Blogga, ett sätt att umgås!

I dag på förmiddagen hörde jag från min hårdaste kritiker att det var så himla kul med alla bloggare som summerade året som gått. Allra bäst betyg fick de som hade med en massa bilder.
Jag har en grym tävlingsinstinkt boende i mej och i mitt huvud såg jag hur jag gjorde den allra finste och bästa "årskrönikan" av dem alla. Såklart! Varje månad fick en egen bild ur mitt egna arkiv som jag naturligtvis har kategoriserat i datorn som den ordningssamma människa jag är.

Jag började lite förut och fick ihop januari, februari och mars. Tjusiga bilder och så en klatschig bildtext. Kunde inte gjort det bättre själv med andra ord. Framför mig såg jag hur dagens blogg "bara" hade 12 snygga bilder på en lång rad. Men så började datorn att krångla, inspirationen flög sin kos, maten skulle fixas, ungar skulle skjutsas. 
Hux flux flög det en liten Magnus Uggla in i mej: "Jag skiter i allt men det skiter jag i." Men Malin då!

2011 har så väldigt mycket "stort". Superlätt att få ihop något riktigt tjusigt med sådant bra "underlag". Kan inte påminna mig ett endaste litet år som haft allt på en gång, eller vad sägs om:

♦ Konfirmation

♦ Student

♦ Bröllop

♦ 40-årskalas

♦ Bebis föddes i släkten

♦ Dop

♦ Körkort

Ja, det var det det. 2011 kan vi inte göra så mycket åt längre.
Istället ska vi blicka framåt. Hallelulja!
Som oskrivna blad ligger dagarna framför oss.
Tänk om jag blir ännu mera Magnus Uggla och blir typ "Kung i baren" år 2012?! Då skulle många bli förvånade. Ja, jag också... Äsch, strunt samma.

Jag vet nog hur det är, jag kommer att bära runt på tre till fem kilos övervikt framöver också, jag kommer att serva folk hit och dit, jag kommer att finansiera smått och stort, jag kommer snällt att köra taxi när som helst på natten och jag kommer att vilja mina barn så himla väl fast de inte förstår det...

Jag börjar den där taxiverksamheten redan i natt, en stund in på det nya året eller när nyårsfirarna behagar vilja komma hem. Jag är så snäll, så snäll. Vet allt vad jag borde sparka mig i rumpa till på det nya året...

Det börjar märkas att det inte är bara min stilige man som börjar bli till åren utan även farmor... I går frågade hon mig så här:

-När ska du börja jobba igen Malin?
-På måndag.
-Va? Är du inte ledig på annandagen???

Till 2012 har jag köpt mig en Personlig almanacka med bilden här uppe som framsida.
Jätte fin! (Förutom att jag gjorde missen att beställa vågräta dagar istället för lodräta som jag gillar bäst men det ska jag lära mig att leva med...) Hur jag än bläddrar i denna fina almanacka kan då inte jag hitta annandag nyår!

Jag har dock inget emot att lägga till den dagen så jag fortsätter att hejja på farmor! ;)

När jag är hundra är min son 78 och dotter 75. Jag anar att jag kommer att bekymra mig lika mycket om dem då som nu, om jag inte blir riktigt senil förstås... Eller jag kommer nog att göra det då också för då kommer jag ju tro att de fortfarande är 8 och 5 eller något i den stilen... Det ingår nog i mammapaketet!

Nu när vi har bebis i vår närhet så friskas minnet upp om att de små pockar på uppmärksamhet "tusen gånger" varje natt och allt annat som hör till när man har en egen liten. Allt det där har jag glömt och jag får nästan sätta silvertejp för munnen så att jag inte hasplar ur mej:

Små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer!

Man står sig själv närmast, det är en sak som är sann. Lika sant är att varje ålder har sin charm och sina "plågor".

I dag har det varit en sådan där dag då jag varit orolig hela dagen...
Redan i går kväll måste jag ha virrat till det för när jag skulle ställa klockan på ringning så hade jag av misstag fått på "jobbardagsalarmet" så klockan skrålade igång redan vid fem. I och för sig var det skönt att vända på sig och försöka sova en stund till.

Min förstfödde skulle i väg på fotbollscup med nya fotbollslaget och den här gången tänkte jag inte en sekund på själva målvakteriet och hur det skulle gå med debuten mellan stolparna i nya färgerna... Det enda jag tänkte på var de trettio milen (15 mil dit och 15 mil hem) han skulle köra på egen hand med nya lagkompisar i bilen. (Juniorlaget, därav vimlade det inte av "körkandidater".)

Jag som är så "överambitiös" tänkte först på om andra föräldrar verkligen ville att deras "ungar" skulle åka långt med en som haft körkort i på pricken två veckor? Jag kan själv säga att jag var INTE överförtjust då för några år sedan då kompisarna började få körkort och de for härsan och tvärsan hej vilt...

Så skulle det blåsa som tusan. Huj vad det sliter i bilen. Tänk om det blir halt? Så hoppar det ut djur över vägen när det är mörkt! Med fyra killar i bilen är det säkert någon som vill skrålar att man ska köra FORT!

Nej, fy tusan vilka skräckscenarion jag kan måla upp. Jag har fått höra en antal gånger att jag inte "ska hålla på så här".

Jag anar att det är som med småbarnsbekymrena att "efteråt" så har jag förträngt alltihop men en sak är säker när dörren rycks upp och en glad röst ropar:

-Hallå, nu är jag hemma! då blir jag så himla glad!

Jag var nog en vallhund i mitt förra liv.

Jo, det hade gått bra i debuten.
Laget gick vidare till slutspel innan de fick gå av planen och åka de femton milen hem.

Dagen före julafton skulle jag få bort mina svinto-slingor i håret.
De blir fler och fler mellan varje toning/färgning känns det som.
Vi skyller på åldern!

Min egen frisörska hade så mycket att göra då dagen före julafton så hon hann inte med lilla mamma. Det var två små söta barn som pockade på uppmärksamheten. Jag är ju en snäll kund så jag väntade över alla juldagarna...
Inte en endaste en verkar ha upprörts över min kalufs.

I går åkte de små söta barnen hem, istället kom det en liten bebis till oss.
Jag tror minsann att hon också ska bli frisör. Hon har iallafall "fixat frisyr" på mig jätte många gånger i mitt hår i dag medans hon och jag tittade på när den blivande frisörskan gjorde den vackraste håruppsättningen efter den andra på den besökande bebismamman som har så fint "uppsättningshår".

Tur att jag inte är håröm för den allra minsta frisören var väldigt hårdhänt. Hon gillade skrarpt denna "lek" iallafall och jag, jag gillar små söta lättroade människor.

I kväll har jag iallafall fått egen tid hos "frisörskan" och jag tror bestämt att min hårfagraste vän också ville bli färgad - han har dock kört lerinpackningsvarianten... Det finns bara en fördel med den och det är att den är gratis.

Vi väljer att se livet från den ljusa sidan. Jodå!

Dagarna innan jul gick jag här och grymtade om min försvunna julegris.
Den som söker finner! Så sant som det är sagt.
-Grisen, grisen, var är du?
Rätt som det är så hörde jag ett nöffande från julskåpet.
Kära tid, att jag inte hade tänkt på det förut. Jag var så vindsfixerad.
Ordningen var återställd och det kändes skönt.

Det kunde dock ha blivit lite väl juleljusigt hemma hos mig för dra på trissor, jag som alltid släcker ljusen när jag dukar av bordet gjorde inte det för det var så himla fint när grisen lyste så vackert...
När jag kom tillbaka från min promenad med hunden så lyste ljusen.
Jag är evigt tacksam för att jag inte gick så långt den där gången och för att ljusen var nya och långa.

Något som jag inte heller brukar göra vid juletid är att plocka kantareller!
Det gjorde jag denna julafton:



Alla "julingredienser" har annars funnits här. Det är bara en vara som har fattats och det är snön men det kan inte ens jag göra något åt... När mörkret faller är det dock så julefint det bara kan vara.



Jag har ätit upp mig ett par kilo på dessa tre juldagar. Eftersom jag är ledig mellan jul och nyår och skafferiet är fullt av diverse godsaker så anar jag att jag behöver promenera jätte mycket i de nya kängorna som tomten hade med sig till mig... Jag har ju stiligt sällskap!



Vill man vara i centrum och medelpunkt får man stå ut med ett och annat...

När jag i dag hämtade hem sonen från sta´n så passade jag på att hämta hem Cult-paketet som redan kommit.
Å, så kul och fint - tyckte jag tills jag skulle packa upp det och upptäckte att fatet var i skärvor. Det var ett litet pyssel med att hitta något ställe där jag kunde reklamera det hela, eftersom jag inte har betalat en krona för det hela så känns det lite "märkligt" att reklamera men nog var tanken att fatet skulle vara helt!
Det ska bli spännande att se vad jag får för svar på mitt mail.

Nu börjar det likna något.
Jag har ett fantastisk energi igen! Det är nog fördelen med att vara krasslig, när bacillerna försvinner blir åtminstone jag så innerligt tacksam över att ha ork igen.

I dag var sista dagen på jobbet det här året, jag har förmånen att få semester alla dagarna mellan jul och nyår. Hurra för det!

Trots att vi fått julklapp från centralt håll (en perfekt sådan, vi fick ett "gåvokort", logga in på internet och klicka hem vilken av en hel hög med grejer som vi ville få hemsänt alternativt skänka en slant till välgörande ändamål. Jag är egoist och valde ett Cult-fat plus Cult-ljusstake) så fick vi alla varsin söt julpåse med gott innehåll. Trevligt!

När jag sedan stannade till och julmatsshoppade var jag på vippen att adoptera en gammal tant. Hon var så himla söt och väldigt pratsjuk. Eftersom jag handlade även på uppdrag av farmor så hade jag hela vagnen välfylld, då kom den tunna tanten fram som såg ut att vara hundra år och viskade:

-Har du lastbil?
-Jag har en Toyota, de slukar hur mycket som helst!

Hon tittade så längtansfullt på alla mina varor och sa lite sorgset att det var mycket roligare att handla när de var fem vid matbordet så fick jag veta att hennes man numera bodde på ett servicehem och att hon själv blev allt tunnare och tunnare och dessutom var hon så ensam.

Hon såg lite muntrare ut efter vårt samtal, sedan slog det mig att hon borde ha tre barn... Eller var de kanske så åldersstigna de också? Har inte hört någon som adopterat tanter förut så jag ska inte börja jag heller men hon var lite klämkäck på något vis.

Istället åkte jag hem och fick jubla tillsammans med min egna tös över otroligt fint betyg. Räcker inte det till frisörlinjen så blir jag väldigt förvånad. Härligt när hårt arbete ger resultat. Att det är en hel termin kvar att ligga i lika hårt väntar vi med att tänka på och njuter av julledigheten!

Vi har städat ytterligare ett rum ordentligt och så har det tillverkats både kola och en annan sorts farligt goda julgodisar. Jag har ju en ny roll, smakpanel. Jag sköter min roll med bravur om jag får säga det själv.

De sista julklapparna har slagits in, handlade till Ludde i dag så nu bådar det gott för en riktigt GOD JUL!

December har gått fortare än någonsin i år, det beror till stor del på att jag har hostat bort två veckor. Efter en sådan dunderomgång känner jag mig otroligt tacksam över att INTE hosta. Men den stackare som under denna tid fick sova med öronproppar tycks ha fått ta över bacillen...

Man är sannerligen inte sig själv när man är vaken dag som natt. Äh, såklart blir det lite sömn här och där men till att sluta av med så känns det iallafall som sömnen är en bristvara. Julledigheten är därför väldigt varmt välkommen! Räknar ner dagarna!

I söndags när fjärde ljuset i adventsljusstaken skulle tändas så var det ljus som tänts först så litet så litet.
Familjens yngsta, kloka person tittade på mig och sa:
-Men varför flyttar du inte alla ljus ett steg då och sätter i ett nytt.
-Genialt, genialt! Att jag inte har tänkt på det förut då...

När man är vimsig är det extra skönt att ha barn som tar hand om en!

15 december var ingen vanlig dag när jag var liten, det var morfars födelsedag!
Kommer ihåg att det var ett enormt oväder då han måste ha fyllt jämt, jag var inte så stor och tyckte det var rysligt spännande. De flesta var nervösa, först om gästerna skulle kunna komma och så om de skulle kunna åka hem... Vad jag minns så gick det bra.

Färden mellan sonens 18-årsdag och den 15 december i år har varit inte bara enormt hostig för mej utan även pirrig. I går var det superduper pirrigt i magen hos mig då vi satt och pratade då vi fikade på kvällen.
Jag insåg att denne unge man har haft goda och kloka föräldrar för hans lugna inställning var klockren:
-Jag gör mitt bästa!

Ja, mer kan man inte göra när man kör upp men en mamma vill ju så innerligt gärna att det ska gå bra för barnen och så sitter man där och kan inte göra ett dugg. DET är det pirriga på något vis.

Jag behöver väl inte berätta vart mina tankar har varit i dag hela jobbardagen, jag har tittat på klockan och sett visarna gå så sakta... Jag ville ju ha ett glatt telefonsamtal. Hoppas, hoppas, hoppas!
Så ringde det ungefär tio minuter innan hans uppkörning skulle vara klar.

Kära tid, om han har fått sluta köra NU, då måste det ha varit katastrof?!

-Jag har klarat det mamma!

Ni förstår så glad jag blev!!!
GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS!

Farmor ringde sedan och ville ha hem en tårta till barnbarnet.
Det fanns EN tårta kvar nu på kvällskvisten, med en tomte.
Jag frågade om de kunde skriva dit Grattis till körkortet på tårtan eller få dit en bil på något vis.
De verkade lite förvånade över att få frågan men fann sig snabbt med att de kunde snabbt fixa ett kort att sätta på kartongen. Såklart att det gick bra det också!

Just vid sådana här tillfällen vågar åtminstone inte jag att beställa något i förväg!

Det pratas så mycket ofördelaktigt om hur skolan/lärare fungerar, att de inte hinner med alla elever och så där men i går fick vi minsann bokstavliga bevis att på vårt högstadium DÄR gör minsann rektorn och en av lärarna ALLT för att FÅNGA UPP eleverna som har behov av det!

Imponerande arbete måste jag säga.

Jag har aldrig varit med om maken trots att jag med stora barn nu varit på många luciatåg i deras historia. Nu var det dags för niondeklasserna att lussa. De började tidigt, halv fem ringde klockan här hemma, tärnan gjorde sig i ordning och skjutsades i väg.

Vid halv sju på kvällen fick föräldrar och de som så önskade titta på luciatåget.
Jag har aldrig varit i detta Folkets hus förut och det blev ju en upplevelse. De hade väldigt bekväma stolar för oss i publiken och vi kom så nära luciatåget. Perfekt kan tyckas. Stämningen blev dock lite "kuslig" efter ett antal sånger. En tärna började darra hela hon, kompisarna brevid blåste rådigt ut hennes ljus och rektorn och läraren jag talade om hann precis fånga upp tärnan innan hon föll i golvet.
Det tog sedan inte lång tid innan personalen fick springa åt andra hållet och göra om proceduren.

Efter detta började alla i publiken titta stint på sin egen anhöriga där framme. Jag kunde lugnt luta mig tillbaka, min tärna såg stabil ut.

Tills nästa år vet i tusan om det inte är bättre att luciatåget får sitta ner och publiken stå upp?
Ett litet förslag bara, i all vänlighet!

Just nu råder det "frimånad" hos fotbollslagen.
Spelarna får flyta hej vilt mellan klubbarna alltså.

Här hemma har en haft provträningar både hit och dit de sista veckorna.
Mycket har snurrat i det 18-åringa huvudet, skulle jag tro...
För, emot, för, emot, för, emot.

Ja, hur man än vänder sig har man ändan bakåt.
Hur han än väljer har han mamma som största supporter. ;)

I slutet av veckan bestämde han sig och meddelade sin gamla tränare och det lag han inte valde om sitt beslut.
I dag har det signerats kontrakt, eller vad det nu kan heta, så fram i vårdagarna kommer jag än en gång att tänka att "Nu, nu har jag världens chans att uppföra mig som folk. Att inte skämma ut mig. Inte vråla så högt så att de inte förstår vem jag hejjar på."

Oddset att lyckas? Jag har ju varit med förr och har god självkännedom.
Laget har inte bara fått en ny spelare, de får med all säkerhet en ny, ivrig, påhejjade supporter.
Fast vi har inte skrivit kontrakt. ;)

Nej, hemmatröjan på bilden har inget med laget att göra.

För ett tag sedan bakade jag och tösen de allra finaste och godaste biskvier, efter det bakade vi rena rama fiaskokakor...

Genväg är senväg säger gamla kloka tanter.
De  kanske har rätt.

Jag som googlat fram recept om biskiver på plåt.
Tänk så smidigt.
Shopp, shopp och så klart! Passar mig som hand i handsken.
Trodde jag iallafall tills vi testat.

Ja, ni ser ju hur det blev!
Både receptet och "kakorna" åkte rakt ner i soptunnan.

Farmor lovade då att baka en omgång FINA biskvier med sitt sjunde barnbarn.
Nära jul!

Farmor kan baka de allra finaste kakor. De ser konditoribakade ut varenda en och smakar himmelskt.

Nu ÄR det ju snart jul så nu har det bakats.
Goda, fina kakor!

Kommer ni ihåg farmor?
Farmor som glömmer en del saker...
Hon som klättrade upp högt upp i trädet när hon skulle plocka bigarråer?

Härom dagen kom tösen springandes från farmor:
-Mamma, mamma kom fort. Du måste komma nuuuuuuu! med en sådan där röst så att en mamma direkt förstår att det är något speciellt på gång. Skarpt läge liksom!

Jag ska väl inte stoltsera med vad min första förutfattade mening var.
Det lät liksom så hemskt på tonfallet... Jo, jag trodde att farmor låg där... Alldeles stilla...

Därför blev jag så himla glad när det i farmors kök var ett himlans liv.
Frysskåpet tjöt med sin ilsknaste alarm.
Farmor hade åkt till stan utan att stänga dörren.
Jag tror aldrig att jag har blivit så glad över en öppen frysdörr förut. ;)

I går muttrade farmor om att det var då märkvärdigt så ofta hon behövde frosta av frysen nu för tiden, att det var så mycket frost i skåpet igen.

Då kom jag på att jag hade glömt att berätta den här historian för henne.
Jag är minsann lite glömsk jag också. ;)

I dag har vi en liten prinsessläkting som fyller sju år.

Till sin stora glädje fick hon en hamster.
Ludde heter nyförvärvet som hon så stolt berättade om.

Luddes matte meddelade att vi borde köpa julklapp till Ludde.
Så nu kliar jag mig i huvudet och funderar skarpt på VAD vill en hamster ha i julklapp?
Om inte du vet så får jag ta och fråga i djuraffären. De måste veta.

Det är lite synd att vi har så långt till våra små släktingar, speciellt sådana här dagar då det är bemärkelsedag.
Tur att det finns telefon och tur att det går att skicka plattare paket med posten till jubilarer och tur att det snart är jul för då blir här liv i luckan!

Den 1 december har varit en speciell dag de senaste nitton åren för mig.
Ja, inte bara det att det är "startskottet" för december med allt vad det innebär med barn i huset.
Det ÄR ju spännande att vända över till december, adventskalender, nedräkning, lucia, julstök och allt som hör till.
Här hos oss startar årets sista månad med födelsedag!
Som traditionen bjuder startar födelsedagar med paket på sängen och skönsång av mor. ;)
Lite väl tätt in på uppvaktandet kom jag på att jag skulle göra en "Grattiskalender" med två rutor.
Han såg lite skeptisk ut, ja det var nog så att han inte hade blivit ett dugg förvånad om det hade varit foton på mor och far i luckorna. Han såg dock nöjd och belåten ut över "gubbarna" på lapparna med siffor på i hörnet.

I dag blev min son myndig! De börjar minsann att växa ifatt mig mina barn.
Födelsedagsbarnet har "utnyttjat" det hela genom att lämna in en tipskupong alldeles själv för första gången.
Kassörskan som bett om legitimation hade gratulerat på födelsedagen! ;)

I kväll har vi haft kalas med middag och tårta. Beställningen av tårtan var "ingen frukt, inga bär, ingen sylt, bara grädde, dajm och vaniljsås". Lyckades bra med uppdraget och dekorationen av den. Använde färgerna i hans fotbollslag i namnet och 18 år, så en väg av krossad dajm där det körde 18 bilar!

Jo, jag gillar att pyssla och fixa kalas. Tur att de låter mig hållas. I dag var det släktkalas.
Jag förstår dock att det "kalas" som lockar mest, det är det på lördag med vännerna.