Blogga, ett sätt att umgås!

Här ser det ut som rena rama julstädningen är i gång.
Mattorna på golvet är borta, de hänger på tork lite här och var.
Tyvärr är det inte riktigt frivillig städning som ägt rum utan "nöden-har-ingen-lag-städning" som avverkats.

Jag hade nattjouren med familjens lurvigaste herre. Uppenbarligen hade han fått i sig något högst olämpligt för redan i går kväll kom det upp härligheter "framvägen" och sedan bara fortsatte det "bakvägen".
En gång i kvarten stod jag i dörren med täcket runt kroppen och väntade medans han R U S A D E ut.
Stackars hund!!!

Efter flera timmars spring blev jag förvånad över att sambons skor också stod utställda i hallen.
Så uppenbarligen hade inte den arma hunden fått liv i mig alla gånger det behövts ändå...

Han mår bättre nu tack och lov. Hos mig har den stora tröttheten slagit till så jag säger helt enkelt:
GOD NATT!

I dag är det då sannerligen ingen vanlig dag!

För det första gick jag hem innan jag egentligen skulle från jobbet.

Har en massa timmar att plockat ut och i dag passade det fint.
Hux flux blev det tid över till att baka pepparkakor mitt på blanka tisdagseftermiddagen.
Helt perfekt ju.
Okej, jag bakade inte. Dottern bakade. Jag smakade deg och nybakade kakor.
En väldigt viktig uppgift må ni tro!
Så doftar det så ljuvligt juligt i köket.

När jag sedan hoppade in här i min blogg fick jag en jätte glad överraskning.
PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!
Jag blev så glad så när jag läste HÄR!
Jag som verkligen gillar halsband. Passar mig som hand i handske.

Att det är första advent i dag har jag haft full koll på en längre tid. Naturligtvis!
Jag trodde också att jag var lika säker på vart min "adventsjulgris" var.
I "julskåpet". En självklarhet.
Det var jag alldels säker på tills jag slog upp dörren till det berömda julskåpet där adventssakerna som ska fram före julpyntet ställs.

Grisen har rymt!
Om du av en slump skulle få se en gammal julgris med fyra ljus på ryggen, var då snäll och säg till att Malin väntar på att han ska ge sig till känna.

Jag anar att han har sprungit i en jullåda, uppe på vinden så om ett par veckor kommer han nog fram igen.

Dottern verkade ganska glad nu i morse då den fula grisen var borta.

Istället plockde jag lite mossa när jag var ute med hunden och så fixade hon till en adventsljusstake av mera traditionellt snitt.

Jätte vackert, förstås!

Just när det gäller julpynt älskar jag faktiskt "gammalt skit" som några kollegor uttryckte det, de förstod inte alls hur man med glädje kunde ta fram samma grejer år efter år. "Fula saker som ungarna gjort" och morsan som sparat det JAG gjorde på lekis" var deras uttryck.

Kära människor, det är ju det som är charmen. Sakerna med minnen och själ. DET ÄR ju julen!

Jag har alltid undrat hur affärerna kan ladda upp med så mycket nytt år efter år, att de får sina grejer sålda.
Jag som redan har tio stora lådor på vinden måste ju få plats med det först, inte överger man gamla vänner!

Alla får dock göra som de vill, men jag håller mig till gamla godingar jag!

Jo, jag har mina tomtar i öronen och runt halsen, där får de dingla tills juldagarna är över.

När jag fyllde 40 i augusti blev jag ordentligt firad på alla sätt och vis, jag fick bland annat ett presentkort på en "överraskningskväll". Jag fick ta ut den precis när jag ville, det var bara till att ringa ett för mig känt nummer och säga till.

Jag har inte gjort det så nu i veckan aviserade givaren att det var dags. Som i kväll.

Jag har inte fått några instruktioner mer än att dyka upp vid 16-tiden. "Lite lagom hungrig" för det tar ett litet tag tills du får mat. Spännande!

Nu på eftermiddagen när vi satt och fikade så kom farmor och ville ha hjälp med sin ljusslinga som skulle upp på balkongen. Visst hjälper jag dig men vi måste göra det NU för jag ska ju bort sedan.

-Jaha, är det i kväll DU SKA UT OCH ÄTA MED K?

-Men farmor, det är ju HEMLIGT!!!

Ridå...

Ja, jag får göra som när barnen var små och de inte kunde hålla hemligt vad de pysslat i hop för julklapp.
Jag får bli jätte överraskad och se ut som om jag inte visste ett dugg.
Jag har ju övat i några år...

Bäst att jag springer i väg och "fixar till mig" nu när jag uppenbarligen ska ut bland folk. ;)

• En dag tills det är dags att adventspynta!

• En vecka tills sonen fyller 18 år!

• En månad tills julafton!


I går gjorde jag något som jag aldrig gjort förut.

"Det är kul att prova nya saker" säger många men jag är mera av varianten "jag gör som jag alltid gjort och det går så bra såååååå!"

I dag har jag så himla fina ÖGONBRYN!

Fixa ögonbrynen är tydligen något normala personer gör. Enligt min personliga skönhetscoach. Det har jag aldrig tänkt på förut men i dag då kommer jag att kolla extra noga på hur alla människors ögonbryn ser ut! ;)

För visst är det lite så det är, "intressena" varierar. När jag väntade barn slukade jag allt om barnafödande, när jag väntade hund läste jag allt jag kom över om hundar och i dag - då blir det ögonbryn.
Omväxling förnöjer, så sant som det är sagt.

I morgon, då lägger jag fokus på adventspyntandet och hundarna som jag ska ta hand om.
Två extrahundar blev det, i en dag. Så nu har jag full koll på läget.
Det känns bra.

Ja, nu är det "dopat" och klart.
Det var en som fick sig vatten över huvudet.

Huvudpersonen tog det hela med ro, kikade nyfiket innan själva "vatten-på-huvudet-proceduren" och somnade sedan så gott i sin pappas famn. Väldigt lik min tös måste jag säga men så har de ju släktband!

Själv var jag så hiskeligt nyfiken och livrädd för att vår farmor skulle "kollapsa". Det har nämligen varit hemligt vilka mellannamnen skulle vara. Hemligt för farmor vill säga för det lilla flickebarnet skulle få ett av farmors mellannamn som hon verkligen inte gillar.

Det är ett så gulligt namn och jag har i snart 20 års tid gett henne en namnsdagspresent varje år bara för att hon ska börja gilla sitt namn lite bättre. Det har gått så där...

Men nu så! "Tänk att vi heter likadant lilla H och jag!" så log hon stolt som en tupp. Det är ju ett fint namn.
Tur att man kan ändra sig! Efter sjuttiosex år.

Mitt uppdrag i kalaset var att tillverka tre smörgåstårtor, i ärlighetens namn är jag mycket bättre på det än att sjunga så i går sjöng jag bara med i psalmerna...

Disk och sådana bestyr hjälper ju en gammelmoster också till med förstås, det behöver man ju inte ens be om.

Förra fredagen hade det varit gitarrspel på musiklektionens schema.
Min dotter blev "biten" på direkten. Kom hem och deklarerade:
-Nu ska jag lära mig spela gitarr!

Jag vet hur det är. Hon har varit likadan från början. När hon bestämmer sig för något då blir det så.
Direkt!

Tänka sig vilken tur att storebrorsan gjorde en kort gitarrkarriär en gång i barndomens dagar. Bara till att ge sig upp på vinden och damma av gitarren.

Återvinning så det förslår! Sådana tankar gillar ju jag skarpt.

Sedan dess har det spelats intensivt och jag har varit vokalissa.

När grannen kom in som har ett barnbarn som ska döpas på söndag lovade vi dyrt och heligt att vi hade fått ett uppdrag till dopet.

VI ÖVAR INFÖR DET!

Ni skulle sett hans min och så drog han till med:
-Men då måste ni allt stämma gitarren!

Snällt av honom att inte säga att jag sjunger falskare än en kråka förstås men jag HAR faktiskt ett uppdrag, men det är av helt annat slag.

Jag kände mig lite instängd hela dagen i går.
Känslan var att vara på mammografi HELA DAGEN!

Det kändes inte alls bra.
Samtidigt "vällde det över" lite framtill.

Dessutom fick jag röda märken på axlarna.
Verkligen oskönt må jag säga.

När man är klädd så där obekvämt en hel dag är det verkligen en lättnad att komma hem och kunna "dressa om"! Fast nog snurrade tankarna lite extra. Har jag verkligen inte förstått att jag gått upp mängder med kilon eller är det någon som har tvättat mina underkläder på 100 grader? Det är svårt att inte undra.

I morse fick det dock sin förklaring:
-Har DU sett MIN bh mamma?

Oj, oj, oj. Inte konstigt att jag kände känslan av att jag ALDRIG ville ta på mig den där bh:n mera! ;)
Jag var nog lite trött när tvätten sorterades och i går morse när jag klädde på mig.

Så kan det gå! Men den var fin. Budskapet: Vill du vara fin får du lida pin har fått ett erkännande!

Jo, jag tycker att det ÄR "häftigt" med siffror och sifferkombinationer.
Den som föds i dag får det väldigt lätt att komma i håg den första delen av personnumret iallafall.
Bara en massa ettor!

Tänk om JAG kunde säga: Jo, det var den elfte i elfte elva jag vann elva miljoner. ;)

Jag hoppas dock att det framåt kvällskvisten iallafall kan låta så här:

Så himla bra de blev, de här BISKVIERNA bakade på långpanna!

För DET är eftermiddagens/kvällens projekt hemma hos oss.
Premiärprovning!

Den andra i andra noll två tyckte jag också var ett "kul" datum, bästa giftemålsdatumet.
Visst låter det tjusigt "Vi 2, 020202".
Tur att inte jag gifte mig då, för denna dag blev min farfars dödsdag.

Det är bra att ha goda grannar.
Det är bra att ha en snäll hund.

Då fungerar oftast ekvationen att få hund/blomvakt när det behövs.
Eftersom vi bor så "kollektivt" så har vi bara under dessa tio och ett halvt år bett den snälla hundägargrannen om hjälp två gånger med att sällskapa lite med vår hund, i gengäld har jag vattnat deras blommor ett par somrar i rad när de varit borta...

I går morse när vi träffades i den mörka morgonen med våra hundar så harklade sig hundgrannen något förskräckligt och så tog han mod till sig:
-Jo, du Malin. Jag skulle behöva be dig om lite hjälp.
Han vet att jag är ledig fredagar så jag blev inte så väldigt överraskad när det visade sig att han undrade om hans hund fick sällskapa med oss en kommande fredag.

-Det går så bra så! Det är inga problem, vi är ändå hemma och är ändå ute och går. Våra hundar gillar varandra så mycket!

Han lät så lättad så.
Så när vi skulle skiljas så säger han:
-Vi kommer hem på söndagen. Vi får prata mera om det här sedan.

Så nu undrar jag vad jag har lovat, fredag eller fredag till söndag?
Spännande det här! ;)

Läste en annons om "hundfotografering". Det skulle ju vara jätte skoj att låta denna fina herre gå till en riktig fotograf men då kanske man måste tvätta sig och kamma pälsen riktigt ordentligt så vi lät bli och sparade åtta hundra kronor. Så duktiga vi är!

I dag har han uppnått den aktningsvärda åldern tio och ett halvt år.

Jag blev djupt irriterad på den människa som då hasplade ur sig MITT FRAMFÖR ÖRONEN PÅ HUNDEN:
-Då dör han snart!

Jag bara undrar, säger man så till någon? DÅ DÖR DU SNART!

Dra på trissor!

Den blicken som jag i det där ögonblicket fick av min hund, ni skulle sett. Så ledsen, så tung!

Tur att jag har mål i mun och har röstresurser!

-JAG SKA TALA OM FÖR DIG ATT DEN HÄR HUNDEN, DEN BÄSTA HUNDEN SOM FINNS, HAN SKA BLI HUNDRA ÅR. SÅDETSÅ!

Den finaste lurvigaste killen tittade upp på mig och såg helnöjd ut medans den tvåbenta såg något förskräckt ut...

Så var den "diskussionen" ur världen. Phu!

Det är verkligen grått nu för tiden eller becksvart, många har påtalat det. Själv har jag inte tänkt SÅ mycket på det men visst är det lite svårt att förstå om det är den arla morgonstunden eller kvällskvisten när det är svart så svart när jag ger mig ut.
Jag tycker dock att det är ganska mysigt och är så innerligt tacksam över att det inte är halt, dessutom är det snart advent så då är det helt legitimt att äta saffransbröd, pepparkakor och julmust.

Jo, jag gillar verkligen att äta. Alldeles för mycket!
Det får mig att tro att jag var en Golden hund i mitt förra liv. Som om jag nu levt förut...

I helgen hittade jag en alldeles övergiven och ensam påskmust långt inne i skafferiet och nu när jag var i verkliga "julätarrycket" så smakade denna must som naturligtvis blev en julmust när jag hällt upp den i glas och vänt bort etiketten med påskharen så himla gott.

Så nu är det väl i princip bara en vörtbrödsmacka med riktig julskinka med senap som jag längtar efter.
Fast nu har jag bestämt mig för att leva något lite sundare i veckan.

Då blir det liksom ännu godare i helgen!

På tredje dagen uppstånden igen.
Den allra sista höstlovsdagen för mamman i familjen, nummer tre i ordningen vigdes dels till att besöka kyrkogårdarna där de nära och kära vilar. Det är så fint med alla ljusen denna helg.

Dessutom undrade sonen som nu håller på med körkortet om han fick "ta en check" på bilen.
De kan tydligen behöva göra "kontroll" den dag de kör upp.
Självklart, fråga bara inte MIG hur man öppnar motorhuven!

Det enda jag gör med bilen på egen hand är att tanka, resten står jag bara och ser dum ut och ber om hjälp med.
-Jo, jag ska ha den här dunken med spolarvätska och skulle jag bli SÅ tacksam om du är snäll och häller i den också! ungefär så går det till när jag "servar bilen". Jag ler också. Jätte stort och kan tillägga "Du är säkert jätte duktig på det där med spolarvätska!!!"
Att människan bakom disken fnissar lite i smyg gör mig inte ett dugg. Jag bjuder dem på ett gott skratt.
Huvudsaken är att jag får hjälp!

Nu lärde jag mig lite, som jag nog kunde för 21 år sedan... Nu skulle jag kunna fylla på spolarvätskan iallafall.
Visst är det BRA när man lär sig en massa grejer av barnen!!!

Jo, det är tomt att bara ha ett barn hemma... Men jag har fått rapporter om att hon har det jätte kul där nere i söder och det har jag förstås aldrig tvivlat på!

På höstlovsdag nummer två för min del så blev det lite matshopping och då hade det pluppat upp massor med julgrejer i stadens affär. Sådant gillar jag.

Inser att jag gillar julen jätte mycket kring Alla Helgona Helgen. Det är som att trycka på startknappen på något vis.

Jul, jul - ge mig mer jul! =)

"Papper/pennor/klistersaker" kommer jag aldrig att bli för gammal för, jag gillar sådant till max.

Att baka saffransbröd alldeles för tidigt gör jag mest varje år och i dag har det doftat alldeles ljuvligt juligt här i mitt kök.

Himla gott fika blev det! Jo, jag köpte pepparkakor också i går...

I går var det Höstlovsdag nummer ett för min del.
Jag gjorde då två saker som jag aldrig har gjort förut.

Dagen innan bestämde sig min tös för att åka söderut på resten av sitt höstlov, därmed blev det inte den där långa sovmorgonen som jag hade tänkt mig för egen del... Istället ringde klockan en halvtimma tidigare än den gör när jag ska till jobbet men vad gör inte vi curlingmammor för våra barn?

Premiär för att åka tåg alldeles själv till kusinen i Malmö!
Jätte modigt tycker jag, för vi har bara åkt bil dit förut. Mitt uppdrag var att se till att "ungen" kom med rätt tåg och sedan lovade kusinen att stå i Malmö och ta emot. Det gick galant på alla vis!

På eftermiddagen hade sonen körlektion och då frågade jag om jag fick åka med alldeles tyst i baksätet bara för att få se hur en körlektion går till så här drygt 20 år sedan jag själv tog körkort. Trodde aldrig att jag skulle få det så jag blev glatt överraskad när det var okej.

När jag efter lektionen sa att jag var imponerad av hur bra han körde så log han pillimarkisk:
-Jag är imponerad av dig - att du verkligen kunde vara tyst i 55 minuter! Det trodde jag aldrig. ;)

Så vilken dag denna höstlovsdag blev, alla är duktiga, alla imponerar. Wow liksom!