Blogga, ett sätt att umgås!

Det var lördag och jag hade massor med jobb att göra.

Eftersom det var så vackert väder struntade jag i pappershögarna och gick ut på en promenad.

I morse när jag kom till jobbet hade jag en extra lapp på mitt skrivbord.

Små saker som ger stor glädje! Det gillar jag.

 

I tisdags bjöd jag på fika till alla som ville ha på jobbet (en del kör dieter och då förstår jag att de inte vill äta bullar och sockerkaka).

 

Jag brukar skriva en lapp och sätta på städvagnen så att även personalen som inte är synlig på dagen får smaka och som ni ser - det var uppskartar.

 

Delad glädje är dubbel glädje.

 

 

 

 

Varje ålder har verkligen sin charm!

I måndags hade jag en medarbetare som inte såg ut att ha sovit så mycket och mycket riktigt hade hans små på hemmaplan haft nattshow.

 

Jag vill ju så gärna ge ett litet hopp och "peppande" ord på vägen.

-Men du, om mindre än 20 år - då har du det nog som jag har det nu. Då får du komma till tösen på god mat på söndagen och så får du dessutom med dig en matlåda till måndagens lunch!

Det är smidigt och bra det!

Han log lite iallafall och såg lite drömmande ut...

 

Jag fick inte bara god mat där i söndags utan jag fick träffa ett litet charmtroll som också hälsade på min dotter samtidigt som jag.

Jag gillar verkligen Orchideer!

Vi har en hel hög här hemma.

Det allra bästa är att det är Herrn i Huset som ansvarar för skötseln.

Här kan vi snacka om att jag har släppt kontrollen!

Med tanke på förra inlägget ville jag så innerligt gärna visa att jag KAN släppa kontrollen jag också fast jag fick tänka länge innan jag kom på något lysande exempel.

 

I dag har de fått påfyllning av vatten hela högen.

Redan i morse kollade farmor om jag jobbade hemifrån i dag. Jodå, det där med ledig onsdag är ett minne blott men jag är hemma iallafall.

 

Farmor skulle få tantbesök och tyckte att jag gott kunde fika med dem.

Det är trevligt med ett avbrott och jag gillar tanter så jag tackde snabbt ja och anade att jag fyllde upp hela "budgeten" av onödighetskalorier på en och samma gång.

 

Det var både gott och trevligt (och farmor fick hjälp med att hälla upp kaffet). Jag anar att det var en liten anledning till mitt "gästspel". När man inte ser så bra är det skönt att få hjälp och ingen gäst i världen tänker på att det inte är farmor som häller upp när jag bara hoppar fram med kannan som en självklarhet.

 

När kaffet var urdrucket tackade jag för mig och landade vid jobbskrivbordet ett tag till. Det är där jag oftast är, extra mycket så här års.

 

Det plingade till i mobilen och nu blev jag nyfiken!!!

 

 

Min dotter älskar vackert porslin, ett "drag" hon har efter sin farmor.

 

Det ÄR verkligen roligt att duka fint.

 

Trots att hon har jätte fina saker i sina skåp så önskar hon sig ständigt nya modeller.

 

Till födelsedagen kom det önskemål på ovanstående snygga muggar.

För bara någon dag sedan fick jag ett erbjudande om att prenumerera på en tidning där premien var sex av dessa fina muggar.

 

Så om jag är smart (och vem har påstått att jag INTE är det?) nappar jag på erbjudandet och "vänder på steken", ser TIDNINGEN som en premie (till mig) för att jag handlar en födelsedagspresent.

 

Det fina är att det skulle spara många sköna hundralappar. 

 

Så vad väntar jag på? ;)

 

Vet att hon läser här ibland så det är tur att hon är stor. Kan berätta att hon gick igenom morfars telefon precis före julklappsutdelningen och där hade vi skickat sms om julklappar jag skulle hjälpa honom att handla.

I och med den lilla "förhandsgranskningen" hade hon koll på läget men både hon och jag gillar koll.

 

I går kväll var vi bortbjudna.

Det är jätte roligt att vara bjuden till dottern och svärsonen på middag. Jätte mysigt där då vi fick umgås med svärsonens föräldrar och hundar.

 

Gott och lyxigt att få middag.

Jag är ingen riktig Instagrammare/bloggare eftersom jag glömde fota den fint upplagda maten! 

Jag hade fullt sjå med att ta för mig av pressad potatis, lax, röror/sås och alla goda grönsaker i olika färger och former. Jätte fint och allt var jätte gott!

 

Till kaffet hade tösen bakat jätte goda semlor, P hade bakat en jätte god kladdkaka så när vi gick därifrån var vi alla riktigt mätta och belåtna.

 

 

Hela dagen har jag haft folk hos mig på jobbet. Kunder, medarbetare, kontorschef. 

Det kommer ju sådana här dagar ibland, framförallt den här tiden på året. Att inte hinna "samla mina egna tankar" tar på krafterna...

 

Jag stannar kvar en stund i kväll och får lite gjort tänkte jag men det gick inget vidare. Det kändes som huvudet slog i ett "överhettningsskydd", jag försökte men det gick inte bra så då valde jag att åka hem.

 

Det första jag möttes av var mera jobb!

Men jag måste säga att denna kund lämnar snyggast av alla kunder. Självklart tar jag emot material hur som helst men paket piggar upp en trött själ. Jag lovar!

I dag var alla medarbetare tillbaka på kontoret igen.

Så här års är det alltid full rulle och lite till...

Varje morgon är jag bombsäker på att allt kommer att rulla på så fint och att allt kommer att lösa sig.

Jag är en obotlig optimist för varje dag inträffar det oplanerade saker och varje sak tar sin tid vilket innebär att varje eftermiddag blir det inte alls som jag ville åtta timmar innan.

Att jag inte ger upp.

 

Jag försöker iallafall se alla ljusglimtar och trevligheter som finns.

Istappar - när de tappar humöret är det ju kört. Det är likadant för oss människor.

 

När det var dags att samla denna dags sista steg så plingade det till i mobilen, min dotter och pojkvän bjöd in till middag på lördag.

Sådant räknas verkligen på livets pluskonto!!!

 

 

 

I dag funderade jag på om det faktiskt inte var vilodag på riktigt?! Låg kvar i sängen ett tag till efter det att jag vaknat första gången. Att gå upp och kissa och sedan krypa ner i sängvärmen ett tag till, det är ledigt det!

 

Herrn i Huset undrade om jag ville följa med på en biltur för att köpa dörrstopp.

Eftersom kylskåpet ekade ganska tomt och jag inte hade ett endaste måste-göra-projekt hängde jag med.

Helt plötsligt hade jag inte bara mjölk, ägg och apelsiner i min vagn utan också semlor!

Helst av allt hade jag velat bjuda min dotter också men hon hade jobbardag.

I och för sig är det ju söndag och mina barn är så hiskeligt hälsosamma på söndagar. Jag borde verkligen ta efter deras goda vanor!

 

När klockan var mitt på dagen var jag inte ens uppe i två tusen steg... Med väldigt gott fika i magen. Mums så gott det var.

I går när Herrn i Huset skjutsade vår förstfödde söderut kom de på den geniala idén att äta på ett stort, blågult företag. Men det hade så många andra än dessa två herrar redan tänkt så alla dessa köer fick dem att välja ett annat ställe att bli mätta på.

 

I dag kom ett SnapChat från en kompis som städade kylskåpet. Eftersom vi bara är i 45-årsåldern så visar vi gärna varandra vad vi pysslar med, inspirerar och peppar varandra.

Hennes bild fick mig att tänka på ett program jag tyckte var så spännande när jag var liten. Det hette något i stil med Här är ditt kylskåp. En kock kom hem och skulle fixa en trerätters middag utan att handla innan.

 

I mitt kylskåp ekar det ganska tomt nu. Det är stor skillnad på att bli två personer i hushållet igen, det känns som det är evigheter sedan sist. Det skulle vara grymt spännande om Jan Boris Möller klev in genom de blåa dörrarna (som är vita på insidan) just i dag.

 

Hur som helst är jag en sann smålänning, tar vara på maten, expert på att få det att räcka till många och så vidare.

Hos oss finns inte rester, hos oss heter det "tre små rätter". Eller hur många det nu är på bordet samtidigt.

Barnen tyckte det var ganska lyxigt att få vraka och välja eller ta lite av varje när de var små. Först till kvarn!!!

Själv gillar jag allt som gör vardag till en fest!

I dag ställde vi in morgonpromenaden, jumpaläraren och jag. Det får vara någon måtta trots att detta var hans sista morgon i föräldrahemmet för denna julledighet.

 

För min del kändes det som det i och med den förstföddes avresa var dags att ta bort julen.

Sagt och gjort!

Trots att jag "nästan inte plockat fram något" så var det lite ändå.

Lite "du är vad du äter varning" - UPP MED ALLT PÅ BORDET OCH SE SANNINGEN I ÖGONEN! 

Min spis.

Den strulade lite härom året men så vaknade den till liv igen, då fick den självklart vara kvar. Jag är inte typen som överger gamla vänner.

Mig kan du lita på!

 

Visst är det lite konstigt det där med "hur man är".

Om man har en stämpel på sig så vill det mycket till för att tvätta bort den.

Jag betraktas nog av gemene man som helylle, tvättäkta. Inga större skavanker. Helt och rent rätt igenom.

 

Så ni må tro att det för folket runt bordet var som en chock när min Guddotter nu i mellandagarna utbrast:

Men vilken skitig ugnslucka du har!

Om chocken berodde på att ingen trodde att jag hade något smutsigt eller om det berodde på att "man inte får" säga så vet jag fortfarande inte.

 

Men lugn bara lugn. Hon talade sanning. Rengöring av ugnslucka är inte min grej. Det är väl ändå ingen som behöver ta bort mina "kamoflagehanddukar"?!

Superbra husmorstips ju. Dessutom har jag ju faktiskt tänkt på att köpa en ny spis men jag kom aldrig på vilken modell som var bäst...

Så därför köpte jag något annat för pengarna!

(Världens cliffhanger till ett annat inlägg ju. Leverans sker på onsdag.)

 

Sent ska syndarna vakna har jag hört.

I dag har jag gnuggat och gnuggat och nu kan ni komma och lyfta bort handdukarna så mycket ni vill! 

Det är ruskigt synd att det inte är julhelg NU.

Det har snöat mest hela dagen hos mig och med snö blir det julstämning.

Men jag låtsas det är lite jul kvar, slår mig ner i favoritsoffan, myser med julklappsstrumpor och en ny bok.

Det lilla är det stora!

Det är väldigt skönt här inne när det hux flux är smällkallt utomhus.

Innan julen tog jag mig an ett projekt till en kund som jag trode att chanserna var noll att lyckas med.

Jag förklarade att chanserna var små men att jag utan att tvekan ville göra ett försök.

Att bara ge mig och säga "det kommer aldrig att gå" är inte min stil.

 

I vanlig ordning la jag ner min själ i projektet och det kändes som kunden var nöjd med mitt engagemang även om jag varnade om att det förmoderligen inte kommer att bli som vi vill men helt plötsligt fanns det en strimma hopp att lyckas!

Jag vill dock inte ropa hej förrän allt finns svart på vitt.

 

Tidigt denna jobbarmorgon ringde kunden och frågade om jag arbetade hela dagen.

-Det är bara att titta in, jag finns här!

 

När jag fick besök var leendet upp i öronen och i famnen fanns en stor blomma.

Kunden var så glad nu då ett papper kom om den krediterade fakturan.

 

Det kändes helt otroligt att "projektet" lyckades och att jag på så sätt sparade en stor summa pengar till kunden.

Jag kan verkligen det där med att känna glädje med och för någon annans skull. I nästa stund, då jag förstod att den jätte vackra blomman var till mig då blev jag så jätte glad igen!

 

Dubbel glädje liksom!