Blogga, ett sätt att umgås!

 

När söndagens reklambladshög kommer brukar jag ögna igenom det som hastigast.

Handlar nästan alltid bara i en affär ändå när det gäller matvaror och det beror till allra största delen på att den ligger typ tvåhundrasjuttiofem steg från min arbetsplats.

Nära och bra, snabbt och effektivt. Lagom på lunchrasten.

 

Farmor däremot, hon lusläser alla extrapriser som finns.

Jag säger inget om det, hon har ju inget internet att roa sig med.

 

-Såg du att Lättan kostar 10 kronor den här veckan?

Den meningen betyder inte vad den säger utan den översätts så här:

-Kan du vara snäll och köpa hem Lätta till mig från XXX nu när den var så billig. Dra till med TVÅ paket förresten nu när det var så bra pris!

 

Naturligtvis köpte jag hem två Lättapaket i dag. Ovanpå det fick min dotter hem en tidning för cirka 40:- för farmors pengar och så fick hon växelpengarna för 16:-.

Så låt oss räkna nu: 56:- ger farmor för att tjäna en femma på varje Lättapaket.

 

Säga vad man vill om lilla farmor, snål är hon inte men hon gillar att spara in på sina inköp! ;)

 

Jag är inte en trogen kyrkobesökare precis men ibland anordnas det ett och annat evenemang som jag tycker är bra. Så här på sensommaren brukar duktiga ungdomar från bygden ha konsert, den besöker jag alltid men i år var det ingen sådan. Istället anordnades det en "kyrkogårdsvandring".

Någon sådan har jag aldrig varit med om och var lite nyfiken på vad det var.

 

Vandring, det måste ju vara något för mig som gillar motion! ;)

I ärlighetens namn trodde jag att vi skulle få veta lite om "historiska personer från bygden" eller något i den stilen men spänningen fick hållas vid liv ett tag. Först var det gudstjänst med nattvard. Det mest underhållande då var att den fd. kantorn kröp kyrkgången fram och försökte få fatt i en söt katt som hade bestämt sig för att lyssna på Guds ord denna söndag.

Jag tyckte att han var jätte söt och nog sa Gud att alla fick komma till honom... Lite märkligt om man blir utkastad ur Guds hus... Men okej, jag köper det där med att det inte är så klokt om någon blir inlåst i kyrkan...

 

Katten gav sig dock inte, han följde med på det efterföljande kyrkkaffet i den gamla hembygdsgården. Jag hade hoppats att det skulle vandras direkt efter gudstjänsten för ännu är jag inte i den aktningsvärda åldern att jag tycker att det är jätte charmigt med kyrkkaffe.

Jodå, det var så fint och gott men eftersom jag inte ens hade fått med mig farmor utan skulle vandra själv så kändes det som om det skulle vara trivsammare att fika tillsammans med familjen än församlingens äldre medborgare...

Eftersom medelåldern var så hög så frågade tanten som serverade kaffet om jag var den nya kantorn!

Jag ser det som en komplimang att jag ser så musikalisk ut! ;)

 

När äntligen "min punkt" på agendan kom så kom också världens regnoväder så vi fick till största delen stå inne i vapenhuset och lyssna på lite skrönor kring livets slut... Katten kom in och lyssnade den också.

Den sötaste kyrkobesökaren den dagen!

 

Den här veckan trodde jag skulle bli alldeles förskräcklig.

Humörmässigt alltså.

För min dotter och i och med det för oss andra här hemma...

Det brukar ha sina sidor det där med att börja på ett helt ny skola med allt vad det innebär.

Men det har varit så lugnt, så lugnt.

 

Själv har jag jobbat som en tok, som alltid precis efter semestern men i går hade vi en skön och ledig dag tillsammans. Jag och hon som börjar skolan på måndag var och shoppade "allt vad som kan tänkas behövas inför skolstarten". Vi var så nöjda och belåtna med vår dag när vi satte oss på stadens torg med varsin glass.

 

Så i går kväll kom hon på:

-JAG HAR INGA SKOOOOOR!

 

Så synd då...

 

Lovade att följa med i dag igen, vi hade ju ändå inget annat för oss...

Ingen läste väl nu: Det var ingen fotbollsmatch i dag. ;)

 

När jag vaknade i morse möttes jag av dukat frukostbord och nybakat bröd.

Vilken morgon!!! Efter det var det ju extra lätt att ta en snabbsväng till skoaffären.

Kan ju se det som en extra övningskörningstur också.

Två flugor i en smäll!

 

Mitt på dagen bjöd farmor på våfflor så nog blev det en god dag alltid!

 

-Så mycket fina kläder du har jämt! sa en av kollegorna en dag.

Sådant är ju kul att höra naturligtvis.

Men jag handlar "aldrig". Iallafall inte om det inte är erbjudandet typ halva, halva, halva reapriset och det verkligen lyser ILLRÖTT på prislappen. Det gäller iallafall så länge det inte rör sig om pannalampa, regnställ och gummistövlar för det har jag alltid av god kvalité.

 

Nu kan jag berätta "hemligheten" med mina fina kläder.

Jag har en god vänninna som gillar att handla nya kläder till sig själv och då får hennes "gamla" inte rum i garderoben så i bland har hon "loppis" hemma hos sig.

Jag brukar få första biljetten och den är alldeles gratis.

Så snällt, så snällt! Jag tycker det är rena rama julafton att få en eller två påsar kläder och så "ta vad du vill och lämna resten vidare eller till loppis".

Det är fina, fina kläder. På en del hänger till och med prislappen på. När jag poängterar det fnyser hon bara något i stil med "felköp", passade inte som jag hade trott...

Den här gången var det fina tyger också, det där med "grönspretiga maskrosor" på tyckte jag var jätte läckert men frågan är om mina sömnadstalanger kan göra något med det?

Men om jag bara vet vad jag vill göra med det och yppar det för denna goda vän så är hon säkert behjälplig på de planet.

Jag har det bra jag!

 

Jag kommer garanterat att bli en sådan där mamma som fixar och donar för att "barnen ska få det de tycker om" när de är utflugna och kommer hem till gamla mor.

Redan i början av veckan inhandlade jag KRÄFTOR tills i dag för att vara säker på att kunna servera det när min dotter kom hem igen.

Så fixade jag en omelett och henns pappa plockade i dag kantareller till stuvningen och så premiärgjorde jag en västerbottenostpaj. Då blev det lite mera matigt av de där kräftorna.

 

Det tog inte många minuter förrän bänken i köket var överöst med saker, köksbordet fullt med nyinköpta nagellack, nya kläder över stolsryggen i tv-rummet och ja... Som vanligt alltså!

 

Så har vi, mätta och belåtna, tagit en kvällspromenad med raska kliv tillsammans så nu slipper folket i byn undra om jag har tappat bort min dotter.

 

Så skönt när det är som vanligt!

 

Jag undrar jag om folk verkligen tänkt till när de påstår att barnen har fått det och det efter mor eller far.

Jag är säker på att det är helt tvärtemot!

Om föräldrarna INTE har använt vissa "talanger", ja då finns det ju kvar.

Så  måste det vara!

Jag tycker iallafall att det stämmer här.

 

Det enda jag äger i "sminkväg" är ett nagellack. Köper ett varje år i någon rosa eller röd färg och så målar jag TÅNAGLARNA hela "utan-strumpor-säsongen".

Sedan återgår jag till mitt helt färglösa, osminkade liv.

 

I grund och botten beror det säkert på att jag inte har någon "smink-kunskap" eller intresse...

Min dotter är jätte duktig på att sminka sig fint och är som bekant jätte intresserad av att fixa hår och naglar.

Härom dagen ville hon så gäääärna måla mina naglar på fingrarna.

Det är liksom inte lönt. När man "bladdar" i vatten titt som tätt flagnar färgern och det är allt annat än vackert... Nä, det är inte min stil. Långa naglar är så vackert PÅ ANDRA. Jag tycker mest de är i vägen...

 

Men jag är ju en god mor och lät henne måla, kom på den geniala idén att göra ett ovetenskapligt test, så många olika märken som hon hade där borde det ju vara något som var bäst.

Lite som Sverker i Plus kunde jag ju agera.

Efter ett halvt dygn såg jag ut som på bilden, efter ett var det upprivet lite här och där.

 

Nu är jag lika färglös som vanligt...

 

 

Den här veckan är det lite konstigt hos oss.

 

När jag går in på badrummet är inte båda "sidodörrarna" på spegeln stängda så jag dundrar inte in med huvudet i dörren där.

 

Tv-rumsbordet har bara duk, en skål med vindruvor och ljuslyktor.

 

På köksbänken står det ingen disk på diskbänken när jag kommer hem, allt från dagen står i diskmaskinen.

 

Skorna i hallen står prydligt på skohyllan, inte avsparkade med en massa gräs på sedan springturen.

 

Mattan i tv-rummet ligger stilla på golvet, den är inte i hoprullad till en step-up-bräda.

 

Alla sängarna i huset är bäddade, inga kuddar och överkast ligger slängda i en salig röra på mattorna.

 

När jag har promenerat med raska steg genom byn har flera frågat var min tös är.

Det märks när hon är borta. Tur att hon kommer hem på lördag! =)

 

Jag tror att syskonen här hemma börjar sakna varandra en smula. Jag fick sms i kväll som jag inte förstod mycket av innan det började fnittra i soffan: "Kolla vad DU skrev till henne då!"

Då föll poletten ner! Kan man inte busa med varandra på ena sättet får man göra det på andra...

 

Tur dock att jag har en dotter som förstod att det INTE var jag som hade skrivit det hon svarade på.

Fast det lät dock trevligt "det jag skulle göra", att jag skulle vara ledig i morgon barra för att åka på shoppingtur och gå på restaurang med farmor. ;)

Så gärna så, om jag nu inte hade haft de där drivorna med jobb på mitt jobbskrivbord...

 

Att man kan lära sin hund att hitta svamp är ju inget nytt men jag har faktiskt aldrig försökt.

Inte mer än att beordrat honom att INTE TRAMPA på de gula kantarellerna.

Ganska lydig är han faktiskt. För det mesta. Ibland glömmer han...

 

Anledningen till att jag inte har engagerat mig i att få en svamphund är att jag har en sådan duktig svampsambo. Inget ont om hunden men jag tror att det är snäppet bättre, till och med bättre än alla fina svampställen där det är hur mycket gult som helst som jag bara har hört talas om.

 

Mitt bästa svampställe är köksbänken. Rensad och klar!

Det ni!

 

Nu ska jag äta goda kvällssvampmackor med familjens pojkar.

Gott, gott, gott!

 

Augusti, det är firarmånad det.

Jag fick paket i fredags då jag hade "kalasdag" tillsammans med sambon och i lördags då det var rätta dagen och i dag då postbilen kom med ett stort kuvert.

Firad i dagarna tre, det är fint det!

I ärlighetens namn var det skönt att inte fira så stort i år, ojämt tal är smidigare att fylla. ;)

 

Jag bjöd kollegorna på fika i dag. God "Chokladtårta" tyckte de, här säger vi Fridakaka - förstås.

Eftersom min telefon brukar ringa "när jag ska i väg" alternativt att någon kund kommer in skrev jag en lapp och la brevid kakorna.

 

 

Det var ingen som trodde att jag var 14 naturligtvis men de verkade tycka att det var lite skoj iallafall och såg fram emot vad jag skulle bjuda på de två kommande åren, på 24 och 34-årsdagen, för sedan räknade de ju ut att brytpunkten var kommen... 44 är inte mycket att kasta om och sedan blir det ju "värre" av att göra det... Nä, man får roa sig så länge det varar!

 

 

På kalasdagen passade jag på att "förbruka" den där gratistårtan från Almondy.

Den var jätte fin denna gång. Citronsmaken föll dock inte alla i smaken men det fanns ju goda Fridakakan till alla då också. Den är himla poppis hos mig.

 

I kväll blir det lite tårta igen för det är ju rätta bemärkelsedagen i detta hus i dag igen, hans favorit är grön tårta så det finns i kylen. Om precis en vecka fyller farmor år så då blir det mera tårta.

Nej, vi gör inget annat än äter!

 

Min hund gillar rutiner men i går morse vet i tusen om han ändå inte tyckte att det var liiiite tidigt att gå ut och gå redan före klockan halv sex. Det såg ut som han tänkte "Gå och lägg dig igen" och det var väl i och för sig exakt det min kropp tänkte också.

 

Morgonrutinen är i vardagslag att den bästa kompis hunden också är ute exakt samma tid och att hundarna alltid hälsar och busar runt lite medans jag och hussen jag möter pratar om dagens väder innan vi går in och äter frukost, var hund i sitt hus. Men ingen bästa hund kompis dök upp - han är ju borta med sin familj. Vi "letar" ju efter honom varje gång vi vattnar blommorna...

 

Nu i sommar kom det en annan gammal herre på besök till oss. Inte ofta som min hundfarbror får besök av hundar i samma ålder. Lugna och fina båda två och lika skraltiga i bakdelen...

Det var iallafall roligt i flera dagar efteråt, det luktade så gott i vår trädgård. Verkade det som...

 

Nog var han snäll den där besökaren men för mig som är van vid en "rejäl" hund tyckte att det nästan var lite konstigt att klappa en sådan smal hund... Min egna är snäll mot alla besökare, han vet att han inte behöver vara orolig - han har ingen konkurrens, han ÄR bäst. =)

 

När man är stor och stark måste man vara snäll.

 

Himmel och pannkaka så snabbt det blev augusti då!

 

Det känns som en hel evighet sedan vi var på den där lyxigt goda "fira-semester-middagen"... Nästan som om det var i fjol.

 

Höstens första jobbardag för min del gick av stapeln i dag. I dag var det dock samma "semesterfeeling" som före semestern, det blir en annan "stämning" då det inte är så mycket kollegor på plats. Känslan av att vi jobbar helg på något vis.

Jag smygstartar bra tycker jag. En riktig taktiker. Jobba i två dagar, så en vanligt ledig dag och så helg.

 

När jag var liten längtade jag till augusti fast ändå inte. Det är det som är kruxet med att fylla år när det ska bli vardag igen... I fjol var det så himla mycket "ståhej" vid den här tiden men i år är det lugnt, så lugnt.

Fyller man 14, oj nu kanske siffrorna hoppade lite, så "spelar det ju inte så stor roll" men det ligger ett fint, fint paket och väntar på mej på stora rumsbordet.

 

Visst är det spännande!?