Blogga, ett sätt att umgås!

Ibland stannar det upp i huvudet på mej. Tror jag.
Jag brukar alltid göra alla ärenden på lunchen men i dag fick jag göra dem efter jobbet.
Då är jag trött och hungrig.

Speciellt efter det att jag:

♦ Löst ut bilen på verkstaden med 2.041:-
♦ Hämtat grejer hos sågfirman
♦ Fyllt nästan en kundvagn i stadens mataffär

Så stod jag där och övervägde vilken kö jag skulle välja. Jo, jag tog fel men sådant stör jag mig inte så mycket på, märkligt nog. Jag passar på att ta det lite lugnt då. Det är skönt.

Då ser jag någon som jag "känner igen" ett par köer längre bort men som jag inte kan komma på vem det är.
Undrar jag om det är en berömd tantvarning? SENILVARNING?
Bekant ansikte på något vis fast ändå inte.

Så kom jag på det! Innan det ens hade blivit min tur i kassan.
Det är ju tjejen från våra trakter som ska vara med i Ensam mamma söker i höst!
Det var ett reportage om henne i lokaltidningen härom veckan, det var ju DÄR jag sett henne.

Förmodligen hade jag tittat lite "konstigt länge" på henne för rätt som det var tyckte jag att hon tittade lite märkligt på mej också... Jag hade en sådan lust att byta kö och höra med henne om hon kände sig lite uttittad nu för tiden. Har lokaltidningen någon genomslagskraft? Bara DET är ju intressant menar jag. ;)
Jag gillar att prata med folk jag inte känner (och naturligtvis sådana jag känner!!!).

Så tänkte jag att jag inte skulle skämma ut mig... Min dotter brukar avsky när jag börjar prata med främmande människor.
Om jag inte hade varit så trött då hade jag kommit ihåg att jag inte hade någon dotter med mig...
Fast jag tycker ändå att det är KUL att det är en deltagare "härifrån" i år!

Min gamla hund höll mig vaken lääänge i natt.
Fråga mig inte varför. Trodde han skulle dö...
Det var som om han gick och tog farväl av alla. RUNT MIDNATT!
Han går ALDRIG in på dotterns rum men nu skulle han in till henne också, och till sonen.
De blev förstås också fundersamma och visade honom tillbaka till sin säng/mig.
Det var stört omöjligt att få honom lugn. Han hoppade upp med frambenen i dubbelsängen och verkade vilja väcka pappan i familjen också.

Innan hade han legat och sovit så lugnt så jag hoppas innerligt att han bara hade drömt något alldeles förfärligt hemskt och bara ville kolla upp att hela flocken var kvar.
Hade en olustig känsla när jag försökte somna om så gissa om jag blev glad när jag vaknade och hunden fortfarande andades och sov lugnt.

Skönt!

Det tar på krafterna att "nattshowa" så där.
I dag har jag haft utbildningsdag vilket har gått väldigt bra. Egen lärare hela tiden. Perfekt. Men det gäller ju då att vara väldigt allert. Efter åtta timmar gick ögonen i kors.

Då muntrade ett sms upp så mycket: Jag får MVG i bild och geografi!
I går eftermiddag fick jag ett till sådant trevligt meddelande från ett annat nummer: VG på geografiprovet.

Jag älskar goda nyheter!!!

Tills i går hade det varnats om regnskurar och eventuell åska.
Kändes ju inte så livat när det har varit strålande väder hela veckan då det just i går skulle betyda väldigt mycket med denna lilla ingrediens: vackert väder!

När jag skjutade iväg min stilige, välklädde son till en samling innan studentbalen skickade jag med honom ett paraply.
De mörka molnen kunde ju försvinna då, nu när vi tagit upp kampen med dem. Det brukar vara så hade jag som ett inre manta.

När jag sedan for in med familjen till "balminglet" så fanns det ingen tvekan, paraply behövdes inte. Hurra!
Alla kunde strosa runt och titta på alla fina balpar.
Jag tittade bara på ett!
Det räckte så gott för mig.
Finast av alla.

Detta fina balpar var båda "uppdresserade" till att man snällt ställer upp på fotografering. Perfekt!
Det blev jätte många fina foton i den fina parken.

Jag lärde mig något nytt, baldatens familj tog alltid "hoppkort".
Det har jag aldrig sysslat med förut så huj vilken hoppfull framtid vi nu går till mötes!
"Grejen" skulle också bara vara den att de bara fick hoppa EN gång så det gällde att vara allert.
Jag hängdd på direkt naturligtvis.
Vilken kul grej! =)

Oj vilken vecka det blev för min målvakt.
Det blev tre matcher på en och samma vecka och i morgon har han "erbjudandet" om att sitta på bänken.
Det känns som den berömda ketchupeffekten efter 20 dagar utan en ordinarie match i mål.
Inställda matcher kan ställa till det i spelschemat.

På en av de där matcherna var ju vi tilldelade den delikata uppgiften att stå i kiosken.
Vi var sammansatta med den andra målvaktsfamiljen. Han dök dock upp själv eftersom han nu inte stod i mål.
Jag känner ju ingen i andra laget, varken spelare eller föräldrar så för mig spelade det ingen som helst roll vem vi fick vara där tillsammans med.
Målisen visade sig vara en riktigt trevlig prick, både socialt och vad gällde alla arbetsuppgifterna så det här med att sälja korv det gick som en dans.

Så fick vi jubla tillsammans också, han hade utöver föräljningsuppgiften i uppdrag att "knappa in" målen i resultattavlan och huj så många gånger han fick springa dit. Tio gånger!
Sju gånger åt rätt håll.

Det var bara en grej som höll på att bli lite tokig. Jag hade noll koll på vart motståndarlaget kom ifrån så när en mörkhyad kille kom och handlade passade jag på att fråga:
-Vart kommer ni ifrån?
Han svarar på "bruten svenska":
-JAG HAR VARIT I SVERIGE I MÅNGA ÅR!

Jag lovar, jag menade verkligen VART LAGET KOM IFRÅN!!!
Efter detta höll jag låg profil och frågade inget annat än om de önskade kokt eller grillad korv...

Jag förstår varför man aldrig behöver gå till Guds hus (är nog lite fast i Estelle-träsket i dag) och svära "I nöd och lust" när det gäller de egna barnen.
Mamma är där ändå. I lust och nöd. I nöd och lust.
Som en klippa i stormen.
När de förtjänar det och när de inte förtjänar det. Jo, det finns sådana stunder också... Men då behövs man extra mycket, fast det förstår de aldrig...

I går fick sonen och hans lag spela på en allsvensk plan. Jätte kul att få var DÄR!
Sedan tog det där jätte roliga slut...
Prata om fina läktare! Bra utsikt.
Ja, gör man sitt bästa och det inte räcker så får man vara nöjd med sin insats iallafall. Det är ju ingen nödsituation iallafall.
Det bestämmer vi oss för.

I morgon är det dags igen, jag hoppas på lust! Massor med fotbollslust.

I kväll har jag snickrat ihop inbjudningskorten till studenten. Det är lustfyllt. Sådant pyssel gillar jag skarpt.
Studenten/målvakten/sonen bara skrattar men låter den arma modern hållas.
Han vet hur en slipsten ska dras.

Helgen som gick var ju extra lång eftersom hela familjen var ledig torsdag - söndag.
Fast jag vet i tusan om jag märkte så mycket av det, jag har så lätt vid att vänja mig just vid låååångledighet!
Det känns som århundraden sedan jag satt hos min arma moder och tjatade om att "Jag har iiiiiingenting att göööööra!" Nu är jag tvärt om, här finns alltid att göra.

Helgen tillbringades mycket utomhus, förutom då jag för säkerhets skull, provbakade den där studenttårtan igen. ;) Jodå, den var lika god och godkänd som förra gången.

Här har vi de senaste tjugo åren delat trädgårdslandet med farmor. Traditionen har varit den att hon har tagit så mycket jord hon vill ha och så har jag tagit resten. Nu på senare år har jag fått mer och mer...
Nu i helgen tyckte jag att det var hög tid att ta tag i det där landet, då visade det sig att farmor inte ville ha någon jord alls. Så här stod jag med fem fröpåsar och världens största land. Hallelulja!
Jag hade inte tänkt plantera så mycket jag heller...
Stort land betyder mycket ogräs.
För att göra trädgårdsarbetet roligare så fick jag en jätte fin frisyr av den blivande frisörskan.
Det är mycket trevligare att rensa ogräs när man är snygg i håret.
Nu har jag ett stooort land med blommor och prydnadspumpor. Inte den minsta lilla grönsak!

Själv tog "frisörskan" på sig en snygg sommarklänning då gräset skulle klippas och ni, det stämmer lika bra på gräsklippning. När man är/känner sig snygg jobbar man bättre. ;)
Ett litet tips bara.

Den här synen har inte varit så vanlig de sista tre åren därför var jag tvungen att "dokumentera" den på studs.
Det var nästan så att jag var på vippen att kolla om "ungen" hade feber.

Jag har ju en av varje sort som ni vet... En tycker jag pluggar jämt...
På gott och ont.

Man får vara som man är men man fixar sig väl inte minst nio VG i gymnasiebetyget om man inte har pluggat något förstås... Det har nog pluggats lite i smyg... Kanske, vad vet jag?

Ett mammahjärta är nöjd och belåten när det går bra för alla barnen.

Det är hur eller hur verkligen nedräkning till avslutning både i gymnasiet och nian här hemma hos oss.

Jag har förresten fått "påstötningar" att jag har ett nytt intresse.
Ja, inte joggingen då för det är lite nygammalt. Har bara haft uppehåll i sisådär ett år... Det intresset kommer och går. Det jag gör nu flera gånger i veckan är, håll i hatten, TAR FRAM STRYKBRÄDAN OCH STRYKJÄRNET!
Jag som har uttalat mig i att "Stryka, det är slöseri med tid!"

Äsch, jag är väl inte sämre än att jag kan ändra mig. ;)

Tantvarning, tantvarning, tantvarning!

Jag tror bestämt att musten gick ur mig där i söndags i samband med all spänning i Citymatchen.
Det började förresten en ny tjej på mitt jobb i måndags och hon hade full koll på att City vann och all spänning som slutet bjöd på. Trevlig tjej måste jag säga. ;) Fast hon var tydligen tvingad att hejja på Liverpool...

I måndags hade jag min sämsta jobbardag någonsin. Vilken kund jag än skulle jobba med så var det något som trilskades. HELA DAGEN! Jag blir galen på mig själv att jag inte ger upp utan jag tror att jag kan lösa allting. Tyvärr är jag ju lite "känd" för det i min kundkrets... Hade inte tid att stanna kvar heller eftersom jag skulle på fotboll så prata om stressmoment men en minut över fem var jag faktiskt klar, mot alla odds.
Fast då var jag sur, trött och sliten...

Eftersom det är två målvakter i laget så var det min sons tur att sitta på bänken så jag fick ladda batterierna lite där i 90 minuter. Lite hälsosamt. Nästa vecka är det min tur att stå i kiosken och det är faktiskt det enda jag är emot i fotbollssammanhang. Sonen såg lite "chockerad" ut när han visade mig den där kioskschemalappen. Han är så van vid "det fixar jag" inte meningar av negativare art... Jag är liksom inte den som bangar men att komma in där  som kioskpersonal en - två gånger/år, inte veta några rutiner, vart något finns osv. Det är inte "min grej". Jag vill ha full koll, ordning och reda och när jag är på fotboll vill jag se fotboll!!!

Det finns en tid innan jag var fotbollsintresserad och då var jag med i "damklubben" här hemma och då ingick det bland annat kioskuppgifter. Då skulle "tanterna" ha schema och vi skulle stå där varsin gång. Att jag självmant erbjöd mig att stå varje gång gick ju inte för sig. Det skulle vara rättvist och jag vet inte allt. Hallelulja. Några fasade just för sina kioskgånger men gillade att pyssla vinster till lotterier t.ex. Smidighet, nu lär vi oss att stava till det. Låt folk göra det de gillar och är bra på då går allt som en dans.

Nu ska jag jag göra det jag är himla bra på - sova och det är exakt vad jag behöver just nu, med ny energi och ork kommer jag inte att irritera mig på ett endaste litet dugg.
Så skönt att återgå till ordningen! =)

Den här veckan har jag kommit igång ordentligt med träningen efter april månads "downperiod" på den fronten på grund av evigt hostande... Men nu så!
Har joggat en mil. Ni såg att jag inte valde ordet SPRUNGIT hoppas jag.
Det går nämligen inte så fort...
Men det gör inget tycker jag. Huvudsaken är att jag håller i!
Har fördelat den här milen på fyra tillfällen också...
Så, nu har jag inga mera hemligheter.
Det låter ju dock så mycket häftigare att säga: Jag har sprungit en mil.

Denna dag känns det dock som om jag har tränat hjärtat tillräckligt.
Jag har aldrig tidigare sett maken till fotbollsmatch och jag har sett ganska många.
Den sista halvleken var lång som en månad. Minst!
Var alldeles "tagen" och kände bara "Det är inte sant, sådant här händer inte!"
Men det gjorde det.
CITY VANN LIGAN.

För en sisådär snart 11 år sedan såg det ut så här på vår trappa.
Den svalkande stentrappan har alltid varit en favorit på sommaren för min fyrfota vän.

Trappor gillar jag också och skulle verkligen vilja ha en fin och lyxig.
Att folk drömmer om nya kök och badrum har de flesta hört talas om men jag har inte hört en enda som vill ha en ny kökstrappa.

Jag vill ha en stor och fin trappa. En plats som man kan slå sig ner på och filura lite med sin kaffekopp.
Njuta av livet helt enkelt.

Den vi har tycker jag är usel med tanke på "mysfaktorn" som jag är ute efter.
Skuggig och minimal men som sagt uppskattad av hunden så nog har den sin funktion ändå.

Jag brukar sätta mig där och göra honom sällskap när jag målar tånaglarna...
Något som jag bara gör på sommaren. Målar naglarna alltså. Sällskapar med hunden gör jag året runt.

Som jag har konstaterat förut så har jag som mamma inte ett dugg "bråttom" med barn nummer två.

När man inte har bråttom och man inte raskar på ett dugg ja då går det istället jätte snabbt. Visst är det konstigt?

Det här med övningskörningen har verkligen gått i raketfart. Med "ettan" körde jag inte så mycket i början, då var det pappan i huset som satt brevid mest hela tiden. Ja, jag var inte ens med i bilen eftersom det kördes då de ändå skulle någonstans. Läs fotbollsträning, fotbollsträning och fotbollsträning!
Nu har jag verkligen fått vara med från start men det gick så fort "från noll till hundra" så fort att jag har knappt har hängt med i svängarna.

I går skulle hon få premiärköra från parkeringen på Friskis & Svettis.
Hon såg LITE överraskad ut när jag lämnade över nycklarna och satte på skylten direkt. Jag trodde att det var en "lugn tid" så att det var jätte passande med premiärstadsövning just då.
Vi väntade en liten stund så att de som skulle åka skulle hinna ge sig i väg men när det var bara stillastående bilar ja då kom en ut och lite skämtsamt gjorde tecken "Akta min bil" men med glimten i ögat!
Hon skulle bara vetat att detta var en väldigt färsk övningskörare!!!

Precis som jag visste innan så gick det jätte bra och lika bra gick det när vi hade "turen" att komma bland vimlande människor och bilar som just hade varit på cirkus...

Jag har alltid böcker på gång.
Jag har många gånger påtalat att vi har ett helt suveränt bibliotek här ute på landsbygden tack vare en helt otroligt engagerad bibliotikarie. Hon har ett stort kunnande och är serviceinriktad till max.

När jag var hos henne för ett par veckor sedan så berättade hon att biblioteket nog skulle läggas ner.
Jag var säker på att det var ett illasinnat rykte. Tre och en halv timma varje vecka är de öppetider som kommunen har servat med. Hur många kronor kan de spara på det nu när de ändå ska hålla skolbiblioteket öppet?

Jag är av den natur att jag inte bara kan säga ja, tack och amen när något är knasigt.
Hur som helst måste jag få undra och jag måste få ett svar. Jag mailade i väg till bibliotekschefen. Hon om någon borde iallafall veta om ryktet var sant.

Det var tyst från den där chefen... I flera veckor!
Istället får jag läsa i vår lokaltidning att biblioteket ska läggas ner.
Attans! Det var inget rykte.

Efter denna artikel får jag iallafall svar från chefsdamen.
"Eftersom det bara är du som har protesterat så står politikerna fast vid sitt beslut."

Men hallå!
HUR SKA MAN KUNNA PROTESTERA MOT NÅGOT SOM MAN INTE ENS VET SKA SKE?

Så nu har jag mailat de där politikerna.
Någon rättvisa måste det vara i hela kommunen.

I går var det exakt elva år sedan den allra finaste hunden såg dagens ljus.
Säger varje år att "jag minns det som i går", när jag fick telefonsamtalet om att min hund hade gjort entré ut i livet. Sedan började den åtta veckor långa väntan innan han fick komma hem.

Födelsedagsbarn ska firas med pompa och ståt.
Jubilaren fick elva stycken "korvljus" (jo, det ser du allt bara du har lite god fantasi!) i sin mat och så fick han ett nytt gosedjur som han fattade tycke för på en gång.

Det allra bästa, förutom maten, är annars i vardagslag att gnaga på en pinne. Han har lärt upp sig av sin matte, hitta roligheter som inte kostar skjortan!

Det är lite sorgligt det här med "stora" födelsedagar också för nog är det så att han på sista tiden blivit en verklig pensionär, lite skraltig med ålderns rätt men varje morgon då glömmer han det och rusar glatt fram till sin grannkompis. Det är så härligt att se hur den gamla hunden försöker få igång leken med sin bästis.
Han orkar inte så länge men det är en fröjd att se att de alltid håller koll på varandra och vill börja varje dag med att leka med varandra. I typ några minuter...

Här har jag den senaste tiden ägnat varje ledig tid till mina foton, som jag redan har berättat...
Jag gillar verkligen det här med foton och jag gillar att engagera mig och gör det med liv och lust medan klockan bara springer på varje kväll.
Tiden går fort när man har roligt, så sant som det är sagt.

Nu skulle jag ha den snyggaste, bästa, finaste studentskylten. Naturligtvis.
Först tänkte jag pyssla en själv men blev lite slö ändå... Om jag bara beställer en tjusig bild så ska jag leta upp plakat, inplastning och pinne. Nej, det fick bli en färdigmonterad iallafall. Någon måtta får det vara på snålheten, jag är ju bara studentmamma två gånger i mitt liv!

Jag hade fastnat för en bild där jag tycker att han var så himla fin, sittandes i skottkärran men den blev inte så bra när den förstorades. Petig. Jotack.
Så jag fick inkalla experthjälp i form av den mest kristiska person jag har i min närhet. Även kallad dotter och lillasyster. Hon hade inte den minsta beslutsångest så jag körde på hennes linje vad gällde bildval. För enkelhetens skull men texten, den sätter jag själv.

Som hon har skrattat här bakom min rygg.
Men jag gillar faktiskt att testa och prova mig fram och kolla tusen miljoner gånger att jag stavat rätt och fått med rätt siffror.

Kostar det 428:- vill jag ju ha valuta för pengarna!
Men nej, jag har inte dragit till med "Kram från mamma" eller något som hon började fnissa om.

Jag skulle vilja ge ett råd till alla som har små barn.
Börja spara pengar redan nu.

Körkort och student slukar pengar!!!

I förra veckan var den en så kallad "Klubbkväll" på Apoteket.
Man fick rabatt (som ni tidigare sett) på hela sortimentet,  som klubbmedlem förärades du också med duschcreme i orignalförpackning och så fick man smakprover, tänkte jag säga.
PRODUKTPROVER ska jag nog kalla dem.

Ett himla bra sätt att prova på nya produkter och kanske finna en ny favorit som man aldrig någonsin annars hade upptäckt.
Bland alla små prover fanns det både dag- och nattcréme med "anti-age".
Som om JAG skulle behöva sådan!? ;)
Självklart var jag ju tvungen att testa och den kändes behaglig och bra i båda varianterna.

Men jag undrar jag... Jag har nog förstått det hela helt tokigt.
Provade i fredags och i går sa en man så här till mig:

-Ja, när du växte upp på 60-talet då var det väl....
-VÄXTE UPP PÅ 60-TALET??? Vet du vad, då var jag inte ens född!

RIDÅ!

I dag var jag ute och gick en skogsrunda och på den rundan brukar en ganska nybliven pensionärstant vara den enda jag träffar på. Åtminstone på två ben! Hon blir så glad varje gång och vi pratar några ord.

I dag frågade hon lite "pillilmariskt", som om hon gått och tänkt på det länge:

-Hur många år har du kvar till pension då?
-TJUGOFEM!

Så såg hon lite skamsen ut...

Jag ska aldrig köpa någon originalförpackning av den där ålderscremén!