Blogga, ett sätt att umgås!

När man bor på landet som jag gör då är det inte alltid så lätt att tillfredställa de där "å, vad jag blev sugen på..." för när det är långt till närmsta affär sticker man inte bara i väg flera mil för att köpa det som råkar fattas.

I lördags började tösen prata om Biskvier.
Det började genast vattnas i munnen och så talade jag om att när barnen var små då gjorde farmor alltid Biskvier till jul. Det kom de inte i håg. Jag kommer iallafall ihåg hur gott de smakade men hon gjorde dem bara till julen.

När farmor kom innanför dörren så frågade tösen direkt om farmor kunde baka biskvier. Jo, det kunde hon. Till jul!
Farmor ändrar sig aldrig så har hon sagt till jul så är det till jul.

Jag är ju mera spontan. Nu eller aldrig! Hela tiden. Man ska ta chansen när man har den.

Det googlades fram ett biskvirecept och tänka sig, i skafferiet fanns allt som behövdes!

Så till "Så mycket bättre" fikade vi på de underbaraste Biskvier jag någonsin smakat.

Det fanns en tid då jag satt med ett barn på varje knä och läste Mamma Mu & Kråkan med min allra största inlevelse.
Mamma Mus röst då kossan pratade och Kråkans röst när kråkan pratade.
Sådant tycker jag fortfarande är superskoj, lättroad som jag är. Men nu har jag ju ingen som vill lyssna förstås så därför läser jag andra böcker - alldeles tyst för mej själv.


I dag har vi fått hem vår tös igen efter flera fina härliga dagar i en av Sveriges stora städer.
Hon vill verkligen bo i en storstad och gillade inte detta med att åka hem igen och hon gillar inte att det är dags för skolan igen heller...

Jag hoppas att hon är på trivsamt humör då hon vaknar i morgon bitti!
Då kan hon sträcka på sig och vara stolt som en tupp över att ha fixat den långa tågresan alldeles själv och så hoppas jag att hon kan njuta av allt fint hon har shoppat!
När hon packade upp en massa fina kläder, smycken och skor så inser ju jag att lite shopping, det gillar mamman också!

Förresten var jag nog vallhund i mitt förra liv för jag gillar att ha hela flocken samlad igen.

När vi var ute och gick i regn, rusk och snålblåst härom kvällen så säger jag

-Ja, det märks sannerligen att det är höst. Ännu mörkare blir det ju när vi ställt om klockan i helgen.

-Prata inte om det. Jag skäms ihjäl!

-Öh? Nu hänger jag inte med.

-Jo, så fort någon säger något om sommartid så tänker jag alltid på när jag skulle lämna min dotter hos X (hörde inte riktigt vem hon sa där i blåsten) och vi hade glömt att ställa om klockan och vi kom en hel timma för tidigt.

-Aj då så det kan gå då. Men det var väl inte hela världen? Sa de något där då?

-Men Malin, DET VAR JU HOS DIG!!!

Detta tyder på att jag för det första är döv och för det andra helt senil men vid närmar eftertanke så kom det svaga minnesbilder av denna händelse nu när hon berättade dem men det måste vara minst tio år sedan.

Alltså är det preskiberat! ;)

Summa summarum kan alla som går och "tänker på pinsamheter" tänka att "den andra parten" inte tänker ett dugg på "händelsen" som man är så förskräckt över...
Det kan faktiskt vara så!!!

Jag har dragit mig tillbaka!

Klipper inte ens den egna luggen själv längre.
I och för sig har jag en "stående tid" hos frissan var åttonde vecka (och det är inte hos min dotter. Fy skäms påmig!) så det går då rakt ingen nöd på mig sedan slänger jag i färg ute i badrummet med jämna mellanrum för huj så många "naturliga slingor" jag har fått i mitt hår.
Min mamma hade inte ens en grå hårtuss när hon dog.
Fast det är ju bättre att leva med färgat hår än att vara död! Det förstås...

Nej, det jag skulle komma till är att min "Salong Kökssaxen" har ärvts av min tös. Jag tror inte att hon gillar namnet något speciellt, hon har fått förslag från herrarna i huset på namn typ "Friskis och Klippis" eftersom hon gillar Friskis & Svettis. Något i verksamheten med friskvård och så är ju namnet klockrent.

Det är större kundkrets än det någonsin har varit, den har ökat med många hundra procent sedan jag var "innehavare".

I dag gör hon sin sista prao-dag på sin "bästa praoplats någonsin". Verkligen jätte kul att hon har fått en sådan bra vecka. Hos en frissa i stan.
Förra veckan var hon också nöjd och belåten med, handledaren och hennes kollegor säger att hon är som klippt och skuren för att jobba med barn. Jag har insett det för länge sedan men inte hjälper det att vara som hand i handske om man vill vara någon annanstans!

Vi har denna vecka också varit och lyssnat på gymnasieinformation och självklart var vi på frisörprogrammet.
Jag drömde ju också om att bli frissa en gång på det glada 90-talet så jag tyckte att det var hur fint som helst där i skolans frisörsalong. Spännande att få se hur det såg ut!

Åtta platser finns det till hösten. Milda makter... Det vimlade nämligen av tjejer där den där kvällen.

Jag har inte lagat mat sedan... Ja, jag minns inte ens. En himlans många dagar iallafall.
Lugn, bara lugn. Jag har inte låtit barnen eller mig själv svälta! Vi har istället ätit mer än någonsin.

I fredags bjöds vi på middag när vi hämtade hem vår tös. Lyxigt minsann.

Sedan har det bara fortsatt i lyxens tecken. I går for vi i väg på stora släktkalaset med min moster som drivande kraft. Efter en båtfärd väntade kaffe, bulle och kaka. Lunch med tårta som avslutning, buffémiddag med äpplekaka som avslutning och i dag var det frukost när vi vaknade. När det sedan var dags att åka hem och vi var färdigpackade hela högen, ja då skulle vi bara dricka kaffe och äta upp tårtan från i går innan vi for.

När vi sedan var överfyllda i magen så fick vi "som grädde på moset" med en Doggy-bag hem.
Lyxvariant må jag säga så jag har inte lagat middag i dag heller men mumsat på gratänger, kyckling, lax x 2, rostbiff. Ja, godare kan man inte ha det.

Extra gott smakade detta förstås dels för att jag inte behövde laga det själv och dels för att City vann över United med 6-1.

Sex-ett. Det var det då rakt ingen som kunde drömma om denna morgon.

Dagen mitt i veckan och jag tänker på fredag!
Fredagsmys, det är nog många som sätter ett likhetstecken med taccos!

Denna vecka är det något som är mysigare än mat, ena "ungen" kommer hem igen.
Det har varit tomt sedan i söndags kväll då boet lämnades för en veckas prao.
Jag har fått rapporter om att det är bra där och att det har kommit kommentarer om att hon skulle passa att arbeta med barn. Kanske växer det fram en "plan B" då det gäller yrkesval? Nästa vecka ska "plan A" testas i praoversion iallafall.

Här är det lite tomt, ingen som ska ha frukost, ingen som ska ha middag, ingen som har något kul att berätta, ingen som ska ha hjälp med något osv. Tanken slår mig att tänk så hemskt i de familjer där en plats är tom för evigt. Här blir det ju fredagsmys! =)

Visst är det något speciellt med att träffa gamla vänner, sådana man känner utan och innan och ändå vill träffa mera!
Jag har haft besök av Cecilia Lundh nu i en veckas tid men på tisdag ger hon sig av igen.
Då är det någon annan som tar plats här hos mig istället.

Vi har ett perfekt bibliotek hos oss, vraka och välja på internet och så ringer den snälla bibliotikarien och säger till när det är dags för avhämtning!

Kruxet i kråksången är ju att vårt lilla bibliotek bara är öppet på tisdagskvällen, samma kväll som är vår Friskis & Svettis-kväll.
Alltså behövs det ett snällt "ombud" också.

Dagens kloka: Livet blir mycket lättare med snälla människor runtomkring!

Jag är vida känd som en sann curlingmorsa som fixar det mesta men i dag inser jag att även jag har begränsningar. Tänk att jag har insett det. Hallelulja! Bra Malin, bra! Bara jag inte ändrar mig nu då.

Nog brukar jag kunna göra "stödköp" för att rädda världsfreden. Få ihop till klassresor menar jag naturligtvis.

Men när sonen i dag undrade hur många HALVMETERSLÅNGA SALAMIKORVARAR jag ville ha då tappade han nästan hakan när jag säger:

-Noll! Jag kan bara inte stödköpa salami!
Vitlök-, peppar- eller kryddsmak spelar liksom ingen roll.

-Men kan du inte kolla på ditt jobb. De kanske älskar salami!
 Bra att han tänker positivt, han måste ha haft bra uppfostran/föräldrar.

Tio stycken ska den unge herr´n sälja.

Den unge herr´n ska sälja. Inte jag alltså!

Hur många salami vill du ha då? ;)

 ♦ I min ålder vågar man inte ens köpa gröna bananer ♦

Läste citatet i vår lokaltidning. Det var intervjuv med en 91-årig farbror.
Han verkade ha mycket kul på lager i sitt gamla huvud.

Summa summarum kan man, om man  nu skulle vilja, studera lite hur folk handlar och koppla ihop det med hur de ser på sin framtid.

Den som väljer illgröna bananer tror starkt på morgondagen och dagen efter den.

Väljer du mörkbruna, ja då är det ganska kört...

Bäst skulle alltså vara att välja alldeles lagom mogna, då kan du det där med Carpe Diem.

Men vad tusan? För det första har jag alldeles fullt upp med min egna inköpslista när jag är och handlar och för det andra så gillar väl folk olika sorters mognadsgran på bananerna?

Jag lägger ner projektet innan jag ens har börjat. ;)

När jag säger att jag verkligen gillar hösten då är det sådana här fina dagar med hög luft, sol och fina färger som jag tänker på!

På något vis i världen förtränger jag att det oftare är mörkt, blåst, regn och rusk.

Promenad i mörker på morgonen, promenad i mörker på kvällen det är ju vardagen på hösten.
Fast lite skönt är det trots allt när det är mörkt hela tiden, stressen att hinna ut innan det blir mörkt är ju som bortblåst! Inte en chans liksom.

Vilken tur att jag har ett säkert ljus i mörkret, pannlampan!

På den allmänna begäran - läs Renate och Liza - kommer här en bild på min nya matta och gardiner.
Att kameran inte riktigt gillar ljuset i köket och lever sitt egna liv där, det får vi bortse i från.
Mitt hem är min borg ändå. ;)

Den här helgen är en riktig hemmahelg och det är skönt.
Det är dock fullt ös, låter ofta som om det är en hel skolklass här...

Helgens motion har vigts åt barnvagnspromenader. Jag blir så nostalgisk så det är inte klokt och huj så rosig jag blir om kinderna när jag drar vagn i de branta backarna. Inte undra på att jag var smal då jag hade två egna barn i vagnen varje dag!

Jag fick "tipset" att sätta min egna "bebis" i min gamla vagn och dra upp och ner för backarna. Han skulle med all säkerhet må som en prins. Men hur i hela friden ska jag orka lyfta i honom?

I går när hela tv-rummet var fullt med folk och ALLA tittade på människobebisen så var han inte helt nöjd med livet så prata om lycka när det sedan kom ett par stycken till och de pratade med honom FÖRST.

Jo, hundar ÄR som barn de också!

Jag är inte så himla mycket för resor...
Det hjälper inte ens om de är alldeles gratis! Då förstår ni. ;)

I torsdags kväll grämde jag mig lite för att jag inte hade hållit fingrarna i kors och sagt att jag var upptagen över den här helgen. Jätte upptagen! Men jag ljuger ju inte. Dessutom kan ju saker som man inte ser fram emot så där jätte mycket bli väldigt bra!

Så där stod jag med den lilla resväskan som skulle packas och insåg att jag inte hade något fint att ta på mig. Jag skyller inte på fukt i garderoben, för varmt tvättade kläder eller något i den stilen utan jag bestämde mig i den där stunden för att från och med denna resas hemkomst ska jag bara äta sunt. Jätte sunt och se om det gör någon verkan för i ärlighetens namn har jag konsumerat hiskeligt mycket goda glasspaket den sista tiden.
Själv göra själv ha som mormor sa när hon levde!
Man är vad man äter skulle Anna Skipper ha sagt.

Men nu stod jag där med mina tågbiljetter och kläder som fick duga trots allt.

På perrongen var vi fyra tjejer som under den fem timmar långa resan blev 12 i sällskapet innan vi skumpat fram till vårt mål. Vi möttes av jätte fina hotellägenheter.

Vilket väder vi fick och vilken mat! Det bästa med att vara på hotell är frukosten. Att välja och vraka och sedan bara resa sig upp och gå. Det är lyx det. Vilken tur att jag följde med! =)

En massa god mat har det blivit hela helgen igenom så när jag kom hem så passade kläderna än sämre än förut.



Nej, det är inte mina mackor allihop. "Smörrebröd" bjöds det till lunch en dag.
Vi fick en helkväll på Wallmans med fyrrätters middag och underhållning genom hela kvällen.
En annan kväll besökte vi en restaurang som fått pris för sina hamburgare.
Jo, det var verkligen gott!



Till efterrätter har jag alltid haft en stor passion och när man inte kunde välja vilken man ville ha så kunde man ta "tre små efterrätter", sådant gillar jag skarpt. Fast när jag satt där med allt gott så var hamburgerbrödet det jag fastnat allra mest för ändå. Det var så gott så det var inte klokt!




Summa summarum gäller det gamla ordspråket "Borta bra men hemma bäst" men hur som helst hade vi verkligen tur med vädret. Vilken sommarhelg!