Blogga, ett sätt att umgås!

 

Nu på julledigheten har jag verkligen roat mig själv med mina foton.

Mina fina små barn är rikt förevigade. Med bilder minns man så mycket.

Lite "cred" fick jag faktiskt av sonen nu när han också kom och ville titta i mappen som jag sparade "Gamla godingar" i. Där hamnade förstås Isaksson där han håller om en av sina genom tiderna största supporters. =)

 

Själv tillhör jag inte en i raden av alla kvinnor som beundrat (?) Svennis men när jag fick chansen att rusa fram till honom för en autograf till min son så ville jag naturligtvis ta ett bildbevis också.

Lyckades väl "sådär"... Det gick så fort alltihop så när jag sträckte fram ett papper att skriva på blev det biljetten till Varbergs fästning. Om jag hade haft huvudet på skaft hade jag naturligtvis tagit FOTBOLLSBILJETTEN!

Alltid lätt att vara efterklok men ett kul minne blev det iallafall.

 

 

Det är årssummering både här och var i bloggvärlden den här tiden på året.

Jag brukar inte göra något bokslut per siste december, det datumet spelar inte så stor roll för mig.

Det tyder på att jag har brutet räkenskapsår... Säkert en yrkesskada.

Skämt å sido, det har varit mera begravningar än någonsin detta år.

En gång var jag ju till och med på begravning i egenskap av "stödperson".

Det var en speciell känsla men det är stört omöjligt att inte beröras...

Jag skötte dock mitt uppdrag med bravur.

Det dödsfall som berörde mig mest var självklart min hunds bortgång.

Men jag väljer att vara gladare över det liv vi fick tillsammans än det faktum att han ständigt vilar ute vid grinden.

Han var redo att gå vidare.

En gammelfaster till barnens pappa var lika redo i början av året men om grannen dog i älgjakten var det kan ju diskuteras. En f.d granne "lämnade också in kontraktet" detta dödens år.

Så nu innan inträffade ett dödsfall an mera "kaosslag". Vi ville inte tro att det var sant. Den killen som i unga år kunde tros vara en storebror till min son med sina röda kalufser och sedan den stora kärleken till fotbollen.

Man ska inte bara falla ihop vid 22 års ålder.

När Liverpool spelade som bäst och låg i toppen av tabellen då miste de en anhängare.

Kan det ha varit för att Erik skulle få vara glad och stolt den dag han dig?

Tvi vale vilket slut på året för den närmsta familjen och vilken hemsk början på år 14 med begravning att ta sig igenom.

Frågade min privatfrisörska om hon inte ville klippa lite! Prova något nytt kanske?

Egentligen är det färg som är akutast men det får vi ta på praktikplatsen.

När de gråa "slår igenom" går det ruskigt fort tills behovet av färg blir akut...

Hur som helst fick unga fröken fria händer.

Jag fick också veta att om jag tränar lite mera då skulle jag få en vackrare HALS som skulle bära upp frisyren!

Äh! Min hals är det då inget fel på!

Då pekade hon på en av mina dubbelhakor!

Jag övervägde det där med träning medans jag tog mig en chokladbit och sopade upp allt hår...

Hur som helst är jag nöjd med nya frissan, som klippt och skuret för mig. 

 

I dag har jag varit på kalas hos min pappa, trevligt och gott att få sätta sig vid dukat bord naturligtvis.

Pappa har varit lite traditionell sedan min mamma dog, han har kört på "säkra kort" när han fixar festligheter typ alltid kyckling, alltid grön Frödingtårta... Men på senare tid har han varierat sig lite så i dag fick vi en jätte god smörgåstårta. Han ringde här på morgonen och "ojjade" sig över att den var så STOOOOOOR.

Vi laddade genom att vara superhungriga och tog tre gånger var. ;)

 

Eftersom jag skulle bort i dag så förberedde jag inför morgondagens kalas här hos mig redan i går.

Gjorde köttgryta, bakade tårtbottnar och negerbollar. Slog in paket så det skulle finnas under granen till en liten paketlek. Det är kul att fixa och dona! Speciellt när det kommer gäster med låg ålder.

I kväll har jag dukat bordet.

 

Det är min moster, kusin och kusinbarn som ska dyka upp här och det ser jag verkligen fram emot.

Eftersom de bor på en ö där de driver vandrarhem, affär och café är det alltid så svårt att "få loss dem" därför är besöken guld värda när de äntligen blir av! =) På sommaren finns det inte en chans i världen att de tar sig ledigt en dag och på vintern då brukar vädret ställa till det...

 

Så "poängen" jag ville komma till är att det här gråvädret faktiskt för med sig BRA saker också, jag får besök! =)

Trallallallaaa!

 

 

Jag har "tusen miljoner" bilder.

Tittar sällan på dem men ökar på bildförrådet med jämna mellanrum.

 

I kväll satte jag mig med högar av cd-skivor för att leta efter en "naturbild" med min hund på.

Det var en tävling i en lokaltidning där naturbilder skulle få tävla om en förstoring.

Att få en förstoring med min fina fyrfota änglavän vore ju bingo.

 

Eftersom jag har "hur många som helst" att välja på borde jag ju kunna få iväg ett bidrag tyckte jag.

Men nu när jag sitter här och bläddrar bland alla filer så inser jag att jag inte har någon "vinnarbild" men himmel och pannkaka så mycket minnen jag har här iallafall.

 

 

Det har varit en riktigt nostalgitripp här i min dator i kväll.

Mina fina barn är rikt förevigade. Jag har följt hårfärger och intressen genom åren.

Den ena julgranen efter den andra, julklappshögarna från år till år, de yrvakna födelsedagsfirarbilderna som de tydligen avskyr...

 

Jag har "träffat" lilla mamma och jag ser hur jag själv var så smal om midjan ett tag i livet...

 

Foton är sannerligen roligt!

 

Det kan dock vara lite som när pappa visade jätte gamla foton en gång. Han satt där och skrockade över hur gamla alla hade blivit, så kom det en bild på honom själv. Han bläddrade förbi i rekordfart!

 

 

Barnen tindrade med ögonen och hade svårt att somna i går kväll, spända av förväntning inför denna dag! Eller?!

Inte i detta hus... 

Jag har ju stora barn, lika stora som mig själv ju. 

Iallafall åt ens hållet! På det L Å N G A alltså men det förstod väl alla?

Mamman håller på traditionerna ändå.

Granen kläs medan mamma fotograferar och så avslutas det hela med att de båda syskonen står framför granen och L E R.

Lika traditionsenligt har Tomten varit här i natt med paket till de "små".

De är yngsta som är 20 och 17 år...

God Jul till alla!

Tur att jag då har en gammal hjälpsam Volvo som hjälper till på sitt egna sätt: lyser som en julgran i många varningslampor!  :(

Jag hoppas att det bara är lite ålderskrämpor för jag är iallafall bobmbsäker på att jag inte kört med handbromsen i hela vägen.

Förut trodde jag att det hade hänt något förskräckligt då min son ylade om att Tomten ramlat ned!!!

Det var en garntomte...

Problemet var alltså att han inte hittade nålen  som den hängt på. Jag kallades in som "livlina", ni vet "ring en vän".

Jag lyckades inte heller hitta någon nål men när jag kravlade runt där med min starka pannlampa såg jag damm, bullsmulor, popcorn, grus...

Så nu överväger jag en "fifty-fifty" livlina. Julstädningen, är det något man gör före eller efter jul?

 

I dag hade brevbäraren varit extra generös i vår låda. Två räkningar och femton julhälsningar!

Wow! Så glad jag blev. För julposten alltså!

Det kändes som rekord. Har nog aldrig fått så mycket post på en och samma dag förut.

 

En annan mysig "julsak" ska jag vara med om i morgon.

På jobbet börjar vi tidigare för att starta med julfrukost.

Det är chefen - eller om det är hans fru? - som fixar skinka och gott bröd samt risgrynsgröt.

En bra start på dagen helt enkelt.

 

I fjol önskade vi att vi skulle få serveras "gratisfrukost" varje dag men det önskemålet fick vi inget gehör för.

Önska är ju gratis och det får man göra precis så mycket man vill.

 

Förr om åren har tillställningen dragit fullt hus så jag hade planer på att åka i väldigt god tid. Det var tur!

När det väl drog igång var det väl värt väntan. Det var ett blandat julprogram och så fick vi höra julevangeliet.

När de börjar med en egen konsert känner jag hur en surtant bor i mig.

Det kunde ingen tro!

Jag vill höra kören!!!

De små barnen hade dock kloka 

föräldrar som stilla tassade ut med de små.

När solisterna i kören gav hals var det så vackert och den vänliga tanten kom fram igen som på väg ut från kyrkan bara var tvungen att säga till en av tjejerna att hon har en så jätte vacker röst! 

Hon såg glad ut och strålade hela hon. :)

 

Ibland är jag hisekligt påhittig.

Som 2011 då jag "grundade" det där med årlig lucia på jobbet.
Det hade a l d r i g firat lucia innan jag och min fd. chef började där.

 

Vi började ju bara en månad innan Lucia så jag vi tyckte att det var läge att lätta upp stämningen lite.

Man måste ju bjussa lite på sig själv om det ska bli trevligt. ;)

Så jag bakade lussebullar, involverade en av de nya kollegorna som hängde på då hon först inte trodde att jag faktiskt var "seriös" i min förfrågan. Schysst av henne att verkligen ställa upp när det väl gällde men jag minns hur hon till och med på luciamorgonen hoppades på att jag skulle ha skojat ändå...

Så min fd. chef som då hade blivit min kollega fixade jag "särk" och "strut" till.

Sedan var det klart. Tre stycken tågade vi in där i luciaskrud.

 

Prata om "nice surprise" för kollegorna. =)

 

Året efter "krävdes" det luciatåg av de två som hade börjat under året som gått.
De var också generösa med att bjuda på gott fika men vägrade sjunga.
Grejen är ju att man "gör något" så allt är tillåtet bara det blir ett firande!

Alla var glada och nöjda.

 

Detta år är det bara en som har börjat. Han var väldigt fiffig - var lucia och tomte i ett.
Baka vägrade han men det går lika bra med butiksbakat men sjunga, det kunde han!

 

Hur man än fixar det så är det en jätte rolig tradition!

 

Den här tavlan och en "kärleksresa" fick min kusin och hans fru när de gifte sig av mig, brorsan, pappa och moster med familj.

 

I går var det en annan stor dag i deras liv och då syftar jag inte alls på att det stod Malin i almanackan och att det var Nobeldagen utan att de blev föräldrar för allra första gången.

 

Den dagen är ju absolut störst av alla dagar i livet!

 

Nu för tiden verkar det som "alla" tar reda på vilket kön det är på barnet i magen så när jag fick veta att "Det är en liten Lucia" så tolkade jag det som att det var en tjej.

Beräknad förlossning var den 13:e december!

 

Så hade de ju i går varit så där hiskeligt moderna och lagt ut nyheten på Facebook och jag som är offside där hade beordrat mina barn att så fort Joakim och Elin lägger ut något om sin bebis så ska ni omedelbums tala om det för mig!

 

Min dotter var lydig och rapporterade om att "Bebisen har kommit" och jag blev så glad så! =)

 

Jag brukar alltid vara  supersnabb med allt så jag hade för avsikt att köpa present redan på dagens lunch.

 

Det var nu det var jätte tur att jag "tjoade till" lite om den där bebisen med min son också.

-Jag har gratulerat till Sixten.

 

 

Milda tider om jag hade köpt ett kort med texten: "Grattis till en liten dotter!"

 

 

Speciellt på måndagar...

Helst på kvällen.

Ofta finns det lite godsaker kvar sedan helgen.

Det börjar ofta efter middagen då jag diskar. Det blir mycket roligare att diska då jag mutar mig med en liten chokladbit. Eller två.

Sedan tycker jag så synd om någon övergiven och ensam skumtomte så då äter jag upp den också!

Förresten är godis mycket godare just på måndagskvällen än på lördagen.

Dessvärre ligger det nog lite i sockerkickar för varje måndagskväll tänker jag "Jag ska bara..." och klockan går så fort att jag borde ha lagt mig för länge sedan...

I går kväll hade vi förresten lite spontant glöggpartaj innan min dotter åkte härifrån. Jätte mysigt och gott.

Summa summarum är jag en gottegris men vad tusan?

Gullegrisar, det måste vara de bästa grisarna.

Jag har gillat post så länge jag kan minnas.

Både att få och att skicka i väg själv.

Jag har tur som har några likasinnade för nöjet är som vanligt att "ge och ta".

 

I juletid väntar vår tomte på köksbänken på att få fylla sin släde med julkort.

Den brukar bli ganska välfylld.

 

I kväll har jag roat mig med de julkort som ska skickas iväg från detta hus.

Ordentlig och präktig som jag är så vill jag inte vara ute i sista stunden utan även "Postman" måste ju få en rimlig chans på sig att frakta posten till rätt adress.

 

När vi var små skrev vi ibland så här utanpå kuvertet:

Inte för att jag så här i efterhand tror att det snabbade på brevets färd något...

 

En annan "grej" var att skriva så här:

Så hade vi skrivit "MERA" innan vi klistrade på frimärket.

Jätte fyndigt. ;)Tyckte vi själva.

Det skapade säkert lite nyfikenhet här och var.

 

Nu när jag satt där med mina julkort så känns det som om det "summeras" lite granna just vid julkorten.

I år saknas ju vår fina hund på årets foto...

Jag har fjolårets julkort sparade i en påse (okej, jag erkänner: för då ser jag vem som var så vänlig och skickade en hälsning till mig i fjol och som jag absolut vill komma ihåg i år!).

Till en kan jag inte skicka, tror ändå inte att det kommer fram om jag skriver

Annika i himlen... Men jag ska spara det där kortet i all evighet. Liksom ett av hennes sista mail där hon precis hade fått ett par trisslotter av sin man: "Och om jag vinner något stort Malin, då ska du få 10.000".