra NU, då måste det ha varit katastrof?!
-Jag har klarat det mamma!
Ni förstår så glad jag blev!!!
GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS!
Farmor ringde sedan och ville ha hem en tårta till barnbarnet.
Det fanns EN tårta kvar nu på kvällskvisten, med en tomte.
Jag frågade om de kunde skriva dit Grattis till körkortet på tårtan eller få dit en bil på något vis.
De verkade lite förvånade över att få frågan men fann sig snabbt med att de kunde snabbt fixa ett kort att sätta på kartongen. Såklart att det gick bra det också!
Just vid sådana här tillfällen vågar åtminstone inte jag att beställa något i förväg!
Åh, vad härligt, roligt och underbart! GRATTIS, säger jag också! :-D
Ja, nu minns jag fotona du visade från bröllopet - kostymen osv! Båda två var så jättefina då ju, och klart sonen kan ha samma "suit" om ett halvår igen! Mössan är kanske redan beställd,förresten!? Tror dottern här sa nåt för ett tag sen om att hon hade gjort det iallafall. Det ska ju tydligen inte bara vara en studentmössa numera, utan en personlig studentmössa!? 8-I Men namnet och utbildningen osv broderat på den... Vad den kommer att kosta förträngde jag! ;-)
Åh vad kul....gratta honom. Vet ju alltför väl hur det är, mellansonen tog ju sitt körkort i Juni o såklart var jag hur nervös som helst....Nu är det minstingens tur att ut o övningsköra (ja, puh...nervöst igeeeeeen), hon är mycket "tuffare" än killarna...
Hur är det med dig nu, har du repat dig från förkylningen? Hoppas det så du har ork o kraft nu när dopparedagen närmar sig ;)
Ha det fint vännen, kraaaaaaaaaaaaaaaaam
Meeen, kom ju på att den 15-onde dec för 7 år sedan körde ju jag upp :) Så supernervöst, men jag var nog den ende som gick ner i december istället för att gå upp...när jag är nervös så blir det många toabesök om jag säger så :)
Kram igen
Men så kul! Det är en stor dag i ens liv att få körkortet! GRATTA från mig!
Känner igen mig i det där att man vill sina barns bästa och ibland bara kan titta på - inte kunna göra eller påverka någonting...
Kraaaaaaaaaaam!
Liza
Grattis till sonens körkort så glad jag blev när jag läste det gått bra! Det trodde jag också det skulle göra.
Ett tag fram över kommer jag inte att kommentera här men givetvis följer jag din fina blogg.
Jag är gipsad i handen/underarmen och det är jobbigt och tungt att skriva med gipset.
Önskar dig och familjen
ETT GOO NYTT ÅR 1912
kram
