GOD JUL!
I går var stora bordet i rummet fullt av julklappar. Det var det enda "spår" som fanns av att det s n a r t är julafton.
Här har det grejats med så mycket annat än att pyssla och greja inför den stundande julen.
Ja, vem hinner julpyssla när det ska bankas in om ekvationssystem i huvudet på en förstfödd?
Fast glädjen när "aha-upplevelsen" lyckades komma i tid är förstås stor.
En känsla av helt annat slag fick jag när jag på jobbet fick ett samtal från min yngstas lärare.
-Hon är hos doktorn just nu för hon har fått en INNEBANDYKLUBBA I ÖGAT!
Det var veckans värsta stund. Julpyssel struntar man blankt i vid dessa tillfällen också kan jag lova.
Allt värdsligt är oviktigt.
Tack gode Gud att det sedan visade sig att det inte var SÅ farligt som jag först fick uppfattningen av. Men en rejäl blåtira, det är det...
Så när jag åkte hem ifrån jobbet i går trodde jag att det inte skulle bli något julfirande alls.
-Kära gode Gud låt mig lyckas bromsa och inte krocka med älgen.
Jag hade lyckan med mig igen. Jag är så otroligt tacksam, gång på gång på gång.
Tack, tack, tack!
I dag har vi fixat och donat med gemensamma krafter. Städat, pyntat, granen lyser så grann, fullt med paket under granen, kylskåpet är fullt med mat, alla är friska, mamma är tacksam.
Snön blåser och yr om knuten. Jag är fortsatt tacksam om vi får behålla strömmen hela julhelgen och hälsan förstås!
Så ska alla akta sig för innebandyklubbor!!! Lova det!
Luciafirande
I dag ska vi lucia fira
utan vin och bira.
Istället ska ni få smaka
det B och jag har baka´!
Ja, mer komplicerad luciavers än så behöver det inte vara. ;)
Till morgonfikat på jobbet bjöd jag, min fd. chef och numera kollega och en av våra nya kollegor på ett luciatåg.
Uppenbarligen fanns det ingen som helst luciatradition på detta ställe. Lite märkligt... Tur att de nyanställda tar saken i egna händer. ;) Improvisation är bara förnamnet. Ingen träning, inget större planerande utan på det bara.
Jag kan säga att kollegorna såg v ä l d i g t roade ut när vi sjöng luciasången så det stod härliga till i våra alldeles för korta "luciasärkar". Ja, man tager vad man haver i garderoben!
Så när alla satt där med ett leende på läpparna och åt av hjärtans lust av lussebullar och pepparkakor så säger B.
-Jag hoppades att Malin skulle ha glömt det här med lucian i dag.
Nu har nog alla lärt sig att Malin glömmer inget - iallafall inte av det hon VILL komma ihåg.
I går hade jag världens hjärnsläpp. Muttrade om att diskmaskinen inte diskade rent längre.
-Men är du SÄKER på att du drog på den då?
Då föll poletten ner!
Så visst, även jag kan glömma. Men inte nöjesgrejer som att ta med luciakrona, stjärngossestrut och lussebullar när det står den 13 december i almanackan.
Någon måtta får det vara på glömskan.
En sockerbagare här bor i staden
Jag minns decembermånaderna då barnen var små.
Det tisslades, tasslades, väntades, bakades, fejades, slogs in paket medans de små ögonen tindrade.
Lucianattlinnen som skulle strykas, kläder som skulle fixas, julfester, julgransdanser och jag vet inte allt.
Himla mysigt samtidigt som det tog enormt mycket energi.
Inte förräns på juldagen fick "batterierna laddas".
Nu när jag inte har någon liten människa i min närhet tycker jag det är så himla kul att höra om allt det där myset och nog gör vi vad vi kan för att "återuppleva" det hela.
Det jag hade på hjärtat är att det är så himla lätt och smidigt med stora barn - när mammas enda uppgift är att agera fotograf. ;)
Den uppgiften har jag i och för sig bestämt mig för alldeles själv!
I går doftade det ljuvligt juligt i vårt hus. Snällkakor producerades på löpande band, allt fixades av två kusiner vid bakbordet och en farmor vid spisen.
Fotografen tvingade på dem tomteluvor. Det var faktiskt bara EN som vägrade och det var inte hunden men ni kan säkert gissa vem. Några bildbevis publiceras dock inte. ;)
Självklart fotograferade jag inte bara utan också mumsade i mig de goda kakorna så numera är jag snällare än någonsin!
Då på vår tröskel står
I morgon kväll firas Lucia hos oss.
Det är konfirmanderna som ska lussa i kyrkan.
Mysigt och stämningsfullt, det är jag säker på.
I kväll har jag sett till att kameran är laddad inför detta.
-Mamma, om INGEN ANNAN tar kort i morgon, då...
Jotack, jag anade vad hon skulle säga så jag avbröt tvärt och fyllde i:
-Då är det BARA jag som tar kort! ;)
Så hördes det bara en djup suck...
December springer på
Huj vad ljuset brinner snabbt då. Decembers dagar springer på väldigt fort.
Snön i denna vecka har nog gjort sitt till också. Det tar längre tid att ta sig hit och dit.
Ändå har jag det så bra att jag skottar minimalt med snö - tack vare att mannen här i huset skottar som tusan.
En dag i veckan snöade det så enormt att det kändes som jag inte såg längre än till motorhuven på bilen.
Tvi vale för att ge sig ut på vägarna sådana dagar. Pustade ut när jag kom fram till jobbet. Det kändes skönt när snöfallet lättade och jag ansåg läget som "lugnt".
Glädjen blev dock kortvarig för när jag pratade med en kund så säger han: "Hur ska du ta dig hem i kväll då?" Han hade då hört på radion att det varnades för att ge sig ut på vägarna i grannstaden och det var DIT delar av min familj var på väg till.
Usch så orolig jag var hela eftermiddagen. Väl hemma kände jag mig enormt tacksam för att alla kommit hem den där kvällen, alldeles välbehållna.
I går kväll var jag tacksam över att det var uppehållsväder för då skulle jag i väg på julbord med kollegorna en massa mil bort.
Tydligen "chockerade" jag en smula. Jag förstår inte det "stora" i det hela men tydligen hade de en liten förutfattad mening om att personer som inte dricker alkohol inte kan sjunga snapsvisor.
Att jag inte dricker sprit hade jag talat om förut men att det på något vis i världen skulle hänga ihop med sången förstår jag ingenting av! ;)
Sjung hopp fallerallan la! ;)
Om du har någon favoritsnapsvisa får du gärna skriva ner texten och melodin här för till nästa "galej" måste det finnas ett sånghäfte - det ska jag se till. =)
