Blogga, ett sätt att umgås!

 

Dagen före rad dag slutar min arbetsplats 12:15.

Men jag har dock aldrig gjort det. Fast jag har ju bara jobbat där lite drygt i två år så det kommer säääääkert tillfälle till det också. Såsmåningom. Ja, det är ju skönt att vara sysselsatt och inte ha arbetsbrist. Det måste fresta på.

Jag gick i alla fall hem vid fyra så jag hann och handla och komma hem tills precis middagen stod på bordet (som jag lagade i går men sonen hade ju värmt, dukat och gjort grönsaker).

 

Efter disken som naturligtvis utfördes av mor i huset, så var det dags för taxifärd för den valborgsfirande sonen.

Passade på att göra ett "spontaninhopp" i min dotters lägenhet. Det skulle firas valborg där också.

 

På "det-är-bra-listan" så sover sonen hos sin syster och därmed slipper jag en taxifärd mitt i natten!

Tjoho igen!

 

Så när jag var hemkommen och hunden rastad övervägde jag och Herr´n i huset om vi inte skulle ta och åka och titta på elden och höra vårtalet i alla fall. Så som vi alltid gjorde när barnen var små.

Nu skulle vi ju kunna stå där och titta och lyssna och inte vara ett dugg oroliga för att våra små barn springer rakt in i elden, kommer bort i mörkret eller något annat farligt. Tänk så fint!

 

Förr i tiden började elden alltid klockan 21 så ett par minuter innan 21 tyckte vi att det var lagom att göra entré. Man blir ju så smart med åren, att stå där och frysa ett långt tag innan är liksom slöseri med tid.

Men vad i hela friden har hänt nu då? Vi fick ganska många blickar mot oss när vi tågade in där, mitt i den sista meningen i vårtalet.

Vi fick höra "Sköna Maj välkommen" av kören i alla fall men sedan "tjurskallade" jag och vägrade gå in och köpa fika när jag inte fick höra något vårtal och inte se någon eld tändas.

Programmet ska BÖRJA klockan 21 och inte SLUTA då.

 

Traditioner är till för att följas!

 

 

 

När barnen var små då sov de aldrig samtidigt.

Jag var alltid underhållen.

Det slafsades med toaborsten så det stod härliga till när vi städade toaletten tillsammans.

Det skvättes mjöl överallt när vi bakade.

Det blev en och annan pöl på golven då vi skurade golv.

 

Det jag skulle komma fram till var att någon gång då och då längtade jag faktiskt efter att de skulle sova en liten stund SAMTIDIGT! Att få göra en och annan grej i min takt på mitt vis. Bara en liten, liten stund.

 

När de någon, väldigt enstaka gång, faktiskt sov samtidig då ville jag att de skulle vakna! ;)

Jag ville inte vara ifred och ha "egentid" när jag fick det.

 

Så här en massa år efteråt är det annat.

 

Nu i kväll bäddades en säng som stått obäddad hela dagen,  stängdes badrumskåpets dörrar, sviterna efter helgen plockades bort på stora rums bordet, skorna i hallen ställdes upp på skohyllan, på hatthyllan placerades vantar och mössor lite tjusigt istället för högtaktiken...

Ni förstår va? Det blev lite tomt igen...

 

Så skulle mamman alltid sova tidigt på söndagskvällen när hon bara hade sig själv att tänka på.

Pyttsan!

 

 

 

 

 

 

I går var det ledig dag.

Min son såg väldigt förvånad ut när jag kom ut i köket en timma innan tuppen sagt kuckeliku.

-Men tar du inte sovmorgon när du är ledig och lillsyrran inte är hemma?

-Jag ska plocka pinnar!

-Nu vet jag inte vad jag ska säga. Jag tycker inte du är klok!

 

Tyvärr har han rätt men jag är grymt målmedveten. Driver mina projekt i mål hur trista de än är.

Det är säkerligen inte så många som går upp tidigt och ger sig i väg och plockar ris/pinnar en halv ledig dag. Men ni ska veta att det var så innerligt skönt att gå hem därifrån och veta att jag inte behövde gå dit igen!

 

Sedan fick jag träffa min dotter efter en veckas "frånvaro".

Det var så hiskeligt gott att äta tillsammans. =)

 

Det var nästan lite småmysigt när vi skulle handla och jag ombedes "göra iordning frisyren innan vi går in i affären".

Sådant har jag inte haft en tanke på under hela veckan!

Så när min telefon ringde försvann hon "diskret" och kände inte igen mig medans jag febrilt rev i väskan efter den skrikande telefonen. Den börjar lite lågt med min egna signal som barnen har spelat in för att jag verkligen ska höra att det är MIN telefon:

-Mamma det ringer!

När jag inte har svarat på tre sådana "anrop" vrålar det:

Jo, jag blir LITE uttittad av folk runtomkring men se det bryr jag mig ju inte om så noga för jag har ju fullt upp med att komma på i vilket väskfack telefonen kan hittas i, eller om det är i någon av jackfickorna istället?

 

Ja, det är nästan så att det är lite småmysigt att ha hela storarumsbordet överbelamrat med väskor, böcker, telefonsladdar och Gud vet allt.

 

Om jag har varit ett djur någon gång i tiden är det absolut en vallhund, en sådan som jobbar febrilt med att hålla ihop "skocken". Så är det. Jag är säker!

 

Så har den första vardagskvällen med "en för lite" vid middagsbordet avlöpt.

 

Detta fick mig genast att fundera på om jag "får/kan" servera EFTERRÄTT till maten när lilla fröken kommer hem och äter med oss. Vi brukar alltid ha efterrätt när vi har gäster. ;)

Jag gillar efterrätt och med gäster blir det lite "legitimt" att mumsa i sig.

 

Den här kvällen har det annars bränts lite kalorier - kan jag hoppas.

Behöver inte gå på gym i alla fall för jag hann inte mer än innanför köksdörren innan jag fick kvällens första uppdrag, att köra in några kärror ved.

Blev svett bara av det men det berodde nog mera på min klädsel än ansträngningen.

Jag tyckte att det var så mörka moln så jag garderade mig med regnställ. Från början.

Det var inte jätte smart.

 

När veden var inkörd så tog jag min lilla pensionärskvällspromenad.

Luktade på hästbajs och så där. Ja, inte jag. Men hunden!

 

Om det hade varit för några år sedan så hade min numera pensionerade hund gladeligen hängt med på kvällens avslutande projekt: plocka pinnar.

Massvis med pinnar av varierad storlek och omfång ligger kvar på bondes gärde efter avverkning av träd som inte var hans så att säga...

Den här vintern ställde till det så alla "pinnarna" var fastfrusna när de per automatik skulle ha forslats bort.

Så nu har vi att "roa" oss med en hel rad med kvällar på raken.

 

Jag lider aldrig av sysselsättningsproblem i alla fall...

 

De två senaste veckorna har jag flexat och inte dundrat in på jobbet förrän klockan nio.

I och för sig har jag varit kvar tills 18 så det har jämnat ut sig.

Jag är ju så präktig och ordentlig till min natur och gör alltid rätt för mig. ;)

 

Grejen har varit den att min dotter har praktiserat i "min" stad under dessa två veckor och det är verkligen toppen när allt går att samordna.

Hon har haft jätte bra veckor och det har hänt massor. Inte bara på praktiken där hon trivs suveränt och uppenbarligen trivs de med henne när de frågade om hon ville SOMMARJOBBA där lite granna.

Kul, kul, kul! =)

 

Mitt under de här veckorna när jag hade så trivsamt sällskap till och från jobbet så ringde en "kompismamma" och frågade om min dotter ville hyra hennes dotters lägenhet i andra hand i "skolstaden" eftersom hennes dotter hux flux skulle åka utomlands och arbeta i ett halvt år.

 

Ni förstår säkert vad min dotter ville svara utan att tveka!

Så där som prinsessan Victoria påstås ha svarat när hennes Daniel frågade om hon ville gifta sig med honom:

-Ja, ja, ja!

 

Själv är jag ju inte bara mor utan också finansiär så jag gjorde naturligtvis en snabb överläggning med mig själv. Under detta halvår infinner sig juni, juli och augusti då det inte pågår någon skola.

Vill jag betala en "onödig" hyra då?

Mitt svar blir utan att tveka:

-Nej, nej, nej!

Därför frågar jag om vi kan få hyra fram till sommarlovet men förstår förstås om de inte går med på den "dealen" men de tvekade inte alls utan säger till min förvåning:

-Visst, visst, visst!

 

Så nu jätte hux flux är det tomt här hemma på landet.

Inga badrumskåpsdörrar är öppna, stora-rums-bordet har bara ljusstake och blomma på duken, på hallbordet ligger inga kammar, hårsnoddar, klämmor eller andra bra-att-ha-saker. Inga halvätna bananer eller äpplen på diskbänken...

Jag kan göra listan lång. Ingen kommer att dra mig ut på en extra promenad.

 

-Nu har du EGENTID! deklarerade hon stolt.

 

 

Undrar jag hur länge det tar tills lilla mamma vänjer sig? ;)

 

Fast vet ni vad, jag är så innerligt glad och stolt när jag har duktiga och fina barn som flaxar tryggt på egna vingar. De är duktiga de! =)

 

Det är allt lite spännande det här.

Vi får "utvärdera" efter ett tag tills dess får vi glida fram och se hur fint allt bara löser sig, hur pusselbitar faller på plats.

 

Vi hade förresten himla gott "inflyttningsfika" i den fina lägenheten.

Det är otroligt lyxigt att bara kunna gå ut och handla hur som helst när som helst.

Stadsliv är annorlunda än lantliv.

Gott på olika sätt liksom.

 

Skulle ha tagit en ny bild för vet ni vad?

VI HAR INGEN SNÖ! =)

 

Nu när jag var ute och gick härom kvällen så njöt jag i fulla drag av BARMARK.

Det känns extra lyxigt - i ett par dagar för NU, nu har jag nästan glömt att det var MASSVIS med snö för mindre än två veckor sedan.

Jag undrar jag hur människan är skapt!

 

Likadant med ljuset, jag är religiös ett par dagar när ljuset återvänder men nu, nu är det ju en SJÄLVKLARHET att komma ut och promenera utan pannlampa vareviga dag.

 

Det slafsar dock bra i skog och mark, gummistövelskaften räcker inte till utan leran far upp på knäna men vad gör det när det GÅR att promenera vart som helst.

Helt perfekt!

 

Den där hemmapremiären vill de visst inte spela i gummistövar så matchen är framflyttad...

 

Nu är jag minsann så glad så folk omkring mig tror nog att jag har suttit och roat mig med denna potta. ;)

 

Häromdagen fick jag en påminnelsefaktura.

Då har företaget i fråga naturligtvis lagt på en liten avgift för det besvär det har åsamkat dem då jag har nonchalerat att betala.

 

Det fina i denna kråksång är att jag bara har betalat en ynka förseningsavgift på 50:- i hela mitt liv och det var den gången något av barnen hade fått en skolkatalog, slitit upp brevet och slängt hela kuvertet innan den arma modern kom hem från sitt jobb.

Detta resulterade i att alla brev/reklamlappar/påsar mm. alltid får sopsorteras av mamman själv sedan detta utspelade sig.

 

 

Så tillbaka till denna aktuella faktura där de ville ha 60:- för att jag inte betalat en faktura jag inte hade fått.

 

Numera har jag ju som sport att "hävda min rätt" och i dag fick jag ett trevligt svar på det mail som jag skickade.

Förseningsavgiften plockades bort.

 

Så jag fortsätter med att hävda att jag är av extremt rekorderlig och pålitlig natur. =)

 

Detta var bara en av alla mina glada grejer.

 

Nummer två är att jag får hjälp av en granne på torsdag. Duktiga jag som ber om hjälp och inte slår knut på mig själv. Hurra för mig. Det är bra.

 

Så en tredje sak, fick mammografisvar i dag och det var exakt ett sådant jag önskade.

 

Inte undra på att jag tycker att denna dag är toppen!

 

Många har tips och idéer om vad man kan göra tillsammans  med små barn.

Jag har inga små barn i den egna familjen så jag roar mig kungligt med stora barn.

Det är fint det också. =)

 

I lördags kom jag med den geniala idén om att vi skulle ha "Tips-kamp" jag och barnen.

Enkla regler.

 

Mamma betalar.

Man får satsa EN rad. (En krona! Lite lagom ;) )

Det är den stora ÄRAN som står på spel.

Skulle man vinna några pengar är det en bonus.

 

Den förstfödde var mer med på noterna än lillasyrran.

Den förstfödde trodde att han skulle slå sin mor med hästlängder. Han spelar ju bort "en massa pengar" varje lördag så han har rutin. Har man pengar och man är 18 år så visst...

 

Jag tycker att det räcker att spela bort en krona var.

Är man skicklig så vinner man väl för tusan ändå?

 

Jag tyckte att det var jätte kul och spännande när matcherna drog igång.

Pling!

YEEEES!

I halvtid låg jag ganska bra till men som ni vet så är det 90 minuter innan det är slut på kalaset.

Sju rätt fick jag ihop till att sluta av med men det bästa av allt:

JAG VANN TIPS-KAMPEN! =)

Så förlorade jag bara tre kronor.

 

Det var en som muttrade lite sedan att han nog skulle ändra sina tipsvanor.

Sänka insatserna för man vinner ju inte i alla fall. ;)

 

Det är ju inte så ofta människor stoltserar om att de SLÅR sina barn men i lördags var det himla kul. ;)

 

Jag är himla bra på en sak.

Att vänta!

 

Så många timmar jag har använt av mitt liv just till att vänta.

De flesta timmarna är förstås att vänta på att barnen ska bli klara med vad de håller på med för att skjutsas igen. Ofta har det "inte varit lönt" att åka hem en vända för att bara vända tillbaka igen...

 

Det är i dessa situationer så perfekt att jag är så jätte duktig på att "utnyttja" tiden och inte bara sätta mig stilla och tjura över att mitt lilla liv står på "stand-by"...

Nä, jag brukar läsa en god bok, skriva lite brev (hade jag en fin mobil med internet skulle jag ju kunna umgås med er kära vänner men se jag lägger ju sällan pengar på saker som ännu fungerar - till mig själv), promenerar.

 

När tösen var hos frissan några kilometer bort (visst är det KUL att det finns företagare på landsbygden!!!) så tog jag mig en promenad. Var och tittade efter hur mormor och morfar hade det.

Jag tror bestämt att de kände sig lite insnöade!

 

Lika insnöad som svärfar som nästan är granne med mina morföräldrar.

Undrar om de känner varandra? ;)

Jag är ju dessutom nyfiken på om min svärfar undrar vem den där tjejen är som kommer och vattnar och grejar hos honom titt som tätt under sommaren. Om han har koll liksom. Men han är nog nöjd. Får jag hoppas.

Det hade varit så enormt roligt att få träffa honom under mera levande former. Men nu hade vi aldrig den möjligheten.

 

Det är så skönt att det ryktas om varmare väder på våra breddgrader redan i morgon.

Det kommer att pigga upp, var så säker! =)

 

 

När barnen var små var jag mycket pyssligare än vad jag är nu.

Det målades, degades, pärlades, klipptes, klistrades, lästes och jag vet inte allt.

Numera får jag husera ganska ensam i köket...

 

I helgen som gick tänkte jag minsann att vi skulle uppleva gamla minnen - i ny tappning.

Sonen har fått en deklarationsblankett.

 

Hå och hej med farbror Frej! (Någon som minns gode Farbror Frej?)

 

Nej, så lättcharmad var inte den förstfödde trots att jag laddat upp med glatt humör, pärm, blankett och vad som kunde tänkas behövas. (Typ en dator eller mobil. Svårare deklaration har ju inte han.)

Jag som skulle vara så himla pedagogisk mor och visa och förklara så att han lugnt och fint kunde fixa detta själv framöver.

 

-Men du, jag har anlitat dej till det där! var det svar jag fick när han tittade mig djupt in i ögonen.

 

Det är så mina kunder får säga, inte min familj!

Jag kan säga att det är en stor och väsentlig skillnad med kundjobb - DE FAKTURERAS!!!

 

 

 

I kväll när jag och min ene man var ute och pensionärslufsade tog vi svängen över fotbollsplanen som ligger ett stenkast från vårt hus.

 

 

För någon månad sedan berättade sonen att "för ett år sedan, då tränade vi borta på fotbollsplanen".

Kändes avlägset men ännu avlägsnare känns i dag tanken att kunna spela premiärmatch där den 19 april!

 

Inte ens böner och extra positivt tänkande lär hjälpa men visst SER ni den lilla gräsfläcken! ;)

Fast för att använda fotbollstermer så är den där premiären ganska "offside".

De lär ha bokat in sig på konstgräsplanen inne i stan...

Inte samma sak förstås men som alltid får man göra det bästa av situationen.

 

-Minns ni det där året när det kom 40 centimeter snö i april? har jag hört några gånger.

Då hade det dock inte varit snö konstant hela säsongen så som det har varit nu. Men jag kan exakt säga när det hela gick av stapeln.

Det var den 10 april 2003.

Vi körde fast oss ute på vår egen infart!

 

Fast det var egentligen inte DET som gjorde att minnet etsade sig fast av barnen fastbältade i baksätet, tysta och dämpade miner medans farbrorn med traktorn som skulle dra loss oss inte gjorde ett försök till att säga något roligt så där som vanligt.

 

Så jag säger: strunt samma för snön. Så länge det finns liv finns det hopp.

 

 

Det var inget roligt rim.

Tyvärr är det sant.

 

Det var i går när han hade en hundvakt här.

Hundvakten påstod att det gick SÅÅÅÅÅ bra att ta bort det och att det "inte gjorde något alls". (?)

Jag som VET att hon har jätte svårt för "sådant som inte luktar hallon" tvivlade starkt.

 

Dottern som var hemma då på det hela utspelade sig deklarerade direkt att HON minsann INTE torkade hundbajs för hon har INGEN hund.

Lika sant att den gamle mannen med all säkerhet inte vill bajsa inne.

Precis som jag trodde hade den stackare som gjorde fint här igen hulkat sig och varit nära på att behöva en hink till.

Som jag skrattade när min dotter "visade" hur det hela hade gått till!

 

Men när jag satt där på jobbet  i går och från dottern fick veta vad min hårige herre gjort skrattade jag inte.

Kvällen innan hade han varit extra stel i ena bakbenet så jag la ihop en egen ekvation om att det var dags att göra något som är ännu otrevligare än att torka härligheter i tv-rummet!

 

Jag önskar av hela min själ att Gud Fader ska ge en hjälpande hand då den stunden är kommen. Jag vill slippa att ta det beslutet. Jag har aldrig varit i den här fasen förut, aldrig haft sådant stort, eget ansvar för ett annat liv.

Eller slutet av det... Två här hemma propsar på att det inte är "så långt gånget" så jag ens ska snudda vid tanken. Men jag velar lite och fegar. Det blir till en stor klump i magen.

 

I dag är den gamle mannen pigg och glad så jag låter livet rulla på ett tag till...

 

 

Den här veckan har det varit påsklov här hos oss.

Familjens påsklovslediga har varit på fest, sovit hos kompis, ska hämtas här, ska hämtas där, då och nu.

 

När man bor som vi är det inte bara att gå/cykla själv eller ta bussen.

Bussen går 7:08 och kommer hem 17:30.

En chans varje dag så att säga.

 

Det är i det här läget det kommer en "predikning" som hur dumt det är att bo på landet...

Jag försöker "predika tillbaka" om att det är mindre än ett år tills hon har chans att ha körkort.

Då blir hon - och jag - fria som fågeln. ;) Så länge det finns en bil att låna i alla fall...

 

Eftersom jag är som Ferdinands mamma, ja ni vet tjuren på julafton, en snääääll och förstååååående mor så har jag nästan fullservice då det gäller taxiresor. Nu, då, helg som vardag.

Självklart tack vare att jag har ett jobb där jag kan flexa hej vilt.

Det är bra.

Det känns i alla fall väldigt bra varje gång jag behöver gå hem tidigare.

Det känns inte lika bra varje gång jag ska flexa tillbaka. ;)

 

I dag har den sportlovslediga rest i väg på "sysslingweekend" så då kunde jag ägna mig åt att bara flexa igen och inte skjutsa. I alla fall inte skjutsa mig själv mer än de 2,5 milen som det är till jobbet.

 

Men så plingade det till i mobilen - den sportlovsledigas efterlängtade jacka hade kommit till Schenkers utlämningsställe två mil bort "åt fel håll" så i och med detta fick jag en liten utflykt på fyra extra mil denna dag i alla fall.

Det är så att jag nästan inte kan hålla mig för skratt. Jag ska inte räkna hur många mil jag har farit i denna vecka och jag ska ännu  mindre gissa på vad månadens bensinräkning kommer att landa på.

 

När jag ändå var ute och for så tog jag med material till en kund åt det hållet och vips hade jag fått ihop ett kundbesök också.

 

Fixarmalin, det är jag det!

 

I kväll har årets första deltävling i "Trekampen" på jobbet gått av stapeln.

Förr om året har det varit FEM grenar men nu har det förnyats lite granna.

För mig var det faktiskt premiär i kväll, jag är ju lite "allt eller inget" och när jag inte har kunnat vara med på allt har jag inte varit med alls...

Under våren brukar de där kamperna alltid krocka med fotbollen och då vet ju alla vad prioriterar för aktivitet!

 

På kvällens program var det pilkastning men vi startade med taccobuffé.

 

Vår chef har en enorm "vinnarskalle" och märkligt nog bra på alla grenar så det var ju L I T E kul att han inte gick och vann som han brukar. ;)

Alla hade stenkoll på hans resultat i varje kast och så sjöng vi nästan i kör:

-Men så syyyyyynd då! när det inte gick så bra som han förväntat sig.

 

Till att sluta av med fick han muttra, med glimten i ögat:

-Ja, vi brukar ju alltid låta en nyanställd få vinna!

 

För egen del så kom jag sjua av 16.

Lite lagom i mitten så där.

Eller om jag ska dra till med "på den övre halvan", tror faktiskt jag gör det.

Det låter ju ganska hyfsat. ;)

Jag tar det hela med ro i alla fall.

 

Glömde alldeles bort att ta med mig kameran i dag när vi åkte på fotboll.

Det var synd för himmel och pannkaka vilken SNYGG bild jag hade kunnat få.

Det såg ett tag ut som om min son hade 15 väldigt trogna och nära supporters. ;)

 

 

När det spelas på konstgräs är det ju rena rama "tandläkartider" som gäller, lagen köar!

Så när det var en stund kvar av "vår" match så kom det ut ett damlag som började värma upp på gräsbiten just precis bakom min sons mål.

När de tyckte att de var lagom varma (?) så ställde de sig tätt bakom målet och tittade och hämtade bollen när sonen räddat.

Tror han blev lite "pirrig" över de där 15 fotbollstjejerna för hux flux kunde han inte fånga bollen som de hade hämtat. ;) Fumlade med den ett par gånger.

Eller om det kanske var "taktik", lite snygg "maskning" - vad vet jag? Mammor ska ju inte veta allt...

För mig räcker det ju att han hade fokus och kontroll på bollen i de lägen som motståndarna sköt.

 

Efter förlust efter förlust efter förlust i träningsmatcherna fick laget äntligen känna på segerns sötma i dag.

Det var härligt!

 

Eftersom det är 1:a april i dag kunde jag ju ha dragit till med att det blev 100-0, att sonen räddade 98 straffar och gjorde mål på utsparkar men det skulle ju inte vara så troligt så jag gör som vanligt, håller mig till sanningen och är glad över att det blev 2-1 och att solen sken från en klarblå himmel.