Blogga, ett sätt att umgås!

       

Sällskap av en svart karl

 

När min son var liten så fick jag ofta höra:

-Om jag hade en hund, då skulle jag vara lycklig!

Medans han drömde om den där hunden så sparade han pengar i en burk.

Han fick ihop nästan 200:- och så köpte vi kopplet ni ser på bilden. =)

 

Jag lade så småningom till de där tusenlapparna som behövdes för inköpet av själva hunden.

De var välinvesterade kronor. Men det är länge sedan...

 

I dag har jag fått det ärofyllda uppdraget att umgås med hunden på bilden hela dagen.

Självklart hade han med sig ett eget koppel men jag tycker bäst om det egna. ;)

 

Jag har varit ute på två promenader, det är mycket roligare att gå med en hund än att gå mol allena.

 

Några i byn såg så glada ut: Nej, men har du köpt en ny hund i alla fall?

Närmsta grannen tyckte att jag såg jätte glad ut när jag "fick" en hund för en dag så nog blir man lyckligare med hund.

 

 

Fast att ha en alldeles egen hund som man känner utan och innan slår förstås allt men i brist på detta så fungerar detta ypperligt.

 

Medans mitt sällskap sover middag bitvis under sängen så passar jag på att umgås med er, att fredagsstäda är liksom inte lönt - än...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Å vilken fin hund!
Man blir gladare då man har djur i sin närhet :)
Kram!

Att ha dej som dagmatte måste vara "heaven on earth"! Hade önskat att du bott granne med oss så du kunde hjälpa vår irriterande granne att ta hand om Becky, som till min sorg numera inte är den glada och sociala hund hon var i början. Grannen har förstört henne...

Tre tusen!! Det var tider det. Vår första betalade vi åtta för. Nummer två fick vi för tio och idag räknar tonåringen med att nästa kostar femton. Ska vi prata inflation, nu i valtider? Nja, lämnar ämnet här, tror jag...?
/P

Vad kul med fredagssällskap av det slaget! :-) Blir kanske fler gånger?

Igår fick vi besök av en grävmaskinist vid renoveringsobjektet. Han hade varit hos närmsta grannen och grävt ett hål till dennes hund... :-( Ännu så länge bara i förebyggande syfte, men både hunden och grannen är sjuka. Nästan så man önskar att de kunde få dela grav, för det kommer att bli lessamt värre när hunden inte finns mer. Och grannen är inte i skick att skaffa sej en ny, samtidigt som han så väl behöver en hunds närhet och sällskap när det är som det är med hans egen hälsa. Så-å-å sorgligt... :-(