Blogga, ett sätt att umgås!

Vi är så vana att alltid se lilla farmor pigg och allert men sedan en tid är det inte så...

Vi är så lika, vi har inte riktigt kommit ur treårstrotsen och kan allt själva...

Jag tycker det är så sorgligt att se att hennes händer hux flux inte lyder, att det värker i hennes kropp. Att hon är så trött. Det är tidens gång säger hon själv.

 

I dag när jag kom till henne hängde det lite julsaker på konstigt vis, då hon börjat att plocka ner men inte händerna hängt med... Jag fick hjälpa till med att plocka ner och lägga i en hög men bara i ett rum och plocka i kartongen skulle hon göra själv. Såklart!

När man är 82 kan man ju själv!

 

Vi får låta tiden ha sin gång med med julsakerna också, till helgen kanske jag får fortsätta med ett annat rum om det är några små busiga upphängningar som inte vill komma ner...

 

Man ska inte stressa säger farmor.

Jag måste lyssna på henne, jätte mycket.

I helgen som gick städade jag bort julen.

Det blir så ljust och fint varje år och tiden när ljuset återvänder gillar jag lika mycket varje år!

 

Något som jag aldrig har varit med om förut däremot är att hela lådan skumtomtar och alla chokladaskar står helt orörda den här tiden på året.

När idrottsläraren styrde söderut så muttrade han om att jag var så konstig, att då man ”får” äta, då äter jag inte men annars kan jag minsann äta.

 

Han har rätt för självklart ska man tänka mera på vad man äter mellan nyår och jul än mellan jul och nyår. Jag har så kloka barn så!

Kruxet har varit att med all choklad i skafferiet, då har jag varit jätte sugen på lakrits! ;) Det behovet fixade jag när det blev måndag. 

 

Nu är det ju snart helg igen och skulle chokladsuget slå till då kan jag stilla det väldigt omgående, det känns tryggt!

 

I dag är det sista dagen som sonen är på hemmaplan innan han åker söderut igen efter helgerna.

Jag hade missuppfattat dagen för inte trodde jag att de hade något i skolan på trettondedagsafton?

Men det var något grupparbete som de hade bestämt att fixa då. 

Han pluggar hårt inför en tenta så jag har inte sett så mycket av honom...

Jag vet ju hur jag själv är, jobbar som en tok och kommer och är social vid matbordet så han har ju att brås på.

 

Jag har haft en ledig dag i dag och faktiskt bara jobbat ”lite”... Det skulle ju verkligen vara helt underbart att säga ”för nu ska ni få se på andra bullar, jag är ledig när jag är ledig!” men som ni ser så är det samma gamla vanliga (kanel)bullar. ;)

 

Jag bjöd in farmor på fika och hon kändes glad och piggare i dag, det var skönt!

 

Så har jag gått en promenad i ljuset.

 

Allt som hamnar på plussidan är jag glad över!!!

Nu ska jag ta en promenad i mörkret...

Det är på plussidan det också. :)

I dag öppnas dörren till ett nytt år.

Jag avger inga nyårslöften men jag började med lite nya saker redan i december.

För ”gemene man” låter det nog förskräckligt men om ni vill höra så är det:

- Inget trams! 

- Önskan om att jobba mindre 2018!

-Vara mera egoistisk!

 

Vad gäller mat, motion och sådant så fortsätter jag precis som förut.

Mellandagarna har varit som de flesta andra dagar år 2017. Jag jobbar...

På annandagen fylldes dock köket och det var tjo och tjim, mjölk, smulor och annat överallt.

Grannens hund städade lite åt mig. Bra för mig som övar på att ta emot hjälp!

 

En annan som behövt hjälp är lilla farmor, jag var med henne till rehab en morgon denna vecka.

Jag trodde att hon ville att jag skulle följa med henne in, som ett stöd och kom i håg men icke.

-Jag är 82 år och jag kan själv. Du ser så trött ut sp lägg dig på soffan här i väntrummet och sov ett tag istället!

 

Av barn får man höra sanning och ärligt talat blir gamla som treåringar igen.

 

Efteråt frågade jag mig själv varför jag inte tog en uppiggande promenad, nej jag satt där på soffan och inväntade bättre tider...

I takt med stigande ålder har jag lagt större vikt vid bra mat. Svenskt, gärna närproducerat och den visan men när jag skar upp min skinka av den sorten så började jag överväga om jag satsat rätt.

Jag har köpt hiskeligt dyrt fett...

Lite besviken, jovisst!

 

Till skinkans försvar kan jag säga att den blev bättre sedan...

”Fett bra!”

Eller hur är det ungdomar säger? ;)

 

Något som var jätte bra hela tiden det var julgodiset som min dotter gjort.

Jag hade ”förberett” chokladask och skumtomtar men de står ännu i skafferiet...

Tur att jag har de bästa barnen när orken till fixande går på sparlåga.

 

 

I tisdags blev min lilla unge färdig undersköterska.

Det är väldigt trevligt med stora barn, då får man komna på kalas med en massa gott och trevligt sällskap.

 

Tror jag blev lite veckovill där med kalas på tisdagen.

 

En otroligt intensiv december har gjort att jag inte tänkt så mycket på julen mer än att jag verkligen såg fram emot att min förstfödde kommer hem över helgdagarna och att vi ska åka och äta julfrukost hos min dotter.

 

Jag hade en grej som farmor ville ha utfört innan jul.

Brodera in senaste barnets namn som döpts i dopklänningen som hon skriver in alls dopnamn i.

Jag kanske inte riktigt förstår det viktiga med deadline jul men strunt samma, nu är det gjort.

Tog hela kvällen i går...

Det var ju ett tag sedan det var april men jag vet inte om någon som står på tur att använda den fina klänningen...

 

Om en vecka är det julaftonskväll.

Jag som inte riktigt förstår att det ÄR december!

Kanske dags att jag vaknar upp?

 

Jag har iallafall förberett den årliga julfrukosten för medarbetarna och jag har slagit in 22 paket.

Känns nästan som när barnen var små, så mycket fixande och donande för deras skull. En del stunder önskar jag att jag hade hållit mig fast vid mina TVÅ barn och inte i ett huj skaffat mig ett tjugotal till.

På den tiden när mina två egna var små var juldagen den bästa dagen på året, äntligen lugn och ro.

Jag tror bestämt att jag skulle behöva en hel rad med juldagar just nu...

 

Jag fick en känsla av juldag nu i eftermiddags var jag och Herrn i huset bortbjudna på adventsfikat, det var jätte mysigt att slå sig ner vid dukat bord och huj vad tiden gick fort med kaffe och en massa gott fika!

Att de dessutom har en av de finaste och snällaste hundar jag vet gjorde allt ännu trevligare.

 

 

I fredags tog vi farväl av Herrn i Husets morbror.

En solig och ljus dag trots att det stod begravning i almanackan.

De hade väntat i på pricken en månad för att få den präst som se ville ha och jag förstår dem. Hon var värd att väntas på.

 

Hon kände morbror S och de hade haft mycket ”styr” tillsammans så allt var väldigt personligt och vackert.

 

Allt var så klockrent, ”det är fullbordat” passade också så inneligt bra när man får somna in när livet faktiskt är just det. Sedan är det ju sorgligt ändå.

 

Jag hade farmor i stenhårt grepp i min arm och att känna hennes nära sorg när hon tar farväl av sin bror känns i hjärtat.

 

Julblommor har blivit min grej detta år.

Detta är en av de finaste jag någonsin haft. Jag gissar att det beror på att när jag var liten hade mamma en med denna färgsättning som hon var så stolt över. Nostalgi till max.

 

Annars förstår jag inte att advent, lucia och julen står för dörren. Det har ju alltid ordnat sig alla andra år så det gör det säkert i år också.

 

När sonen var liten och andra pratade om julklappar och annat som hör julen till muttrade han ofta:

-Man kan väl få fylla år först?!

 

I år fick jag påminna honom... Han var så glad över att i år visste han något som han ville ha i JULKLAPP!

En ny skrivbordsstol var det han behövde.

Det var för ett par veckor sedan när vi hade honom på besök här hemma. Jag undrade lite ”försynt” om han inte ville ha den i FÖDELSEDAGSPRESENT så att han fick den ganska snart...

-Just det, jag fyller ju år.

 

Jag kan ju inte säga TANTVARNING på den men visst var det något åt det hållet?

 

I morgon vänder vi fram december och så är det iallafall den dag jag blev mamma för första gången och nu behöver jag väl inte säga vad jubilaren ska få i present?

 

När det var Fars Dag kom vår dotter hem och gratulerade sin pappa.
Pappan i huset fick en jätte fin och god tårta.

Ätbara presenter är bra presenter.

Bra även för en mamma som får smaka.

Delad glädje är dubbel glädje.

Flerdubbel glädje då det blev tårta på måndagen också!

 

Min pappa uppvaktades också med ätbart. Han fick en middag på restaurangen i det lilla samhälle där han bor.
Dessutom fick han sällskap av mig, min dotter och hennes pappa.
Ju mer vi äter tillsammans, ju godare det blir!

 

Eller hur?

 

Hos mig snöade det hela dagen i går.

Julkänslan sprudlade!

Vad passar att baka en sådan dag?

 

Vår dotter har alltid varit bestämd och svår att få på andra tankar då hon bestämt sig för något, på gott och ont.

 

I förra veckan pratade JAG om att jag ville ha in den kökssoffa som vi hade i köket för 10-15 år sedan.

Det är så mysigt med kökssoffa. Dessvärre passar den inte helt perfekt in i vårt kök... Det är fönster/element som tar emot så Herrn i huset avböjde mitt förslag.

Han är väldigt släkt med sin dotter. Svår att få på andra tankar! ;)

 

Så hux flux i lördags säger tösen att HON vill ha in soffan till sin lägenhet.

Vad hände nu?! Hon som varit så bestämd på att inte ha ”någon gammal skit”.

Hennes pojkvän såg ut ungefär som Herrn i Huset gjorde då jag förde soffan på tal i vårt kök...

Jag såg stor potential i hennes projekt och jag behöver väl inte berätta hur snabba de två var som är fixare?!

 

När soffan levererades fick vi gott fika och jag tror det smakade ännu bättre bara för att jag fick sitta på soffan. :)