Blogga, ett sätt att umgås!

Perfekt att lufsa runt i det blöta och vara alldeles torr om fötterna.

I dag har jag köpt ett par varmfodrade att klampa runt i på hemmaplan fram till våren. 

Försökte hitta ett par "stadsstövlar" också men det fanns inget par som passade in på:

1. Extremt bra sula.

2. Inga höga klackar.

3. Passa breda fötter och höga vrister.

4. Snygga!

5. Pris runt max tusenlappen.

I värsta fall så har jag ett par kängor kvar från i fjol, anar att jag lyfter fram dessa då det blir aktuellt.

Biträdet i affären var så söt och sa att det gick utmärkt med allväderstövlar i stan också. Det gör det säkert men för egen del tycker jag att det inte matchar kjol på jobbet helt klockrent...

På tal om jobbet är det vintertid där från och med i morgon. Det betyder att arbetsdagen är en timma längre och pågår tills klockan 17.

För andra gången detta år har min dotter fått sin cykel stulen på skolans cykelparkering.

Fy bubblan vad jag är trött på "långfingerhet". 

I våras hade tösen glömt att låsa så då kände jag lite "Men hallå!!!".

Den här gången var den låst, den där cykeln som hon snällt fick betala själv för surt förvärvade slantar för bara några månader sedan.

Nu när vi har kvittot i tryggt förvar har vi ju ramnummer "och hela baletten" men jag har ingen större förhoppning om att detta ska gå som en dans...

På hemmaplan finns farmors gamla cykel som kan tänka sig att flytta till stan, jag tog ett litet varv här ute i kväll och jag kan lugnt konstatera att bo sju halvtrappor upp och så en tungtrampad cykel, ja då kan vi omedelbart säga upp gymkortet.

Jag censurerar vad jag fick i svar på mitt förslag eftersom jag väljer bort svordomar här i bloggen. ;)

I går åkte vi sightseeingbåt i det vackra vädret, det gav semesterkänsla!

Vi hade rena rama motionsloppet genom hur många affärer som helst, tyvärr var det inte riktigt min dag på den fronten. Jag är helst ensam när jag handlar och jag vill göra det på hemmaplan. Det känns tryggt! Om något blir fel eller om jag ändrar mig.

Kanske var det också så att shoppinglusten försvann då alla byxor som jag höll upp framför mig var för korta.

-Ta den långa benlängden!

-Det är ju den jag har!

-Oj!

Hittade även helt underbara kängor med en sula med blommönster. Föll som en fura! Tänk att sprida blommor i snön hela vintern! :)

Bara det att mina fötter var alldeles för breda för att komma ner i kängorna...

Så det kunde inte bli någon affär.

Helgen har gått rysligt fort men det är ju så det är när man har trevligt! :)

Kvällen har bestått av en god trerätters på en italiensk restaurang. Inte så långt söderut som Italien, men ändå!

Dagen har bestått av ett studiebesök som jag innan trodde inte skulle vara så mycket att ha men ack så fel jag hade.

Jag gillar att ha fel när det är positivt! ;)

Vi var på ett besök med denna utsikt:

Kollegorna minns än i dag då det var "någon" som slevade på äggröra i en djup tallrik och hivade på kanel och sedan mjölk!

Jag som gillar att äta.

Müsli har varit på tapeten här förut, att hitta den allra bästa.

Testar olika hela tiden och det är som ett lotteri.

När jag handlade i dag blev det en som utlovade 46 procent frukt.

På tal om mat verkar det som "någon" oroar sig en smula för hur dennes son och barnbarn ska få mat i magen i kommande helg då jag ska vara borta med kollegorna.

Tur vi har en som tar tag i detta då jag "bara försvinner".

Här är ditt kylskåp hette en TV-serie i min ungdom.

Jan-Boris Möller for land och rike runt och fixade trerättersmiddagar på det som fanns "spontant" i kylskåpet.

 

 

 

 

 

 

Nu i helgen har vi varit i just Falsterbo hela familjen. Precis på stadion där det tävlas med alla hästar, i helgen var det dock inga hästar på startlinjen utan löpare med två ben var.

Det var barnen och deras kusin som ställde upp på en mil respektive fem kilometer.

Jag ställde upp som barnvakt! :)

Alla skötte sina uppdrag med bravur.

Telias kundtjänst.

Det var inte så länge, på andra ställen kan det vara mycket längre.

Väl framme säger kvinnan att det just nu var tekniskt fel så det var därför mobilen visade det konstiga meddelandet att den var spärrad.

Onsdagen blev torsdag men problemet kvarstod. I morse tog jag tag i detta på nytt. Lättare när man inte är på jobbet!

Väntetid igen.

Väl framme var jag på support för företag. Jag ombedes vänta för omkoppling.

Ringer upp igen.

Väntar igen.

Hamnar fel på nytt.

Kopplas om och kommer rätt.

Nu hos en tjej som ska kolla något, medans hon gör det trycker hon bort mitt samtal.

Börjar känna mig lite knäckt!

Inte blev det tredje gången gillt heller för efter väntetid skulle jag kopplas till någon kollega där jag inte hamnade.

När jag för fjärde gången når kundtjänst hamnar jag hos en duktig och lugn man som kunde lösa spärren som hamnat där felaktigt.

Det kändes så hopplöst där ett tag när de inte kunde hantera samtal på Telia, de borde vara proffs!

Summa summarum gäller det att ha gott om tid och inte bli knäckt.

Jag tycker att det är jätte roligt att presentfixa. Den genen tror jag bestämt att jag har fått efter min mamma...

Det är extra roligt med presenter "mitt i prick", med ett engagemang och tanke.

Då menar jag presenter som jag både ger och får.

Mottagaren i morgon gillar kantareller så min ambition var att plocka "massor" och leverera lite tjusigt.

Tänka sig vilken god tanke.

Lite typiskt bara att när jag verkligen vill hitta svamp så lyser de med sin frånvaro.

Jag har försökt iallafall!

Tur att de gillar frallor jag bakar också så jag fixar en påse sådana att ta med också i morgon bitti.

Ätbara presenter går alltid åt! 

Vårat elljusspår är nog lite originellt. Det startar och slutar i en kohage!

 

Vår bonde hade mjölkkor förr i tiden. De där mjölkkorna var ibland i den där elljusspårshagen.

Mjölkkor som gillade att bli kliade bakom öronen.

Mjölkkor som trodde att alla andra människor uppskattade deras närvaro och sällskap lika mycket som bonden och hans fru. Kelgrisar har man ju hört talas om men det här var kelkor!

 

Eftersom jag ofta passerade både morgon och kväll så lärde jag mig snabbt att "572:an" hon är extra närgången.

Jag tror att en del undvek elljusspåret under den tid som korna var där.

De byter ju hagar med jämna mellanrum så en och annan suck hördes när hagen var "ockuperad".

 

Nu är det ett tag sedan mjölkkorna lämnade byn. De har ersatts med köttdjur.

Eftersom de inte kommer i kontakt med människor lika mycket och ofta som mjölkkorna så är de inte alls lika närgångna. Det kan vara en fördel för oss motionärer.

Samtidigt blir jag, trots mitt bondblod från både mor- och farföräldrar, lite skraj när jag kastar en blick mot hagen och som i kväll ser den full av tjurkalvar.

 

Det är då jag kör Stig-Helmer-metoden.

"Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag kan gå här. Jag kan gå här."

Så kaxar jag upp mig och gör mig så stor jag kan. Jag inbillar mig att jag ser extra respektfull ut.

 

I kväll kom jag på ett jätte bra knep. För tydligen gjorde jag mig så stor att jag såg läskig ut. De små tjurarna började springa hej vilt och jag fick istället bli rädd för att de skulle fara över stängslet och jag i och med det skulle vara ansvarig den stora rymningen. Inte bra.

 

Jag drog av på takten och så sjöng jag lite julsånger för dem.

Det hade en lugnande effekt på dem. ;)

 

Det gäller att inte ha koskräck!

 

"Små kossorna, små kosorna är lustiga att se!!!"

 

Hitåt - ditåt

Ja - nej

Rött - blått

Varje dag består av mindre och större val så man borde vara van.

Politik har jag aldrig varit så insatt i.

I mitt barndomshem var det en självklarhet vad som var "rätt" och som liten var jag med på samkvämligheter typ julfest, raggmunkfest, äggsexa och jag vet inte allt...

Minns hur jag gick med mormors hand i min då jag följde med henne och hämtade hennes kor. Hon hade tid att lyssna och fick höra om de där evenemangen.

Pappa och morfar "kom alltid ihop sig" om det politiska eftersom de var av olika åsikter och båda hade svårt att respektera andras val - kan jag se så här i efterhand.

För egen del har jag sett/hört debatter, läst i tidningar/internet inför morgondagens val och säg inte annat än att jag åtminstone ger det en chans då jag planerar lördagskvällen framför slutduellen.

Mina barn har lärt sig att ta egen ställning men deras morfar har försökt att värva dem till "rätt" parti...

Summan av kardemumman tycker jag att det är jätte intressant att få höra olika åsikter och jag uppskattar dem som står för sina val, vad det än gäller.

/Malin - en ännu osäker röst

 

När min son var liten så fick jag ofta höra:

Medans han drömde om den där hunden så sparade han pengar i en burk.

Han fick ihop nästan 200:- och så köpte vi kopplet ni ser på bilden. =)

 

Jag lade så småningom till de där tusenlapparna som behövdes för inköpet av själva hunden.

De var välinvesterade kronor. Men det är länge sedan...

 

I dag har jag fått det ärofyllda uppdraget att umgås med hunden på bilden hela dagen.

Självklart hade han med sig ett eget koppel men jag tycker bäst om det egna. ;)

 

Jag har varit ute på två promenader, det är mycket roligare att gå med en hund än att gå mol allena.

 

Några i byn såg så glada ut: Nej, men har du köpt en ny hund i alla fall?

Närmsta grannen tyckte att jag såg jätte glad ut när jag "fick" en hund för en dag så nog blir man lyckligare med hund.

 

 

 

 

 

 

 

Det brukar alltid vara någon mer som lunchar på jobbet, ibland en handfull.

Hur som helst har vi det trivsamt när vi sitter där och smygtittar på varandras mat, får idéer om nya maträtter och kan tipsa varandra i stort och smått.

Vi är i lite olika faser eller kapitel av livet.

Jag tillhör skaran "med stora barn", det finns också med små barn, med barnbarn och utan barn.

Hur eller hur är det intressant att ta del av varandras vedermödor. Det var dit jag skulle komma.

I dag var ett tema motion. En småbarnsmamma skulle så gärna vilja ha tillfälle till en pytteliten egen stund och kunna motionera på egen hand.

Iallafall två gånger i veckan.

Vi med stora barn försökte peppa, vänta du, när du är i vårt kapitel kan du motionera två gånger om dagen, både före och efter jobbet.

Nu har jag all tid i världen.

Ibland är det jätte skönt men en liten stund övervägde jag och frågade om kollegans barn skulle kunna tänka sig att hänga med Tant Malin på aktiviteter, jag är jätte rutinerad. :)

Då skulle jag bli road och kollegan kunna motionera!

Så jag återgår till mitt eget motionsvardagsliv, det är skönt att hålla egen takt, det är det.

Vad hade bilden med detta att göra?

Jag fick lotten av min store son och ni ser - plötsligt händer det!

Då fick jag den rätt jag så gärna ville ha, kan då inte minnas att min mamma någonsin sa nej till detta "erbjudande".

Vi bodde dessutom hundra meter från affären så det gick snabbt att handla hem vad som behövdes.

Jag hade en "paradrätt" och det var lasange!

I dag frågade min dotter om hon fick laga mat här hemma. Det händer "aldrig" förutom när hon propsar på taccos men det hade vi i går!

Då var det jag som fixade...

Jag tackade naturligtvis snabbt ja.

Jätte snabbt eftersom jag på morgonen lagat mat till veckans tre första dagar.

Dagens middag blev morotssoppa. 

Den var jätte god.

Jag slängde ihop en deg eftersom jag hade ett paket jäst hemma för nog gör sig soppor extra bra med nybakat bröd.

För mig blir detta dessutom morgondagens lunch. :)

Inga djur.

Inga blomrabatter.

Inga aktiviteter att passa.

Jag tror bestämt jag körde "all in" ett tag i livet. Allt eller inget.

I våras gav jag bort det mesta av mina "åtråvärda" Amerikapotatis till en granne. Han blev så glad för han tycker att odling är roligt och ännu roligare med gamla sorter.

Hur eller hur så satte jag ändå EN rad med potatis OM det nu skulle bli så att jag återupptar mitt odlarintresse någon gång i framtiden.

I dag har jag plockat upp årets skörd iallafall och för att ha varit totalt ointresserad har det gått riktigt bra. ;)