Blogga, ett sätt att umgås!

Jag hade glömt att skriva i mobilnumret så att jag gick där och väntade febrit på ett "pling" om att mina bruna textiler kommit hem hade jag inget för. Fick en hederlig avi i brevlådan. Det fungerar ju ypperligt det också.

Blev så himla nöjd! Trodde inte att de rustika, brunrutiga gardinerna skulle passa SÅ bra i mitt kök. Så nu grämer jag mig inte ett dugg över mitt dåliga minne. Dessutom var det ju 50% på desssa! Tillsammans med matchig paradhandduk och den snygga bruna "Pappelinakopiamattan" så blev det bingo.
Jag är helnöjd!

Brunt har jag nog aldrig gillat SÅ mycket förut, men nu tycker jag att det är snyggare än någonsin.
Okej, lite beror det nog på att min hund drar in så mycket brunt från gärdet och nu "märks" det ju inte lika mycket. ;)

Jag hade "kletat upp" gröna saker på min vita vägg i köket, gratisdekorationer från Yves Rocher. Turligt nog fanns det en omgång i brunt också!
Jag fick väldig nytta av min dotters tips om varför det är extra bra med vita väggar när man grejar med väggdekorationer.
-När det blir något märke är det bara att ta tippex!
Ja, så enkelt var det. ;)

Om man får en "nyckel" likt i Fångarna på Fortet för varje gång man gör en god gärning så måste jag ha en hel nyckelknippa full!
Pratade om det i lördags "morse" (okej mitt på dagen) när vi åt frukost.

-Tänk när jag står där och ska snurra runt nycklarna till Pärleporten, då har jag minsann så det räcker!
Tänk om jag inte kommer på lösenordet.

-Det tror jag inte är några problem säger sonen peppande. Jag tror att det är större risk för att du öppnar porten, fixar lösenordet och så låter någon annan gå in istället för dej och tjong så slår porten igen framför näsanpå dej.
Sedan inser du att alla de andra nycklarna från din nyckelknippa är "förbrukade"...

Jag fick en nyckel till i fredags natt men om den någonsin kommer att gå att använda? Ja det vet i tusan.

Jag skulle hämta hem sonen från en fest som bara var ett par mil bort men fick åka en nätt liten taxisväng på fyra-fem mil extra för inte kunde vi lämna den "lilla kompisen som inte mådde bra bara så där mitt på gatan och hans föräldrar gick ju inte att ringa till för de är ju inte så schyssta nyktra? som du morsan"!

Inser iallafall att jag har uppfostrat mina barn till att bli väldigt omtänksamma och pålitliga människor som är vänliga mot sina kamrater.
Det kan jag vara glad över. Sedan är jag förstås också väldigt tacksam över att den lilla kompisen inte kräktes i min bil. ;) Det finns mycket att vara glad över, det gäller bara att öppna ögonen och se det när man är väldigt trött mellan klockan två-tre mitt i helgnatten.

En gång för länge sedan hörde jag en som sa att han gillade söndagskvällar mycket bättre än fredagskvällar när barnen var i tonåren. ;)

...det är inget för sömntutor! ;)

Tisdagar har blivit vår "Friskiskväll", när jag ger mig i väg i den arla morgonstunden och kommer hem framåt halvniotiden, ja då hinner jag inte så mycket mera den dagen...

Onsdagskvällen, den tänkte jag viga till tv:n. Bönderna sänds ju då! Övriga familjen har tröttnat men jag tycker att det är ett lite kul program iallafall. Fast det är stressande med alla eviga reklampauser.
Jag som dessutom ska "utnyttja" all tid springer som en skottspole i varje paus och plockar ut diskmaskinen, springer i väg med tvätthögar hit och dit och så vidare.

I kväll skulle det bli en extra timma i soffan, Bron har jag tänkt att se.
Tänk så härligt att sitta där en hel timma utan den minsta reklampaus, det måste vara avkoppling till max! Eller hur? Det var det. Så pass att jag la mig ner bland alla kuddar och, just det - somnade!

Så nu undrar jag förstås om ni såg programmet och om det var bra! ;)

Summa summarum kan jag vända på steken och säga tacka vet jag reklampauser, de håller mig vaken!

I detta hus gillar vi grönsaker.
Det serveras alltid "en massa" grönsaker till maten och har så alltid gjort.

Vi har aldrig behövt "lura i" barnen det gröna utan det har alltid ätitis med god aptit.
Det är bara den lurviga killen på fyra ben som "källsorterar" isbergssallad.
Ni må tro att vi har provat att "baka in det" bland hundmaten men det ligger alltid kvar i skålen!

I förra vecken fick jag syn på ett enkelt recept hos HusNrNio.
Genast var jag tvungen att handla hem vitkål och grekisk salladsmix.
I lördags gjorde vi en vanlig sallad och så en skål med denna nya.
Den var poppis! Skålen tömdes i ett nafs.

I dag har jag handlat hem ny vitkål!

I lördags behövde jag förresten inte fixa mera än salladen för tösen ville prova ett recept som de hade gjort på hemkunskapen. Jag tackade självklart genast ja till det fina erbjudandet!
Så fick jag en jätte god kycklingrätt med bulgur.

Mumsfillibabba!

Ja, ni må tro att jag har sovit likt Prinsessan på Ärten denna helg och i en sisådär 25 år framöver om madrassreklamen håller vad den lovar!

Det jag inte tänkte på innan det här köpet var att när man köper lyxigt höga madrasser och lägger dem i sin gamla sängram så blir själva sängen mycket högre än den var förut.

Känslan gick direkt till min morfar som på slutet hade en säng i denna höjd eftersom han hade så svårt att resa sig upp annars. Så nu är jag ute i väldigt god tid om man vill det.
Själv tycker jag att bilden av Prinsessan på Ärten där med alla sina madrasser låter lite charmigare så jag väljer den varianten.

Nu när jag sover så himla bra borde jag få bättre minne!
Det ser jag fram emot och verkar vara i stort behov av för VAD fann jag när jag i dag skulle ta fram mina lila höstgardiner till tv-rummet?
Jo, BRUNMÖNSTRADE gardiner till två fönster. Det hade varit som gjutet till köket - alldeles gratis, istället för de där lufterna som jag beställde i går.

Så nu blev det hux flux brunt "tema" i sovrummet, för att jag hade ett GRATISÖVERKAST i brunt, det kom jag ihåg iallafall. ;) Lugnt kan jag konstatera att jag inte är alldeles senil iallafall.

Det blev ju helt okej i sovrummet - även enligt min hårdaste kritiker.

Det är inte ofta jag och Herrn i huset åker i väg på utflykt själva. Det är i och för sig inte så ofta vi åker till "det stora blågula varuhuset" heller...
Men i dag så!

Vi har tänkt att byta ut våra madrasser hur länge som helst. I flera år iallafall men det har hela tiden kommit andra "hål att stoppa pengarna i" för tyvärr har vi inga pengar i  madrassen. ;)

Velade lite hit och dit vad jag skulle satsa mina födelsedagspengar på och nu förstår ni.
La till lite själv också för att få de jag/vi verkligen ville ha. Inte "hästens säng" precis men jag är helnöjd.
Nu måste iallafall alla snälla gratulanter säga att jag A N V Ä N D E R minsann min present flera timmar varje dygn! =)

I reklamen "informationen" stod det hur madrassen skulle avlasta än det ena än det andra, öka blodcirkulationen, välbefinnandet och jag vet inte allt. Jag kommer att bli en helt ny människa! Förhoppningsvis kommer jag att vilja sova lite flera timmar per dygn, smart Malin, smart!
Så från att ha lagt mig sist i familjen och varit uppe först kommer jag numera att sova som en liten gris!

Tur att vi tog kärran (till de stora madrasserna) för i bagagen var det nätt och jämt att bäddmadrasserna fick plats.
Jo, bäddmadrasser "de lyx" det kostar man på sig när man har pengar att handla gratis för!



I dag fick jag verkligen smak på det där med shopping för hux flux har jag klickat hem en ny matta, gardiner och paradhandduk till köket. Oj så fort det gick då. Jag som hade bestämt mig för att inte handla något nytt utan köra det gröna ända till julsakerna skulle upp. (Ja, det var då på den tiden jag tänkte ekonomiskt. ;) )
Men 50% på mattan då blev den ju jätte billig. Beige/brunatoner får köket gå i tills julen kommer på besök.
Nej, min dotter är inte helnöjd men nu är det shoppat och klart. ;)

Det tar på krafterna att vara i väg kväll efter kväll, känner mig lite allmänt vimsig i kväll.
Sonen tittade l i t e konstigt på mig förut när jag pratade som om det vore lördag i morgon.
Äsch, för mig är det ju n ä s t a n det iallafall eftersom jag är ledig. ;)

Snart ska jag vara borta flera kvällar på raken igen, en "långhelg" med kollegorna står för dörren.
Vi ska åka till Köpenhamn på en gratisresa.
Jag är ju inte så himla berest så jag filurade lite på det där med pengar, behöver man danska pengar i kontanter? Visst borde de ta kort överallt? Men tänk om de inte gör det och så står jag där alldeles utsvulten och kissnödig? ;)

Eftersom det är bättre att öppna munnen och verka dum än att inte fråga och förbli dum så frågade jag hur mina beresta kollegor "brukade göra". Det fina i kråksången var att de hade ingen större koll de heller så jag är i väldigt gott sällskap.

Så nu får jag göra som de gör i en del tv-program, använda en livlina!

Jag drar till med livlinan: Fråga en bloggvän! ;)

Brukar ni vara i Köpenhamn, är det som i Helsingör dvs. att det går att handla med svenska pengar?

Det har varit en hel rad av "besiktningar" den sista tiden.

I dag tog jag med mig den silvergrå trotjänaren till Svensk Bilprovning och möttes av den unge killen med ett stort flin på läpparna. Ju äldre bilar destå gladare ser han ut. Ni skulle ha sett honom då jag kom för ett par år sedan med en jätte gammal bil. Han log nog i flera dagar efteråt...

Han var snabb med sin koll i dag innan han drog i väg på en liten egen tur innan jag fick tillbaka nycklarna.
När han lämnade över dem tittade han mig djupt i ögonen och sa med läpparna uppe vid öronen:
-Jag hittade TYVÄRR tre fel!

Så verkade det som han ville ha "mothugg". 
Men kära "barn" (tänkte jag skriva men det är väl en tantvarning av högsta rang?) säger du att det ÄR fel så är det väl det?

-Skriv ut din lista du så åker jag och beställer mig en tid hos mina vänner på Volvo.

Så fick det bli. Jag kan då varken byta spindelleder eller fixa avgassystem. En liten lampa vore nog mera lättfixat?

Summa summarum är jag väldigt glad över att "besiktningen" av mig var okej.
Det hade varit mycket, mycket värre om det där mammografisvaret hade haft tre fel...

På Volvo finns det folk som inte gör annat än lagar bilar, hela dagarna!

Så härligt det är att jag har flera "supporters" än killen på bilden!

Skulle ha gått och lagt mig för länge sedan men jag förstår ju att ALLA väntar på att få höra den spännande fortsättningen på gårdagens inlägg. ;)

Jag "längtade" till dagens lunch så att jag kunde gå till affären som är "bäst på det färska" för att ta reda på om köttet är mer än dubbelt så dyrt när bäst-före-datumet är passerat.

Gick direkt till kundtjänst utan att passera köttdisken.

Damen som tog emot mig var expert på reklamationer.
Hon gjorde exakt som man ska göra.

Lyssnade lugnt på mig som snällt undrade om jag sett fel då jag läste priset 59:-/kilot istället för drygt 130:-.
Hon ringde direkt till charken för att kolla upp det aktuella priset.

Hon bad om ursäkt för att det blivit fel kilopris och sa att jag genast skulle få pengarna tillbaka.

Mitt "ess i rockärmen" behövde jag inte ens använda för hon sa själv:
Ännu mera ursäkt för att du köpt en dag för gammalt kött så undrade hon om jag hade slängt köttbiten (eftersom jag stod där med den tomma köttförpackningen och kvittot). Eftersom jag är ärligheten själv så sa jag att jag inte hade gjort det men hon "fläskade på" med: Såklart du får alla pengar tillbaka för gammal kött vill vi då rakt inte att någon ska äta.

Ni må tro att jag dansade ut från butiken och kände mig nöjd och belåten!

Det är när det "kör ihop sig" man märker om det är bra folk/butiker man har att göra med och det måste jag säga att detta var.

Kvittot är gammalt och har då rakt inget med texten att göra...

Såg ett bra recept hos min go´a bloggvän Medaljongen i går.
Jag gillar verkligen "ugnsrätter" som sköter sig själva. Minimalt jobb och jätte gott, visst är det bra?

När jag som vanligt var ute och lunchshoppade såg jag att Konsum just denna vecka hade extrapris på ytterfilé. Vilket sammanträffande. 59:90 vill jag minnas.
-Inte speciellt billigt fnyste farmor när jag berättade "nästa grej".

När jag skulle packa in mina varor här hemma i frysen ser jag att KÖTTBITEN VAR BÄST FÖRE DEN 11 SEPTEMBER!
Det var i går det.
Attans också! Jag hade ju tänkt ha den där middagen i helgen.

Okej, en köttbit håller säkert en dag "extra" så jag slet av plasten och luktade på den värre än en jakthund.
Lugna puckar. Inga konstigheter så jag tillagade den medans jag gick ut och gick. Ja, ni ser så bra!
Sedan åkte den ner i frysen.

Så nu senare i kväll när jag kom på att jag löste in sonens tipsvinst och skulle ge honom kvittot och de 183 kronorna far också kvittot från Konsum upp.
Då får jag se att jag har betalat ETTHUNDRATJUGONIOKRONOR kilot för denna för gamla köttbit!

Något är fel. Så högt pris är det väl för tusan aldrig på fläskytterfilé?
Farmor skulle storkna!!!

Ett som är säkert är att jag ska gå och kolla det där i morgon, för gammalt kött till mer än dubbelt så högt pris.
Detta är sannerligen inte min melodi!

Nejdå Medaljongen, jag skyller verkligen inte detta på dig! ;)

I kväll tänkte jag "fuska till det" och göra en hel hög med blogginlägg för hela veckan eftersom flera av kvällarna är uppbokade. Jag har fullt med "bloggbilder" i kameran och uppslag så att säga.
Det där med förinställda inlägg verkar ju så himla fiffigt. ;) Men inget som jag brukar använda mig av.

Men just som jag skulle slå mig ner och roa mig så kom tösen dragandes med sin svenskabok.
Såklart en mamma gärna är moraliskt stöd och påhejjare när det gäller studierna men jag tycker att hon pluggat så ihärdigt hela helgen så jag trodde att det var bra för i dag men icke.
Vi bestämde oss för att vi skulle ge den där läxan en halvtimma, resten skulle sparas tills i morgon.

Men bäst som vi satt där med alla olika sorters dikter som skulle skrivas så fick vi verkligen i högsta växeln, vi hade det riktigt fnissigt och trevligt där vi satt vid köksbordet och skrev namndikter, sonetter och allt vad jag i kväll har förkovrat mig i.
För det är ju så de säger, tiden går så fort när man har roligt.

Bara du säger vad du vill så kan jag hjälpa dig! så brukar jag säga.
Det har min hund hört många gånger och vi brukar inte ha så stora problem med att förstå varandra.

I morse var det dock jag som inte förstod. På lördagsmorgonen sover jag gärna tills jag vaknar av mig själv, oftast är det någon morgonpigg människa i huset som går och hämtar tidningen och då hänger hunden klokt nog med på en "kissning" och så går han in och väcker mig för att tala om att "du kan sova för jag har varit ute själv jag".
Jag brukar klappa honom lite och så säger jag att vi sover en stund till.

I dag nöjde han sig dock inte med det och en leksak hade han med sig i munnen. Han buffade på mig gång på gång. Jag klappade honom lite extra och kände efter om han inte var lite fuktig i pälsen, så där som man blir när man rullat sig i det daggfriska gräset. Jodå. Han hade varit ute, jag var alldeles säker!

-Nu sover vi!!!

Han visade stort missnöje och suckade djupt när han la sig till rätta igen.

När jag behagade gå upp någon timma senare förstod jag att det hade hänt något katastrofalt i min hunds liv.
Favoritapan hade tappat huvudet! Inte konstigt att han försökte få min hjälp gång på gång.

Prata om kommunikationsproblem!

Apan har suttit i "väntrummet" hela dagen men nu i kväll fanns det äntligen en tid hos Veterinär Malin så nu är Apan frisk igen.

Slutet gott, allting gott!

Under årens lopp har jag ibland känt att jag INTE vill ha presenter.
Lite konstigt så där kan tyckas men jag har så himla svårt att säga att något inte passar mig...
Skillnad förstås att få presenter där innehållet i paketet är som hand i handske!

Värsta senariot är förstås om jag säger att "å så fint" och får mer och mer av det där som jag egentligen inte vill ha. Eller är "tvungen" att ha något stort och anskrämligt framme för att givaren inte ska bli ledsen.
Så dumt! Nej, frågan är hur man ska "hantera" det?
Inte bry sig så hårt är väl det bästa... Tacka, ta emot och se glad ut ungefär.

Nu när jag fyllde år fick jag JÄTTE SÖTA örhängen i form av ugglor!
Givaren hade döpt dem efter mina barn och såg verkligen fram emot att se mig bära dem.
Jag gillar dem till max MEN! Jätte stort men!
De små ugglorna är "tunga" som örhängen. Jag bär "aldrig" annat än örhängen som sitter fast i öronen så detta var en present som var så rätt som var så fel eller hur jag nu ska säga.

Jag la ner dem i den fina asken igen och så har de fått bo där. Stackars, fina ugglor!
I går provade jag att ha dem som broscher men den där säkerhetnålen som jag förakrade dem med levde inte upp till sitt namn. Var inte ett dugg säker. Jag var på Kick-Off och de där små ugglorna de for hej vilt i konferensrummet. Alla deltagare engagerade sig med liv och lust i mina ugglor och hjälpte mig snällt med att hitta mina "barn" igen. Mycket snällt och vänligt, jag säger då det.
Tur att mina livs levande barn inte var med, de hade skämts ihjäl - flera gånger om.

Så i går kväll när jag skulle "smycka av mig" såg jag att den där "öglan" som örhängeskrokarna suttit på var ju så stor att en silverkedja gick att dra igenom. Så perfekt!
Nöden är uppfinningens moder.

Malin älskar halsband!!!
Så nu kära, söta ugglor ska jag allt låta er hänga med både hit och dit och jag ska alltid hålla koll på er.

Visst är de söta!?

-Hur är det att ha fyllt 40 då? flinar en del lite pillimariskt.
Ja, de som har minst ett par år kvar alltså.

Tja... Jag tycker då att det är precis som att vara glödhet! Ni vet över 37. ;) Typ 38, 39 alltså. Jag har iallafall inte känt någon skillnad. Fast en del dagar känner jag mig faktiskt yngre än någonsin. Runt 20 någonting.
För jag kommer ihåg att jag fyllde 20, det gör jag. Det var kalas och jag fick så fina presenter. En sjuarmad kandernabel som står på storarumsbordet än i dag och av de dåvarande kollegorna fick jag en piedestal med en stor ormbunke i. Ormbunken övergav mig ganska snabbt men den fina piedestalen har faktiskt klarat både katt, två barn och en hund. Pryder tv-rummet så bra så.

Efter 20 kom barnen så då har allt fokus lagts på dem, de har fyllt år. Inte jag på något vis. Så i sinnet är jag ungefär 20. Eftersom jag nu inte har fyllt år så många gånger sedan dess.

40-årsfirande minns jag förstås att jag hade. En riktigt trevlig tillställning om jag får säga det själv. Folk kom för bara min skull eller om de kände sig tvugna? ;)

Men så härom morgonen kände jag faktiskt att jag har ändrat mig sedan jag fyllde 40 ändå.
Då till 40-årsdagen var det många som frågade vad jag önskade mig, lyxpannlampa var ju den "bästa, seriösaste önskningen" men jag önskade mig ett nytt badrum också. För jag menar frågar folk vad jag vill ha så får jag säga det! Självklart förstod jag att jag inte skulle få det.

En vänlig själ gjorde dock vad hon kunde, skrev ihop en hel dikt om min önskan (å, vad jag gillar engagemang!!!) och så fick jag fina grejer i väntan på mitt badrum. Badrumsmatta, handdukar och en tvålpump!
Nu var det så dags att fylla på den där läckert rosa, fina tvålpumpen. När jag skulle öppna den gick det helt enkelt inte att trycka upp den där i skåran. Jag försökte och försökte, hämtade en kniv och skulle "peta lite försiktigt" så som jag brukar göra när det inte fungerar riktigt som jag vill.

I detta ögonblick kom det dock "inifrån mig själv" ett "nej Malin, ta det lugnt nu". Så har jag aldrig känt förut. Så jag petade bara lite, lite, försiktigt, försiktigt så det blev inte det minsta märke i tvålpumpen. Ställde ifrån mig den och bara konstaterade: Nej, jag får vänta!
Att ta det lugnt och vänta. Vilka egenskaper. Så olikt mig. Det måste vara åldern!!!

Så bad jag om hjälp. Inte heller likt mig.
Jag är så stolt över mig själv. ;) Så nu vet jag att svaret är: Det är toppen att vara 40!

Fråga nu bara inte om det kom i någon ny tvål!
 
När Herr´n i huset kom till min hjälp så trodde han att jag drev med honom.
Ja ni ser, han känner inte igen mig längre!

-Ska jag fylla på tvål? Jaha, då snurrar jag lite här då.
Han såg jätte förvånad ut och jag jag försökte bara kväva mitt fniss.
Man skruvar! Man skruvar! Milda makter. Så lätt då.