I lust och nöd

Jag förstår varför man aldrig behöver gå till Guds hus (är nog lite fast i Estelle-träsket i dag) och svära "I nöd och lust" när det gäller de egna barnen.
Mamma är där ändå. I lust och nöd. I nöd och lust.
Som en klippa i stormen.
När de förtjänar det och när de inte förtjänar det. Jo, det finns sådana stunder också... Men då behövs man extra mycket, fast det förstår de aldrig...
I går fick sonen och hans lag spela på en allsvensk plan. Jätte kul att få var DÄR!
Sedan tog det där jätte roliga slut...
Prata om fina läktare! Bra utsikt.
Ja, gör man sitt bästa och det inte räcker så får man vara nöjd med sin insats iallafall. Det är ju ingen nödsituation iallafall.
Det bestämmer vi oss för.
I morgon är det dags igen, jag hoppas på lust! Massor med fotbollslust.
I kväll har jag snickrat ihop inbjudningskorten till studenten. Det är lustfyllt. Sådant pyssel gillar jag skarpt.
Studenten/målvakten/sonen bara skrattar men låter den arma modern hållas.
Han vet hur en slipsten ska dras.
Långhelgen

Helgen som gick var ju extra lång eftersom hela familjen var ledig torsdag - söndag.
Fast jag vet i tusan om jag märkte så mycket av det, jag har så lätt vid att vänja mig just vid låååångledighet!
Det känns som århundraden sedan jag satt hos min arma moder och tjatade om att "Jag har iiiiiingenting att göööööra!" Nu är jag tvärt om, här finns alltid att göra.
Helgen tillbringades mycket utomhus, förutom då jag för säkerhets skull, provbakade den där studenttårtan igen. ;) Jodå, den var lika god och godkänd som förra gången.
Här har vi de senaste tjugo åren delat trädgårdslandet med farmor. Traditionen har varit den att hon har tagit så mycket jord hon vill ha och så har jag tagit resten. Nu på senare år har jag fått mer och mer...
Nu i helgen tyckte jag att det var hög tid att ta tag i det där landet, då visade det sig att farmor inte ville ha någon jord alls. Så här stod jag med fem fröpåsar och världens största land. Hallelulja!
Jag hade inte tänkt plantera så mycket jag heller...
Stort land betyder mycket ogräs.
För att göra trädgårdsarbetet roligare så fick jag en jätte fin frisyr av den blivande frisörskan.
Det är mycket trevligare att rensa ogräs när man är snygg i håret.
Nu har jag ett stooort land med blommor och prydnadspumpor. Inte den minsta lilla grönsak!
Själv tog "frisörskan" på sig en snygg sommarklänning då gräset skulle klippas och ni, det stämmer lika bra på gräsklippning. När man är/känner sig snygg jobbar man bättre. ;)
Ett litet tips bara.
Jag blev lite orolig...

Den här synen har inte varit så vanlig de sista tre åren därför var jag tvungen att "dokumentera" den på studs.
Det var nästan så att jag var på vippen att kolla om "ungen" hade feber.
Jag har ju en av varje sort som ni vet... En tycker jag pluggar jämt...
På gott och ont.
Man får vara som man är men man fixar sig väl inte minst nio VG i gymnasiebetyget om man inte har pluggat något förstås... Det har nog pluggats lite i smyg... Kanske, vad vet jag?
Ett mammahjärta är nöjd och belåten när det går bra för alla barnen.
Det är hur eller hur verkligen nedräkning till avslutning både i gymnasiet och nian här hemma hos oss.
Jag har förresten fått "påstötningar" att jag har ett nytt intresse.
Ja, inte joggingen då för det är lite nygammalt. Har bara haft uppehåll i sisådär ett år... Det intresset kommer och går. Det jag gör nu flera gånger i veckan är, håll i hatten, TAR FRAM STRYKBRÄDAN OCH STRYKJÄRNET!
Jag som har uttalat mig i att "Stryka, det är slöseri med tid!"
Äsch, jag är väl inte sämre än att jag kan ändra mig. ;)
Tantvarning, tantvarning, tantvarning!
Det springer på!

Jag tror bestämt att musten gick ur mig där i söndags i samband med all spänning i Citymatchen.
Det började förresten en ny tjej på mitt jobb i måndags och hon hade full koll på att City vann och all spänning som slutet bjöd på. Trevlig tjej måste jag säga. ;) Fast hon var tydligen tvingad att hejja på Liverpool...
I måndags hade jag min sämsta jobbardag någonsin. Vilken kund jag än skulle jobba med så var det något som trilskades. HELA DAGEN! Jag blir galen på mig själv att jag inte ger upp utan jag tror att jag kan lösa allting. Tyvärr är jag ju lite "känd" för det i min kundkrets... Hade inte tid att stanna kvar heller eftersom jag skulle på fotboll så prata om stressmoment men en minut över fem var jag faktiskt klar, mot alla odds.
Fast då var jag sur, trött och sliten...
Eftersom det är två målvakter i laget så var det min sons tur att sitta på bänken så jag fick ladda batterierna lite där i 90 minuter. Lite hälsosamt. Nästa vecka är det min tur att stå i kiosken och det är faktiskt det enda jag är emot i fotbollssammanhang. Sonen såg lite "chockerad" ut när han visade mig den där kioskschemalappen. Han är så van vid "det fixar jag" inte meningar av negativare art... Jag är liksom inte den som bangar men att komma in där som kioskpersonal en - två gånger/år, inte veta några rutiner, vart något finns osv. Det är inte "min grej". Jag vill ha full koll, ordning och reda och när jag är på fotboll vill jag se fotboll!!!
Det finns en tid innan jag var fotbollsintresserad och då var jag med i "damklubben" här hemma och då ingick det bland annat kioskuppgifter. Då skulle "tanterna" ha schema och vi skulle stå där varsin gång. Att jag självmant erbjöd mig att stå varje gång gick ju inte för sig. Det skulle vara rättvist och jag vet inte allt. Hallelulja. Några fasade just för sina kioskgånger men gillade att pyssla vinster till lotterier t.ex. Smidighet, nu lär vi oss att stava till det. Låt folk göra det de gillar och är bra på då går allt som en dans.
Nu ska jag jag göra det jag är himla bra på - sova och det är exakt vad jag behöver just nu, med ny energi och ork kommer jag inte att irritera mig på ett endaste litet dugg.
Så skönt att återgå till ordningen! =)
Så sportigt

Den här veckan har jag kommit igång ordentligt med träningen efter april månads "downperiod" på den fronten på grund av evigt hostande... Men nu så!
Har joggat en mil. Ni såg att jag inte valde ordet SPRUNGIT hoppas jag.
Det går nämligen inte så fort...
Men det gör inget tycker jag. Huvudsaken är att jag håller i!
Har fördelat den här milen på fyra tillfällen också...
Så, nu har jag inga mera hemligheter.
Det låter ju dock så mycket häftigare att säga: Jag har sprungit en mil.
Denna dag känns det dock som om jag har tränat hjärtat tillräckligt.
Jag har aldrig tidigare sett maken till fotbollsmatch och jag har sett ganska många.
Den sista halvleken var lång som en månad. Minst!
Var alldeles "tagen" och kände bara "Det är inte sant, sådant här händer inte!"
Men det gjorde det.
CITY VANN LIGAN.
Drömsaker

För en sisådär snart 11 år sedan såg det ut så här på vår trappa.
Den svalkande stentrappan har alltid varit en favorit på sommaren för min fyrfota vän.
Trappor gillar jag också och skulle verkligen vilja ha en fin och lyxig.
Att folk drömmer om nya kök och badrum har de flesta hört talas om men jag har inte hört en enda som vill ha en ny kökstrappa.
Jag vill ha en stor och fin trappa. En plats som man kan slå sig ner på och filura lite med sin kaffekopp.
Njuta av livet helt enkelt.
Den vi har tycker jag är usel med tanke på "mysfaktorn" som jag är ute efter.
Skuggig och minimal men som sagt uppskattad av hunden så nog har den sin funktion ändå.
Jag brukar sätta mig där och göra honom sällskap när jag målar tånaglarna...
Något som jag bara gör på sommaren. Målar naglarna alltså. Sällskapar med hunden gör jag året runt.
Det rullar på

Som jag har konstaterat förut så har jag som mamma inte ett dugg "bråttom" med barn nummer två.
När man inte har bråttom och man inte raskar på ett dugg ja då går det istället jätte snabbt. Visst är det konstigt?
Det här med övningskörningen har verkligen gått i raketfart. Med "ettan" körde jag inte så mycket i början, då var det pappan i huset som satt brevid mest hela tiden. Ja, jag var inte ens med i bilen eftersom det kördes då de ändå skulle någonstans. Läs fotbollsträning, fotbollsträning och fotbollsträning!
Nu har jag verkligen fått vara med från start men det gick så fort "från noll till hundra" så fort att jag har knappt har hängt med i svängarna.
I går skulle hon få premiärköra från parkeringen på Friskis & Svettis.
Hon såg LITE överraskad ut när jag lämnade över nycklarna och satte på skylten direkt. Jag trodde att det var en "lugn tid" så att det var jätte passande med premiärstadsövning just då.
Vi väntade en liten stund så att de som skulle åka skulle hinna ge sig i väg men när det var bara stillastående bilar ja då kom en ut och lite skämtsamt gjorde tecken "Akta min bil" men med glimten i ögat!
Hon skulle bara vetat att detta var en väldigt färsk övningskörare!!!
Precis som jag visste innan så gick det jätte bra och lika bra gick det när vi hade "turen" att komma bland vimlande människor och bilar som just hade varit på cirkus...
Protest

Jag har alltid böcker på gång.
Jag har många gånger påtalat att vi har ett helt suveränt bibliotek här ute på landsbygden tack vare en helt otroligt engagerad bibliotikarie. Hon har ett stort kunnande och är serviceinriktad till max.
När jag var hos henne för ett par veckor sedan så berättade hon att biblioteket nog skulle läggas ner.
Jag var säker på att det var ett illasinnat rykte. Tre och en halv timma varje vecka är de öppetider som kommunen har servat med. Hur många kronor kan de spara på det nu när de ändå ska hålla skolbiblioteket öppet?
Jag är av den natur att jag inte bara kan säga ja, tack och amen när något är knasigt.
Hur som helst måste jag få undra och jag måste få ett svar. Jag mailade i väg till bibliotekschefen. Hon om någon borde iallafall veta om ryktet var sant.
Det var tyst från den där chefen... I flera veckor!
Istället får jag läsa i vår lokaltidning att biblioteket ska läggas ner.
Attans! Det var inget rykte.
Efter denna artikel får jag iallafall svar från chefsdamen.
"Eftersom det bara är du som har protesterat så står politikerna fast vid sitt beslut."
Men hallå!
HUR SKA MAN KUNNA PROTESTERA MOT NÅGOT SOM MAN INTE ENS VET SKA SKE?
Så nu har jag mailat de där politikerna.
Någon rättvisa måste det vara i hela kommunen.
Elva år

I går var det exakt elva år sedan den allra finaste hunden såg dagens ljus.
Säger varje år att "jag minns det som i går", när jag fick telefonsamtalet om att min hund hade gjort entré ut i livet. Sedan började den åtta veckor långa väntan innan han fick komma hem.
Födelsedagsbarn ska firas med pompa och ståt.
Jubilaren fick elva stycken "korvljus" (jo, det ser du allt bara du har lite god fantasi!) i sin mat och så fick han ett nytt gosedjur som han fattade tycke för på en gång.
Det allra bästa, förutom maten, är annars i vardagslag att gnaga på en pinne. Han har lärt upp sig av sin matte, hitta roligheter som inte kostar skjortan!
Det är lite sorgligt det här med "stora" födelsedagar också för nog är det så att han på sista tiden blivit en verklig pensionär, lite skraltig med ålderns rätt men varje morgon då glömmer han det och rusar glatt fram till sin grannkompis. Det är så härligt att se hur den gamla hunden försöker få igång leken med sin bästis.
Han orkar inte så länge men det är en fröjd att se att de alltid håller koll på varandra och vill börja varje dag med att leka med varandra. I typ några minuter...
Pengarull

Här har jag den senaste tiden ägnat varje ledig tid till mina foton, som jag redan har berättat...
Jag gillar verkligen det här med foton och jag gillar att engagera mig och gör det med liv och lust medan klockan bara springer på varje kväll.
Tiden går fort när man har roligt, så sant som det är sagt.
Nu skulle jag ha den snyggaste, bästa, finaste studentskylten. Naturligtvis.
Först tänkte jag pyssla en själv men blev lite slö ändå... Om jag bara beställer en tjusig bild så ska jag leta upp plakat, inplastning och pinne. Nej, det fick bli en färdigmonterad iallafall. Någon måtta får det vara på snålheten, jag är ju bara studentmamma två gånger i mitt liv!
Jag hade fastnat för en bild där jag tycker att han var så himla fin, sittandes i skottkärran men den blev inte så bra när den förstorades. Petig. Jotack.
Så jag fick inkalla experthjälp i form av den mest kristiska person jag har i min närhet. Även kallad dotter och lillasyster. Hon hade inte den minsta beslutsångest så jag körde på hennes linje vad gällde bildval. För enkelhetens skull men texten, den sätter jag själv.
Som hon har skrattat här bakom min rygg.
Men jag gillar faktiskt att testa och prova mig fram och kolla tusen miljoner gånger att jag stavat rätt och fått med rätt siffror.
Kostar det 428:- vill jag ju ha valuta för pengarna!
Men nej, jag har inte dragit till med "Kram från mamma" eller något som hon började fnissa om.
Jag skulle vilja ge ett råd till alla som har små barn.
Börja spara pengar redan nu.
Körkort och student slukar pengar!!!
Malin, snart en pensionär?

I förra veckan var den en så kallad "Klubbkväll" på Apoteket.
Man fick rabatt (som ni tidigare sett) på hela sortimentet, som klubbmedlem förärades du också med duschcreme i orignalförpackning och så fick man smakprover, tänkte jag säga.
PRODUKTPROVER ska jag nog kalla dem.
Ett himla bra sätt att prova på nya produkter och kanske finna en ny favorit som man aldrig någonsin annars hade upptäckt.
Bland alla små prover fanns det både dag- och nattcréme med "anti-age".
Som om JAG skulle behöva sådan!? ;)
Självklart var jag ju tvungen att testa och den kändes behaglig och bra i båda varianterna.
Men jag undrar jag... Jag har nog förstått det hela helt tokigt.
Provade i fredags och i går sa en man så här till mig:
-Ja, när du växte upp på 60-talet då var det väl....
-VÄXTE UPP PÅ 60-TALET??? Vet du vad, då var jag inte ens född!
RIDÅ!
I dag var jag ute och gick en skogsrunda och på den rundan brukar en ganska nybliven pensionärstant vara den enda jag träffar på. Åtminstone på två ben! Hon blir så glad varje gång och vi pratar några ord.
I dag frågade hon lite "pillilmariskt", som om hon gått och tänkt på det länge:
-Hur många år har du kvar till pension då?
-TJUGOFEM!
Så såg hon lite skamsen ut...
Jag ska aldrig köpa någon originalförpackning av den där ålderscremén!
Nostalgitripp

Till den här helgen hade jag inga "måsten".
Absolut ingenting. Himla skönt måste jag säga.
Så när den ena frågade om vi kunde ut och övningsköra kunde jag direkt svara ja. Så gav vi oss ut. Det har verkligen gått fort med hennes utveckling. Jätte duktig tjej!
Sedan kom den andre och frågade om jag ville följa med på fotboll och se kusinen spela match, lika direkt svarade ja. Det blev en spännande match.
Jag måste också passa på att säga att jag har himla bra barn, när matchen var slut ringde jag hem och bad tösen sätta igång med maten så när vi kom hem stod det taccos på bordet. En del har det bra!
I kväll har jag haft en riktig nostalgitripp, bland tusentals foton. Jag letar bild till studentskylten.
Hittade en alldeles perfekt - till den blivande frisörskan.
Det var ju dock inte lika akut som att hitta en bild med bra skärpa, sonen och minst en boll.
Uppenbarligen gav vi inte "ungen" en enda boll när han var liten...
Frida, finns det bollar att klistra in i "ditt" bildbehandlingsprogram? ;)
Det var dock jätte lätt att hitta både bra och fina bilder på vår minsta kille i familjen, eftersom han inte ska ha någon skylt får han vara med här istället.
På tisdag blir han elva år!
När vitsippan blommar

Det finns grejer som jag tänker att jag ska göra någon gång och så blir de ändå inte av.
En del saker "mognar" och blir av när jag har tänkt en längre tid på dem men en del blir aldrig "flygfärdiga".
Sedan barnen var små har jag varje år när vitsipporna blommar drömt om att stanna till vid ett ställe på vägen till den större staden där det är ett hav av vitsippor. Placera dem där bland alla blommorna och ta ett jätte tjusigt foto. När solen skiner är det så vackert så det är inte klokt.
I och för sig åker jag inte där så ofta men på Valborg skjutsade jag in sonen och hans kompis som skulle på fest. Det var liksom inte läge att kräva att han och syrran skulle slå sig ner bland vitsipporna så att mamman äntligen fick föreviga sin dröm. Jag är några år för sent ute så att säga.
När vi åkte hem så övningskörde tösen och vi hade handlat hem glass som behövde komma till frysen så det var inte så bra att stanna nu heller men nu när kameran var med så körde jag en snabbvariant. Väldigt snabb - genom bilrutan.
Så man kan väl ändå säga att jag har uppfyllt min dröm lite. Utan barnen och på fel sida av vägen för på den andra sidan är vitsippshavet.
Jag har iallafall fått se det vackraste vitsippsstället i full blom.
Jag gillar rabatter

I dag när jag skulle åka hem från jobbet skulle jag bara handla lite. Nästan ingenting alls faktiskt.
Lite färskvaror är det ju alltid som behöver fyllas på med men annars handlade jag som en tok i förra vecka.
Jo, det var lön då...
Det som förvånade mig i dag var att "nästan ingenting" behövde fyra påsar att bäras hem i och gick loss på lite drygt sju hundra kronor...
Förra veckan var det annat, då fick jag nästan betalt för att handla.
Okej, det är mitt egna sätt att räkna men jag var lite lyrisk över att jag fick rabatter överallt.
Jag gillar rabatter så mycket och då menar jag inte bara sådana som blommar.
20:00 + 39:80 + 149:70 + 195:72 = 405:22
Fyra hundra på ett bräda, yes!
Bara genom att besöka blomsteraffären, medicinaffären, klädaffären och slutligen mataffären.
Kan man tänka sig!
Nu ska jag inte fråga hur mycket det är "normalt" att handla för i veckan...
Istället berättar jag hur glad jag är över att min goda bloggvän, Frida, låtit mig upptäcka ett alldeles gratis bildbehandlingsprogram. Tänk så många kronor jag sparar nu då!!!
Till att sluta av med blir jag rik som ett gammalt troll.
Nyhet i kexhyllan

När jag handlade i förra veckan så sprang jag på dessa kex som jag aldrig sett maken till förut.
Självklart var jag tvungen att prova.
2 paket för 30:-, ja då tar man ju just två paket på vinst och förlust.
"Smeten" där i mitten var somrigt god men tanken gick mera till jordgubbsglass än till cheesecake.
Fast jag är inte så svårflirtad just när det gäller godsaker, det mesta slinker med.
Ett paket gick åt i rasande fart när det ställdes fram och det andra det ligger fortfarande kvar i skafferiet.
Bra att ha lite "på lut" om det kommer hux-flux-besök.
Citykläder utlånas

-Jag längtar till skolan!
Det är då sannerligen inte ofta jag har hört min son säga så. Men efter Valborg var det ett faktum.
Ja, inte beror det på att det snart är mindre än en månad kvar i skolan utan grejen var ju den att han som vanligt inför derbyn med United hade gjort ett vad med kompisar i klassen.
Om City vinner ska de andra gå i Citykläder och fotograferas till Facebook förmodar jag.
Vinner United ska sonen gå i Unitedställ... Det har funnits dagar då han inte längtat till skolan om jag uttrycker mig milt men ger man sig in i leken får man leken tåla.
Segerns sötma är ju destå godare och denna säsong har han ju fått uppleva den två gånger om.
Men som jag brukar säga: Kaxar bäst som kaxar sist!
Tur att han har så himla många Citytröjor som han kan låna ut dagar som denna!
Solsken i blick

Den här dagen började tidigt.
Jag och min son upplevde gryningen tillsammans.
Glada och upprymda över gårdagens alla fotbollsframgångar.
I och för sig hade jag sovit i några timmar innan min taxitelefonlinje ringde klockan 3:10.
Det var en lite märklig känsla, att gå till garaget med pannlampan och sedan blev det bara ljusare och ljusare.
Det var väldigt skönt att krypa ner i sängen och sova lite till sedan. Jag väcktes dock av att en snäll dotter öppnade dörren och deklarerade att frukosten snart var klar!
Jag har det bra jag.
När jag gjorde iordning mig insåg jag att det inte hade varit smart att ha jackan "halvöppen" när jag var på fotbollen i går. Huj vad solen hade tagit. På halva mej! Här är vi ju ännu inte så vana vid solsken.
I dag har jag varit lite solsmartare när jag har varit ute och rensat i mitt jordgubbsland.
Jag övervägde om jag skulle låta kvickroten vinna eller om jag skulle ta upp kampen. I höstas vippade det över åt kvickrotsvinst men nu, när solen är här och jag återigen är fylld av energi så var det då tusan om jag bara ska ge upp. Det är inte min grej!
Bjöd farmor på fika i dag.
-Men Malin, har du handlat en kaka på bageri?
SÅ FIN OCH GOD VAR DIN KAKA FRIDA!
Jo, jag hällde på lite kokos också...
Receptet åkte självklart in i ska-göra-igen-boken. Snyggt och prydligt.
Fotboll till max

Här är en till sådan där loppisgrej som min son tyckte var kul. Eller om det var farmor?
Minns iallafall att vi hade kul på hemvägen den där gången sonen och farmor fyndat den där vitspottan.
Vi hade då aldrig sett på maken förut.
På varje litet ihopsnurrat papper står det en historia av mer eller mindre rolig karaktär.
Hittills har det varit en rolig valborgsmässoafton.
Trots att vi bara jobbade halvdag fick jag smita hem lite tidigare. Fast präktig som jag är så var jag ju på jobbet en timma innan öppning och jobbade igen tiden. Bra med "flex". Det finns ju en sak som gör att jag har noll problem med att smita och det är när sonen spelar fotboll.
I går spelade han också men då var det en hiskeligt-lång-bort-bortamatch så då var jag hemma och inväntade sms-rapport. Rapporten var inte av det muntra slaget utan typ "min sämsta match någonsin". Aj, aj, aj!
Så det var väldigt bra att få en chans att reparera skadan i dag.
I dag var jag på läktaren och fick verkligen 90 minuters spänning. När det var ett fåtal minuter kvar rullade bollen in i rätt mål. Hurra!
Nu önskar jag förstås av hela min själ att det fortsätter på detta goda tema de närmsta 90 minutrarna för nu blir det mera fotboll. Låt bollen rulla in i rätt mål igen!
Här får jag titta utan sonen för han är ut och rumlar med sina kompisar, vet att de också ska se matchen. Min son i Citytröja och Cityhalsduk med en massa United-fans.
Ja, vad säger man? Må bästa Manchesterlag vinna!
I annat fall får jag muntra upp mig med en vits ur den där pottan lite senare. ;)
Uppdatering:
Man City - Man Utd 1-0
Yes, yes, yes! =)
Vilken spännande Valborgsmässoafton jag fick.
Spänning och vinst, då är fotbollen som bäst.
Femkronorsgrejer

Just nu är jag inne i en period då jag gillar att ha så lite saker som möjligt. Speciellt lite "dammsamlare". I skåp behöver jag inte heller mer än det som används.
Under årens lopp har jag varit tvärtom. Gillat saker. Tryggt att "ha att ta av" om det skulle behövas.
Nu har jag lärt mig att det sällan behövs...
En period i begynnelsen av barnens liv gillade jag verkligen loppisar. Jag hade jätte svårt att gå förbi saker som var billiga. De kunde ju faktiskt vara bra att ha. Någon gång.
Det var nog så att framförallt pojkarna i familjen tyckte att det var lite trist, trots att jag tyckte att jag rappade på och inte stannade såååå länge i de där affärerna.
En del gånger hängde de iallafall på och tittade lite efter "roligheter" de också.
En gång fnissade de jätte mycket tillsammans och tyckte att "fyndet" passade så extremt bra in på mej.
Pyttsan!
Sonen har den fortfarande ståendes inne på sitt rum.
I morgon kan jag visa er ett annat av hans "fynd" som jag aldrig någonsin sett på maken till så visst finns det en och annan rolighet om man bara håller ögonen öppna.
Roligheter för typ fem kronor.
Avslöjanden

Härom dagen sa en kollega så här:
-Jag är så avundssjuk på dej Malin!
Jag förstod ingenting.
Jag har då rakt ingenting som någon kan vara avundssjuk på.
-Du har ju så snygg handstil!
Jag blev naturligtvis jätte glad men tänkte: Du skulle bara veta!
Jag har olika handstilar. Liksom olika röster. Det har nog alla men det är inte så många som är pigga på att erkänna det. Jag låter t.ex. inte alls likadan i telefonen om det är min pappa som ringer eller om det är en kund.
Jag har min "snabbhandstil" som på det där receptet jag skrev av förut. När det bara är jag själv som ska ha texten så skriver jag lite på vad jag har till hands och i raketfart. ;) När ett recept provbakats och klarat av "den här kommer jag att baka igen" DÅ hamnar den i receptboken. Snyggt, prydligt och ordentligt. Såklart!
Om du också vill baka klickar du in hos Frida HÄR!
Jag ställer alla mina viktiga saker på fläkten, saker "som ska vidare", betalas, provas, kommas i håg på ett eller annat sätt. Det är ganska rörigt där just nu så det är bäst jag sätter fart - med min gladaste och trevligaste röst. ;)
Express
När det är något "projekt" på kvällen flyger veckorna fram i expressfart.
Den här veckan är en sådan.
I går kväll var det föräldramöte "inför studenten". Jag har aldrig hört talas om att någon av de jag känner med äldre barn har varit på något sådant. När jag lite försynt har frågat om de varit på något så ser de antingen jätte förvånade ut alternativt konstaterat att "Det gick vi inte på och det gick så bra ändå!"
Jag velade lite hit och dit om jag skulle åka eller ej. Var det värt åtta extra mil och var det värt att få arbetstid som skulle jobbas in?
Jag anade att svaret var nej men plikttrogen som jag är så bestämde jag mig för att åka ändå.
Eftersom vi har haft fem studentkusiner så har vi ju varit med på "nära håll" så precis som jag trodde så var det inget nytt... Jag hade inte behövt åkt men det goda med att jag gjorde det var att nu slipper jag tänka mer på det. ;)
Det var iallafall trevligt att träffa en "gammal fotbollsmamma". Ja, hon är nog i min ålder men vi träffas ju inte på några matcher längre eftersom hennes son slutade spela.
-Oj, är det DU?! Jag kände inte igen dig var hennes första kommentar när jag hälsade glatt på henne.
Lite "spännande" det där med att jag inte känns igen... Jag är ju som jag alltid varit! Så jag var tvungen att fråga. Det är så BRA att fråga, man slipper så mycket huvudbry!
Det var HÅRET som hade ändrats.
Jo, det har allt växt lite. Färg har jag alltid ändrat och nu när jag har så god hjälp av en privatfrisörska så utnyttjar jag ju det.
Provbakat

Jag har verkligen kommit in i "tjockistänket". Jag kan hitta på än det ena än det andra bara för att få äta något gott. Borde sluta med det på momangen. Hela veckan har jag tänkt på det geniala.
Varje lördag fram till studenten kan jag "testbaka" en gårta. Smart drag. Gott drag.
Ett tag tänkte jag beställa färdiga tårtor på konditoriet i form av studentmössa. Det borde de kunna fixa men då får ju inte jag provsmaka innan... Sedan ÄR jag en fixare på egen hand. Det är bara så.
Sagt och gjort och tänkt. I dag skulle det premiärprovbakas. Det måste vara en variant som det går snabbt att få till, som räcker till många och som är god. Jag har märkt att det som jag inte tyckte var så gott när jag var liten men som jag fick äta ofta då, det gillar jag nu. Smaklökarna har ändrats.
Den blivande studenten bryr sig inte ett dugg om vad som bjuds på här hemma på den stora dagen, han tänker mera på hur han ska komma in till stan igen, efter familjefestligheterna...
Jag bryr mig som sagt väldigt mycket om det som ska ätas!
"Pinocciotårta" hette tårtan i det recept som var i min Sju sorters kakor. Glömmingtårta, marängtårta och jag vet inte allt som den kallas av andra. På 80-talet bakades den friskt vill jag minnas.
Själva bakningen gick perfekt, medans botten svalnade ringde vi in tre gäster på spontankaffekalas.
Så vispar vi grädden och jag ska "slänga emellan" lite blåbär. (På studentdagen ska det vara jordgubbar men det hade vi inga i dag.) Då visar det sig att i burken från frysen var det äppelmos. Vilken överraskning!
Det kändes dom det inte "gjorde sig" med äppelmos just i tårtan så snabbt till frysen och skaka på alla burkar för att faktiskt finna det jag sökte. Tjoho!
Att tårtan blev alldeles perfekt och hade strykande åtgång måste vara ett tecken från Gud.
Jag ska INTE hålla på och äta tårta varje lördag utan jag kör på den här. Den spontana smakpanelen var helt överens om att detta blir bra.
Nu ska jag börja leta efter inspiration till att tighta upp kroppen istället och tjonga i väg allt tjockistänk all världens väg. Inspiration mottages tacksamt!

Ute i god tid
Man ska ju inte skylla ifrån sig eller skylla på något men nu börjar det kännas som jag inte känner igen mig själv.
Jag har hostat mig igenom nätterna i en hel vecka så nu skyller jag min trötthet på det iallafall.
Det är lite läskigt att inte känna igen sig själv, jag som alltid har koll. Stenkoll.
Nu har jag ingen koll alls.
I går var jag med lilla farmor till ögonläkaren och när vi puttrade fram genom stan så började jag prata om att:
-Snart får vi åka hit och ta emot vår student! Hujedamej så långa bilköer det var i fjol. I år då gäller det att vi är riktigt tidiga så att vi inte missar utsläppet av VÅR student.
-Malin, vart kört du? säger hon sådär lagom irriterat.
(Ärligt talat var jag på väg till GYMNASIET!)
-Vi ska ju till lasarettet!!!
Tänk om jag verkligen hade ställt mig där vid gymnasiet nu, i vardagskläder. Utan grejer att hänga runt halsen, utan kameran, utan studentskylt...
Men jag hade hade varit i tid iallafall och jag hade garanterat fått en bra plats.
Det känns som att jag gillar att vara först.
Den som söker finner

I höstas köpte vi nya madrasser till sängarna.
Hade fått för mig att jag ville ha TJOCKA madrasser.
Kanske skulle jag känna mig lite mera rik på något vis? ;)
Pengar i madrassen ni vet...
Det jag INTE hade tänkt på var att med tjocka madrasser blir
överkastet för litet...
Lätt att vara efterklok.
Jag har letat efter det "optimala" men inte hittat det.
Härom veckan kom jag på det geniala som normala inredare säkert
tänker på direkt: sängkappa.
En svart sängkappa gjorde susen och så svarta kuddfodral till det
gamla överkastet.
Simsalabim.
Men jag var inte nöjd ändå.
Jag fick för mig att jag ville ha ett TURKOST överkast när jag hade
bläddrat i katalogerna.
Synd att jag inte bestämde mig för det från början.
Jag hade redan turkosa gardiner så himmel så snyggt det skulle bli.
Eftersom jag bara handlar när det är typ 50% så fick det bli en
annan variant.
50% på en vara och 40% på en kom det erbjudande om i förra veckan.
Tyvärr fanns det inte några turkosa överkast hos denna firma men
det fanns kuddfodral i rätt färg.
Så ett svart överkast till det.
Nu är jag nöjd, helt otippat med SVART överkast men nu känns det
superbra att kunna köpa "bara" kuddfodral i vilka starka färger som
helst och på så sätt kunna förnya väldigt billigt framöver.
Sängkappan och de svarta kuddfodralen kommer säkert till
användning någon gång de också. Hm!
Skulle jag någon gång vilja ha ett grått överkast så är det bara till
att vända på detta svarta, det var två-i-en-modell.
Håll spänningen vid liv

Här skrattar min dotter enormt åt min speciella taktik.
De få gånger jag köper en trisslott, för köper man inte vinner man aldrig,
så låter jag den först ligga oskrapad ett tag i min plånbok.
Under tiden går jag där och hoppas att den här gången, då är det
minsann min tur att vinna!
När jag skrapade lotten som ni ser här så fick den ligga oskrapad
på sista rutan ett tag till för tänk om det verkligen var en storvinst!
Spännande.
En skön känsla så där: Tänk om, tänk om!!!
När jag väl skrapat så kunde jag än en gång konstatera att detta är
trots allt ett bra sätt att få så mycket spänning/valuta för 25:- för
något annat gav det förstås inte. Den här gången heller.
Ett - kryss - två

När det lagas massor med mat så kan man gissa sig till att:
1: Det är många som ska äta!
X: Det är storkok på gång.
2: Det var extrapris på Ica!
Jag fick hem fakturorna på månadens inköp i dag - av saker som jag inte skulle behövt köpt.
Ja, ni minns sängkappan och två kuddfodral. Lite "extragrejer" som finns i min ägo nu. Rätt vad det är kommer de till nytta, det är jag säker på.
Därför är det extra bra att lägga lite "sparade-saker" på denna veckolista också.
€xtrapris på fläskkotletter.
®abattkupong på Granngården som resulterade i 125:- rabatt på hundmaten.
Summa summarum blev det ju inte så stor förlust ändå.
Gissar ni att jag är ekonom? Jag är ju så himla bra på att räkna och få balans menar jag. ;)
Hårigt, lerigt, smutsigt...

Det här är en förskräcklig tid på året.
Jag är hårig av små ljusa hår hela jag.
Golvet är lika hårigt och grusigt.
Jag städar jämt.
Det syns aldrig.
Jag byter dock inte bort allt hår och grus i världen
mot att inte ha min hund.
Naturligtvis!
Självklart!
Jag inväntar bara lite torrare väderlek och att
all vinterpäls har blåst sin kos.
Jag tror att livet är en cirkel.
I många, många hår har vi haft "hålfritt" ute i trädgården
men nu verkar det finnas en "gräva-hål-tid" varje dag.
Hunden gräver, blir alldeles svart och ser jätte
lycklig ut.
Husse i huset gräver igen samma hålor.
Så håller de på, dag ut och dag in.
På denna f.d. fina trädgård samlas det också pinnar.
Många pinnar.
Minst en från varje promenad.
Exakt som det gjordes för tiotalet år sedan.
Allt har sin tid och jag måste ju säga att jag håller
tummarna för att denna tid är lång, mycket lång.
Den 8 maj blir vår pensionär 11 år.
Flocken är samlad

I dag har jag fått hem min "lilla" unge som varit ute på
påsklovsäventyr.
Hon har roat sig med kusinbarnsbebisgos och shopping.
Så har de varit utomlands - ända till Köpenhamn. =)
En massa kul shopping var med hem i väskan så nu i eftermiddag
har det varit lite "catwalk" här hemma.
En mamma måste ju få se ALLT!
-Du får prova om du vill!
Men det där med storlek S... På MEJ.
S betyder INTE stor kan jag ju säga...
Så en extra hälsning till min goda vän AnnaKK:
Det gick jätte smidigt och fint med bytena mellan tåg/buss precis
som du förutspådde! =)
Härligt sällskap
I dag har jag en riktigt trevlig dag.
Jag umgås med mig själv. ;)
Jag har bakat snygga kardemummaflätor och en långpannekaka.
Massor med kakor på kort tid. Det gillar jag.
Jag har gått promenad i det dyngsura vädret.
Så har påsksakerna åkt upp på vinden.
Funderade på varför jag inte bara har EN låda med julsaker när jag
kan nöja mig med det på påskfronten?
Sedan har jag gjort något av det roligaste jag vet.
Jag är jätte lättroad. Jag vet.
Det är smidigt, bra och billigt.
Precis i min smak och stil.
Jag har skuttat runt här och flyttat om och plockat bort bland
blommor, ljusstakar och annat "pynt".
I dag är jag på riktigt rensahumör så jag "skalar av".
Väldigt praktiskt när det ska städas.
Luftigt!
Jag är mästarnas mästare på att få in mycket i skåp.
Att packa mycket på liten yta bakom "lås och bom".
"Du har det så fint Malin!"
De som säger det har inte öppnat det stora ekskåpet. ;)
Den fina "båtskålen" som jag fick hyacinter i till jul har stått nere
i källaren och väntat på inspiration.
Den står nu på soffbordet med "pytteblommor" i.
Tjusigt.
Återanvändning, det är grejer det!
Skitgrejer

Jag har kommit på mig själv om att jag har toalettpappersskräck!
Har ni hört på maken?
Jag menar förstås skräck för eventuell avsaknad av toalettpapper.
Kan inte riktigt komma på varför jag tänker på det för vad jag kan
minnas har det aldrig någonsin hänt.
Iallafall lika sällan som att tandläkaren tappade borren i halsen under
besöket där. Det var jag nämligen också rädd för som barn.
Det har gått över.
Det gör nog det här med toapappret också...
Läste i tidningen i morse att OM det blev strejk inom handeln i morgon
ja då var just toalettpapper något som förutspåddes ta slut.
Gissa vem som köpte 24 rullar när hon åkte hem i dag!?
I påskhelgen hade jag besök av en massa barn som inte varit här
på länge, en var det till och med premiär för. (Se bilden.)
Då fick jag en annan form av toalettpappersskräck.
Vips hade någon lekt en lek typ vi kollar hur mycket papper det får
plats i Malins toalett...
Ingen bra lek.
När det blev stopp där ja då var just toalettbesök det enda en liten i
församligen tänkte på och denna lilla människa hann springa in och
låna våra grannars toalett tre gånger innan herr´n här i huset hade
fått loss det hela med rensbandet i brunnen.
Ett riktigt skitprojekt.
Skönt att det inte blev någon strejk förresten!
Ångrade mig lite...

Till julen fick vi på jobbet en himla bra julklapp.
"Logga in och välj din julklapp".
Det fanns massor med fint att välja på.
Velade hit och dit men bestämde mig ändå snabbt för
Cult-grejer!
Grejer! Trodde jag. På bilden trodde jag att det var en "skål" OCH
en ljusstake - i precis samma stil som jag har en "tre-manchett-ljusstake".
När vi kom tillbaka efter julledigheten fick jag se det armband som
jag hade som "alternativ". Himmel och pannkaka så snyggt det var.
Nu kändes det som när man äter ute på en restaurang och det de
andra har på tallrikarna känns mycket godare.
Man sitter där och ångrar sig lite...
Men nu vid påsken tyckte jag att min ljusstake blev så himla fin
med godisägg som dekoration.
Hux flux är jag nöjd och belåten igen.
Det är ju ändå så att jag aldrig får för många varken Cultsaker
eller armband!
Ägg i långa rader

Det ska vara mycket ägg i påsk!
I alla varianter och format.
På vår påskmeny fanns det naturligtvis ägg.
Denna variant blev det till kaffet.
Det var himla tur att jag hade överskott av grädde i
kylskåpet för när jag hade gjort rulltårtan och haft i sylt blandat
med grädde och gjorde en avsmakning så fick jag spotta!
Har aldrig förr upplevt att grädde i ett oöppnat och outgånget paket
har varit osmakligt.
Tur, tur, tur att jag smakade för så pinsamt det hade varit att ställa
fram oätliga ägg till gäster!
Summa summarum visar det sig att det är ett väldigt viktigt
moment med provsmakning.
Det gick ungefär 40 år innan det kom till nytta
men ni ser, plötsligt händer det!
Glad påsk

Tänk vad vi längtade efter lite vitt till julen.
På något vis i världen var det lite fördröjning i leveransen
eller om den hade missuppfattats på något sätt?
I dag är det vitt på mina breddgrader iallafall.
♦ Julen varar ända in till påska!
♦ Den som väntar på något gott.
Ja, vad ska man säga. Kommer iallafall inte på något bättre än:
GLAD PÅSK!
Rosa är livat

Jag blir glatt överraskad när en "tant-kund" började fumla i sin handväska
och såg lite "pillimarisk" ut.
Det jag oftast får av kunder är papper av olika slag...
Precis det jag ska och vill ha så inget konstigt med det!
Så fiskade tanten upp detta rosa paket och såg så lycklig ut:
-Du ska ha en påskpresent för att du alltid är så snäll och lugnar mig.
Ja, inte kunde jag annat än säga:
-Tack snälla, snälla du!!!
Nu när jag har öppnat paketet vet jag att det blir en GOD påsk också.
Denna mörka chokladask har jag tänkt att göra ett "provköp" på så
många gånger men det har aldrig blivit av, men nu i helgen kommer jag
att få smaka. Den ser mycket god ut!
Förresten hade det passat min son ypperligt med detta rosa för i går
irrade han runt efter ROSA grejer. Trodde han fått feber.
Vi har inte så mycket rosa i storlek medium om jag säger så...
Så i dag när vi jobbade halvdag fick jag ägna den lediga tiden åt
att springa på stan och leta rosa kläder... Hm!
Ja, vad gör man inte för de "små" barnen?
Jag hoppas han har kul på den där festen med "dresscode" rosa. ;)
Han har anlänt

I dag tror jag bestämt att jag lät som Ronja Rövardotters pappa då han
vrålar ut:
-JAG HAR FÅTT EN UNGE!
Skuttade hem redan på förmiddagen med lätta steg från jobbet och
kollegorna förstod:
-JA, JAG SKA HÄMTA MIN "UNGE"! =)
Det satt några äldre kunder vid "kundsoffgruppen" och väntade och
de drog på munnen en smula när de hörde vår konversation.
Jag anar att de gissade att Malins lilla barn var typ tre år. ;)
Äsch då! En unge är en unge oavsett ålder.
En vecka i London sätter bestämt sina spår.
Jag blev nästan beskylld för att köra på fel sida av vägen när vi
åkte hem! Jag vill passa på att tala om att i Sverige, där har vi kört
på höger sida i hela mitt liv och definitivt har den regeln inte ändrats
sedan förra tisdagen.
Att vara eller icke vara
![]()
Jag inledde denna vecka med ett besök hos "fotbollsdomaren".
Ja, i år behövde jag ju inte tänka så det knakade vart jag hade
sett den karl´n förut, trots att han i dag hade sina tandläkarkläder
på sig.
Innan han skulle "fotografera" frågade han om jag var gravid.
-Men så gulligt att fråga då! Nä, jag är klar med den biten sedan länge.
Det var som att ha fått frågan om leg. när det är 20-årsgräns. ;)
Så berättade han vidare att en del "icke pinnsmala" kunde ta
riktigt illa vid sig över frågan trots att den var så välment.
När jag berättade om händelsen här hemma fnissade dottern
för fulla muggar och tolkade det som att jag såg smällfet ut över
magen.
Schysst tjejen!
Men hörde ni inte vad han sa?
"Icke pinnsmala kan ta riktigt illa vid sig".
Jag tyckte ju bara att det var omtänksamt! =)
Låt hjärtat hamra och slå

Hon gillar den ena lite bättre än den andra.
Det är skillnad på dem.
Ett tiotal år måste ju göra sitt...
Sonen har alltid haft förkärlek för den gamla trotjänaren.
Tror att vi handledare var lite "larviga" med honom i början.
"Han får bara använda den gamla om...."
Nu när den gamla är konstant upptagen så har tösen fått använda
den lite nyare utan minsta tanke på något annat.
Pratar om husets bilar förstås.
Det går framåt minsann.
För oss alla, på olika sätt!
-Mamma, nu bankar ju ditt hjärta inte alls hårt när jag kör.
Hårresande

Förr i tiden fick man brev om allt.
Nu är det andra bullar.
All information hämtas via internet.
I går var det den första skälvande dagen som de gymnasiesökande
ungdomarna kunde se hur de ligger till inför hösten.
De preliminära ansökningarna var färdigbehandlade.
Gissa om jag blev ännu gladare - tror jag iallafall - än dottern då det
lyste grönt på hennes förstahandsval.
Frisörutbildningen i en ort nära oss. =)
Hon har ju haft ett tiotal "försökskaniner" de sista åren och vi har
alla hejjat på. När det bara finns en sak man vill då är det så mycket
lättare att fylla i ansökan men också lite mera "riskfyllt" när det inte
finns några andra alternativ.
Den allra största supportern, i själ och hjärta ser ni lite av här uppe.
Lita på det! ♥
Kortfattat
ΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞ
Är framme. Resan har gått bra.
ΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞ
Det var den första dagens meddelande.
Jag som inte trodde att han skulle höra
av sig förrän det var dags att hämta
hem honom blev förstås glad!
Så gick det en dag utan livstecken.
Det är svårt det där att veta hur man
"ska" eller förväntas bete sig...
Som en curlande hönsmamma alltså!
De som känner mig gissade på att jag
nästan skulle hängt med till London. ;)
I går kunde jag iallafall inte hålla mig
längre utan sms:ade om han trivdes i
London.
ΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞ
Det är kanon! =)
ΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞΞ
Det är korta meddelande från söner...
Men det räcker ju och det var ju
exakt det jag ville veta! ;)
Vi skyltar!

Vi har en god vän som är jätte duktig på att sjunga, showa och hitta på grejer.
Sista tiden har hon övat och övat och övat med sin kör för att delta i
en lokal tävling likt Körslaget.
Självklart ville vi vara på plats och hejja.
Lika självklart ville vi "hitta på något".
Pyssla och engagera sig, det är min grej det.
Anade att kören skulle ha svart och orange som sina färger så det
pysslades ihop en "skylt".
Först tänkte jag skriva på ett lakan men det var nog lite tur att jag
inte gjorde det för när jag stod där med min skylt som själva kören
blev glad över så knackade mig en människa på ryggen och sa:
-Du, den där skylten SKYMMER!
Jag förstod direkt vem hon INTE hejjade på! ;)
Ett barn är fött på denna dag
...och då tänkte jag egentligen inte på grannen som kom till världen för
på pricken sextio år sedan.
Honom som vi gratulerade för exakt en månad sedan.
Då när vi ville vara först! ;)
Självklart ville vi gratulera på rätt dag också.
Han blev jätte överraskad igen för nu var han ju så säker på att han
redan var gratulerad...
I dag fick han en halsduk med sitt favoritfotbollslag på och ögonen de
glittrade på honom som om han fyllt sex år.
Så nu tycker vi att vi har firat honom och överraskat flera gånger om,
precis som det ska vara när det är jämna födelsedagssiffror.
I dag på morgonen fick jag en ny liten släkting.
Jag kan då inte säga att jag har några "synska talanger" iallafall.
En liten pojke var en liten flicka.
Men nog blir man glad och nostalgisk varje gång en liten bebis har
kommit till världen!!! ♥
I morgon ska det handlas present - förstås!
Min egna förstfödde gjorde mig glad med meddelandet att resan hade
gått bra och att han landat i London. =)
Summa summarum var den 27 mars 2012 en glad dag!
Packad & klar
Familjens målvakt har stora väskan packad och klar.
I morgon bär det i väg till London!
Kombinerad skolresa och träningsvecka tillsammans med de andra
fotbollseleverna.
Det är lite resfeber.
För mamman!
Naturligtvis.
Det är tidig morgon som gäller för avresan.
För att det hela ska avlöpa så smidigt och lätt som möjligt för vår
resenär har jag och pappan "singlat slant" om hur skjutsandet ska
gå till.
Pappan tror att det är lugnast att han tar skjutsen i morgon, då blir
det inga
Har du passet?
Har du plånboken?
Har du passet?
Just det, har du passet med dig nu?
De känner mamman väldigt bra.
Nu när pappan tar lämningen tar jag hämtningen.
Den är mycket lättare för mig trots att jag får styra och ha mig lite
med ledigt från jobbet.
Det är som i barnomsorgen men på den tiden hade jag lämningen
och pappan hämtade.
Party hos Malin

Det är så himla kul att få besök av små människor.
Jag blir lite nostalgisk också...
Det känns som evigheters evigheter sedan jag alltid hade två par hjälpande
händer så fort jag skulle göra något. Antingen det rörde sig om bakning,
städning, shopping eller något annat.
Nu för tiden är det någon oskriven regel om att när jag är hemma är
det mitt jobb med allt det husliga men när jag inte är hemma då kan alla
andra utföra alla uppdrag helt exemplariskt och med högt betyg.
Något jag hade glömt var att det tar mycket lite längre tid att ha hjälp.
Vi hinner svänga ihop både det ena och det andra tänkte jag optimistiskt.
Tur att jag inte sa något högt om mina ambitioner för det tog sin lilla
tid att mäta, hälla brevid, hälla upp igen, vispa, vispa, vispa för att inte
tala om att smaka. Viktiga grejer hade vi att utföra.
Så hoppa runt och vråla PARTY, PARTY mellan varven.
Livet är en fest, se till att du blir bjuden! ;)
Ny i publiken

I helgen som gick fick jag se sonen spela fotboll med de nya lagkompisarna
för allra första gången.
En träningsmatch mot moderklubben.
Inte "trivsammaste" motståndet...
Det var en märklig känsla att knalla in där och ställa mig bland en massa
vilt främmande människor och se alla jag kände stå längre bort.
Alla som gick förbi hälsade alltså glatt medans de jag stod brevid nickade
lite undrande mot mig.
Så konstigt det kan bli.
Men jag vet hur det är, jag lär mig snart de nya spelarna och vem
"de hör ihop med".
Redan på söndag får jag en ny chans att kolla läget för nog lär jag välja
matchen framför en sovmorgon. Jag känner mig själv så bra.
Tuta och kör

Jag har nu en 16-åring med väldigt snygga naglar och en 16-åring som
nog tycker att det absolut viktigaste med att bli sexton var att få börja
övningsköra.
Det är ju nästan som körkort.
I dag är det alltså tredje dagen som hon får köra på vägen.
Nästan två år tills hon tidigast kan köra upp, då tycker inte jag att man
behöver ha så bråttom.
Det är lite synd om småsyskon...
Den minsta vill man hålla liten på något vis. Behöver inte skynda på
för man vet att de lär sig så fort ändå.
Så har det varit hela tiden. Nummer ett är försökskanin och åtminstone
jag såg alltid fram emot "Tänk när han kan sitta, tänk när han kan äta,
tänk när han han prata, tänk när han kan gå" och så vidare.
Min tös har jag "omedvetet" alltid försökt bromsa, "det är ju sista gången
vi är med om detta" ungefär. Inte behöver hon lära sig allt så fort.
Men ni, det går inte. Hon ångar på!
Hon är redan jätte duktig på att hitta dragläge, starta bilen mjukt och hitta växlar.
Jag hade alldeles glömt bort hur det var att sitta brevid så här i början av
övningskörning men blev lite...lite... Ja, vad ska man tillägga på:
-Mamma, det låter som ditt hjärta slår lite högt nu!
De olika sorterna

Flaggan är hissad, gästerna har kommit, maten är uppdukad.
Ja, då är det bara till att dra igång kalas!
Det är himla fint att fylla år just den 12:e mars för hela Sverige flaggar
verkligen för vår egna prinsessa.
Det är åtminstone JAG säker på.
Brorsan i familjen tyckte att jag gott kunde vara ledig VARJE måndag
och fixa "brakmiddagar".
Det ÄR trevligt med kalas så där utanför helgen.
Det var allt lite häftigt med alla olika tallrikar också, farmor beordrade
alla att kolla upp vilken sort de skulle äta på så ropades det Rörstrand,
Gröna Anna och annat hej vilt. Med liv och lust.
Någon stackare som inte var så där överdrivet tallriksintresserad eller
kanske bara lite hungrig förstod inte att man inte skulle vända och titta
undertill på tallriken när det låg mat på den men farmor fick honom
att titta efter ändå.
Så gick det med de naglarna...
![]()
I dag skulle den blivande 16-åringen få en födelsedagspresentupplevelse.
Gå till salong och få tjusiga naglar.
Lite kul och lyxigt att äntligen få något man drömt om men inte vill lägga pengar på
och som ingen --->pekar på mig själv<--- vill sponsra.
Det är skillnad med födelsedagspresenter!!!
Så ett par timmar innan utsatt tid hörde tjejen på salongen av sig och var sjuk.
Ja, vad ska man säga?
Hade ju planerat upp denna dag efter det där besöket.
Krya på dig. Ja, det är väl på sin plats.
Så då fick vi slänga om planeringen, eller ha det som vanligt.
Friskis & Svettisjumpa fick det bli.
När vi kom hem kom det trevligt besök så summa summarum så blev det en
trivsam fredag ändå och den som spar han har!
Nytt intresse

Jag har hux flux i denna vecka fått en ny passion.
I somras köpte jag en fyndlåda på auktion för att få det där glasfatet
på fot som sedan dess mest har stått i skåpet...
Det var ju också med en hög udda tallrikar. De har jag använt som kakfat.
Så nu när vi ska ha kalas slog det mig, så häftigt att duka med olika
tallrikar till alla. Så får man ta den man tycker är allra finast.
Denna vecka har jag varit i stadens två loppisar och köpt tallrikar
mellan 5-20:- styck och har nu en stor hög.
Så fint det ska bli! =)
Upp med allt bara
![]()
Nu när håret har vuxit ner till axellängd så går det NÄSTAN, NÄSTAN
att slänga upp det i en klämma mitt på huvudet.
Det hänger bara ner lite hårtestar lite här och där, så där lite lagom
"konstnärligt".
Som en ren och skär "städfrisyr".
Jag trivs bra med den. Håret är inte i vägen och jag blir inte så varm.
Dock har aldrig haft den frisyren på jobbet.
Då tror jag att jag ska vara lite mera "städad".
Men så sa min blivande frisörska att jag VISST kunde ha den där
frissan bland folk så i måndags drog jag till med den till jobbet.
-Men så SNYGG du är i dag!
Inte för att det spelar någon roll vad andra tycker men jag tackar och
tar emot. Dessutom har jag inte tagit bort klämman sedan dess. ;)
Lite kurragömma med mig själv

Härom morgonen var det riktigt varmt så när jag och hunden gått
en bit i mörkret stoppade jag ner mina tjocka vantar i fickan och
stavade vidare. Det var vad jag trodde iallafall.
På kvällen, när det var kallt igen, hade jag bara EN vante i fickan.
Jag förstod då att någonstans mellan där jag tagit av den bortkomna
vanten och vår trappa borde vanten vara.
Ut på samma promenad och ihärdigt lysande med pannlampan i
marken.
Jag talade om för min fyrfota vän att om han hittade min vante
skulle han få skinka!
Jodå, det ÄR okej med mutor. ;)
På ett ställe stannade han till och tittade på mig men någon vante
det såg jag då inte hur mycket jag än lyste på marken.
Ja, ja... Nu hade vi försökt iallafall.
Så i fredags då jag var ledig och det var ljust så tänkte jag att
jag minsann skulle gå där en gång till. Jag har väldigt svårt att
"släppa saker" innan alla möjligheter är prövade.
Den som söker finner!
Någon vänlig själ hade hängt upp min vante i ett träd.
Jodå, exakt där min hund den där kvällen hade stannat och
tittat på mig. Att jag inte förstod!!!
"Det som inte kommer i tjyvahänder det kommer fram!"
Det närmar sig

Långt före jul fick vi snällt betala in en massa pengar för
studentgrejer. Det kändes tidigt.
Härom dagen kom den blivande studenten hem med en hel
"tårtkartong" full.
Han kommer att bli den snyggaste studenkillen av dem alla.
Det är jag säker på!!!
Nya rätter

Härom fredagen utlovade jag en ny maträtt till middag.
Min testpanel här hemma har tacksamt nog blivit mycket mera positiva
till att prova nya rätter.
Ett tag var det tummen ner till allt som inte var potatis, kött och brun
sås ungefär...
Roligare nu!
Nu när jag hade hivat in en ugnsform fylld med lövbiff, svamp, ost,
paprika, kryddor och grädde i ugnen så passade jag på att fixa till
en gryta med det jag fått "pippi" på till helgens frukost:
RISGRYNSGRÖT!
Ni skulle sett minen på min son när han, hungrig, kom ut i köket och
undrade hur det gick med den nya maträtten och lyfter på locket till
grötgrytan!
Det är då det är så underbart med en positiv inställning. Hans ansikte
visade inte riktigt det han försökte utstråla men ur munnen kom
iallafall:
-Spännande det här!
Det man inte har i benen...

I dag skulle jag bara:
♦ Lämna tösen
♦ Hämta sonen
♦ Köpa pastasallad på vägen hem (till morgondagens utflykt)
Tre grejer brukar gå bra att komma i håg.
Eftersom jag skulle in i affären så frågade jag farmor om hon
ville ha hem något. Hon blir så glad när jag frågar och den här gången
tackade hon faktiskt ja till att få hem lite grejer.
Jag lämnade tösen, jag hämtade sonen, handlade till farmor och på
hemvägen kom jag på: PASTASALLADEN!!!
Det man inte har i huvudet får man ha i benen brukar de gamla säga.
-Men morsan, du kan väl ändå göra en egen!
(Söner på 18 år tror att mamma har ALLT hemma och kan fixa ALLT
utan förvarning.)
Men tjolahopp med lite Kajsa Wargstil så står nu här en pastasallad
i kylskåpet.
Man tager vad man haver!
En historisk dag
Jag passade på att vara ledig en extra dag då barnen hade sportlov.
Mera lediga dagar till mammorna tycker jag!!!
Jag fick mig en föreläsning om att jag hade varit en ganska bra mamma
under årens lopp men en sak hade jag totalt missat tydligen.
-Att baka med barnen!
Kära, rara små vänliga vänner. Nu tror jag vi får plocka fram våra
fotoalbum och titta riktigt ordentligt.
Ett tips till småbarnsmammor: DOKUMENTERA ALLT NI GÖR!!!
Så att det finns bevis framöver menar jag. Om ni "attackeras" lite orättvist.
Hur eller hur, min "synd" var att vi aldrig hade bakat PIZZABULLAR.
Men nu så!
Eller rättare sagt, jag behöver inte fixa så mycket med bak numera.
Min dotter är en hejjare på att baka på egen hand.
Det är fint med stora barn, uppgiften är att agera smakpanel.
En uppgift jag utför med bravur.

Om du vill ha recept gör du som vi gjorde, hittar receptet hos HUSnrNIO
Det har kommit
-Mamma, mamma det kom i dag!!!
Himmel och pannkaka så snabbt det gick med att få hem körkortstillståndet.
Betalade ju in det hela i torsdags.
Jag hade hört talas om att det tar lååååång tid.
-Men gumman, du måste ju fylla år först innan du får ut och köra!!!
Att det alltid ska finnas en "hake". ;)
Jo, hon längtar mest!
Övningskörningsskyltarna ligger ju kvar i bilen "sedan sist" så snart, snart, snart.
Sedan är det bara två år kvar...
Snart blir det kalas

Inte nästa måndag men måndagen därpå då blir det kalas!
Det är allra roligast att fixa uppvaktning till de egna barnen naturligtvis
och nu är det min dotter som står på tur.
Det hänger en önskelista på anslagstavlan i köket.
Jag har en pärm där jag har sparat lite smått och gott under årens
lopp och nog har önskelistorna ändrats med tiden.
Värst var de år när det var levande djur högst upp på listan.
När man ska fylla 16 verkar annars det som hägrar allra mest vara
att få ut och köra bil!
Vi håller tummarna för att körkortstillstånd och handledarpapper
går hand i hand där kring den 12:e mars!
Sedan är det ju "bara" två år kvar tills 18-årsdagen. ;)
Inget är som väntans tider.
Presentfixande

Engagemang, det ÄR verkligen "min grej".
Vi har en granne som fyller jämt om precis en månad.
Önskar tydligen inte fira så storslaget men NÅGON överraskning
vill man ju ändå ge.
När man inte kan ge "största/bästa/vackraste/dyraste" grejen kan man
satsa som jag - på just "engagamanget".
Det blir så storslaget på något vis - ändå.
Att någon verkligen bryr sig om går ju inte att köpa för alla pengar
i världen.
Så här "diktades" det för fullt och så gav vi presenten redan i dag.
Nice surprise - såklart! Vi lyckades verkligen - glad överraskning.
"Det här är den första present jag fått!"
Jo, det förstår vi. ;)
"En månad kvar på femtiotalet,
här stod vi i presentvalet."
Så började vår "dikt" för vi ville ju verkligen visa att vi hade full
koll på att det är den 27 mars den stora dagen är och inte den
27 februari.
Toppen!

Jag lever inte så tight med min mobil.
Beror kanske på att jag inte har en sådan där rolig "lekomobil" utan den
mest går att använda att ringa och sms:a på. ;)
I går kväll hade jag fått ett meddelande som jag såg först i morse.
Den som spar han har!
En middagsinbjudan tills i dag.
Trevligt sätt att vakna på må ni tro!
När man får sådana där spontana inbjudningar är det inte alltid så lätt
på landet att hitta på en "gå-bort-present".
För visst ÄR det kul att ha med något när man kommer?
Fick tipset att plocka blommor i trädgården.
Hm! Det är lite dåligt med växtligheten där just nu...
Fick "plocka" lite i frysen istället och så knyta lite vackra rosetter.
Engagemang och känsla, där ligger jag alltid i topp! =)
Inga namnproblem här inte

Det spekuleras tydligen friskt om vad det nyfödda lilla flickebarnet ska
få för namn.
Om Victoria och Daniel gör som jag, då tittar de bara i almanackan
i dag. Lätt som en plätt!
Här har vi ju lyckats två gånger om att få kungliga namn på det lilla
viset. I och för sig hade vi ingen som helst ambition i att det skulle
vara kungligt...
Vid en närmare titt i almanackan så konstaterar jag snabbt att de
förmodligen inte nappar på min "taktik"...
Nä, gör som ni vill! ;)
Ledig dag mitt i veckan

I dag har jag haft sportlov!
Ledig både onsdag och fredag i samma vecka är väldigt idealiskt.
Fick jag sedan sluta framåt tre, halvfyra tiden de andra dagarna då vore det bingo. ;)
Det blev inte så mycket till ordentlig promenad i dag. Svinhalt är bara
förnamnet. Eftersom vi skulle på ett Friskispass i kväll så gjorde det inte SÅ
mycket att det blev en liten "fuskpromenad". Hunden protesterade inte
han heller.
Vi gick in och gjorde en bulldeg istället.
Jag har en snygg assistent!
Ni ser henne "in action" där på bilden.
Kruxet är att hon inte fungerar alla dagar men i dag var hon på
rätt humör.
Innan jul gjorde vi en massa saffransflätor och konstaterade då att
det var ett väldigt lätt sätt att baka på, sedan dess har vi inte bakat bullar
men nu blev det bokstavligt talat "andra bullar".
Flätor är ju perfekta!
Jag hade en väldigt huslig tös i dag, hon fixade middag också.
Kycklingnudelgryta. Helt improviserat och väldigt gott!
I gengäld följde jag med henne på en shoppingtur innan jumpan.
Så summa summarum fick vi ganska mycket gjort denna lediga dag.
Stora semledagen

Undrar jag hur många av de som gillar semlor som
äter årets första i dag?
Jag har fuskat...
Flera gånger om dessutom.
Fast bara med hembakade.
Här hos oss har vi ju "alltid" hembakat av allt så precis
som när jag själv var barn så tycker vi att det är mycket
"exklusivare" att få köpa från bageri eller affär när det
gäller bakade läckerheter.
Något som inte fanns när jag var liten var årets nyhet,
semlefil!
Jag gillar inte fil så egentligen vet i tusan varför jag
köpte hem den som var smaksatt med semlesmak?
Nyfikenhet var det nog.
Eller hopp om ATT jag skulle gilla den så att jag skulle
kunna "äta semlor" varje kväll och ändå vara nyttig.
Så var det nog.
Men jag står fast, fil ska smaka fil och semlor ska
smaka semlor!
Hällde ut det mesta av filen innan kartongen
hamnade i sopsorteringen...
Men jag säger som när jag har skrapat en trisslott
utan vinst, det var spännande en stund iallafall!
Jodå, den har varit här också

Vad skönt att det är en ny vecka!
Sportlovsvecka dessutom. För de som går i skolan...
Förra veckans bekymmer har vi lagt bakom oss.
Vi som hade sett fram emot veckan då det skulle komma en söt liten skåning
till oss med sin mamma.
"Det blir aldrig som man tänkt sig" sa min mamma så många gånger.
Jag stenvägrade att tro det men ju äldre jag blir ju oftare får jag
inse att hon hade lite rätt. Ibland iallafall.
Men jag stretar vidare och gör så gott jag kan.
För det första blev det verkligen inte som jag trodde på Alla ♥ Dag!
Jag fick en superfin present på morgonen - som jag borde ha tagit kort på.
Min dotter hade sytt en jätte fin neccesär med innerfack, dragkedja och
en mängd fina detaljer. Så imponerande!!!
När jag sedan skulle ge farmor en bukett tulpaner (som syns lite, lite på
bilden där uppe) så hör jag bara ett svagt ljud från sängen:
-Kom inte hit, jag har sp*** hela natten!
Tvi vale! är bara förnamnet.
Sedan gick de där bacillerna från farmor --->mamman på besök--->
min dotter--->mammans pappa och mamma--->min son--->mig för att
avslutas med att herrn i huset.
Det var bara besöksbebisen och hunden som klarade sig! ;)
Det blev inte mycket till bebismys den veckan inte...
En kort, kort stund där innan hon skulle bege sig härifrån. Suck!
Malin vattnar ordentligt hon

I dag när jag skulle vattna blomman som hänger i en ampel i ena fönstret så vattnade jag lite väl mycket. Upptäckte det lite för sent...
Dripp, dropp - rakt ner i lampan!
Wiahh! Lampor är inte så tackamma att vattna.
Ur med sladden så att de inte hinner hända värre saker.
Ner med ampeln som det fortfarande droppade ur.
Fråga inte hur mycket jag vattnade.
Ampelblomman slet då ner den fina Orchidéen som nu blommar om i fönstret.
Attans, attans, attans!
Det är i sådana här stunder det gäller att bara se det positiva.
Så när jag skar mig på glasskärvor, slängde den vattnade lampan så tänkte jag ivrigt:
-Vilken tur att Orchidéen klarade sig! =)
Klyftigt

Jag gillar verkligen att äta.
Helst om vardagskvällarna.
Det är som om det är godare när man "inte får" äta...
Märkligt fenomen det där.
Vi har löst det på ett enkelt, gott och smart sätt.
Vareviga kväll gör vi "fruktfat".
När man skär frukten i bitar så känns det mycket mera "godisaktigt".
Så fram med varsin gaffel och plocka i er.
Vi spårar

Vi har ett bra motionsspår här hemma i byn.
Det som är kul med snön att det syns vem som har använt det.
Att det används är förstås det bästa.
Det är många vanliga fotspår.
Så hundspår, de lämnar ju spår på flera vis...
Att det swischats fram på spark syns också.
Men det som är allra mest spännande enligt killen på bilden är
hästspåren och då är det inte hästhovspåren han tänker på
utan de bruna spåren...
Spåret här går genom hagar och i skogen så gör det inte ett
dugg med "bruna spår" utan alla är välkomna antingen de
"uträttar behov" eller ej.
Men på riktiga vägen, där måste man som djurägare faktiskt
plocka upp antingen man har hund eller häst tycker jag!
Varje dag shopping

Man skulle kunna tro att jag handlar i den där butiken där man "småhandlar"
enligt reklamen... Men jag är en sann Ica-handlare.
Drömmen är att jobba i en Ica-butik.
Det är ingen som tror mig!
Jag förstår dock inte varför jag inte skulle platsa för titt som tätt händer
det att folk kommer fram och frågar än det ena än det andra och jag
visar glatt vart sakerna finns eller läser på deras förpackningar för att
reda ut frågetecken.
Sedan har jag ju den där tanten som jag funderade på att adoptera
en gång. Hon kommer väldigt ofta till "min" Ica-butik på lunchtimman
numera. Numera
Varje gång säger hon att jag måste vara lycklig, jag som handlar så mycket.
Jag tycker bara det är dyrt!
"Det var mycket roligare när vi var fem" säger hon gång på gång.
Förra gången berättade hon att hennes man var död, innan jul har jag
för mig om att han levde men vart tusan är de andra tre då?
-Men de, de har ju annat att tänka på...
Typisk tanke för en gammal tant.
Saxtips nummer 2
Jag VET ju att jag hade kameran och sladden vid datorn i går,
för då la jag in bilder.
I dag fanns sladden på sin plats men INTE kameran!
Hur senil får man bli?
Om man säger att kameran kom bort en lördagskväll låter det
som man varit på värsta festen...
Fast det skulle man nog förresten inte tro om man kände mig,
jag dricker inte och dessutom håller jag ordning på mina saker.
Utom kameran, just nu! IRRITERANDE!!!
Speciellt som det om ett par timmar ska komma en liten söt
fröken på besök.
Jag har till och med dammat rubbet vid skåpet där jag förvara
sladden om nu kameran skulle ha lyckats gömma sig bland några
dammråttor. Men icke!
Då kommer min tös farande med en SAX!
Jag letar inte efter en SAX, jag letar efter min KAMERA!!!
Så kommer hon med det geniala tipset (???) att saxen ska
placeras där jag BRUKAR lägga kameran, för då kommer den fram.
Okej, jag provar allt!
Så går det ett par minuter och jag öppnar skåpet där kaffebönorna
ligger och titta där då, ett grått kamerafodral! Med min kamera i.
Kära tid!
Vilket supertips!!! Prova ni också!
Fram med saxen!
Hux flux känns det som jag är värsta sax-tipsaren!
Filialkontor

Mina kunder på jobbet är fullt medvetna om att de är välkomna
hem till mig för att lämna papper.
En del är jätte tacksamma över den "servicen", andra tror att de
är till besvär och utnyttjar som högst detta med att lämna brev i
min brevlåda.
Min familj är så vana vid att det kommer hem folk med pappersbuntar
så de blir aldrig förvånade. Är jag inte hemma är de uppdrillade
"Filialen" brukar jag skämtsamt kalla köket.
Jag tror inte att det är så många av kollegorna som har egen filial
men jag är ju äckligt "serviceminded" så jag fortsätter på detta vis.
"Som jag alltid har gjort."
Nu i helgen kom det en kund just som jag höll på att fixa semlor
och då hade jag ju inte hjärta till annat än att fråga om han ville ha
en kopp kaffe.
Han såg så glad ut och tog snabbt av sig jackan och slog sig ner.
Inget trugande här inte.
Min son såg LITE förvånad ut när han kom ut i köket men precis som
sin mor är han så serviceinriktad, hälsade trevligt men efteråt frågade
han vem i hela friden som var här på kaffe.
Kom på sedan att det kanske inte är så bra ändå?
Om jag får hem alla kunder på kaffe...
Eller varför inte?
Caféverksamhet är ju en trivsam sysselsättning!
Jag är INTE poppis

Jag förstod att det inte skulle bli SÅ populärt men vad tusan?
"Du borde börja tänka lite mera på dig själv mamma!"
Jag tror inte att de riktigt förstod innebörden... ;)
Jag har varit sugen på Raggmunk i "tusen år" nu.
Raggmunkar bör avnjutas nystekta alltså är det ingen paradrätt när
vi kommer hem från jobbet, med andra ord bör de avnjutas
fredag, lördag eller söndag.
Ingen räcker upp handen på att Raggmunk är "mysmat" men jag säger
bara: Det är ju supergott!
I går när tösen glatt öppnade dörren då hon kom från skolan tyckte hon
att det luktade SÅ GOTT!
Jo, hon sa faktiskt det!
I hennes huvud började bilder av pannkakor eller möjligen våfflor
med grädde och god sylt snurra.
Så komma ut i köket och se en hög raggmunkar.
Det är lite kontrast... När man inte gillar raggmunk ett dugg.
Jag tyckte iallafall att det var SUPERGOTT och åt minst hundra stycken.
Proppmätt hela kvällen, dessutom tyckte jag att jag var fenomenal på
att hålla två stekpannor i gång och på så sätt halvera stektiden.
Jag dansar aldrig nykter sjunger herr Uggla
Det där med att testa nytt har jag inga gener för...
Så de måste ha funnits kvar för min dotter är verkligen positiv till att prova
på nyheter.
I går skulle "Skivstång" testas.
Hon känner sin mor och insåg omgående att det nog inte var någon större
idé att jag också anmälde mig till passet...
(Allt som det går åt redskap på hos Friskis & Svettis måste bokas i förväg.)
Hon såg fram emot passet och hon höll säkert tummarna hårt för att JAG
skulle fastna för Aerobic som jag provade för första gången.¨
För tanken var naturligtvis att då vill jag alltid gå på måndagar och hon kan
alltid gå på skivstång. Alla är nöjda och livet är en fest.
Jag tycker att folk har pratat så varmt om det där Aerobic.
"Det är så KUL att AEROBIC har kommit hit!"
Jag säger då det...
HUR KUL ÄR DET ATT "DANSA" ÅT HÖGER NÄR 50-60 ANDRA DANSAR ÅT
VÄNSTER?
Att de inte kan lära sig!!! Krockrisken är ju så stor.
Ett tag tyckte jag att de unga tjejerna bakom mej trippade på åt samma håll
som mig, slog ihop huvudena och fnissade febrilt titt som tätt.
I dag slog det mig att det var nog bara mig de skrattade åt.
Ja, varsågoda! Min "show" är gratis.
När det var en kvart kvar av mitt pass var det där skivstången slut, jag fick vänta
15 minuter innan och min tös skulle få vänta på mig i 15 minuter.
Rättvist kan tyckas.
Hon behövde dock inte vänta jag höll ihop fingrarna och blev "akut, jätteakut
kissnödig" och dansade ut...
Det har jag aldrig gjort förut! Men nu är jag 40 år och kan lugnt och sansat
konstatera att Aerobic, det är inte min grej! Tyvärr!
Skräck, jag har skräck!
Allt var frid och fröjd men allt har en baksida, om än så liten.
LARMET.
Jag var livrädd för larmet.
Vägrade larma. Lyckades klara mig i tio år.
På nästa ställe fanns det en chef som avdramatiserade det hela med larm:
-Här är din nyckel och skulle larmet gå när du larmar av eller på så
är det inte hela världen.
Grannarna här på övervåningen (där det alltså var vanliga lägenheter)
kanske blir lite sura, men det är det värsta som kan hända.
Så lärde jag mig att larma både på och av utan att en endaste liten gång
använda varken koden till minuten- eller bensinkortet.
Det kändes bra och så klarade jag mig i tio år till.
Så borde denna saga fortsätta i ytterligare tio år.
Det verkar ju på något sätt vara tidsfaktorn.
VAR tidsfaktorn. Tills i dag.
I dag har min skräck för larm fått rena rama terapin.
Får välja att se det från den sidan.
Det bästa sättet att komma över en rädsla är att utsätta sig för den.
Det låter positivt.
Nu behöver jag inte vara rädd för detta längre för nu vet jag ju hur man gör
och hur det låter när det tjuter som om det vore tjuvar på kontoret.
Hujedamej vilken start på dagen det blev.
Jag hade klarat mig i 14 månader iallafall. ;)
Nu är jag dock en högljudd erfarenhet rikare.
Jag har dock full koll på larmkod, personlig återställningskod, telefonnumret
till Securitas. Inget farligt alls. ;)
Rosor äro röda
Undrar jag om jag börjar se lite sämre?
Eller om jag fortfarande kan skylla på att jag bara är lite trött?
När jag skulle packa upp grejerna från affären när jag kom hem
så tittade jag förvånat i ena påsen:
-Har jag köpt MARSIPANROSOR?!
Kanske var det sockersuget som tog överhanden och såg i syner?
Har ju varit ganska sund den här veckan så det vore ju inte så
märkligt om kroppen gör vad den kan för att se något smaskigt!
Men där bland bananer, päron och gurka fanns det inte den minsta
marsipanros, det var vanliga, hederliga coctailtomater som för
en kort stund blev de finaste marsipanrosor.
Skönheten sitter i betraktarens ögon, har jag hört.
Jag gillar coctailtomater mycket mera än marsipanrosor.
Nöden är uppfinningens moder

När man ska göra saker "lite snabbt" så kan det bli helt tokigt.
Lika besvärligt kan det vara när man är lite trött och sliten.
Kombinerar man de där fenomenen så kan det bli hur som helst!
I går lärde jag mig att det är väldigt viktigt att ha handkrämspumpflaskan
på sidan när man använder den på jobbet.
Det blev inte alls bra när jag skulle smörja in händerna, tryckte till
och splasch - det gick fort och det kom mycket - rakt ut på min
marinblåa kofta.
Vet ni hur osnyggt det blir när man försöker smörja in en kofta med
handcreme?
Nöden är uppfinningens moder.
Om det kommer en kund håller man bara upp pappershögen/pärmen
i maghöjd. Så var det problemet ur världen.
I dag har jag fått varje gnutta handcreme precis där jag vill ha den.
Men min hund undrade nog verkligen om det var som det skulle ändå
här i kväll. När vi ätit så skulle han få mat, precis som efter alla andra
middagar de senaste tiotalet åren.
Först häller jag upp vatten i en skål.
Sedan får han sin medicin.
Efter detta tittade han jätte konstigt på mig när jag ställde ner matskålen.
Så började han trampa och trampa och gick till "matskåpet".
Tur att han håller ordning på mig när jag inte gör det själv.
Jag hade hällt upp vatten i en skål till...
Tisdags-kom-ihåg
Att lyssna på Vi i Femman.
Det blev ruskigt spännande på slutet.
"Vår" skola ledde med ett ynka poäng inför sista frågan
där man kan kamma hem hela fem poäng.
De svarar först och m i s s a r...
Wohooo!
Turligt nog, från vårt synsätt, så missade andra laget också.
Mitt i matchen ringde vår rara bibliotikarie och sa att min beställda
bok hade kommit hem. Hittade ett boktips HÄR som jag anammade.
Eftersom vårt lilla bibliotek bara har öppet en dag i veckan och inte
så lång stund efter det att jag har kommit hem så fick jag slänga mig i
bilen innan jag diskat.
-Jag lämnar det så här så får jag se om det är snyggt och
prydligt när jag kommer hem igen.
-Ha inte för stora förhoppningar! sa han min son...
Husfarstips

Härom helgen när pappa var här och vi skulle skära kött så fick jag lite "påbackning" om att mina knivar är såååå slöa.
Tyvärr stämmer det.
Jag har dock ett brynstål liggandes i ena kökslådan.
Långt ner under andra grejer vill säga.
Använder det inte så ofta.
Nu när jag fiskade upp det ur lådan såg pappa lite imponerad ut, över att jag åtminstone hade ett redskap han gillade. Han var dock inte ett dugg imponerad av hur jag använde det så han slet det ur händerna på mig (okej, kanske inte riktigt men det lät lite mer dramatiskt iallafall!) och slipade varje kniv jag äger.
Skillnad med redskap som är slipade må jag säga.
Jag försökte få honom att slipa mina slöa saxar på samma vis.
Jo, jag erkänner - jag klipper ALLT med dem...
Jag fick en snabb förmaning om att saxar sliper man inte på detta vis.
Så synd då.
Istället fick jag "husmorstips" eller heter det kanske "husfartips" när pappa yttrar det?
Hur som helst, vik ihop helt vanlig aluminiumfolie och klipp, klipp, klipp lite med saxen och vet ni vad?
Det känns som det fungerar!
Jag gillar verkligen husmorstips, funktionellt och alltid snudd på gratis!
Hundkompisar

När jag och min hund skulle gå dagens första runda kom det en
matte utan hund.
Det är inte så ofta hon är ensam så när min vovve började lukta på
henne sa jag direkt att han nog saknade hennes hund.
-Det gör jag också!
Milda tider, hon trodde att jag visste att hennes fyrbente vän hade
lämnat jordelivet... (För bara några få dagar sedan.)
Nu fick hon berätta och det tror jag är hälsosamt.
Det bara ryser i mig men jag lyssnar så gärna.
När vi kom tillbaka från promenaden hade vi fått sällskap av en annan
vovve. En som det fortfarande är liv i.
En av varje sort, det lever de här två kompisarna upp till.
En liten - en stor.
En mörk - en ljus.
En kille - en tjej.
Dock har de mycket gemensamt.
Glädje av vararandra.
Fart och fläkt.
Dessutom gillar de samma sorts "dofter"...

Make my day

Det är högt tempo så här års.
Riktig vårkänsla, trots snön.
Ja, på jobbet alltså.
Det håller i sig i ett par veckor till.
Så här framåt slutet av veckan slår tröttheten till.
Det hade inte sett så bra ut att lägga sig som en padda över skrivbordet
så jag lät bli.
När telefonen ringde för femhundrafemtioelfte gången och jag än en gång
fick ta bort tankarna från där jag var så kändes det som jag ville något
annat än glatt och trevligt svara.
Fast det gjorde jag förstås, jag är extremt kundvänlig.
Så när han i andra luren skulle förklara sitt ärende kom dennes lille son
in och ville ha sin pappas uppmärksamhet.
-Ja, jag behöver ju inte hålla koll på mina barn längre.
-Hur gammal är din äldste då?
-18.
-ARTON? Nej, SÅ gamla barn kan du inte ha.
Du är ju inte gammal själv. Jag har alltid trott att vi har varit jämngamla.
Oj, vad energi jag fick.
Skuttade sedan fram bland kollegorna och kände mig yngre än någonsin.
Jag tror bestämt att det smittade en smula, det här energifyllda, för de såg glada ut de med.
Annars är det jag som ser så himla kul ut.
Broddar på

Jotack, jag går väldigt försiktigt när det är halt ute.
Powerwalk är något jag bara pratar om så här års...
Mitt sällskap som ni ser på bilden här har stundtals destå mer fart i sina tassar så medelvärdet på raskheten blir perfekt.
När det är halt överallt är det dock lättare för då är det bara att "brodda på", gillar verkligen broddar!
Minns när jag skulle köpa mina första, stövlade in hos skomakaren som marknadsförde denna produkt i sitt skyltfönster.
-Jag skulle be att få ett par broddar.
-Är de till en gammal person?
-Det beror på...
Tystnad.
Jag förstod inte riktigt om han bara sålde broddar till en speciell åldersgrupp.
-Om du tycker att JAG är gammal, DÅ är det till en gammal person. Annars inte!
Jag fick köpa broddar så snällt men han såg lite chockerad ut på något vis, som om glada, pigga, raska, allerta personer på 180 centimeter, fyllda 35 år liksom inte använde broddar.
Sedan dess har jag istället kört med Yngsjöbrodden, ett par om året. På Apoteket frågar de ALDRIG hur gammal användaren är utan de brukar istället dra till med "De här är bra!".
Exakt så tycker jag också.
Den där snön

Just nu är det "årets snörekord" hos oss, bilden är från förra omgången för ett par veckor sedan.
Hur som helst är min pensionärshund lika lycklig och glad över att köra ner hela huvudet i snön och "vispa runt".
Jag tycker att det är fint med snön så länge jag kan ta mig fram överallt och inte halkar.
Halkan kommer jag aldrig att bli kompis med... Är livrädd.
I dag var det verkligen "blankhalt" i stan när jag skulle gå tillbaka från frissan till jobbet och jag med mina långa ben såg säkert jätte kul ut när jag trippade fram med pytte, pyttesteg med mina grova stövlar där i nerförsbacken där det inte fanns många gruskorn att ta sikte på.
Det matchade nog inte på något sätt.
En medelålders man kommenterade detta. Tror jag. Jag hade fullt sjå med att koncentrera mig på att gå än att lyssna på vad han för syrligt på hjärtat. Så swischade han till själv med båda fötterna men klarade sig utan att vurpa.
Det var nog ett "tecken från ovan" att han inte skulle bry sig så mycket om hur andra upplevde halkan. ;)
Det finns annars goda saker med snön också. Det blir så rent inne hos oss!!! Inga lerhögar eller gruskorn så långt ögat når. Härligt.
När det är nysnö så är det också lite kul att se vilken aktivitet det har varit ute i naturen. Vilket nattliv det är här i byn!
Dessutom är nysnö en god hjälp till att se att det INTE har varit någon tidningsbil vid postlådan på morgonkulan... Då behöver jag inte "ödsla tid" på att gå ända fram till lådan innan jag blir besviken.
Årets fattigaste helg
Har ni märkt något av det?
Hos mig är det "jämt läge" hela tiden känns det som. Miniläge hela tiden liksom...
Jag lever redan efter alla spartips i världen så de kan slängas i Plusprogrammets soptunna.
• Äter aldrig ute, har med rester hemifrån
• Handlar inte på rea utan på "rea på rea" och så halva priset på det
• Planerar middagar efter extrapriser
• Köper årstidens frukt & grönt
Äsch! Jag gillar inte sådana där spartips...
Ica och Volvo gillar mig. ;) De får alla mina pengar.
Denna dag började vi iallafall med nybakade frallor.
När man bor på landet får man baka själv.
Doftar ljuvligt i köket och smakade mums!
Extra roligt när dottern säger att de var kanongoda.
Det går dock inte att göra likadana en gång till för jag kör Kajsa Varg varianten.
Man tager vad man haver. I dag hade jag mycket grahamnsmjöl och rågkross toppat med solrosfrön.
Kvällen avslutades med ett stort fat med skurna bitar av kiwi, banan, apelsin och päron.
Jätte gott och fint mår man när man festat på det.
Jag hade tagit bilder på allt men är för slö för att börja ladda in dem i datorn nu så ni får ta detta inlägg rakt upp och ner som det är för nu ska jag sova min skönhetssömn och ladda för en ny vecka (med ny lön framåt slutet av veckan!).
Torsdagspasset
Det var ju vår "taktik" för att hitta de bästa passen på Friskis denna termin.
Jag hade höga förväntningar inför kvällen.
Det gick som smort att hinna i tid tills klockan 18.
Bussen som tösen kommer med kommer till sta´n med några få minuters marginal men så länge det är på rätt sida om klockan 18 så går det fint.
Att rappa på där i början är värt den där timman vi kommer hem tidigare tycker jag.
Så långt så väl som det brukar heta.
Det blir aldrig som man tänkt sig sa ofta min mamma. När jag var ung vägrade jag tro henne men så här i "efterhand" får jag krypa till korset och nicka igenkännande. Det blir sällan som man tänkt.
Dock vill jag göra ett tillägg; det kan bli bra ändå!
Ledaren som åtminstone jag längtat efter att få jumpa till var skadad i höften och kommer tydligen så att förbli en lång tid framöver. Stackars, stackars henne!
Eftersom detta tydligen var hastigt påkommet så var tjejen som hade ett pass i kväll bara vikarie för just i kväll, framöver hade de inte hunnit bestämma någonting om.
Jag gillade passet som var och skulle gärna göra om det nästa vecka.
Min hårdaste kritiker var inte riktigt lika positiv...
Man behöver inte tycka lika, det är okej ändå! Hon har ju redan funnit sin favorit, det är lite hårdare pass det.
Ingen "snällätning"
I går hade farmor haft "tantbesök".
Jag och farmor är lika, vi tror att alla äter som hästar.
Utsvultna hästar dessutom.
Det gör de oftast inte.
Speciellt inte tanter.
Det vet vi men glömmer bort.
Gång på gång.
Så i går kväll kom farmor infarandes vid 21-tiden på kvällen och undrade glatt om vi ville fika - på kakor.
Jag som var på vippen att borsta tänderna just för att INTE äta mera försökte tacka nej så snällt jag kunde.
Biskvier, hallongrottor, toscarutor, knäckkakor. Fina, lyxiga som de bästa konditorikakor!
Tyvärr, jag har inga "kaloripengar" kvar en vanlig vardag klockan nio på kvällen...
Jag VILL äta, självklart men jag ska INTE det.
Inte ens för att vara snäll. Jag har slutat med det tack och lov.
Farmor såg besviken ut och gillade inte läget...
Det gäller att komma ihåg

Ibland glömmer man då saker.
Läste i tidningen att vår lokala skola skulle delta i radions Vi i Femman tisdag klockan 17.
Det ska jag lyssna på! Extra kul när man känner till barnen.
Passar extra bra när det är exakt den tiden jag ändå sitter i bilen på väg hem från jobbet och kan höra på radion.
Så tänkte jag i morse.
På eftermiddagen kom en kund in till mig, en stolt pappa till ett av de där barnen som skulle i väg med klassen i dag. Han påminde mig naturligtvis om den stora tilldragelsen:
-I eftermiddag måste du lyssna på radion Malin!
-Självklart! Jag har laddat sedan jag läste det i tidningen.
Han såg glad och stolt ut.
Så när jag har ätit och diskar, klockan är kvart över sex. Då slår det mig.
VI I FEMMAN!!!
Då var det en kvart sedan det slutade...
Nu gick det inte ens att säga "Bättre sent än aldrig" utan det var bara till att googla fram på datorn hur det hade gått, jag får en ny chans att lyssna - en ny match för de hade vunnit. Bravo!
Något annat jag har glömt är den jätte goda pizzasalladen som vi hade dille på ett tag.
Dottern påminde mig i helgen och passande nog var det extrapris på vitkål denna vecka.
Vilken tur att jag kom ihåg att köpa hem! ;)
Vi föll som furor

Fresteler är till för att falla för! Eller?
Vi "höll" ju oss både fredag och lördag så de där påtalade nybakade semlebullarna for ju ner i frysen.
Sent ska syndarna vakna. På söndagen då kom sötsuget iallafall!
Jag måste säga att de SÅG goda ut iallafall men konstigt nog var de inte SÅ extremt superdupergoda som jag vill minnas att semlor är.
Fast det är ju bara tur, nu slipper jag längta efter flera...
Morfar som var här och fick smaka årets första "skörd" såg LITE förvånad ut när semlorna skulle fotograferas innan de fick avnjutas.
-Så gör vi ALLTID hos oss förstår du.
Då tittade han på mig som jag var spritt, språngande galen!
Hos honom får man äta utan att fotografera det ätbara först.
Att göra som man vill hemma hos sig själv det är helt okej.
Dessvärre har jag ju läst på innehållsförteckningen på min nya "kärlek" digestivekex med vitlöksost också men ska man nu få i sig kalorier ska det banne mig vara gott!
Vi jumpar på
Låter som de bästa motionärer just nu. Det brukar alltid vara så här varje januari och det beror inte på något nyårslöfte uten helt enkelt att alla ledare kommer med nya pass vid terminsstarten och då gäller det att se vad som bjuds så att vi går på de pass vi gillar allra mest.
På lördagar är det olika pass varje vecka så då är det en bra chans att "prova på".
Att passet heter lika "medel", "puls" eller "styrka" spelar liksom ingen roll, det är så stora variationer i rörelser och framförallt musiken.
Det ska vara kul att jumpa!
I går var vi nöjda och riktigt svettiga när motionstimmen med "styrka" var gjord.
Det kändes skönt. Det är en fd. kollega till mig som är ledare, hon är duktig!
"Synd" bara att den ordinarie tiden för detta styrkepass inte är en favorittid i veckan.
Det är mycket som ska passa in...
På torsdag kväll ser jag fram emot ännu en "nyhet" och det håller jag tummarna för att det passar som hand i handske för den tiden är perfekt, nästan direkt efter att jobbet slutar.
Hoppade över

Märkte inte ett dugg av att fredagen den 13:e var en olycksdag igår istället gick allt i flygande fart.
Det är nog lite så, när jag samlat mig och tänkt på en uppgift en längre tid så går det så raskt och bra när jag äntligen tar tag i det.
Linneskåpet som flyttades i höstas då jag inte var hemma har haft en "sortering" där jag hade svårt att hitta rätt grejer men swisch så har jag tjusiga högar med paradhanddukar, virkade dukar, löpare och fyrkantiga dukar. Var sak på sin plats. Jag vet i och för sig inte när eller vart jag ska använda de fyrkantiga dukarna men de får ligga där som minne efter mamma, mormor och min gammelfaster...
En stor påse med mindre handdukar fick åka i soptunnan för de använder vi heller aldrig och de kunde inte kvala in i någon nostaglisektor heller... Genast blev det luftigare till de andra handdukarna som vi verkligen använder.
Eftersom det blev en swich-det-går-så-bra-dag så lagade jag lasange, fläskfilégryta och kotletter till kommande vecka. Kan tyckas att det är lite märkligt att laga tre olika middagar en dag då vi var bortbjudna på mat men det gäller att flyta på vågen när det är medvind!
Vi fick jätte god mat och efterrätt så de där semlebullarna de hoppade vi över, de åkte ner i frysen eftersom jag aldrig gjorde iordning dem till semlor.
Den som spar han har!
Det jag gillar att "synd-äta" allra mest just nu utöver "fruktfat" som vi gärna kör om kvällarna är digestivekex med vitlöksost.
Mumsfillibabba så gott!
Den sista dagen

I dag är det årets första, vanliga, lediga fredag.
"Lev som varje dag vore den sista". Jaha...
Vad i hela friden skulle jag göra då? Om jag visste att jag inte fick flera dagar?
Skynda mig att läsa ut boken som jag håller på med så att jag får veta hur det går? ;)
Det kan vara så att det är den sista, vanliga, lediga fredagen på en månad...
Det brukar iallafall att vara så för från och med nu blir det "vårkänslor" på jobbet.
Intensivt är väl bara förnamnet men erfarenheten säger att det ordnar sig på något vis så såhär på min "sista dag" ska jag... Njuta av att göra vad jag vill. När jag vill.
Fick en "förfrågan" i går om vi kunde äta semlor i kväll.
Jag nappade jätte snabbt och lätt. Jag är så smidig och snäll. ;) Tjockistänk. Jag vet! Det är inte JAG som vill ha dem, egentligen men nu när de ändå är bakade så visst, en ska jag väl ändå klämma i mig, som sällskap!
Semlebullarna ska snart skjutsas in i ugnen.
Jag har tänkt att "sortera/städa" i linneskåpet en längre tid så DET ska jag ta tag i.
Det var innan jul jag tänkte på det så den "ídén" har mognat lite nu...
God Jul?
En del är ständigt ofta sena...
Efter hand lär man sig att det inte är lönt att plocka fram fikat/maten förrän gästerna kommer.
Alltid samma visa. Det som stör mig allra mest är att de inte ens har vett att be om ursäkt för att de kommer supersent utan bara verkar tycka att vi ska vara glada att de kommer när de kommer.
Nej, jag gillar verkligen inte det och är själv en sådan som har en klocka som går rätt. ;)
I dag blev jag lite förvånad när jag öppnade posten.
Årets första julkort hade kommit!
Så nu kan jag ju inte påstå att dessa människor är sena iallafall!
Det kan ju vara så att jag har flera "kändisläsare" än vad jag tror, att det är en liten "pik" för mina hyacinter alternativt att jag river bort julen så snabbt. Ja, vad vet jag?
Det är ju kul att få post oavsett när den kommer menar jag så jag menar absolut inget illa men om jag skulle skicka "en försenad julhälsning" i går (det var iallafall då som brevet postades) då hade jag allt dragit till med en annan liten hälsning än GOD JUL!
Men visst kära släktingar och alla andra glada människor: Till er alla en riktigt god jul! =)
Vet ni hur gott det är?
Mina hyacinter blommar nu i allra största prakt och det doftar verkligen ledighet i köket för det är ju faktiskt bara vid julledigheten som jag brukar ha hyacinter!
Tänk vad man kan sätta ihop dofter med något. Hjärnan tror också att när man är ledig "får" man äta, vad som helst och när som helst.
Enkel matematik eller hur!
Vet ni hur gott det är att äta när man inte har "planerat något gott"? ;)
Till julen fick vi en "massa" ostar och ett par av dem har stått orörda och oöppnade i kylskåpet.
Tills i kväll.
Kex med vitlöksost smakade underbart gott en vanlig onsdagskväll när det dessutom doftade jul i det avjulade köket.
Det blommar

Mina julblommor som jag fick 2011 är lite sena men det gör ingenting.
Jag sitter ändå likt Ferdinand och bara luuuuktar på blommorna.
Bättre sent än aldrig som man brukar säga för julblommor, de jular jag minsann aldrig ut.

Snöängel

2012 års första snöängel är gjort!
Ser ni den där till höger i bild?
Vem har designat?
1. Malin
X. Hunden
2. Malin och Hunden tillsammans
Rätt svar är X. Han älskar att göra hund-snöänglar.
Vilken lirare

Jag hoppas verkligen att mina barn skojade när de berättade om en kille i mellanstadiet som var grymt duktig på att springa.
Ja, jag menar inte att jag inte vill tro på det där med att han var så snabb - det är jag säker på att det är sant men nu hade den "lille killen" varit med i ett lopp som han fick springa med "de stora grabbarna" och hamnade före sin snabbspringande pappa i resultatlistan och
NU KOMMER GREJEN:
Pappan blev arg!
Vilka föräldrar det finns! ;)
Själv är jag stoltare än en tupp varje gång mina barn lyckas och stolt bara de bjuder till, försöker och trivs! =)
När jag kom hem från min "tågutflykt" nu i helgen var min förstfödde på en fotbollscup och jag tyckte att det var superskoj när tröjan med texten: Matchens Lirare låg på köksbänken!
En godispåse som han inte ville ha fick han också i pris. Jag har lovat att "förbarma" mig över den till helgen och det man lovar måste man hålla. Mmm!
I kväll har min personliga coach tagit med mig på en halvmils promenad i snön och i morgon är det dags för ett nytt pass på Friskis så det gäller minsann att balansera det här rörliga livet.
Upptakt

Det var allt tur att tösen kom hem igen.
Jag hade aldrig kommit i väg på vårens upptakt av Friskis & Svettis annars...
Känner att jag har blivit hur motionsslö som helst, min kropp verkar vara nöjd och belåten med att strosa runt i skog och mark. Det räcker på motionsfronten om den själv får bestämma.
Men det får den ju inte...
Nu när jag skulle välja "morgondagens out-fit" till jobbet så hoppade jag i en kjol som jag hade för kanske fem-tio kilo sedan. Den hårda kritikern gav sitt godkännande men så hade jag inga matchande strumpbyxor tyckte jag själv. Det lät ju mycket bättre än att säga att den inte satt så bra.
Jag tänker/uttrycker mig ju så himla positivt nu för tiden. ;)
Slog dövörat till när hon gick vidare med:
-Men om du bara... Jo, jag förstår: GÅR NER NÅGRA KILON!
Nej tack! Jag tar den svarta kjolen istället. Så får det bli. Något tänker jag allt bestämma själv!
Upptakt

Det var allt tur att tösen kom hem igen.
Jag hade aldrig kommit i väg på vårens upptakt av Friskis & Svettis annars...
Känner att jag har blivit hur motionsslö som helst, min kropp verkar vara nöjd och belåten med att strosa runt i skog och mark. Det räcker på motionsfronten om den själv får bestämma.
Men det får den ju inte...
Nu när jag skulle välja "morgondagens out-fit" till jobbet så hoppade jag i en kjol som jag hade för kanske fem-tio kilo sedan. Den hårda kritikern gav sitt godkännande men så hade jag inga matchande strumpbyxor tyckte jag själv. Det lät ju mycket bättre än att säga att den inte satt så bra.
Jag tänker/uttrycker mig ju så himla positivt nu för tiden. ;)
Slog dövörat till när hon gick vidare med:
-Men om du bara... Jo, jag förstår: GÅR NER NÅGRA KILON!
Nej tack! Jag tar den svarta kjolen istället. Så får det bli. Något tänker jag allt bestämma själv!
Till eller från, spelar det någon roll?

Jag tror att det är dags att skaffa glasögon!
Nej, det är inte jag på bilden...
I dag skulle vi åka tio mil för att hämta hem vår dotter som kom med tåget. Hon har varit borta sedan i måndags så det har varit lite tomt att "bara" ha grabbar hemma!
Vi möttes av väldigt mycket snö på vägen. Då kände vi att det var väldigt skönt att vi skulle hämta och inte lämna vid tåget för i detta sliriga väglag var det bara till att sänka farten. Jag sms:ade att vi förmodligen inte skulle hinna fram men rätt vad det var så var väglaget mycket bättre och vi kom fram typ två minuter innan tåget skulle komma.
-Inte lönt att betala för parkering, jag bara rusar och hämtar henne - vänta bara här!
Typiskt mej att hela tiden vilja spara på "småpengar" men kan köpa dyrare saker "utan problem". (Okej, en sanning med modifikation men ändå... Ni förstår!)
Så slår det uppenbarligen blockout inne i hjärnkontoret och nej, då hjälper det ju inte med glasögon. Jag inser det själv!
Läste på skylten MALMÖ och springer till det spåret där det stod massor med folk.
Phu, jag hann. Så himla bra jag är! Jätte stolt över mej själv.
Ett annat tåg rullar in på ett annat spår medans jag står där och väntar, läser på skylten i blå text att tåget kommer om en minut. Den blåa texten betyder säkert försening. Så jag väntar glatt vidare tills ALLA tittar på mej eftersom min telefon ringer.
-MAMMA, DET RINGER! MAMMA, DET RINGER!
Jo, så är min signal och svarar jag inte tillräckligt snabbt vrålar telefonen ännu högre:
-MAMMA, DET RINGER PÅ RIKTIGT!!!
Då var det min dotter som undrade hur långt vi hunnit för hon hade gått av tåget för en stund sedan...
Så föll poletten ner som man brukar säga, jag stod ju vid tåget som skulle TILL Malmö.
Jag skulle ju leta upp tåget som kom från Malmö.
Jag är så himla glad för att jag har duktiga barn ska ni veta!!! De klarar sig bra här i livet.
Före och efter

Det är så kul med före- och efterbilder tycker jag.
Minns hur jag satt hos min mormor när jag var liten och tittade på "gör om mig reportagen" i hennes Hemmets Journal. Drömde allt lite om att själv få vara "modellen" där. Tänk så spännande att se om de kan hitta på något skoj med mej! Har dock aldrig ens tagit chansen till att skicka in en intresseanmälan till något sådant så chansen att dyka upp i ett sådant projekt är lika stor som att vinna på lotto - som jag inte heller spelar. ;)
Jag kan iallafall visa hur min köksbänk såg ut för ett par veckor sedan!
Som ni ser (iallafall om ni tittar riktigt "utforskande") på bilden så ser ni att det inte fanns en endaste gnutta snö då vid juldagarna...
I dag var det lite, lite, lite vitt ute. Fruset med ett par minusgrader, lugnt väder och sol. Just i dag kändes det som det var mitt allra bästa favoritväder - den här årstiden vill säga. Det kändes som jag kunde ha promenerat hur långt som helst men det gick inte för vi var bjudna till min pappa på middag och mat, det tackar jag alltid ja till!
Så efterbilden, så här ser det ut i mitt kök just nu:

Den fina hyacintuppsättningen fick jag på julaftonen av pappa. Jag gillar hyacinter men dessa lät verkligen vänta på sig. Trots att jag "julat ut" så får naturligtvis de fina julblommorna stanna kvar! Jag fick en Amaryllis innan jul som också har tagit god tid på sig, den blommar så vackert nu.
Ljusstaken det är den som jag fick genom "beställ-din-julklapp-själv" från jobbet. Den hela kom nu i veckan. Utan krångel och alldeles hel. Jag blev dock lite "besviken" på att det inte var ett fat OCH en ljusstake - för så uppfattade jag detta. Har aldrig sett maken hos Cult. Nu var det ju alldeles gratis så jag ska absolut inte klaga men hade jag förstått detta från början hade jag (nog) valt något annat av allt fint det fanns att välja mellan.
Jag fick den fina manchetten av min tös i julklapp så den kom till fin användning här (det var en blå och en julig med annars...), så köpte jag de illgröna dekorstenarna att hälla där "i mitten".
Tur att jag gillar grönt för det var 50% på just de gröna.
Hoppsan då!

När alla tomtegardiner och röda dukar har fått bereda plats för vårutstyrseln blir det en massa tvätt - ovanpå all den vanliga tvätten så att säga.
När jag hade slängt i en massa rött i maskinen så fanns det plats kvar så då vräkte jag i lite svarta träningskläder också. Då sparas tid, tvättmedel, vatten och energi. Perfekt!
Jätte bra tyckte jag ända tills jag tog ut tvätten och sonens svarta träningskläder verkligen strålade!
Den glittriga röda duken glittrade inte längre om ni förstår...
Men det gjorde verkligen allt annat. Guldigt, glittrigt!
Snyggast på fotbollsträningen, det kan han bli. Lätt! ;)
Fast jag tror inte att 18-åringar riktigt gillar glitter och glamour på det viset.
Som den ömma moder jag är ska jag förstås försöka borsta bort hela härligheten när det har torkat...
Om man inte har att göra får man skaffa sig, så enkelt är det.
Vilken kväll det blev

I måndags for min tös söderut. Hon följde med sin kusin hem för att passa det lilla kusinbarnet när mamman "frilansar" på sitt jobb denna vecka. Det blir lite tomt här hemma när det bara är grabbar och jag.
Jag tänkte ju göra vår i ett rum i taget, i kväll stod sovrummet på tur. Tomtarna på "fulhyllan" och skänken var snart nerpackade i lådan, nya gardiner upphängda och duken struken och av bara farten fortsatte jag in i tv-rummet.
Granen var borta redan när jag kom hem så den hade jag inget arbete med. Den har varit så stilig och inte barrat ett dugg så all heder åt den!
Det fanns dock några hundra tomtar där inne - kändes det som iallafall men nu är alla förpassade till lådor på vinden och det är så luftigt och fint med mindre grejer och ljusare textilier.
Nu har jag bara ett rum kvar med tomtegardiner, i går kväll fick jag en liten "förmaning" att jag inte skulle engagera mig så mycket. Tänka mera på mig själv och allt vad det var. Himmel och pannkaka vilken klok son jag har! Undrar jag om han märker om jag INTE byter gardiner inne hos honom?
Just nu bryr han sig dock inte ett skvatt iallafall, det enda han tänker på nu är att United förlorade matchen i kväll. Jag får hålla med om att det var "bra underhållning" när jag fixade med avpyntningen där i tv-rummet.
Men kära tid, nu har ju klockan slagit 23 och jag ska ju snart gå upp!
Snart är julen slut
Det är nämligen snudd på dödssynd att plocka bort tomtarna före tjugonda Knut har jag hört.
Jag gillar verkligen tomtarna - i december. Men sedan känns de passé...
Dessutom tycker jag att det är lika roligt att ta fram dem som det är roligt att plocka bort dem. Det är mera unikt vad jag förstår.
I kväll kunde jag inte vänta längre men jag har blivit lite lugnare med åren iallafall. Ett rum i taget. Lugnt och fint.
Det är ju ganska mycket pyssel när de ska fram nya gardiner, dukar och annat "pynt" samtidigt som lika mycket ska bort.
Nu är det iallafall vår och grönt i mitt kök. Det är skönt! =)
I dag pengarullade det "bara" 1.600:-. Det är billigare med nyare bilar försökte den söta lilla Toyotaverkstadspojken att övertyga mig om. Jag är svårflörtad - en nyare bil kostar en ganska stor, fast slant varje månad... Så hur jag än vänder mig har jag ändan bakåt men nu med två välservade bilar.
Det rullar på så att säga.
Pengarull
I årets Personliga Almanacka drog jag till med en liten ruta med "Veckans kurva". Inte för att jag behövde den eller hade någon tanke med den. Den var helt enkelt "lite kul"! I denna kurva fanns rubriken "Pengarull" och det är ju inte lika kul...
I dag på årets första vardag så körde jag in vår äldsta bil på en service, en service som jag har "glömt" sedan ett bra tag tillbaka eftersom jag alltid har allra mest utgifter på årets sista månader.
Jag tycker verkligen att grabbarna på Volvoverkstaden är gulliga.
De frågar saker så snällt och försynt på något vis:
-Har du verkligen inte hört oljudet?
-Jag förtränger sådant som jag inte vill höra!
Tydligen har de också någon "policy" där att de måste få kostnaden godkänd innan de reparerar sådant som "behöver åtgärdas" utöver servicen men vad i hela friden ska jag svara än att det är okej när det är fel på bromsar, länkarmar och allt vad det nu var. I den här familjen finns då ingen som kan göra något åt det... Vi får betala och se glada ut. Anar att det inte ens går att pruta med de där Volvoanställda. När han ringde för tredje gången började jag tro att det var nära skroten. Ja, vad ska jag tro? Han fnissade dock lite när jag frågade.
Det är dock inte så "farligt" att hämta bilen, man drar Volvokortet och så behöver jag inte ens säga något utan han säger så snällt
-Du vill dela upp det på fyra månader va´?
Det är som det står i pannan på mig på något vis... Men jag bara ler och säger att det gör jag så gärna.
Här hemma har han som nyss fått körkort lite "diskret" antytt att han har första tjing på Volvon numera men när jag lika "diskret" la upp pappret med TIOTUSENFEMTIOFEM kronor på bordet här hemma då var bilen min.
Verkade det som!
I morgon tar jag med mig Toyotan till Toyotaverkstaden. Jag tror att det blir en mycket billigare historia, Toyotakillarna "känner" mig inte lika mycket och de frågar aldrig om jag vill betala på fyra månader...
Pengarull, vad i hela friden skulle jag med den kurvan till?



