Blogga, ett sätt att umgås!

       

Min lilla unge

Om fem månader är det på pricken den första dagen jag inte har en endaste liten kotte att ta fullt ansvar för.

Helt och fullt. "På riktigt".

 

Självklart kommer mina barn att vara MINA BARN så länge jag lever!

 

Men om fem månader är mitt minsta barn myndigt.

Det är stort.

 

På sistone har det kommit fler och fler tecken på att hon ÄR stor.

Dels att hon klarar sig själv så bra förstås, men det anade jag ju att hon skulle fixa.

 

Jag tänkte mera på några grejer nu den sista tiden.

Härom veckan mms:ade jag en bild på en röd täckkappa sedan 50-talet som farmor hade hängandes uppe på vinden. Jag frågade om jag kunde ha den på mig bland folk. ;)

Den ser nästan ut som de kapporna som finns ute i handeln nu. Fin, varm och go.

Farmor hon köper alltid fin kvalité hon.

Så passade den mig som hand i handske.

 

Jag "visste" ju vad hon skulle svara! Jag har ju varit med förr.

Men döm om min förvåning:

-Det går bra!

 

Oj. Hon skrev nog fel. Jag hade ju ändå tänkt ha kappan här på hemmaplan när jag och min vovve var ute och gick. Vad hon än sa. Men ändå lite "kul" att det var okej. ;)

 

Så i går när jag hade besök här och vi gick förbi trädet där jag ALLTID har tagit en höstbild på min hund bad jag henne ta en bild på MIG istället.

Anade ju att hon skulle säga "trams och larva dig inte" men icke.

Dock är det inte fotografens fel att jag inte kunde hoppa så där som jag hade tänkt mig men lite, lite fastnade jag ju. ;)

 

Sedan fortsatte jag att hoppa runt där i de vackra löven för om man lever på hoppet har man det kul och bra!

Inte ens då fick jag några "tillsägelser" så då var jag bara tvungen att berätta för henne att det kändes som om perioden med "pinsamma mamman" var över.

 

-Äh, vi är ju bara på landet.

 

????

Ha-Ha! :-)

Må så vara att ni bara var på landet, men jag tror nog att du lär få hänga med henne på lite storstadsgrejs också vart det lider!! Utan några pinsamhetsfunderingar alls! :-)

Och en kappa från 50-talet är väl förresten bland det hetaste man kan bära denna höst!? Håll hårt i den, så den inte slinker med till stan när hon återvänder dit efter helgen! ;-)

Apropå att ha fyllt 18, så träffade jag nyligen en av mina gamla tränarkollegor från flicklagstiden. Hennes dotter ska åka till Australien nångång kring jul och bli borta i ett halvår. Ingenting är planerat i förväg, utan hon och en kompis åker bara dit och ska sedan försöka skaffa sej jobb och så där när de väl är på plats. Mamman var ju "så där glad" över detta, men när barnen är myndiga så kan man ju faktiskt inte förbjuda dem även om det är exakt vad man helst skulle vilja göra! <:-)

Ja, det är strongt gjort att inte sätta käppar i hjulen för lagkamraterna, men ändå att ta ställning. Synd att det ska behöva hända i alla fall.
Yngsta dottern är en 96a och fyller 18 i maj och det känns underligt att jag har så "gamla" barn! Särskilt som jag fick visa leg på systemet förra året...!
Röd kappa! Från 50-talet! Hetaste heta inom kapp/jackfronten! Bär den med stolt hållning!

Hahaha! Ni är för härliga! Och du är förmodligen en av de coolaste mammorna man kan ha. :)

Du måste vara den ursnyggaste lantis någonsin? Haha, du är för härlig. Det där med stora barn skrämmer mig enormt. Jag såg nu till att det blev hela åtta år mellan mina och det är jag oerhört glad för idag. Men nu är det bara fyra år kvar tills hon också är myndig.
/P

Jag kör flera olika lantbrevbärar turer och några få stadsbrevbärarturer. Det är för jag är vad vi kallar för en mästerhoppare. Det är sällan jag kör två dagar på raken på en och samma tur. Nu har jag dock kört samma tur både fredag och idag!

Visst går tiden snabbt för en mamma då det gäller deras Barn. Rätt som det är, så är dom vuxna.
Härligt med ditt hoppande, för man ska gjöra det som faller in. Hoppa du på. En underbar hösthopp bild.

Hoppas du får en sån fin dag du bara kan nu.
Kramen från mig!

Ha ha, jag ser fram emot den där tiden med skräckblandad förtjusning kan jag säga. Min bästa kompis dotter blir snart 13 år och det verkar vara en jobbig period. Minns inte själv att det var så jobbigt när jag var 13 men det är säkert tuffare tider i dag, usch.
Kram

Mohahah; ni är underbara! Så fort tiden har gått minns en liten rar tös som jag blev vän med i Lunarlandet och nu är hon snart myndig. Att hon skulle arta sig väl har jag aldrig tvivlat en sekund på med en sån god läromästare till Mor.