Blogga, ett sätt att umgås!

       

Lite knäckt

Ibland kan man verkligen känna sig lite knäckt.

Den här veckan har jag haft den känslan.

 

Jag får känslan av att tekniken lekt "bus eller godis" med mig hela veckan.

Det ligger väl i tiden?

 

Hela förra veckan strulade min e-legitimation på jobbdatorn.

Vår supportavdelning påstod att en ny version var på gång och den skulle släppas i mitten/slutet av förra veckan. "Vi kan inte hjälpa dig mer innan dess."

Jag är alldeles för snäll och beskedlig så jag nöjde mig med svaret.

Men när det  i måndags fungerade hos alla andra utom mig deklarerade jag surt att jag minsann sitter kvar här tills det fungerar!

Jag satt där från 8-11:30.

Tänk vilken tur att jag har headset och inte behövde hålla i en telefonlur.

Det var tre karlar inkopplade i fallet.

Till att sluta av med var hela datorn rensad och det ställer också till trubbel.

Men jag kunde glädja mig åt fungerande e-legitimation.

 

På hemmaplan är ju datorn också rensad.

Jag är av gammal natur som gillar när allt är som vanligt.

Nu var inget som vanligt. Ingenstans.

 

Hur i hela friden kunde jag komma på den geniala idén att i denna "veva" uppdatera min lilla telefon?

Jag borde ha förstått hur det skulle sluta...

Jag borde inse att jag inte är teknisk.

Efter lång uppdateringstid så skulle jag ange min pin-kod.

Hux flux trodde uppenbarligen telefonen att jag ville byta kod. Konstigt.

Jag kunde inte förstå det på annat vis.

Jag vill ju ha det som vanligt. Att ingen kan förstå!!!

Men okej, jag får väl ta en ny då.

"Upprepa din nya kod"

När jag blir så där irriterad är det som om både minnet och hörseln försvinner.

-Vad tusan slog jag nu då? Tror jag chansade tre-fyra gånger.

Så skulle PUK-koden in.

Springa i väg till mappen med viktiga papper.

-Ogiltig kod. SIM-kortet låst.

 

Det är här någonstans jag känner... Ja, ni förstår.

Jag ångrade mig djupt för att jag gav mig på det här just denna dag.

Men nu hade jag ju redan "skitit i det blå skåpet".

 

JAG ORKAR INTE MERA!

 

På mitt papper med PUK-kod stod det iallafall ett support-telefonnummer med dygnet runt jour.

Det var bra!

En liten kö bara.

Skönt att veta att jag inte är ensam. ;) (För inte är väl supportfolket på fikarast efter klockan 21?)

 

-Vi får inte lämna ut PUK-koder per telefon.

-Men vem har ändrat den då????? Utan att tala om det för mig!

Karl´n i andra ändan var väldigt lugn och fridfull trots att jag inte var det.

Det är bra.

Han påtalade att om jag hade min inloggning kunde jag hämta den på internet.

Genialt! Inloggningen kan jag.

En helt annan PUK-kod än den jag trodde var min.

Att de ändrar utan att jag vet om det!!!

 

Det blev frid och fröjd iallafall, bara till att komma ihåg den nya PIN-koden.

Om jag inte tar en endaste liten ny uppdatering kan jag säkert leva i "lugn och fred" i flera år framöver?

 

Så när jag dagen därpå skulle anteckna nya PIN-koden och PUK-koden i min "Viktiga papper pärm" på jobbet (det är jobbtelefonen alltså) så upptäcker jag att DÄR står ju den där PUK-koden som jag hade "fått" kvällen innan.

 

Himmel och pannkaka. Inte konstigt att det inte fungerade då jag envisades med att slå in siffrorna för den GAMLA telefonen. Att jag hade gamla papper på lager hade jag inte en endaste tanke på.

Så irriterande det är när man själv är "boven" i dramat. ;)

 

Men vad säger man?

Själv är bäste dräng?

Slutet gott, allting gott.

 

Jag känner mej exakt lika hjälplös i denna lösenordskodade teknikvärlden. Skulle behöva en pärm hemma med koder och lösenord till alla möjliga ställen. Det är flera internet platser som jag redan nu glömt... Oftast är jag själv boven i dramat, för mitt minne inte alltid är klart.
Vilken himla tur att slutet var att allt löste sej!

Grrrrr....
Jag känner din frustration.
Alla dessa koder man ska hålla reda på.
Jag hatar då det blir en förändring...
Tur att det ordnade upp sig.
Kram!

Irriterande, minst sagt!

Hoppas din fredag blir utan någon irritation....

Åhh Malin! Jag vet hur det är ändå skrattar jag åt dej. Undrar när det kommer drabba mej?
/P

Jag tyckte du höll dig lugn! Det hade brunnit för mig och jag hade förmodligen kastat nåt i väggen. Eller alla saker....kanske....