Blogga, ett sätt att umgås!

 

I ärlighetens namn är jag en sådan som inte är så förtjust i att öva, jag vill kunna allt direkt.

Inte blir det bättre av att de som kan inte riktigt förstår vad jag vill ha hjälp med.

Som nu då jag inte bara har min stenåldersmobil utan också en i leksaksvariant. 

 

Alla andra har ju haft moderniteter så länge så för dem är det mesta självklart, hur man svarar i dem t.ex. För mig tog det en  hel förmiddag.

Efter en vecks ser jag ut att ha fått i väg ett blogginlägg. Rätt vad det är har jag klurat ut hur jag får in bilder här.

Eftersom jag blir klokare och klokare med åren så K Ö PT E jag en vacker - och mycket god - tårta till min svärmor, kokade kaffe och bjöd henne på "kaffekalas".

Det blev uppskattat.

Speciellt som jag så innerligt gärna vill vara först ut så fixade jag detta kaffekalas redan i lördags. ;)

 

Det var lite spontant och oförberett är bäst, det har jag lärt mig genom åren.

 

När jag var i kassan öppnade sig myntfacket i min plånbok och S P L A S C H så for det ut mynt över hela golvet där jag stod samt andra bra-att-ha-saker som ligger där i de båda myntfacken.

En knapp som jag tappat och ska sy i, ett plastmynt till kundvagnen, rabattkuponger lite här och var och annat smått och gott.

Mynten hann nästan inte att landa i golvet förrän en flicka i 4-5årsålder D Ö K på dem och samlade ihop dem i väldig fart.

 

-Jaha, där tänker hon ta mina pengar! var min första tanke.

DEN FÖRSTA TANKEN JAG TÄNKER ÄR "FUL".

Usch till mig!

 

Tänkte bara så där i några mikrosekunder, men ändå. Dumt, dumt!

 

Det söta lille flickebarnet sträckte snabbt fram sin lilla hand och gav tillbaka mynten medans en lite mindre flicka som verkade vara hennes syster blygt tittade på. Som om hon också ville ta lite kontakt.

Så stod en mamma där och inte verkade veta vad hon skulle göra/säga/tänka så hon stod bara stilla.

Smart drag!

 

Vips var jag tillbaka i mitt rätta jag och alla de där tre flickorna sken upp när jag fann mig:

 

Rabattkupongerna och bra-att-ha-sakerna ville jag behålla själv. =)

 

När barnen är små kommer det så mycket roligt ur munnarna att alla borde skriva upp de fina citaten och spara i en bok. Inte många som gör det...

 

Fast jag måste säga att det är himla skojigt att ha en tonåring också!

 

Som nu när vi skulle "storhandla" inför den egna matveckan förra söndagen.

Dottern frågade om vi kunde stanna vid den "lilla" affären ett par mil från stan istället för att handla på Maxi "där vi alltid brukar stanna".

Jag blev l i t e förvånad. Visst handlar jag gärna på landsbygden, de behöver varje krona men när tösen är ute efter "roliga" grönsaker m.m. så är ju inte utbudet lika stort som inne i stan. Så är det ju bara.

Men visst, vi gör som hon vill!

 

Det muttrades lite om att det inte fanns groddar, Mangorayasås och allt vad det var...

 

Sedan var jag bara tvungen att få veta varför hon valde denna affär.

 

Hej och hå!

 

I går när det var dags för "storhandling" igen var affärsvalet självklart.

Hon var så sminkad och fin så  en kort sekund undrade om hon skulle föredra att handla själv.

 

Men både dottern och Ica Maxi tog emot mig och mina pengar precis som jag var.

Tänka sig vilken tur. ;)

 

"Köpe å köpe, ja ä väl inte gjord å penge!"

Det var så pappa Anton sa hemma i Katthult. Minns ni?

 

Jag är inte heller gjord av pengar men jag handlar titt som tätt ändå. ;)

Inte så himla mycket till mig själv kanske men min tid är (nog) nära nu...

Borde vara det i alla fall. Jag har stått så långt ner på listan så länge. ;)

När man har "ungar" så står de ju alltid överst.

Så ska man ha mat, så har man bil och boende och sedan där nere står jag.

Ja ni förstår!

 

Det jag skulle komma till var att det ju är så himla bra att jobba på ett ställe där det är mer än en kollega när det ska säljas saker till klassresor, idrottsföreningar och Gud vet allt.

Då man lite diskret kan lägga broschyrer på fikabordet med beställningslista och penna tätt intill och lite ödmjukt säga: Ni behöver INTE handla, men titta gärna om ni vill. ;)

Vi är ett gäng mammor som vet hur det är och så stödköper vi av varandras barn.

Det känns tryggt och gemytligt.

 

Vi har handlat New Body, tandborstar, salami, saffran, sladdar till iphones, kakor, lotter, adventskalendrar, salami tre gånger till och New Body minst lika många gånger igen. Så rullar det på!

 

Nu i veckan låg det en lista där med BAKFORMAR.

3 förpackningar för 99:-

Jag har aldrig sett sådan försäljning förut så jag valde och vrakade bland de fina mönstren och skrev ner min beställning.

Jag är snäll jag!

Bara jag och en av "stödköpskollegorna" anmälde oss frivilligt till inköp. De andra muttrade:

-Han har minsann ALDRIG handlat av oss så nu köper inte vi formar!

 

Stackars lilla chefen, han hade missat något tror jag bestämt. ;)

Jag och stödköpskollegan kvittrade glatt att det hör INGENTING bara han kommer ihåg vår insats när det är dags för löneförhandling nästa gång. ;)

 

 

 

 

Redan söndagkväll.

Himmel och pannkaka så fort den här helgen har gått då fast den har varit extra lång.

 

Vi har haft både i botten och toppen.

 

Toppen att ha en fredagsshoppingdag med dottern.

Åkte typ 40 mil den där dagen och handlade ett endaste nagellack till mig själv.

Jätte fin rosa färg och det var 20:- i rabatt. ;)

Fynd ju!

Jag hade ju fullt upp med att bära alla påsar till tösen.

Hon hittade massor med fint.

Är "ungen" glad är mamman glad.

Vi åt en massa gott också.

Det är nog lite av en tantvarning då tanke nummer ett är vart vi ska äta och vad vi ska äta. ;)

Mumsfillibabba vilken god dag vi hade.

 

På lördagen hade jag hoppats på fotbollslycka med sonen.

Han började denna glada dag med att shoppa kläder med sin syster som smakråd.

Jag jobbade en stund...

Sedan var det "storfika" innan det blev grillning innan FA Cupsfinalen.

En jätte fin, solig och rolig lördag.

Ända tills domaren visade upp det röda kortet mot en av "våra" spelare och vi kort efter det fick höra nätmaskorna rassla åt helt fel håll.

Fy bubblan vad ont det gjorde i mammamagen.

Tungt, tungt, tungt.

Bryt i hop och kom igen. Det finns inga andra tröstande ord...

 

Söndagseftermiddagen bjöd på en ny fotbollsmatch med sonen i mål.

Det är lite pirr i magen för en fotbollsmamma då också.

Det kändes som om en vinst skulle vara lite "plåster på såren" för denna fotbollshelg.

Det blev det! Samt en nolla. Det kändes extra fint må jag säga.

 

Så ska jag summera så blir det naturligtvis;

Slutet gott, allting gott. =)

MalinB ♥ StigA

 

I vår familj har vi aldrig varit så nog med vem som gör vad.

Typ den som tycker att toaletten behöver städas gör det.

Den som tycker veden behöver köras in gör det.

Den som tycker golven behöver en omgång fixar det och så vidare.

 

Märker ju också om JAG grejar med veden får JAG beröm av förbipasserande.

Det får INTE Herrn i Huset men när HAN städar är han tydligen jätte duktig, det är inte jag...

 

Förhoppningsvis jämnar det ut sig...

 

Något som inte är så hiskeligt vanligt är att Herrn i Huset "tutar i hop" sin sambo med andrar karlar.

Det har i alla fall inte hänt de senaste 22 åren men nu tyckte han uppenbarligen att jag behövde en karl av yngre modell.

 

 

I dag har vi haft vår premiärdate i alla fall, jag och StigA!

Vi kom bra överens så jag tror att vi kommer att umgås ganska flitigt framöver. I alla fall sommartid.

Kan kanske kalla det en sommarflirt.

Den som lever får se.

Om du vill se honom får du scrolla ner.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken snygging va´? ;)

 

 

 

Ni har säkert förstått att jag har varit lite mer oroad än vanligt de sista dagarna för min trofasta vän.

 

läste jag i en tidning nu och tänk så klokt det var. Lägger citatet på minnet omedelbums.

 

Här har det varit så eländigt, dreggligt och konstigt de senaste dagarna så jag var ju ganska bombsäker på att den där fruktade dagen var jätte nära. Skulle han klara 12-årsdagen?

Man kan inget göra åt det... Vi har verkligen låtit honom få fina sista dagar och har tänkt extremt mycket på vilken tur vi hade att vi blev valda av denna underbara hund. Hur bra liv han faktiskt har haft.

 

Nu när till och med jag har tyckt att det varit snudd på "äckelpäckel" att torka dregel från hans kind gång på gång så har jag gett mig den på att jag skulle göra de här sista dagarna så bra som möjligt för honom om jag så ska torka med BADLAKAN!

 

Så i kväll kommer farmor med den geniala idén:

-Du Malin, du tror inte han har något i halsen?

 

Fram med pannlampan och så blev jag Veterinär Malin.

Han är VÄLDIGT snäll att "greja" med. Vi har övat på det i så många år att han litar till fullo på att Veterinär Malin gör bara bra saker.

 

Jag vet inte vem som blev gladast, han eller jag, när jag såg en ROSGREN när inne.

Drog ut den blixtsnabbt och vips fick jag tillbaka en hund som både kan äta och dricka utan svårigheter.

 

Tror ni jag känner mig dum, dummare, dummast?

 

Alltså fick han "lerbada" helt i onödan! ;)

Som jag har städat efter den kvällen...

Men jag säger att det var han värd ändå för fy bubblan vilken matte som inte DIREKT öppnade gapet och lyste in. Man ska minsann aldrig räkna ut en gammal man, inte skylla allt på ålderskrämpor.

 

Nu tror jag banne mig vi är på banan igen!

 

 

De sista dagarna har det känts som min bästa hund inte har så lång tid kvar.

Han blir 12 nu i veckan så med ålderns rätt får man naturligtvis både höra och se lite illa men han har varit lite "frånvarande".

 

I går när vi var bjudna på mat hos farmor så låg han och sov hela tiden.

Jag kan lova att det aldrig har hänt förut. Han brukar sitta med huvudet i farmors knä och "matas" med jämna mellanrum... Nu bara låg han där... Så stilla. Så lugn.

 

När jag sedan hade varit ute på en promenad med min dotter så låg hunden utanför kökstrappan så stilla så stilla. Såg ut som om han inte andades längre. Innan vi gick hade jag talat om för honom att han var den BÄSTA HUNDEN och att jag var så glad för att han valde att bo hos oss. Han viftade på svansen och höll med på något sätt. Det kändes fint.

 

I ärlighetens namn trodde jag nu att han hade somnat, för gott.

Men så var det inte, jag fick ändå någon sådan där "halleluljamoment" och tänkte att nu jäklar ska han få ha kul, för tänk om det är sista dagen i hans liv.

Så fick han gå precis vart han ville och som ni ser - det blöta partiet på gärdet. Det mest leriga, koskitiga han kunde hitta.

Han mår som en kung och så bestämde vi oss för att skita i det här med döden en stund till.

Den lär komma ändå och när det än blir lär det inte "passa".

I dag är i dag och i dag har vi varit på "lerinpackning".

Hallelulja!

 

 

För en sisådär 20 år och 10 kilo sedan levde jag ett "randigt liv".

Fredag och lördag åt jag vad jag kände för och mycket mera strikt de andra dagarna.

 

Nu, i maj 2013, känns det hux flux som om jag också lever randigt.

 

På de randiga dagarna ser det ut som ovan hemma hos oss.

På bänken i köket kan vi finna en hårmassör. Det gör vi inte de andra dagarna.

På stora-rums-bordet står det väskor och annat uppradat. De andra dagarna står där bara fatet med ljuset och en blomma på duken.

Vi hittar spår efter en som varit ute och joggat på mattan som jag nyss dammsugat.

 

Jag är otroligt stolt över min duktiga dotter - då jag inte är med.

För visst ÄR det bra att fixa allt på egen hand med lägenhet, skola och allt runt omkring.

Störtbra tycker jag! Hon kan hon.

 

Detta har ju gjort att JAG kan dra mig tillbaka lite granna, slå mig till ro liksom. Helt plötsligt tycker jag att det är lite mysigt att se alla de där spåren efter en aktiv tjej för jag vet ju att hon KAN - när hon vill.

Så själv sitter på altanen och rakar benen i solskenet, läser tidningar, jobbar på solbrännan och lite så där.

Hux flux har jag blivit lite mer tonårsaktig.

 

Omväxling förnöjer. ;)

 

Attans att jag såg att ogräset har börjat komma upp i jordgubbslandet. Borde ha tagit en omväg förbi där...

Flyttade fram projektet tills en annan dag i alla fall.

Milda makter så duktig JAG har blivit då!

 

 

 

Till projektet "pinnar och ris" där etapp ett som var hårdast var avklarad inkallades i dag äkta experthjälp till andra etappen som var belägen bara några hundra meter från vårt hus.

 

Ni ser på bilden så fint han jobbar.

Det kändes precis som förr.

 

I ärlighetens namn var det ännu effektivare hjälp med den här gången i form av Herr´n i Huset så projektet är nu äntligen färdigt. Känns så fint.

 

I dag var det så mycket projekt i ett på något vis.

Faktiskt MER än ett Kinder Ägg eftersom det dels var:

 

- plocka pinnar

- jumpapass

- jobba på solbrännan

Tre grejer i en!

 

Jag är en av de mest curlande mammorna som vandrar på denna jord.

 

Men en sak i taget så blir allt klart. Så enkelt är det.