Blogga, ett sätt att umgås!

Jag känner inte riktigt igen mig själv alla gånger.
Undrar jag om det har med åldern att göra?

Då menar jag inte det där med att jag ibland gnuggar mig i ögonen och inser att jag inte ser ett dugg bättre hur mycket jag än försöker "öppna ögonen". Tror bestämt att de skriver med mindre bokstäver nu för tiden än vad de gjorde förr. Det kanske är en av alla EU-anspassningar?

Jag tänkte inte heller på att jag ibland träffar på gamla bekanta och inte kommer ihåg vad de heter. Jag spelar dock glatt med som om jag hade stenkoll så på kvällen kan jag komma på det.
-Cecilia, hon heter Cecilia!
Den som då råkar vara i min närhet förstår INGENTING.

Nä, det jag tänkte på nu är att jag efter ha fyllt 39 år shoppar som en tok.
Ja, i mina mått mätt alltså.
Jag är ivrigt påhejjad av min tös. Hon är min shoppingkompis och nog den som tycker att jag har snålat på just grejer till mig själv under en väldigt lång tid.
Härom helgen klev jag in på Gina Tricot för att hon skulle handla där och DÅ, på hyllan stod det en snygg väska. Jag såg direkt att DEN, DEN skulle passa mig. Så började jag "prova" och gjorde allt för att hitta något fel på den. För att jag på så sätt skulle intala mig själv att den jag redan har är minst lika bra och fin.
Det skulle ju bli det billigaste alternativet.

-Var inte så snål mot dig själv nu! sa shoppingkompisen.
Så handlade jag.
Nöjd och belåten.

I fredags var jag med tösen igen, dags för vinterjacka - till henne.
Så när jag bara hoppar in på Lindex ser jag en skogsgrön parkas. Den var verkligen som gjord för mig. Det var nästan så att jag såg en liten skylt "MALIN" på den.
Jag hoppades innerligt att den skulle vara jätte kort i ärmarna eller någon annan deffekt.
Icke!
Försökte hänga tillbaka den men då säger shoppingkompisen:
-Ta den nu, du ser till och med smal ut i den!

Ja, vem vill inte se smal ut? ;)

Shoppingkompisen har fortfarande ingen vinterjacka och mamman i huset har snart handlat upp hela klädbudgeten - till sig själv. Nu minsann är det andra tider. ;)