Blogga, ett sätt att umgås!

 

Jag lånar gärna ut mitt hår och huvud till att öva på att göra uppsättningar i, rulla spolar i och allt vad det kan vara. Något som jag gillar jätte mycket är när vi sitter och ser på tv och familjens frisörska undrar om jag vill ha hårmassage.

Det är så skönt att det inte är klokt.

Ni vet när man blir så där behagligt avslappnad i hela kroppen.

Härligt det!

 

Härom veckan fick jag "modellera" på lektionstid. Trodde aldrig att hon ville ha med mamma till skolan så det var ju "stort" bara det! Dessutom fick jag inte den minsta "förhållningsregel" om hur jag skulle klä mig, att jag inte fick skratta högt eller nysa så det hördes över hela stan... Konstigt! Men väldigt skönt förstås.

 

På schemat stod ögonfrans- och ögonbrynsfärgning. Jag blev så fin så!

Jag hade en väldig tur för jag fick stanna kvar i frisörstolen efteråt då det skulle arbetas med håruppsättning. Det är så fint att bli ompysslad på det där viset så jag skulle gärna åka dit varje dag!

 

Nu är det höstlov och "som vanligt" åker min tös söderut då det vankas lov.

Har de tur får de hårmassage dit hon kommer. ;)

 

I dag är sannerligen första gången i hela mitt liv jag verkligen F Å T T en timma till tack vare sommartiden!

 

I ärlighetens namn glömde jag bort det där med att skruva om klockan i går. Vet att jag såg det i min almanacka förut i veckan men så föll det helt i glömska! Förr i tiden skruvade jag alltid om klockan på kvällen då jag gick och la mig så att det skulle vara rätt när jag vaknade. Numera lever jag uppenbarligen en hipp-som-happ-liv och glider bara med och det fungerar alldeles ypperligt. ;)

 

Jag blev så glad när jag kom ut i köket och klockan där visade lite över nio bara.

Just det ja, klockan!

När man är lite glömsk är det så himla bra att ha en köksklocka som alltid är rätt!

 

När barnen kom tassande så var min första fråga:

De hade koll båda två!

Då blev jag så innerligt glad igen, de har uppfostrats så himla bra! =)

Full koll på allt så jag kan vara lugn, de kan ta hand om sin mamma.

I måndags och tisdags skötte sig min hund finfint hos sin "nya" hundvakt.

Det är lite med hundarna som med barnen, man blir så glad när de uppför sig exemplariskt då jag inte är med. ;)

 

Det är lika lika åt andra hållet tror jag bestämt.

Som i dag, då var hundkompisen som vår hund var hos med på promenad på egen hand och jag skulle ta ett vackert foto på dem tillsammans.

Ni ser hur det gick! Grannhunden gjorde sitt bästa medans min egna vände baken till...

Men jag gillar honom som han är! ;)

 

Här har vi haft en jätte skön ledig dag, vi har inte brytt oss ett dugg om att städa.

Kors i krösamoset!

Istället har vi J U L B A K A T ! Så bjöd vi farmor på saffransbröd med mandelmassefyllning, negerbollar, snickers, pepparkakor och kolakakor.

Jag tyckte att det luktade misstänkt när hon kom, så där som det gör när något av misstag har blivit kvar i ugnen. Lite bränt... Jag kollade en extra gång i ugnen men jag kunde då inte se något konstigt så jag hällde upp kaffet och så smörjde vi kråset rejält. Mums!

 

Jag är dock lite "luktkänslig" och tänkte att när vi fikat klart då måste jag minsann kolla en gång till, det kändes nämligen som det blev värre och värre.

 

-MAMMA KOLLA!!!!!!!!

 

Milda makaroner. En platta på spisen stod på (efter chokladsmältningen till Snickerskakorna) och på den varma plattan stod plåten med bullar som nu gick att likna vid kolbitar och bakhandduken såg ut att ha varit med i en mindre brand.

 

Tack Gode Gud för att det inte blev värre än en handfull slängda - fd. goda bullar - och en handduk mindre i huset. Skönt, skönt att vi inte gick ut en lång promenad innan vi "redde ut" vart den där lukten kom ifrån.

 

Du kunde mer än juleljusen ha brunnit upp. Hemska tanke!

 

 

Redan fredag i morgon igen och till min stora glädje en ledig sådan.

Jag har en sådan tur att jag får fint sällskap av en skolledig tjej.

Vi har massor med saker att greja med i skafferiet.

Saffran, mandelmassa, jordnötssmör, mandlar, blockchoklad.

Det är så att vi har fått lite jullryck!

 

Den känslan späddes på rejält i eftermiddag och kväll genom att vår värld blev vit.

 

Jag har inte hängt med så bra i "kommande väder" och jag har ju börjat mitt "ta det lugnt, det ordnar sig så himla bra liv" så jag hade inte, till farmors förtret, grävt upp mina Dahliarötter.

Det har varit så blött och joxigt varje ledig dag, som för övrigt inte har varit så många den senaste tiden, så jag har hela tiden tänkt att "rätt vad det är så kommer det något fint tillfälle till att ta tag i de där knölarna".

 

SÅ KOM SNÖN!

 

Övervägde en stund i kväll om jag rentutav skulle g l ö m m a de där rötterna.

Visslar lite granna och ser mig omkring.

Men istället rustade jag mig med spade och pannlampa och grävde upp hela härligheten utan att tänka på vad de som satt i bilarna som åkte förbi tänkte.

Ibland är det liksom lika bra att inte veta. ;)

 

Så när jag nu hux-flux-arbetade i trädgården kom jag på att de fina, fina Pelagonerna jag fick av farmor i somras, de ville jag absolut rädda! Så nu får de blomma färdigt inne i köket och så håller jag tummarna för att jag lyckas övervintra dem för jag vet att när ljuset kommer tillbaka då vaknar bondgenen i mig och jag vill riva i jorden igen.

 

Allt har sin tid och charm.

 

Som jag har berättat förut har jag en son som inte ringer bara för att kallprata...

När han ringer ÄR det verkligen något.

Så jag behöver nog inte säga två gånger att det kändes kusligt när jag får ett samtal från hans pappas mobil men med sonen i örat. Ni hänger med va?

 

-VET DU VAD SOM HAR HÄNT? säger han med en skärrad röst.

-Nej, verkligen inte! Jag hade inte så stor tanke på hemskheter där jag satt och jobbade i godan ro...

 

Nu blev jag genomsvett på noll sekunder och vill inte sätta ord på vad jag tänkte.

Men ni förstår va? Vet man att dessa herrar vid denna tidpunkt var ute och jobbade i skogen och ägaren till mobilen inte ringer upp utan en annan och den personen låter "uppjagad", då kan det inte vara annat än katastrof.

 

-BILNYCKLARNA ÄR INLÅSTA I BILEN!!!!!!!!!!!

 

Milda makter så glad jag blev när problemet var av världslig karaktär och dessutom gick att lösa.

Tjoho, så snabbt jag blev glad igen! =)

 

Att den unge herrn i huset la ner en hel kvälls energi med att gräma sig över hur man kan "lyckas" låsa in bilnycklarna själv förstår jag dock inte och ännu mindre förstår jag att inte att han skyllde på BILEN.

 

Den fina gamla bilen som jag har lagat med åtskilliga tusenlappar vill jag inte höra någon säga annat än snälla ord om.

 

 

 

I nästa vecka ska vår bästa dagmatte ge sig i väg på lite höstsemester.

Ett tag verkade det som om hon tänkte ställa in "för du vår det så svårt med hunden då".

Eftersom hon hjälpt till de senaste 11,5 åren så tycker jag sannerligen att hon med gott samvete kan ge sig i väg på lite roligheter!

 

Om jag hade jobbat på mitt förra jobb hade jag utan tvekan tagit med mig min fyrbente vän dit, han var med där några dagar då och då och tyckte det var ganska fint att ligga vid mina fötter hela dagarna.

Kunderna som kommer in vanligtvis väldigt djurvana så att bli kliad lite bakom öronen av dem tyckte han också var prima liv.

Men där jag jobbar nu är inte fyrbenta välkomna... En i personalen är allergisk så jag säger inget om det.

 

Istället tänkte jag lösa det genom att jobba halva dagar och så åka hem...

Be om hjälp är ju inte riktigt min grej men så i kväll tog jag mod till mig iallafall.

 

-Inte behöver du ha dåligt samvete för att du ber om hjälp. Vi hjälper dig så gärna. Du har ju hjälpt oss massor med gånger.

Vilka goda grannar jag har!!!

Känns fint att ha "vågat" be om hjälp. Att GE hjälp är jag jätte duktig på så det är hälsosamt för mig att öva "åt andra hållet" också.

Det fina är att Hunden på bilden också gillar grannarna!

Jag har ju varit lite "klagig" av mig på sistone.

Men nog känns det som om det finns skäl för det när jag tar fram en brödpåse med flera dagar kvar till "Bäst före dagen" och det är MÖGLIGT.

Jag som har handlat från dessa företag de senaste 20 åren och alltid varit nöjd kände att det måste vara ett "olycksfall i arbetet" men nu när jag är på klagolinjen så gick jag ändå och mailade in ett klagomål.

 

På deras hemsida stod det "När du är nöjd tala om det för andra, när du är missnöjd tala om det för oss".

Den gamla klyschan alltså.

Men jag måste nu säga att de hanterade reklamationen briljant - jag fick två "brödcheckar".

Såklart  jag blev nöjd! =)

 

Annars fick jag ändå svart på vitt att jag ÄR negativ i går kväll.

Skjutsade sonen till en fest och när jag åkte hem hade polisen riggat upp en kontroll.

Efter att ha blåst i deras lilla maskin kom analysen: NEGATIV!

 

Ja, jag hade ju blivit förvånad över annat resultat. I och för sig. ;)

Malin, alltid nykter!

 

I kväll är det tv-dags klockan 21. På sjuan går det mysiga bakprogrammet.

Jag undrar jag om det är en massa människor ute i vårt avlånga land som sedan bakar just det deltagarna bakat kommande helg? Det gjorde iallafall vi härom helgen. ;)

 

Drömtårta är något som helt fallit i glömska i detta hus.

Lite konstigt kan tyckas då den stora favoriten är choklad i alla dess former.

 

Jag tror att kruxet i kråksången är att en gång när jag var liten och våra dåvarande grannar  - som nu svävar i en helt annan dimension - bjöd på kaffe ute i bersån. En solig och fin dag dukade tant Märta upp ett dignande kaffebrödsbord. Mums så gott - tills jag kastade mig över den fina Drömtårtan.

Den hade sett sina bästa dagar.

Minnet av den där biten, som jag fint (?) försökte spotta ut och sedan förpassa den kvarvarande biten till fågelmat... När jag åtminstone trodde att ingen såg...

Tur att vi satt ute.

 

Den fina Drömtårtan som tillverkades nu av min dotter ville jag dock sluka varje bit av, den blev jätte god!

 

När grannpojken var en handfull år "bodde" han nästan inne hos oss.

Det var faktiskt så att någon som sett oss ute tillsammans jätte ofta trodde att det var min pojke från tidigare förhållande.

Jag tycker att jag var en ganska tidig mamma som jag var... Men om jag hade varit mamma till honom hade jag varit jätte tidig!  Strunt samma!

 

Hur som helst gav han oss många skratt och han var alltid påhittig.Han berättade också en del hemma i sitt egna hus om hur vi hade det här inne.

 

Till exempel berättade han hur vi gjorde när vi städade.

På den tiden, det var i början av 90-talet städade vi varje torsdagskväll. Antingen det behövdes eller ej och vi gjorde det så fint tillsammans.

Vecka ut och vecka in.

 

Då detta begav sig var det i ärlighetens namn mest blommorna som skräpade ner. Annars var det konstant fint. Iallafall som jag minns det...

 

Hemma hade den lille pojken berättat att Malin är jätte konstig. När hon ska städa får hon först stöka ner, sedan gör hon i ordning igen!

 

Det var då det... Då när jag skakade blommor så skräpet for ner på golvet och drog ut stolar och soffbord för att kunna torka under...

 

Sedan kom barnen, sedan kom hunden och med dem allt grus och hår. Jag har sedan deras inträde i mitt liv inte behövt "skaka fram" något skräp...

Var sak har sin tid. ;)

 

En gång om året har vår fyrfota vän en riktigt hemsk morgon.

I dag var årets upplaga.

 

Själv får jag påminna mig själv med en STOR lapp på bordet, annars är det så lätt att jag gör som jag alltid gör varje morgon de senaste 11,5 åren tillbaka...

Lämnar lite, lite gröt som ställs ned vid hundens plats när jag har ätit färdigt.

Det är vår "deal" för att han inte ska sitta och tigga vid matbordet.

 

Självklart finns det en anledning till denna grymma morgon då han INTE får vare sig sin egna mat eller denna lilla "slurk". Eftersom han äter medicin kollas varje år hans värden för att se att han ligger på rätt medicinnivå och att inte levervärdet hamnar på tok. Jag kan inte så mycket medicinskt men gör snällt som veterinären säger. Det är lättast och säkert klokast.

 

Denna "hemska" dag åker vi inte bara en gång till doktorn, utan två.

Vi har en deal även där. När man är JÄTTE DUKTIG hos doktorn då får man två skinkskivor!

 

Mutor?! Vad är det för snack? ;)

 

Det fanns en tid då jag shoppade rätt friskt.

Fast det tänkte jag inte på då...

Skor, väskor, lampor och ljuslyktor var mina passioner. ;)

Då hade vi två heltidslöner och inga barn...

 

Ingen förälder byter nog bort sina barn mot något i världen, det är jag säker på men samtidigt är det ju trevligt om det ena inte behöver utesluta det andra helt och hållet...

Det har absolut inte gått någon nöd på mig de senaste 20 åren men det jag ville komma till var att när jag gick och letade stövlar i affären BARA TILL MIG kändes det så oerhört LYXIGT!!!

 

Jag skulle handla något i den storlek som passade mig. Wow liksom!

 

Tjejen som äger affären skrattade gott när hon frågade om jag letade efter något speciellt.

-Vinterstövlar som har rejält mönstrade sulor och är så halkfria som möjligt!

Tantvarning är bara förnamnet men det gör ingenting.

Jag brukar ha broddar också!  På hemmaplan.

 

Tyvärr har inte alla stöveltillverkare gjort sina modeller efter mina vader...

Men hon lyckades fiska fram ett par som passade på alla fronter.

 

Synd att jag inte kan klämma in mig i ett par byxor i samma storlek, 38. ;)