Blogga, ett sätt att umgås!

 

Många som har små barn i sin närhet får ofta det ena skrattet efter det andra serverat.

Det är kul och piggar upp.

Jag vill dock påstå att varje ålder har sin charm och hävdar att man kan få mycket goda skratt men också tips och idéer av en 16-åring.

 

Härom dagen när hon hade varit ute på en joggingtur och skulle ha något inne på sitt rum drar hon på sig två påsar för att slippa ta av sig skorna när hon ändå skulle ut igen på direkten.

 

Jätte smart ju!

 

I dag kunde jag ha tagit efter det tipset nu när jag "pausar" en stund.

Jag håller på att gräva land ute i trädgården och nog blir man smutsig då!

Eftersom det är soligt och fint väder ska jag ta ett pass igen nu när jag har fått kaffe och nybakade scones av tjejen vars fötter är inpackade där på bilden.

Sådana där spontana "fikafixarryck" gillar jag skarpt.

 

Just nu får jag motivera mig själv med att gräva land är rena rama träningspassen!

 

 

Egentligen är det ganska trist att vara "shoppingansvarig".

Det behövs nästan ingen lista för jag tycker att det är mest samma saker varje vecka...

Jag kan se framför mig hur det i affären har trampats upp "Malins väg" förbi brödet, pastan, kaffe/te, grönsakerna, pålägget, mjölken, köttet, frysvarorna.

Så på tillbakavägen förbi via chipsen, läsken, toapappret, hygienvaror, tvättmedel, frysvaror och så sist men inte minst godiset!

 

Om jag inte följer den upptrampade stigen och jag går där utan "karta" så kan det bli så himla fel.

Inne i huvudet visste jag att det bara var GODISET kvar men så hände det något, träffade jag på någon som jag pratade bort ett par minuter med?

Jag går med bestämda steg i väg mot kassan, hivar upp alla varor som jag just har fått ner i vagnen.

Betalar och plockar ner igen.

In i bilen.

Ut från bilen.

Packar upp igen här hemma och in med allt på rätt plats.

 

Men inget godis!

 

I och med detta kom resultatet fram i den helt oventenskapliga undersökningen:

I Malins familj ska det shoppas häxvrål i lakrits och punschkottar om det med all säkerhet ska finnas något kvar de gånger det inget nytt godis har inhandlats. ;)

 

Den är väldigt välanvänd vår godisburk som jag tror att vi har fyllt på till varje helg de senaste 20 åren.

 

Men som ni vet, plötsligt händer det!

 

 

Som om JAG skulle klaga på att jag "gör allt" ???

Anar att de hade "lite kul" när de handlade present till lilla mamma i England.

Jag är förstår jätte glad över att få en City-tröja (eller Balotellitröja) köpt i Manchester City shopen!

Dessutom i rätt storlek. Wow liksom!

För den oinvigde så lyfter Balotelli på sin matchtröja när han gjort mål och så visas denna tröja under.

 

Det var förstås WOW att få se alla fina kort från Citydagarna! Jag var ju inte hemma när det packades och hade bara lite diskret (!!!???) lagt fram kameran O C H batterier.

De förstod vinken. Yes!

 

Mera WOW från denna dag var när jag besiktigade den gamla Volvon och jag ser hur den där anställde jag inte riktigt känner wow inför rotade som tusan under motorhuven. Så pillar han bort något?! Så viftar han att jag ska komma och titta. Milda Matilda, det har jag aldrig varit med om förut.

Så visar han mig att han bytt säkring åt mig och om jag nu inte hade varit utrustad med extra säkring i bilen så hade det blivit ombesiktning. Han sa det med lite myndig röst men samtidigt lite stolt över att jag blev glad och tackade för hjälpen!

-VEM har lagt säkringar i bilen? Inte jag och någon annan hade inte den blekaste aning... Men tack, tack! Så nöjd och belåten åkte jag därifrån och skulle enligt den åtminstone vänlige killen kunna köra i typ 20.000 mil till med min gamla bil. Han måste verkligen ha vaknat på rätt sida i dag.

 

Vimmelkantig måste jag ha varit i går när jag köpte ett skärp till sonen (nej då, jag har inte sagt att han borde SKÄRPA TILL SIG!). Trodde det kostade 100:- men när jag skulle knappa in min kod och OK i betaldosan stod det FYRA HUNDRA.

VEM betalar det för ett ynka skärp? Inte jag iallafall.

Så i dag var jag och lämnade tillbaka det... "Han hittade sitt gamla förstår du!"

Expediten log glatt och sa att det gick så bra så!

Wow! Till den butiken återvänder jag naturligtvis igen när jag behöver något de säljer men tittar då lite extra på prislappen. Wow-bemötanden gillar jag skarpt.

 

 

 

När min son var liten var Isaksson den allra största idolen och när han fick träffa honom livs levande var det nog det största ögonblicket i hans liv. En dröm!!! Vi stod där och väntade i timmar innan spelarbussen skulle komma till arenan efter det att jag "lite på skämt" hade frågat där vi hämtade våra biljetter om de kunde fixa så att vi kunde få Isakssons autograf på den plansch vi hade köpt. Det fick vi. Sedan dess har jag haft Trelleborg som favoritstad. Vilka trevliga människor!!!

 

Nu är sonen inte liten länge dock lika fotbollstokig.

Att få se favoritlaget Manchester City spela match på hemmaplan, det har varit en dröm i många år nu.

 

I söndags kunde han pricka av en punkt på "Saker som jag ska göra innan jag dör listan".

(Finns det sådana förresten?)

Han var på plats, livs levande på hemmamatchen mot Arsenal.

Vad mera kan man önska?

Att hemmalaget hade fått tre poäng naturligtvis... Det förstår ju jag också men det kan inte ens en curlingmorsa som jag göra något åt. ;)

 

I kväll ska den unge resenären trampa på svensk mark igen.

Jag undrar jag om han har tvättat sina händer sedan han skakade hand med flera spelare där! ;)

 

 

 

Här hade jag skrivit ett lång och humoristiskt inlägg (som vanligt alltså! ;) ) om mitt nya intresse och så tjong hänger sig datorn.

Kan det ha varit ett tecken från Gud på att jag skulle tänka till om jag verkligen skulle avslöja mig så här offentligt? Ja, vad vet jag?

 

Hur som helst har jag aldrig förstått mig på folk som envisats med att "inte se ett dugg på tv" men ha full koll på vad som hänt i varje program, ibland i två progam som sänts samtidigt! Själv har jag längtat efter att slå mig ner i soffan och se "all skit". Koppla av och softa!

 

Jag är ju en sann periodare och nu är jag i en tv-period. Känns som om jag inte har varit det sedan jag var liten och satt med mamma och såg Kryzz, Razzel och allt vad det hette på det glada 80-talet. Jag har haft en "paus" från tv-tittandet en lång tid. Men nu så! Hur i hela friden kan det då komma sig att jag ser Ensam Mamma Söker, Ung & Bortskämd, Svenska Hollywoodfruar, Bonde Söker Fru, Dallas, Dobidooo utöver de heliga fotbollsmatcherna med Manchester City som jag alltid har sett?

 

En liten enkel analys är att jag inte denna termin går på Friskis & Svettis. Tror iallafall att det beror på det. "Sparar" en massa timmar på att I N T E gympa i stan. Att springa själv "utanför köksfönstret" tar liksom ingen extra tid... I och för sig motionerar jag mindre så det är viktigt att inte vräka i sig en massa kaloririkt när jag "soffmyser" varje kväll.

 

Det gäller att hitta balans i livet vad det än gäller.

 

Tjillevippen, nu börjar snart de ensamma mammorna. Måndagens höjdpunkt. ;)

 

I dag har det hänt något i detta hus som jag aldrig tidigare har varit med om!

 

"Grattis till vinsten" damp det ner i min mail-korg.

Nu var det inte JAG som ska ha "respekt" (som det en gång sas i reklamen) utan Herr´n i huset.

 

Eftersom jag en gång i tiden registrerade spelkontot så är det min mailadress och mitt bankkonto som är anmält där. Tur för mig va? ;)

 

13 rätt på tipset, det händer väl typ en gång i livet?

 

Allt plus är plus liksom. Varje krona som kommer in är SÅ välkommna!

 

Dessutom har vi alltid haft "alla pengar" i hop. Betalar räkningar, köper mat och sedan är pengarna slut...

Ungefär så, varje månad.

Dock är det inte varje månad någon av oss får 32:- att bli 5.000:-

Om vi roar oss med att räkna tillväxten i procent så är den mer än godkänd tycker jag!

Jag som "blev gammal så tidigt" har verkligen känt att jag blir yngre och yngre med åren. ;)

Fick ju "trösten" att det är just SÅ det är för oss som ansågs vara 40 när vi var 20. Ungefär!

Nu får jag istället ofta kommentarer typ:

-Inte kan DU ha SÅ stora barn!

 

Men nu vet i tusan om jag inte kommit lite väl långt ner i åldern när jag gör en "självanalys".

Är det inte runt TREÅRSÅLDERN barnen säger:

-KAN SJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLV! när man lite diskret försöker hjälpa till.

Eller är ungarna bara runt TVÅ? Jag har glömt...

 

Hur som helst så gillar jag faktiskt inte att INTE kunna själv.

Det är stressande att hela tiden passa in det jag ska göra för att kunna få hjälp  när jag behöver det.

Passar mig inte för fem öre.

Som till exempel det här med gräsklipparen. Denna gårds gräsklippare har jag inte kunnat få i gång. Det måste vara fel på den - jag fick alltid igång den hos mamma och pappa när jag bodde "hemma".

Speciellt frustrerande nu när jag har haft gräsklipparen som "motionsredskap".

 

I normala familjer är det föräldrarna som lär barnen hur de ska fixa grejer. I min familj är det tvärtemot.

-Men morsan, nu är det dags att du lär dig det här själv! Du är för klen! Dra det allra hårdaste du kan.

Som om jag inte förstått och som jag inte dragit. Det måste ju finnas någon "rätta knyck".

Jag ska tala om för er att det är mera svettigt att få igång gräsklipparskrället än att putta fram den i de fyra kilometer som mina två gräsmattor mäter i steg räknat.

 

Nu har jag lyckats att få igång maskinererit alldeles själv två klippningar på raken och jag är så stolt så.

I dag gäller det igen och här finns ingen annan än hunden att be om hjälp.

Jag GILLAR verkligen umgänget här i bloggvärlden, att få dela era erfarenheter, tips och idéer!

 

Ringde faktiskt tandsköterskan på vår folktandvård, hon som håller koll på allt och alla generationer igenom, och hon tyckte att min son absolut skulle ha en tid. Fick en redan i morgon. Jag som trodde att det var väntetid på en sisådär fyra månder. Det var det iallafall när jag skulle få en vanlig, hederlig undersökningstid...

Jag brukar sällan "söka hjälp" så nu tycker jag att det är hiskeligt skönt att ett proffs (får jag hoppas!) ska titta på det där "tandskrället".

För det hade varit hemskt att i efterhand få vetat att man VISST hade kunnat få hjälp och inte alls hade behövt plåga sig så mycket.

 

I dag var det premiär för vår Toyota att träffa "besiktningsgubben" som för övrigt var två unga killar. Den ena har jag råkat på förut och han har inga goda minnen kring mig och Toyota.

Förvisso var det en 20-år gammal Toyota och jag som jag hade fått ombesiktning på, varit på verkstaden med och han underkände IGEN. Jag trodde att han skojade. Men det gjorde han inte.

När jag åkte tillbaka till verkstaden som alltid i alla år lagat RÄTT och uttryckt min förvåning så slängde sig mekanikern in i min gamla bil och åkte direkt till denna unge herre.

Ack ja...

Nu kunde ju "killskrället" inte hitta den minsta lilla anmärkning på denna bil vilket nog gjorde honom besviken? Hans kollega var destå mera charmant men när han frågade om jag ville ha en e-diagonos trodde jag han skojade.

Hade aldrig hört talas om detta förut.

-Kolla vad du vill men jag betalar inget mera!

-Jo, det kostar ju 200:- extra.

Heder åt honom för att han var fortsatt trevlig trots att jag satt där och funderade på om det var Dolda Kameran, något lurendrejeri eller rentutav något bra? Vet du?

Jag vet ju att jag har några "bilmorsor" här som läsare iallafall. =)

 

 

Jag är uppvuxen med hemstickat, hemsytt, hemvirkat, hemsaftat, hembakat. Ja hela registret.

Så jag gillade köpegrejer skrapt när jag var liten. Otacksamma unge!

 

Men nu när jag plockade bland dukarna när jag skulle "hösta till det" så tog jag fram fina dukar som mamma har lagt ner så mycket arbete på. Jag kanske rent utav har blivit lite mammasjuk?

Hur eller hur så la jag på dem för att jag tycker att de är FINA.

Men visst skulle det ibland vara skönt att ha en mamma att be om råd, någon som visste allt.

Om nu mammor gör det...

 

Själv är jag en sådan som propsar på att det faktiskt blir bra - snart! Man måste ge allt lite tid.

Som nu när min son har haft ont längst bak i munnen i tre dagar. Såklart att han frågar mig, som den enda mor han har och som "ska veta allt"...

Han verkade tycka att svaret är okej. För mig hade det varit skönt att "dubbelkollat" med mamma om det ÄR så. På riktigt.

 

Men nu kan jag inte det men det går ju faktiskt att ringa till tandläkaren och be om ett råd.

Tror bestämt att jag ska göra det - om inte ni, mina goda bloggvänner, har något bra då det gäller visdomständer? Frågan är alltså: Hur länge bör man "plåga" sina "ungar" innan man söker hjälp? ;)

 

När jag tittade på Plus i förra veckan var det inslag om "Sponsrade blogginlägg", då företag erbjöd bloggare att skriva "så att det inte märktes" att det var reklam och i utbyte fick man några hundralappar för besväret.

Om man nu såg Plus kunde man ju tro att detta är ett sådant.

Men det är det inte. Chansen att jag ska gå plus på min blogg är lika med noll så länge vi inte ser till "umgängesvärdet" men det räknas ju inte i kronor och ören. Det är ju sådant som inte går att köpas för pengar liksom. =)

 

Hur eller hur, söndagarna är för mig en matfixardag. Allt för att det ska rulla på så smidigt som möjligt under veckans jobbardagar. I dag skulle vi prova något alldeles nytt. Lasange från Knorr. Jodå, lasange har vi förstås ätit förut men inte gjord på denna mix. Jag är ju av den präktiga sorten som brukar koka ostsås och köttfärssås själv men det här såg lätt och smidigt ut. Köpte "familjeförpackningen" och bara tittade när jag öppnade.

Det såg inte mycket ut för världen beräknat till sex personer.

 

-VAD I HELA FRIDEN HAR JAG KÖPT? I MORGON FÅR NI VÄÄÄÄLDIGT MYCKET GRÖNSAKER FÖR ATT BLI MÄTTA! (Fast det är ju nyttigt det också...) JAG SKA ALDRIG KÖPA SÅDAN HÄR XDCSSSGHH (CENSUR ALLTSÅ) FLERA GÅNGER!!!

 

Mina barn såg lite förvånade ut och kom genast på lösning:

-Du ska se att det SVÄLLER i ugnen!

 

Att det bara var EN sås "störde" mig också... Men av princip gör jag alltid till punkt och pricka efter receptet när jag gör något första gången. Så även denna.

 

När vi skulle äta i dag kunde jag konstatera att det var läge att ändra sig för mig, denna variant av lasange var helt okej och räckte gott och väl åt hela familjen.

Så vem vet, rätt vad det är åker det ner en sådan förpackning i varuvagnen igen.

Lite halvfabrikat har väl ändå ingen dött av?

 

Den här terminen stämmer tyvärr inte buss- och skoltider så himla bra med Friskis & Svettispassen.

Det är då det är bättre att vara brödlös än rådlös.

Om man nu promt måste välja alltså.

 

Den senaste veckan har jag anmält mig frivilligt till gräsklippningen. Till detta hus finns nämligen hur mycket gräs som helst att klippa... Eftersom vi har en gräsklippare man får "putta på" så kan man, om man vill, se det som ett tillfälle till träningspasss. Två flugor i en smäll! Mycket nytta i samband med god motion.

 

I går kom jag i håg att ta på mig stegräknaren, sonen hade provat då han klippte allt gräs och han kom upp i hela "dagsransonen" med steg. Jag har bara två av gräsmattorna som "mina" klippområden och det ger en utevistelse på en dryg timma.

Jag blev nästan lite besviken när jag tittade på stegen... Hade hoppats på många flera.

Tröjan visade dock att jag hade "jobbat". Hm!

 

Sedan jag passerade 40-strecket svettas jag enormt under brösten när jag tränar.

Är det en tantvarning måntro?

 

Men jag är glad i hågen ändå, man ska svettas när jag tränar! Annars kan det kvitta.

 

Jag tror faktiskt inte att det finns så många hjälpsamma människor av samma kaliber som mig själv.

 

I morse undrade min tös om vi inte kunde ha Negerbollar till "efterrätt" i dag.

Självklart! Lika självklart som att man i vårt hus FÅR säga kakan vid sitt rätta namn, har Negerbollar hetat Negerbollar i hela mitt 41-åriga liv kallar jag dem Negerbollar åtminstone de närmsta 41 åren.

En lite underskattad kaka kom jag på. De är ju supergoda! Lätta att göra och med ingredienser som alltid finns hemma. Åtminstone för det mesta.

 

Farmor bakade kakor i dag hon också. Jordnötskakor. Hon var så missnöjd med dem och frågade besviket om jag kunde smaka. Det skulle ha varit Maccadamianötter i dem men när de inte fanns i butiken provade hon med jordnötter.

Hjälpsam som jag är (!) smakade jag på direkten.

Mums så goda! Smakade mera "snacks" än kakor om jag säger så men GOTT.

Ingen fråga om annat.

 

Då fick jag hela burken.

Eftersom jag är extremt hjälpsam har jag redan ätit upp halva.

 

MAAAAALIN!

Jag känner mig lite "full" i magen om jag uttrycker mig milt... Men vad göra man inte för att hjälpa till?

Jag säger bara det.