Blogga, ett sätt att umgås!

Nu däremot så har ju mina barn vuxit ifatt mig! ;)

I vardagslag ser jag så många personnummer att jag tycker att ålder helt enkelt bara är siffror! 

En del dagar känner jag mig jätte ung, pigg och allert för att nästa dag vara stel och seg... Omväxling förnöjer!

När jag läste vår morgontidning inser jag att jag just idag har en hög ålder, åtminstone om jag ska tro det här testet...

Den här veckan har det känts som jag haft någon bacill i kroppen, det har varit ruskigt väder och oviljan till att ge mig ut på joggingrunda har varit total! :(

Tur att jag tog tillfället i akt till att rätta till veckans ogjorda pass i dag! :)

I och med detta är jag i fas igen.

Det känns bra, så här i 42-årsåldern.

I kväll hoppas jag att min förstfödde har "levt sin dröm". Att ha varit på plats i ett riktigt Manchesterderby och dessutom få se sina favoriter göra mål i matchens första minut och sedan hålla i ledningen till slutet.

Här hemma är det ruskväder, blåser som tusan, haglar och så lite snöblandat på det.

Jag bäddade ner mig i soffan med två filtar och tände ljus så det inte skulle bli alldeles bäcksvart om strömmen försvann.

Det blev "ljusmysigt" då matchen bara var några minuter gammal.

Jag trodde jag skulle missa hela härligheten så jag blev glatt överraskad då det avbrottet bara var tillfälligt.

Summa summarum blev det en trivsam ruskväderskväll! ;)

I och för sig kanske det är så men det är nog inte bara det som bidragit till mitt "gosiga kärringfläsk"... 

När jag skulle ge mig ut på dagens promenad så slog regndroppar mot fönsterrutan så jag hoppade i stövlarna, tog regnjacka, vantar och mössa.

Går ut i alla väder, precis som förr.

Men väl ute försvann regnet så då kändes mina stövlar lite malplacerade, styrde därför i väg mot skogen och gick rundan jag ofta gick då min hund var ung. Över stock och sten, i tät terräng och där det är smidigare framkomlighet.

Det märks att jag inte gått här på flera år. Skogen ändrar sig.

Dock får det mig att inse att det inte bara är ämnesomsättning som avtagit, med sådana här motionsrundor i riktig terräng får man ett helt annat flås!

Tur att det också är springdag i dag!

Men innan dess ska jag pusta ut! ;)

 

En del saker tycker jag faktiskt är riktigt G R I S I G A!!

Fast jag egentligen inte har med saken att göra...

Ska man säga till på skarpen eller inte, det är frågan?!

 

Jag drog i alla fall lite på smilbanden då jag i morse läste en notis i tidningen om att vid 15:30-tiden i torsdags hade en man blivit tagen av en kontrollant för att han hade snattat en vaxburk.

 

Inte för att jag hade något med den saken att göra men för att jag en halvtimma senare själv var där och handlade.

Med en ganska fullproppad vagn stod jag vid godisburkarna där man får plocka själv.

Ser hur en äldre man PLOCKAR MED HÄNDERNA FRÅN BURKARNA OCH RAKT I MUNNEN.

 

Sådant blir jag galen på.

På ren svenska så skiter jag rent krasst i om han snattar. Det får han stå för själv.

MEN JAG VILL INTE KÖPA HANS BACILLER!!!

Vem vet vart han har varit och roat med sina fingrar innan han kör dem rakt ner i godisburkarna och sedan i munnen? Jag säger bara en sak: äckel päckel!

 

Det är i den här situationen jag undrar om man ska säga till på skarpen eller ej?!

Ibland är hela samhället "Vem bryr sig?!" på något sätt.

När mina "ungar" ställt frågan om VEM som bryr sig så har jag med rak rygg och hög blick alltid sagt:

JAG BRYR MIG!!!

 

Nu när jag inte har "några små barn och ingen hund" att engagera mig i så har jag kraft och orka att engagera mig i världen. ;)

 

Så jag stegade fram till äckel-päckelmannen, ställde mig nära och viskade:

-Var det GOTT?

Som han hoppade till!

Lite på trots körde han ner handen igen och vräkte i sig från en annan burk.

Då viskade jag igen:

-Jag är KONTROLLANT förstår du!

Då blev han likblek!

Medans jag nästan började bubbla av skratt inombords.

 

Om jag i detta läge hade fortsatt viska:

-Om du ger mig 500 kronor så styrker vi ett sträck över detta om du från och med detta betalar för godiset innan du äter, så tror jag faktiskt att jag hade fått det! ;)

 

Men jag är ju i grund och botten en riktigt snäll och framförallt ärlig människa så jag sa med hög och klar stämma:

-Jag bara skojar med dig!!!

 

Han såg lättad ut och frågade om JAG aldrig smakar.

-Jag betalar ALLTID först!!!

 

Hur eller hur så tror jag att han tänkte till för när jag började plocka i en egen påse - ENDAST GODISAR MED PAPPER PÅ!!!, så tog han också upp en påse och började plocka i denna och så log han lite mot mig.

 

När jag nu läste den där notisen i morse så slog mig tanken, tänk om det var HAN som var kontrollanten.

Om han skulle kolla ifall flera tog efter så han kunde "haffa" folk som stod där och snålåt!

 

Vilken grej det är i sådana fall: ;)

Men jag har inget att vara rädd för, jag talade ju om för honom att jag ALLTID BETALAR!

 

Även om nu min svärmor tycker att det borde vara lag på att man faktiskt får smaka nya sorter innan man betalar. Så man vet vad man köper...

 

Men ibland får man köpa grisen i säcken och chansa! ;)

 

Sonen som skulle "flyga ur boet" (rent bokstavligt talat) sa att jag faktiskt inte behöööövde göra det men han förstod att jag med all säkerhet skulle göra det ändå...

När jag tassade upp då klockat skrällt igång var det bäcksvart i huset!

Dra på trissor, sover "ungen"?! 

Så ser jag två billampor tändas utanför dörren, såklart att han har koll själv när han ska till Manchester!

Det var ändå skönt att få vråla:

Tänk att han gång på gång utnyttjar de här resgenerna som jag aldrig använt. Han bokar, fixar och donar. Det är kul.

När farmor sedan under förmiddagen frågade flera gånger under förmiddagen om jag hört något från resenären hade jag inget att komma med...

Men framåt eftermiddagen fick jag en glad hälsning om att han hade köpt en biljett till, till derbyt i Manchester i nästa vecka.

Att se ett derby på plats tror jag har varit en dröm så länge han varit City-fan.

I kväll flög min minsta "unge" in i boet, det känns jätte kul! :)

Hon är säkert glad över att matchen som biljetten på bilden gäller för inte visas på tv i morgon för om så hade varit fallet vet ni ju en som varit klistrad där, nu får vi hitta på något annat att roa oss med.

I dag då jag är ledig och fikade med farmor efter en kyrkogårdsroadtrip med plantering av påskliljor så frågade jag om hon sett till några blommor 

Det får mig att fundera på om jag behöver glasögon?

Eller om det kan vara så att jag går för fort i min ensamhet?

Men det beror nog på NÄR jag går trots allt... I dag när jag gick i solljuset hade jag ögonen med mig och såg både vitt och blått! 

Jag är i det vardagliga livet urusel på att l å n a saker eller att be om hjälp.

Men jag övar lite då och då.

 

Att bloggen var alldeles svart kändes inte bra.

Var på vippen att tappa "sugen" för hela bloggeriet...
Jobba svart är ju inte min grej liksom! ;)

 

I kväll då jag hade "några minuter till övers" (måste ju smälta maten innan joggingturen!) och var på ett strålande och lugnt humör efter en härlig eftermiddag i frisörstolen så har jag hittat en jätte bra sida. http://gratisbloggdesign.designadinblogg.se/

 

Jag övade på att låna och jag måste säga att jag är helnöjd. =)

 

Om jag kunde så skulle jag ge tjejen som designat denna blomma:

 

Nej, jag vet I N T E vad som har hänt här på bloggen, en massa reklam högst upp...
Det är så mycket som trilskas just nu så jag tar bara ett steg tillbaka och hoppas på att det "självläker". Ibland är det ju faktiskt så med saker. De löser sig med tiden...

 

Det trasslar med morgontidningen också. I går fick vi fel tidning.

I dag fick vi en liten lapp om att "tyvärr har vi ingen tidning att dela ut till er i dag på grund av tekniskt fel på tryckeriet". I morgon får vi hoppas på tredje gången gillt där!

 

I kväll när jag skulle "briljera" i mina matematiska kunskaper gick det inte alls...

Känner mig mer och mer korkad ju flera tal jag skulle visa.

Lyckades lösa ett fåtal. Väldigt få...

Märker att en del kunskaper har hamnat långt, långt bort.

Primtal. Vad tusan är primtal nu för tiden?

Formeln för cirkelns area? Hur var det nu?

 

Känner mig gammal, trött och slö...

 

Men så kommer sonen och frågar om jag hört att E mamma dött i dag.

 

Då ryser jag i hela kroppen och undrar vad i hela friden JAG sitter här och "gnölar" för.

 

 

 

 

Trots att det var h u n d s p å r här utanför och trots att det var en hund som skällde när jag öppnade ytterdörren när jag kom hem i kväll förstod jag att min hund inte hade återuppstått.

 

 

Här hemma var det dock i dag en hund full av liv.

Trevligt!

Herrn i huset har haft "chefshunden" med sig hela dagen, de trivs bra ihop.

Mig känner den svarta hunden inte så väl men jag blev glad som ett litet barn då chefen ringde och sa att hunden nog inte hämtades förrän ganska sent.

 

Så när jag skulle gå ut på kvällspromenad och den svarta hunden tittade bedjande på mig och kopplet låg där ute i hallen så fick han SJÄLVKLART följa med.

 

Eftersom jag inte ville uppfattas som en HUNDKIDNAPPARE så gick vi den vägen där jag trodde att husse/matte skulle komma, då skulle de se oss och kanske till och med ta upp sin fyrfota vän på vägen?

Att få tillbaka sin hund nyrastad när man kommer hem sent är fint som snus.

 

Vi hade inte så himla långt kvar hem när den kända bilen passerade oss så bilen swischade förbi och körde in här hemma.

Vovven blev jätte glad när han hade matte i hallen. Såklart!

 

Matte var lite kul: Jag tyckte att det såg ut som du men du ska ju ha en LJUS hund. Jag fick inte ihop det med en svart. Så jag undrade VEM det kunde vara. Hunden gick ju så fint. =)

 

 

 

 

Varje gång en jämn månad slutade skulle jag kalka av den enligt ovanstående husmorstips.

En extra finess med bryggaren är att det finns en liten manick där det går att skruva fram månaden där man ska komma ihåg detta.

När jag kokade kaffet i morse stod det FEBRUARI där.

Det var en herre som kom ut i köket och undrade varför jag höll på med SPRIT en söndag?!

Jo, det stinker lite men rent blir det - får jag tro! :)

I dag skiner solen så jag ger mig ut istället för att baka något till kaffet som borde smaka extra gott i dag.

Vi startade upp med att hon skulle kasta utsorterade kläder från sin garderob i insamlingstunna.

Vi hämtade två paket på Postutlämningen, min dotters födelsedagspengar omsattes snabbt.

Hon håller klädföretag i gång liksom de som säljer hår- och hudvård.

Jag lämnade sedan av farmor på Blomsterlandet, där kan hon roa sig länge. Jag jobbade på i rasande fart med paketlämnande och lite shopping.

När jag kom tillbaka till farmor packade vi in jordsäckar, häckväxter, Penséer och Påslliljor.

Efter detta smakade det bra med kaffe och mackor hos hennes bror.

Hoppade in hos Polisen för att se om jag hade en sådan tur att den stulna cykeln skulle ha lämnats in.

Kändes som om jag kunde ha lite tur men det var inte så... 

Hundra andra cyklar fanns det dock. Jag undrar hur det kommer sig att ingen saknar dem?!

Eftersom det var födelsedag nu i veckan fick jag en egen present - av mig själv!!! :)

Ett nytt fodral till mobilen.

Tack för det Malin! 

Så överträffade jag mig själv genom att kasta det gamla som var slitet.

Förr i tiden hade jag alltid längtan att "äta-vad-som-helst-i-så-stor-mängd-som-möjligt" på måndagskvällen.

Jag behöver väl inte vara jätte smart och analysera så väldigt länge för att inse att det är "sviter" när jag tillåter mig att äta gott på helgen.

Kroppen tror ju att det fortfarande är helg på måndagskvällen.

Lätt som en plätt.

 

Så nu har jag kurerat bort det där med att intala mig själv att på måndagskvällen är man sund och därmed basta.

Borsta tänderna och känn den goda tandkrämssmaken!

 

Det har gått jätte bra.

 

Istället har det där suget kommit på TORSDAGSKVÄLLEN.

På något sätt tror kroppen att tjolahopp NU ÄR DET HELG! ;)

 

Hux flux hade jag i dag ätit sju godisbitar och en glass.

Godisbitarna var jäääääätte goooooda och jag njöt var varje bit.

Då är det minsann värt kalorierna.

Men glassen, den var inte alls god, den åt jag upp "för det går ju inte att slänga en halväten strut!"

 

Ack ja. Gjort är gjort.

 

Jag har balanserat upp "eländet" i alla fall.

Jag har avverkat joggingtur nummer två detta år.

Så summa summarum är jag nöjd och glad! =)

 

Extra glad över att jag var på vippen att inte snöra på mig skorna i dag men jag hade ju lovat mig själv att jogga två gånger i veckan. Varken mer eller mindre för jag kan lova då det INTE är "springkväll" har jag världens inspiration. Just DÅ skulle det vara så KUL att springa. ;)

 

Har dock lovat min "PT" att hålla mig till två kvällar, till 2,5 km och verkligen HÅLLA FAST.

Ofta brukar jag dra igång med liv och lust, springa så ofta jag bara vill och med ambition om att öka till två varv fort som tusan och så ebbar det hela ut ganska fort...

 

Nu vet jag ju att jag faktiskt orkar utan att spy eller få nära-döden-upplevelse.

Det är skönt!

 

Fast visst flåsar jag, spottar och fräser. Det kan en skrajsen hare intyga som hoppade upp på spåret.

Harstackaren verkade tro att han såg en elefant! ;)

I morse körde vi "Ja må hon leva!!!!"

Tänk vilken T U R att 12 mars inföll på en praktikdag denna 18-årsdag så att jag fick hålla vid min födelsedagstradition. =)

 

En gång hade den då lilla damen skrivit i skolan att det var så mysigt när hon eller brorsan fyller år!

Ni må tro att det värmde i hjärtat!

 

Tänka sig vilket lyxliv! ;)

 

I går kväll när vi satt och pratade i soffan jag och barnen så lät det annorlunda. ;)

 

 

 

 

 

Kommer ni  ihåg att min ena bil lekte julgran?

Jag har i ärlighetens namn varit lite loj och tänkt "Det ordnar sig".

Hm!

"Jag väntar med att göra en insats tills jag får en order om det."

 

Jag stressar ju aaaaldrig nu för tiden. ;)

 

Men så i förra helgen säger Herrn i huset att det var dags att "jula ut".

 

I torsdags fick bilen komma till "doktorn" för en koll.

Vi har alltid lämnat in på "den auktoriserade verkstaden" till min pappas stora förtret.

Jag tycker det är tryggt och bra. =)

 

Kostar gör det ju för tusan vart vi än lämnar in när vi inte kan göra något själva...

 

Att de är pigga, glada och hjälpsamma och gör jobbet bra uppskattar jag!

 

I torsdags kändes det lite "hoppsan då" när min personlige mekaniker säger att han helst vill behålla bilen för det var inte bra det här.

 

Så där stod jag 2,5 mil hemifrån utan bil.

Fast det gjorde ingenting, jag hade två skogshuggare som jobbade åt "rätt" håll och en granne som också skulle hem. Det ordnade sig fint.

 

Redan i fredags eftermiddag hade jag ett obesvarat samtal ifrån verkstaden.

När jag såg det så hade han gått för dagen så himmel och pannkaka vad jag funderade.

Var det katastrof? Bara att skrota bilen? Flera, dyra fel?

Jag är expert på att se det värsta...

 

I dag hoppade jag in på verkstaden innan jag började jobba och då fick jag det glada beskedet att bilden var LAGAD och KLAR.

Så idag hade jag två bilar med mig hem! ;) Tur att jag fick hjälp.

 

Hos oss får alltid jubilaren bestämma menyn.

Kycklingsallad blev det i dag.

Lika säkert som amen i kyrkan är det att det blir semlor/semletårta när denna tjej har bemärkelsedag. 

En tradition väl värd att bevara.

Förr om åren har jag alltid bakat och ståhejat till alla kalas men nu har jag gått ifrån den vanan.

Eftersom alla är så vana vid home made i detta hus uppskattar de köpesemlor/tårtor bättre så det är lite win-win som det så modernt heter.

Dock brukar mammas frallor uppskattas så det är bättre att lägga krutet där.

Har dock drömt att jag har GLÖMT att baka frallor till dagen kalas därför var det extra skönt när dessa skjutsades in i ugnen.

Sonen gjorde vad han kunde för att coacha från soffan men det hjälpte inte ett dugg...

Tur att vi inte bor i lägenhet för då hade jag i denna stund varit hemlös.

Årets första joggingtur klarades av mellan kalaset och matchen.

Jag kände mig så duktig som orkade runt 2,5km banan utan att ens tänka på att ge upp.;)

Det gäller att se saker från den bästa sidan!