Blogga, ett sätt att umgås!

Det är himla bra när man har stora barn.
Man får så mycket hjälp. När de vill!

Som när de har lärt sig något på hemkunskapen som de vill praktisera hemma.

Extra kul när de tar egna initiativ och mixtrar lite.
Träning ger färdighet!

-Är det okej att jag gör dem lite nyttigare?
Såklart! Brödet blev jätte gott med grahamsmjöl.
Kravet för att få hålls i köket är förstås att jag är försökskanin! ;)
Mums!

Vi behöver ibland träna på momentet "Den som har grejat i köket ska också diska och göra snyggt efter sig!"
Ibland fungerar det och ibland inte...

Brukar du baka? Själv gör jag det i perioder.

Omväxling förnöjer!

Teckningar med kritor, tusch, vattenfärger, pärlplattor, lera, stämplar...
Mycket har det pysslats hemma hos oss. Ibland blir jag lite nostalgisk
och tänker på hur mysigt det var, önskar att det fanns någon liten
människa i närheten som skulle vilja komma och pyssla lite med mig
där hemma vid köksbordet.

Jo, jag har förträngt alla gånger som det skulle dras fram grejer och
hjälpas till just när jag behövde gå på toan, skala potatis och så där.
Hur det var när alla skulle ha hjälp precis samtidigt medans jag diskret
försökte torka bort svetten i pannan.
Åren luckrar upp minnena lite granna och det är säkert bara bra och
hälsosamt.

Tur att det går att pyssla "på hög nivå" också.
I helgen skapade dottern en tygtavla. Den första av det slaget som
fick flytta in i vårt hus.

Hon hade god hjälp av sin pappa.
De är duktiga på att pyssla båda två.
Resultatet blev kanon!

Jag känner inte riktigt igen mig själv alla gånger.
Undrar jag om det har med åldern att göra?

Då menar jag inte det där med att jag ibland gnuggar mig i ögonen och inser att jag inte ser ett dugg bättre hur mycket jag än försöker "öppna ögonen". Tror bestämt att de skriver med mindre bokstäver nu för tiden än vad de gjorde förr. Det kanske är en av alla EU-anspassningar?

Jag tänkte inte heller på att jag ibland träffar på gamla bekanta och inte kommer ihåg vad de heter. Jag spelar dock glatt med som om jag hade stenkoll så på kvällen kan jag komma på det.
-Cecilia, hon heter Cecilia!
Den som då råkar vara i min närhet förstår INGENTING.

Nä, det jag tänkte på nu är att jag efter ha fyllt 39 år shoppar som en tok.
Ja, i mina mått mätt alltså.
Jag är ivrigt påhejjad av min tös. Hon är min shoppingkompis och nog den som tycker att jag har snålat på just grejer till mig själv under en väldigt lång tid.
Härom helgen klev jag in på Gina Tricot för att hon skulle handla där och DÅ, på hyllan stod det en snygg väska. Jag såg direkt att DEN, DEN skulle passa mig. Så började jag "prova" och gjorde allt för att hitta något fel på den. För att jag på så sätt skulle intala mig själv att den jag redan har är minst lika bra och fin.
Det skulle ju bli det billigaste alternativet.

-Var inte så snål mot dig själv nu! sa shoppingkompisen.
Så handlade jag.
Nöjd och belåten.

I fredags var jag med tösen igen, dags för vinterjacka - till henne.
Så när jag bara hoppar in på Lindex ser jag en skogsgrön parkas. Den var verkligen som gjord för mig. Det var nästan så att jag såg en liten skylt "MALIN" på den.
Jag hoppades innerligt att den skulle vara jätte kort i ärmarna eller någon annan deffekt.
Icke!
Försökte hänga tillbaka den men då säger shoppingkompisen:
-Ta den nu, du ser till och med smal ut i den!

Ja, vem vill inte se smal ut? ;)

Shoppingkompisen har fortfarande ingen vinterjacka och mamman i huset har snart handlat upp hela klädbudgeten - till sig själv. Nu minsann är det andra tider. ;)

       

I förra veckan fick jag ett presentkort på en blomma av en god vän.
Trevlig post, sådant piggar alltid upp.
Jag valde en Cyklamen i lila som matchar "detaljerna" i mitt kök så snyggt.

Nöjd och belåten med min nya blomma förstås.
Så i fredag dyker det upp ett blomsterbud på jobbet.
En blomma till? Bara "hux flux"? Wow liksom!

-Är du säker på att du har gått rätt? var min första fråga.
Den vänliga damen såg alldeles förskräckt ut.
Det var självklart inte min mening att skrämma bort henne men jag
ville ju inte slita upp någon annans blommor.

Jo, jag ÄR rätt säger hon då bestämt.
Då tackade jag förstås och tog emot så glatt!
En fin Orchidée innehöll "paketet".

Förra lördagen var jag på en allsvensk match.
Jag har aldrig tidigare varit på en "stor" match på just en lördag.

Min ovetenskapliga undersökning säger i sin analys att just på lördagsmatcher blir stora pojkar väldigt kissnödiga.
Jätte kissnödiga - så de bara rusar ut och lättar på trycket.

På en lång, lång rad stod de där brevid vattnet och analyserade matchen med varandra.
Inte en dam så långt ögat nådde. Alltså måste damer bli mindre kissnödiga...

Min kusin har druckit te så länge jag kan minnas.
Det doftade så himla gott när hon drack.
När jag själv försökte mig på denna ädla dryck så kunde jag bara inte
få i mig den. Smakade.... Ja, jag vet inte men inte gott iallafall.
Därför fortsatte jag att köpa hem te endast till mina kusinbesök.
Tyvärr bor kusinen långt ifrån mig så det där teförrådet användes
inte så ofta.

För några år sedan läste jag om en som varit iskall om sina fingrar vintrarna
igenom men blivit "som en ny människa" efter att ha börjat med
g r ö n t  t e. Väl värt att prova.
Störtade iväg till stadens tebutik och på den vägen är det.
Gröna te är smaskens! Så mår fingrarna gott av det. Bonus!

"Tetanten" är väldans rar. När det är lugnt och fridfullt i butiken får jag
lukta, välja och vraka på så många av de hundratals tesorterna som jag vill.
Favoriten just nu är "Märtas Mirakel".

Kusinen, hon har lärt sig dricka kaffe på äldre da´r...
"När Malin dricker kaffe doftar det så gott!", det var nog exakt så hon tänkte!

Har du något självklart te/kaffeval?

Framför mig i kön i matvaruaffären var det en farbror som köpte en påse kantareller.
Runt 170:- fick han betala.
Milda tider, så mycket pengar vi har "sparat" på våra skogspromenader. ;)
Allt är ju dessutom mycket godare alldels färskt!
Hösten är en god tid!

Jag tycker att kantarellsäsongen har varit ganska lång. En fin, gul tid!
Snart blir det ju annat gult hemma i köket, saffransdoft...

Plockar du svamp?

När barnen var små for vi runt på en rad "springtävlingar" under några år.
Det vimlade av barn och vuxna som gillade att springa överallt.
Själv har jag aldrig varit någon fantast men då när det begav sig så följde
jag så gärna med dem. Att "coacha" runt någon kilometer är ju lätt.

Nu har det varit uppehåll på kanske tio år?
Men vips har vi fått en riktig "springare" i vår familj.
I dag var det premiär för lopp i damklassen!
Vilken skillnad mot då "på vår tid", startlistan var numera väldigt kort.

Men glädjen över att komma i mål är lika stor nu som då och mamman och
pappan är stoltare än tuppar!

8 kilometer. Wow liksom!!! =) Vilken tjej vi har.

-Malin, du ska få EN ROS av mig i dag!

Det var så han sa Herr´n i huset när han hade varit på stan.

Det är inte så ofta jag får blommor av honom. Sist var nog den där gången han hade kört över en massa blommor med traktorn och "räddade vad som räddas kunde" i en jätte stor bukett. ;)

-Pappa, du skulle ha tagit bort den där lappen där det stod Socialdemokraterna på!!!

Äsch, säger Herr´n, jag fick en disktrasa också, men de var av Miljöpartiet. Du får den också! Godiset från Moderaterna hade redan ätits upp.

Nu är det ju lite sent men vid närmare eftertanke borde jag också ha promenerat lite på stan jag också och fått mig en massa gratissaker de här dagarna före valet!

Nu ska jag iallafall åka i väg och rösta, oavsett vilken "muta" de respektive partierna har...

Har du röstat?

Jag har ändrat om lite i mitt liv.
Efter semestern började jag med ledig fredag. Istället för onsdag.

När barnen var små såg jag onsdagen som en "idealdag" att vara ledig på för
då blev det "korta veckor" för dem. När det "trasslades" på morgonkulan -
för det gjordet det ibland fast jag har förträngt det nu - så var min stående replik
"i värsta fall":

-Det är bara i morgon också, sedan är vi lediga!!!

På något sätt hade jag bestämt mig för att när barnen blir stora, då ska
jag börja jobba heltid igen.
Nu är de ju stora, duktiga och trevliga så visst borde jag kunna jobba alla
dagar i veckan men det är himla smidigt att ha en "flexdag" så jag fortsätter
med det tills vidare.

I ärlighetens namn är det bara en dag i månaden som jag önskar att jag
hade 100% och det är den 25:e men strunt samma, jag är ändå ingen
kung i baren. ;)


Jag har det så bra här, i mitt kök. =)
Så här ser det ut när jag tittar ut:

Sedan en massa år tillbaka anordnar vår lokala idrottförening en auktion varje sommar.
Folk skänker det som de tröttnat på, andra ropar in. Återvinning och rundgång.
Repris på gamla godingar tycker jag mig se, jag som varit med där i några år.
Men det är ju bara bra som samma sak kan ge pengar till föreningen flera gånger om.

Jag har dock haft en paus i mina besök på auktionerna, sedan det där året när det började gå rykten om att jag både skulle flytta, skilja mig och var gravid!
Ja, vad skulle de tro?
Min snälla tanke var bara att "få igång auktionen lite" men icke. När jag ropade 20:-, 10:- så fick jag istället stolar, bord, barnstolar, gungstol, fåtölj, sparkstöttingar och Gud vet allt. Det blev lite mycket, det blev det.
Inget av det där behövde jag egentligen. Men kul hade jag i några timmar.

Herr´n i huset hjälpte mig snällt att få hem alla mina "fynd" när jag ringde efter honom.
Efter detta har jag tagit det säkra före det osäkra och inte åkt på en endaste liten auktion.

I år kliade det dock i fingrarna, eller i munnen - att få ropa lite iallafall.
Märkte att Herr´n ville vara nära mig och det var TUR för när möblemang inte fick ett enda bud då hade jag en sådan lust att åtminstone ropa 20:- och få igång budgivningen.

-NU ÄR DU TYST!!!

Det är inte ofta han säger till, så jag gjorde som han sa.

Men när den gamla vågen lyftes upp i skyn, en sådan som jag sneglat på under alla loppisturer, DÅ ropade jag - och en kvinna till.

Eftersom jag nu inte ropade in något annat så tyckte jag att jag gott kunde ropa tills hon tystnade.

Snyggaste pumpafatet i köket!

Ute i trädgården har jag haft jätte fina Gladiolusar, Solrosor och Dahlior denna höst.
Förr om åren har jag alltid plockat in stora buketter och satt på köksbordet, i år har jag bara plockat buketter för att ge bort.
Tror nästan att jag har blivit lite slö för blommor på köksbordet det har jag alltid - "fuskblommor".
De är så lätthanterliga, blommar alltid. Slokar aldrig. Kräver ingen som helst omvårdnad.

Å ena sidan "ingen match"  å andra sidan är jag himla stolt över att jag har lärt mig "ta det lite lugnt".
Bra Malin. Livet rullar på ändå.

I går kväll fick jag prov på att det går bra att ta det lugnt. Satt och såg på film med herrarna i huset och så skulle jag bara "lägga mig ner en stund". Det tog uppenbarligen inte många sekunder innan jag sussade gott, så gott att jag har noll koll på hur filmen slutade och så skönt var det att sova att hunden svarade nej på att gå ut och kvällskissa och jag - hör och häpna nu - själv sa nej till att göra i ordning ute i köket innan jag fortsatte att sova min skönhetssömn i sängen.

När jag vaknade i morse var tanken: Attans, nu måste jag plocka ur diskmaskinen och fixa i ordning i köket.
Jag som alltid gör det innan jag lägger mig för jag vill börja vare dag "fint". Inte ha några gamla bekymmer i bagaget liksom.

Döm om min förvåning när jag kom ut där och det var fint!
Så glad jag blev!

Nejdå, jag hade inte fixat i sömnen. Jag lovar!

Det finns flera i detta hus som kan fixa och dona, jag borde ha lärt mig det för länge sedan.

Bättre sent än aldrig!

I kväll blev det en tv-kväll för mig.
Jag var hiskeligt nyfiken på det nya programmet "Biggest Looser".

-Är det redan slut? blev den första känslan när vinjeten ebbade ut.

Jag hade förväntat mig lite mera "tips och inspiration" till motion och bra kosthållning.
Inte mycket att hänga i granen på den biten tycker jag.

-Men mamma, DU behöver väl ändå inte tips när det gäller kost och motion?

Vilka kloka barn jag har.

Hallelulja! =)

Jag tänkte mera på andra, andra som skulle vilja/behöver ha en kick åt rätt håll,
fick DE verkligen det?

Såg du programmet? Tyckte du om det?

Det är jag extremt bra och duktig på.

Vi hade två hundralappar kvar av de pengar som vi fick gemensamt när vi fyllde år.
Jag har alltid varit noga med att köpa något för pengar vi får och inte lägga in dem i plånboken och omsätta dem till toapapper eller något annat nödvändigt.

Herr´n i huset hade ingen idé om vad det skulle bli för dessa pengar, jag har alltid lätt för att hitta något.
"Gör som du vill!" var hans kommentar och det anammade jag.

Ibland tar det i och för sig ett tag innan jag kommer till skott men rätt vad det är så hittar jag något som jag slår till på.

Nu när det blir mörkare tänds det många ljus här hemma hos oss och från och med i kväll lyser det tre fina "glaskupsljusstakar" i olika höjder med värmeljus i.

Nä, det är inget vi har här på landet.
Ibland känns det som det är på tonårsföräldrarnas lott ändå.

För nog är man taxi när man hämtar i den svarta natten?

Jag står dock fast vid att jag hämtar när som helst, hur som helst för att få hem mina barn vad de än har varit ute på.

Vid 2-3-snåret i natt ska jag vara på plats några mil bort när fotbollseleven anländer med bussen från Råsunda.
Det måste ha varit en härlig känsla att vara på plats!!!

Jag fick nöja mig med Tv-soffan, fast jag är duktig på att hejja därifrån också.