Blogga, ett sätt att umgås!

       

Svart besök

Trots att det var h u n d s p å r här utanför och trots att det var en hund som skällde när jag öppnade ytterdörren när jag kom hem i kväll förstod jag att min hund inte hade återuppstått.

 

Fast det har jag faktiskt önskat lite då och då, bara en endaste gång!

Självklart stört omöjligt. Men han kommer inte ens till mig när jag drömmer...

Han var så trött och så klar med sitt liv. Så enkelt är det.

 

Här hemma var det dock i dag en hund full av liv.

Trevligt!

Herrn i huset har haft "chefshunden" med sig hela dagen, de trivs bra ihop.

Mig känner den svarta hunden inte så väl men jag blev glad som ett litet barn då chefen ringde och sa att hunden nog inte hämtades förrän ganska sent.

 

Så när jag skulle gå ut på kvällspromenad och den svarta hunden tittade bedjande på mig och kopplet låg där ute i hallen så fick han SJÄLVKLART följa med.

Det är så kul att gå hundpromenad!!!

 

Eftersom jag inte ville uppfattas som en HUNDKIDNAPPARE så gick vi den vägen där jag trodde att husse/matte skulle komma, då skulle de se oss och kanske till och med ta upp sin fyrfota vän på vägen?

Att få tillbaka sin hund nyrastad när man kommer hem sent är fint som snus.

 

Vi hade inte så himla långt kvar hem när den kända bilen passerade oss så bilen swischade förbi och körde in här hemma.

Vovven blev jätte glad när han hade matte i hallen. Såklart!

 

Matte var lite kul: Jag tyckte att det såg ut som du men du ska ju ha en LJUS hund. Jag fick inte ihop det med en svart. Så jag undrade VEM det kunde vara. Hunden gick ju så fint. =)

 

 

 

 

Jag hör hur energin flödar. Härligt att få låna-hund-en-liten-stund. Lagom så du får städa lite men inget mer. Perfekt alltså!

Min hund hälsar inte på så att jag tror det är han, så ofta. Men min vän U-B är här och härjar. Ikväll slog fläkten på av sig själv. Inte första gången. Lyset brukar också leva sitt eget liv köksfläkten. Nej, vi har kollat elen. Det är inte ens ihopkopplade. Har liksom olika volt.
Men för någon vecka sen känns jag hur någon la sig mot mitt ben. Jag svär! Det blev alldeles varmt och jag kände tyngden. Det va nog Puma, eller vad tror du? Haha, jag vet att du tycker jag är lite bakom. Men en dag kanske du också får uppleva det.
/P

Minnet lever...
Du verkar ha bra hand om hundar.
Kram!

Vad roligt att få hundsällskap på din promenad. Han gillade verkligen dig. Så nu har du en ny vän.
Ha nu en bra dag. Kramelikram

Så trevligt med lite hundliv igen! :-)

Efter att ha sett och fotat de där alpackorna som jag hade på bild i gårdagens blogginlägg, var jag ju tvungen att läsa på lite om såna. De verkar ju helhäftiga - utom när de spottas, kanske... <:-) Före detta hästtjejer i 50-årsåldern är tydligen en dominerande grupp bland alpackaägarna, men eftersom de tydligen kan tränas på liknande sätt som hundar (sån där klickerträning funkar tydligen på dem också - och åtminstone vissa individer gillar att hoppa över små hinder!) är de säkert attraktiva som ett alternativ till hund också. Du skulle ju kunna ha några såna i lagården - och betandes i trädgården!? :-D Behöver ingen direkt tillsyn när du är på jobbet, hänger glatt med på skogspromenader och propsar nog inte på att få följa med in i huset sen för att lorta/håra ner golven/soffan... Tror inte ens att de gräver hål i gräsmattan/rabatterna/trädgårdslanden! :-)

Vad trevligt med lite hund i huset ett tag, för att inte tala om på promenaden oxå!