Blogga, ett sätt att umgås!

Här är en till sådan där loppisgrej som min son tyckte var kul. Eller om det var farmor?
Minns iallafall att vi hade kul på hemvägen den där gången sonen och farmor fyndat den där vitspottan.
Vi hade då aldrig sett på maken förut.
På varje litet ihopsnurrat papper står det en historia av mer eller mindre rolig karaktär.

Hittills har det varit en rolig valborgsmässoafton.
Trots att vi bara jobbade halvdag fick jag smita hem lite tidigare. Fast präktig som jag är så var jag ju på jobbet en timma innan öppning och jobbade igen tiden. Bra med "flex". Det finns ju en sak som gör att jag har noll problem med att smita och det är när sonen spelar fotboll.

I går spelade han också men då var det en hiskeligt-lång-bort-bortamatch så då var jag hemma och inväntade sms-rapport. Rapporten var inte av det muntra slaget utan typ "min sämsta match någonsin". Aj, aj, aj!
Så det var väldigt bra att få en chans att reparera skadan i dag.
I dag var jag på läktaren och fick verkligen 90 minuters spänning. När det var ett fåtal minuter kvar rullade bollen in i rätt mål. Hurra!

Nu önskar jag förstås av hela min själ att det fortsätter på detta goda tema de närmsta 90 minutrarna för nu blir det mera fotboll. Låt bollen rulla in i rätt mål igen!
Här får jag titta utan sonen för han är ut och rumlar med sina kompisar, vet att de också ska se matchen. Min son i Citytröja och Cityhalsduk med en massa United-fans.

Ja, vad säger man? Må bästa Manchesterlag vinna!

I annat fall får jag muntra upp mig med en vits ur den där pottan lite senare. ;)

Uppdatering:

Man City - Man Utd 1-0
Yes, yes, yes! =)
Vilken spännande Valborgsmässoafton jag fick.
Spänning och vinst, då är fotbollen som bäst.

Just nu är jag inne i en period då jag gillar att ha så lite saker som möjligt. Speciellt lite "dammsamlare". I skåp behöver jag inte heller mer än det som används.
Under årens lopp har jag varit tvärtom. Gillat saker. Tryggt att "ha att ta av" om det skulle behövas.
Nu har jag lärt mig att det sällan behövs...

En period i begynnelsen av barnens liv gillade jag verkligen loppisar. Jag hade jätte svårt att gå förbi saker som var billiga. De kunde ju faktiskt vara bra att ha. Någon gång.

Det var nog så att framförallt pojkarna i familjen tyckte att det var lite trist, trots att jag tyckte att jag rappade på och inte stannade såååå länge i de där affärerna.

En del gånger hängde de iallafall på och tittade lite efter "roligheter" de också.
En gång fnissade de jätte mycket tillsammans och tyckte att "fyndet" passade så extremt bra in på mej.

Pyttsan!

Sonen har den fortfarande ståendes inne på sitt rum.

I morgon kan jag visa er ett annat av hans "fynd" som jag aldrig någonsin sett på maken till så visst finns det en och annan rolighet om man bara håller ögonen öppna.

Roligheter för typ fem kronor.

Härom dagen sa en kollega så här:
-Jag är så avundssjuk på dej Malin!

Jag förstod ingenting.
Jag har då rakt ingenting som någon kan vara avundssjuk på.

-Du har ju så snygg handstil!

Jag blev naturligtvis jätte glad men tänkte: Du skulle bara veta!
Jag har olika handstilar. Liksom olika röster. Det har nog alla men det är inte så många som är pigga på att erkänna det. Jag låter t.ex. inte alls likadan i telefonen om det är min pappa som ringer eller om det är en kund.

Jag har min "snabbhandstil" som på det där receptet jag skrev av förut. När det bara är jag själv som ska ha texten så skriver jag lite på vad jag har till hands och i raketfart. ;) När ett recept provbakats och klarat av "den här kommer jag att baka igen" DÅ hamnar den i receptboken. Snyggt, prydligt och ordentligt. Såklart!

Om du också vill baka klickar du in hos Frida HÄR!

Jag ställer alla mina viktiga saker på fläkten, saker "som ska vidare", betalas, provas, kommas i håg på ett eller annat sätt. Det är ganska rörigt där just nu så det är bäst jag sätter fart - med min gladaste och trevligaste röst. ;)

När det är något "projekt" på kvällen flyger veckorna fram i expressfart.
Den här veckan är en sådan.

I går kväll var det föräldramöte "inför studenten". Jag har aldrig hört talas om att någon av de jag känner med äldre barn har varit på något sådant. När jag lite försynt har frågat om de varit på något så ser de antingen jätte förvånade ut alternativt konstaterat att "Det gick vi inte på och det gick så bra ändå!"

Jag velade lite hit och dit om jag skulle åka eller ej. Var det värt åtta extra mil och var det värt att få arbetstid som skulle jobbas in?
Jag anade att svaret var nej men plikttrogen som jag är så bestämde jag mig för att åka ändå.

Eftersom vi har haft fem studentkusiner så har vi ju varit med på "nära håll" så precis som jag trodde så var det inget nytt... Jag hade inte behövt åkt men det goda med att jag gjorde det var att nu slipper jag tänka mer på det. ;)

Det var iallafall trevligt att träffa en "gammal fotbollsmamma". Ja, hon är nog i min ålder men vi träffas ju inte på några matcher längre eftersom hennes son slutade spela.
-Oj, är det DU?! Jag kände inte igen dig var hennes första kommentar när jag hälsade glatt på henne.

Lite "spännande" det där med att jag inte känns igen... Jag är ju som jag alltid varit! Så jag var tvungen att fråga. Det är så BRA att fråga, man slipper så mycket huvudbry!

Det var HÅRET som hade ändrats.

Jo, det har allt växt lite. Färg har jag alltid ändrat och nu när jag har så god hjälp av en privatfrisörska så utnyttjar jag ju det.

Jag har verkligen kommit in i "tjockistänket". Jag kan hitta på än det ena än det andra bara för att få äta något gott. Borde sluta med det på momangen. Hela veckan har jag tänkt på det geniala.
Varje lördag fram till studenten kan jag "testbaka" en gårta. Smart drag. Gott drag.

Ett tag tänkte jag beställa färdiga tårtor på konditoriet i form av studentmössa. Det borde de kunna fixa men då får ju inte jag provsmaka innan... Sedan ÄR jag en fixare på egen hand. Det är bara så.

Sagt och gjort och tänkt. I dag skulle det premiärprovbakas. Det måste vara en variant som det går snabbt att få till, som räcker till många och som är god. Jag har märkt att det som jag inte tyckte var så gott när jag var liten men som jag fick äta ofta då, det gillar jag nu. Smaklökarna har ändrats.
Den blivande studenten bryr sig inte ett dugg om vad som bjuds på här hemma på den stora dagen, han tänker mera på hur han ska komma in till stan igen, efter familjefestligheterna...

Jag bryr mig som sagt väldigt mycket om det som ska ätas!
"Pinocciotårta" hette tårtan i det recept som var i min Sju sorters kakor. Glömmingtårta, marängtårta och jag vet inte allt som den kallas av andra. På 80-talet bakades den friskt vill jag minnas.

Själva bakningen gick perfekt, medans botten svalnade ringde vi in tre gäster på spontankaffekalas.
Så vispar vi grädden och jag ska "slänga emellan" lite blåbär. (På studentdagen ska det vara jordgubbar men det hade vi inga i dag.) Då visar det sig att i burken från frysen var det äppelmos. Vilken överraskning!
Det kändes dom det inte "gjorde sig" med äppelmos just i tårtan så snabbt till frysen och skaka på alla burkar för att faktiskt finna det jag sökte. Tjoho!

Att tårtan blev alldeles perfekt och hade strykande åtgång måste vara ett tecken från Gud.
Jag ska INTE hålla på och äta tårta varje lördag utan jag kör på den här. Den spontana smakpanelen var helt överens om att detta blir bra.

Nu ska jag börja leta efter inspiration till att tighta upp kroppen istället och tjonga i väg allt tjockistänk all världens väg. Inspiration mottages tacksamt!

Man ska ju inte skylla ifrån sig eller skylla på något men nu börjar det kännas som jag inte känner igen mig själv.
Jag har hostat mig igenom nätterna i en hel vecka så nu skyller jag min trötthet på det iallafall.

Det är lite läskigt att inte känna igen sig själv, jag som alltid har koll. Stenkoll.
Nu har jag ingen koll alls.

I går var jag med lilla farmor till ögonläkaren och när vi puttrade fram genom stan så började jag prata om att:

-Snart får vi åka hit och ta emot vår student! Hujedamej så långa bilköer det var i fjol. I år då gäller det att vi är riktigt tidiga så att vi inte missar utsläppet av VÅR student.

-Malin, vart kört du? säger hon sådär lagom irriterat.

(Ärligt talat var jag på väg till GYMNASIET!)

-Vi ska ju till lasarettet!!!

Tänk om jag verkligen hade ställt mig där vid gymnasiet nu, i vardagskläder. Utan grejer att hänga runt halsen, utan kameran, utan studentskylt...

Men jag hade hade varit i tid iallafall och jag hade garanterat fått en bra plats.
Det känns som att jag gillar att vara först.

I höstas köpte vi nya madrasser till sängarna.
Hade fått för mig att jag ville ha TJOCKA madrasser.
Kanske skulle jag känna mig lite mera rik på något vis? ;)
Pengar i madrassen ni vet...

Det jag INTE hade tänkt på var att med tjocka madrasser blir
överkastet för litet...
Lätt att vara efterklok.

Jag har letat efter det "optimala" men inte hittat det.
Härom veckan kom jag på det geniala som normala inredare säkert
tänker på direkt: sängkappa.
En svart sängkappa gjorde susen och så svarta kuddfodral till det
gamla överkastet.
Simsalabim.

Men jag var inte nöjd ändå.
Jag fick för mig att jag ville ha ett TURKOST överkast när jag hade
bläddrat i katalogerna.
Synd att jag inte bestämde mig för det från början.
Jag hade redan turkosa gardiner så himmel så snyggt det skulle bli.

Eftersom jag bara handlar när det är typ 50% så fick det bli en
annan variant.
50% på en vara och 40% på en kom det erbjudande om i förra veckan.
Tyvärr fanns det inte några turkosa överkast hos denna firma men
det fanns kuddfodral i rätt färg.
Så ett svart överkast till det.

Nu är jag nöjd, helt otippat med SVART överkast men nu känns det
superbra att kunna köpa "bara" kuddfodral i vilka starka färger som
helst och på så sätt kunna förnya väldigt billigt framöver.

Sängkappan och de svarta kuddfodralen kommer säkert till
användning någon gång de också. Hm!
Skulle jag någon gång vilja ha ett grått överkast så är det bara till
att vända på detta svarta, det var två-i-en-modell.

Här skrattar min dotter enormt åt min speciella taktik.
De få gånger jag köper en trisslott, för köper man inte vinner man aldrig,
så låter jag den först ligga oskrapad ett tag i min plånbok.
Under tiden går jag där och hoppas att den här gången, då är det
minsann min tur att vinna!

När jag skrapade lotten som ni ser här så fick den ligga oskrapad
på sista rutan ett tag till för tänk om det verkligen var en storvinst!
Spännande.
En skön känsla så där: Tänk om, tänk om!!!

När jag väl skrapat så kunde jag än en gång konstatera att detta är
trots allt ett bra sätt att få så mycket spänning/valuta för 25:- för
något annat gav det förstås inte. Den här gången heller.

När det lagas massor med mat så kan man gissa sig till att:

1: Det är många som ska äta!

X: Det är storkok på gång.

2: Det var extrapris på Ica!

Jag fick hem fakturorna på månadens inköp i dag - av saker som jag inte skulle behövt köpt.
Ja, ni minns sängkappan och två kuddfodral. Lite "extragrejer" som finns i min ägo nu. Rätt vad det är kommer de till nytta, det är jag säker på.

Därför är det extra bra att lägga lite "sparade-saker" på denna veckolista också.

€xtrapris på fläskkotletter.
®abattkupong på Granngården som resulterade i 125:- rabatt på hundmaten.

Summa summarum blev det ju inte så stor förlust ändå.

Gissar ni att jag är ekonom? Jag är ju så himla bra på att räkna och få balans menar jag. ;)

Det här är en förskräcklig tid på året.

Jag är hårig av små ljusa hår hela jag.
Golvet är lika hårigt och grusigt.
Jag städar jämt.
Det syns aldrig.

Jag byter dock inte bort allt hår och grus i världen
mot att inte ha min hund.
Naturligtvis!
Självklart!

Jag inväntar bara lite torrare väderlek och att
all vinterpäls har blåst sin kos.

Jag tror att livet är en cirkel.
I många, många hår har vi haft "hålfritt" ute i trädgården
men nu verkar det finnas en "gräva-hål-tid" varje dag.
Hunden gräver, blir alldeles svart och ser jätte
lycklig ut.
Husse i huset gräver igen samma hålor.

Så håller de på, dag ut och dag in.
På denna f.d. fina trädgård samlas det också pinnar.
Många pinnar.
Minst en från varje promenad.
Exakt som det gjordes för tiotalet år sedan.

Allt har sin tid och jag måste ju säga att jag håller
tummarna för att denna tid är lång, mycket lång.

Den 8 maj blir vår pensionär 11 år.

I dag har jag fått hem min "lilla" unge som varit ute på
påsklovsäventyr.

Hon har roat sig med kusinbarnsbebisgos och shopping.

Så har de varit utomlands - ända till Köpenhamn. =)

En massa kul shopping var med hem i väskan så nu i eftermiddag
har det varit lite "catwalk" här hemma.
En mamma måste ju få se ALLT!

-Du får prova om du vill!

Men det där med storlek S... På MEJ.
S betyder INTE stor kan jag ju säga...

Så en extra hälsning till min goda vän AnnaKK:
Det gick jätte smidigt och fint med bytena mellan tåg/buss precis
som du förutspådde! =)

I dag har jag en riktigt trevlig dag.
Jag umgås med mig själv. ;)

Jag har bakat snygga kardemummaflätor och en långpannekaka.
Massor med kakor på kort tid. Det gillar jag.

Jag har gått promenad i det dyngsura vädret.

Så har påsksakerna åkt upp på vinden.
Funderade på varför jag inte bara har EN låda med julsaker när jag
kan nöja mig med det på påskfronten?

Sedan har jag gjort något av det roligaste jag vet.
Jag är jätte lättroad. Jag vet.
Det är smidigt, bra och billigt.
Precis i min smak och stil.

Jag har skuttat runt här och flyttat om och plockat bort bland
blommor, ljusstakar och annat "pynt".
I dag är jag på riktigt rensahumör så jag "skalar av".
Väldigt praktiskt när det ska städas.
Luftigt!

Jag är mästarnas mästare på att få in mycket i skåp.
Att packa mycket på liten yta bakom "lås och bom".
"Du har det så fint Malin!"
De som säger det har inte öppnat det stora ekskåpet. ;)

Den fina "båtskålen" som jag fick hyacinter i till jul har stått nere
i källaren och väntat på inspiration.
Den står nu på soffbordet med "pytteblommor" i.
Tjusigt.

Återanvändning, det är grejer det!

Jag har kommit på mig själv om att jag har toalettpappersskräck!
Har ni hört på maken?

Jag menar förstås skräck för eventuell avsaknad av toalettpapper.

Kan inte riktigt komma på varför jag tänker på det för vad jag kan
minnas har det aldrig någonsin hänt.
Iallafall lika sällan som att tandläkaren tappade borren i halsen under
besöket där. Det var jag nämligen också rädd för som barn.
Det har gått över.

Det gör nog det här med toapappret också...
Läste i tidningen i morse att OM det blev strejk inom handeln i morgon
ja då var just toalettpapper något som förutspåddes ta slut.

Gissa vem som köpte 24 rullar när hon åkte hem i dag!?

I påskhelgen hade jag besök av en massa barn som inte varit här
på länge, en var det till och med premiär för. (Se bilden.)
Då fick jag en annan form av toalettpappersskräck.
Vips hade någon lekt en lek typ vi kollar hur mycket papper det får
plats i Malins toalett...
Ingen bra lek.
När det blev stopp där ja då var just toalettbesök det enda en liten i
församligen tänkte på och denna lilla människa hann springa in och
låna våra grannars toalett tre gånger innan herr´n här i huset hade
fått loss det hela med rensbandet i brunnen.

Ett riktigt skitprojekt.
Skönt att det inte blev någon strejk förresten!

Till julen fick vi på jobbet en himla bra julklapp.
"Logga in och välj din julklapp".
Det fanns massor med fint att välja på.
Velade hit och dit men bestämde mig ändå snabbt för
Cult-grejer!
Grejer! Trodde jag. På bilden trodde jag att det var en "skål" OCH
en ljusstake - i precis samma stil som jag har en "tre-manchett-ljusstake".

När vi kom tillbaka efter julledigheten fick jag se det armband som
jag hade som "alternativ". Himmel och pannkaka så snyggt det var.
Nu kändes det som när man äter ute på en restaurang och det de
andra har på tallrikarna känns mycket godare.
Man sitter där och ångrar sig lite...

Men nu vid påsken tyckte jag att min ljusstake blev så himla fin
med godisägg som dekoration.
Hux flux är jag nöjd och belåten igen.

Det är ju ändå så att jag aldrig får för många varken Cultsaker
eller armband!

Det ska vara mycket ägg i påsk!
I alla varianter och format.

På vår påskmeny fanns det naturligtvis ägg.
Denna variant blev det till kaffet.

Det var himla tur att jag hade överskott av grädde i
kylskåpet för när jag hade gjort rulltårtan och haft i sylt blandat
med grädde och gjorde en avsmakning så fick jag spotta!
Har aldrig förr upplevt att grädde i ett oöppnat och outgånget paket
har varit osmakligt.

Tur, tur, tur att jag smakade för så pinsamt det hade varit att ställa
fram oätliga ägg till gäster!

Summa summarum visar det sig att det är ett väldigt viktigt
moment med provsmakning.

Det gick ungefär 40 år innan det kom till nytta
men ni ser, plötsligt händer det!