Blogga, ett sätt att umgås!

Det har länge funnits önskemål om att baka Cheescake här hemma.
Cheescake finns tydligen överallt - utom hos oss...

Sagt och gjort.
I förra veckan gick baket av stapeln.
Det gick perfekt, mumsigt och tjusigt.
Receptet klistrades genast in i receptboken.

Receptboken ja! För att knyt an till förra inlägget.
Den har tagit all min energi från i går kväll tills i dag på morgonen.
Nä, jag släpper inte grejer.
Jag engagerar mig till max - på gott och ont!
Men jag löser saker också.

Nu på morgonen börjde jag med ambitionen att städa skafferiet från topp till tå.
Okej, om jag nu var alldeles för trött där i torsdags borde jag bara ha lagt boken på fel ställe.
Men inte på någon annanstans än just i skafferiet.
Någon måtta får det vara på oordningen!

På rätt hylla fanns inte en endaste liten bästa receptbok, men på hyllan under - på samma "ställe" som på rätt hylla - DÄR!!!
Tjoho!
Ordningen är återställd.

Därför kan ni få receptet!

Cheescake

200 gram digestivekex
75 gram smör
400 gram philadelpiaost
250 gram kesella 10%
100 gram vit choklad
1 dl strösocker
3 st ägg

Ugn 175 grader

Mixa digestivekexen, smält smöret och blanda med kexsmulorna.
Tryck ut "degen" i en rund form med löstagbar kant, 24 cm i diameter.
Grädda i 10 minuter.

Tag ut formen och sänk till 150 grader.

Smält chokladen över vattenbad eller på låg värme.

Vispa ihop philadelphiaosten, kesellan och sockret. Rör ner chokladen och äggen.

Häll smeten i formen och grädda i 30 minuter.

Låt svalna.

Jag är beredd att stämpa en stor TANTVARNING på mig själv.
Trodde aldrig att jag skulle shoppa en disktrasa för 70:-
Men NU har jag gjort det.
Himla tjusig om jag får säga det själv.
Har ju lila "accentfärg" i köket nu och denna passade som hand i handske.

Lite tantvarning är det allt när jag står och vänder och vrider på köttbitarna
i matvarubutiken för att få den allra bästa.

Likadant när Julstjärnorna snart ska inhandlas. Jag letar och letar för att
få två "likasinnade" så det ser tjusigt ut brevid ljusstaken.

Viktiga saker. ;)

Den här veckan är det höstlov hos oss.
Ingen som ska väckas i den arla morgonstunden.
Ingen som vill ha hjälp med läxläsning eller förhör inför prov.

Dessutom är det inget som ska bakas på torsdagskvällen.
Kladdkaka har vi kört i två omgångar nu.
Smidigt, enkelt och gott.

Av den dubbla satsen har det blivit tre kakor.
Två tillverkas i "ta med form" och en i privat form.
Så "offrar" vi oss och äter upp den ena själva. ;)

Kommer ni ihåg den där tjejen som handlade så många väskor?
Hon som föredrog väskor med en massa fack?

Det hon inte nämde i sitt blogginlägg var att hon gillar Marimekkoväskor -också.
Men att de är alldeles för dyra för hennes plånbok.

Hur som helst så hoppade hon in på Tradera och la in en hundralapp på en "så gott som ny" Marimekkoväska.
Inte kunde hon i sitt livs vildaste fantasi kunnat tro att väskan skulle komma hem på posten och desutom få 9:- kvar på den där hundralappen.

Prata om fynd!

Så gott som ny var nog en sanning med modifikation, väskan ser splirrans ny ut.
Att det inte är en massa fack få hon ha ett visst överseende med...

Man kan ju inte få allt här i livet. Men man bli nöjd ändå!

Okej, jag har "glömt" att jag har jätte många väskor.
Börjar glömma det mesta numera så att jag börjar bli skrämmande rädd för mig själv.

I dag när jag skulle skriva ut ett dokument höll jag på att bli tokig.
Okej, skrivaren är alldeles ny men de andra i familjen har ju skrivit ut på den. Alltså måste den fungera.
Nog trycker man på samma knappar som jag gör när jag skriver ut på jobbet?
Förbaskade apparater!

Då kom Herr´n i huset till undsättning.
-Vi andra förstår du, vi brukar sätta i sladden också!

Nu hoppas jag att han kan hjälpa mig med sitt andra problem.
MIN BÄSTA RECEPTBOK ÄR BORTA!
Vi bakade ju till skolan i torsdags kväll. DÅ vet jag att den låg på bänken. 
Jag upptäckte först i dag att boken är borta.
Min fina bok som jag bara skriver upp de allra bästa recepten i.
Min receptskatt!!!

Uppenbarligen har jag blivit så senil så att jag inte vet vad jag gör.
Skrämmande!

Jag har iallafall rotat igenom både återvinningen för papper och soppåsarna som låg i tunnorna.
Där var den inte.
Självklart kom det en tant och gick förbi bäst som jag grävde bland mina äggskal, kaffesump och du vet allt...
Men sådant stör mig inte ett dugg. Det bjuder jag på.

Hon skrattade gott och sa lite försiktigt att det inte är SÅ vanligt att bli senil före 40-årsdagen.
Men vem tusan har sagt att JAG är normal.

Ge mig min receptbok tillbaka!!!

Jo, jag har tittat. Den är inte i den nya väskan. ;)

Ibland längtar jag efter något jätte mycket.
Så när jag väl får det, tja... Då var det inte som jag hade föreställt mig ändå.
Jag tror bestämt att det är lite att "resan är målet" eller hur det nu skaldades för så många år sedan.

Den här veckan längtade jag efter smaken av VARM SMÖRGÅSTÅRTA.
Perfekt "fredagsmysmat", eller till helgen så där.
Jag hade inte gjort den på åratal.

Jag fick så god hjälp i köket när den skulle tillredas.
(Som ni ser gillar hjälpredan inte tomater och "preparerade" lite på en del av tårtan.)

Så var det då dags att sätta tänderna i den!
Då smakade den inte alls så där gudomligt som jag hade föreställt mig.
Var det verkligen rätt recept?
Jag kunde då inte hitta något annat i min bok över bra recept hur jag än bläddrade...

Det blev en bra bit över.
Tänkte slänga den rakt ner i soptunnan men lite snål är jag ju som bekant.
Ställde in den i kylskåpet så vid fikat i går skar jag upp små bitar utifall någon skulle vilja värma sig en bit.

Själv tog jag en kall bit. Himmel och pannkaka så gott det var.
KALL varm smörgåstårta, det är grejer det. ;)

Om du har något gott recept på denna länk får du gärna tipsa,
mitt känns lite "offside" trots allt... Eller om det är så att jag har ändrat smak med åren?
Vad vet jag?

Det som står i horoskop får man ju alltid "väga" som man vill.
Jag väljer alltid att tro på det jag tycker låter bra. ;)
Till det andra säger jag "Äsch, inget att tro på!"

Men jag l ä s e r dem alltid, DET gör jag.

Denna vecka skulle jag och alla andra Lejon strunta i att spela/köpa lotter.
"Ingen vinst i sikte." Äntligen ett råd som stämmer.
Efter detta "råd" var jag bara TVUNGEN att köpa en trisslott när jag och tösen handlade.

-Mamma då! Du förlorar ju bara 25:-

- Jag kan vinna också!

Ni ser, jag har verkligen lyckats med uppfostran när barnen vet hur det ska vara. ;)

Hur som helst, jag kunde ju inte ge henne rätt så där på direkten så jag bara stoppade ner lotten i plånboken.
Hålla på spänningen lite.
Då får jag ju åtminstone lite valuta för pengarna.

Så när jag hade fixat och grejer iordning allt i går kväll och skulle gå och lägga mig kom jag på lotten.
Fiskade upp den och skrapade.
Tjong ner i sopåsen!

Då hör jag en liten röst innifrån rummet där tösen sov. Trodde jag iallafall.

-Det gick inte så bra med lotten va?

Attans, nu pratar hon i sömnen också!!!

Tack snälla StorA för att du tycker att jag har en fin hund.
Det tycker jag också.

Jag tror att du menar den som pryder sin plats utanför köksdörren,
men den allra finaste är den som puffar på mig när jag tänkte sova
en stund till på söndagsmorgonen. Den som rullar sig i all lera, den som
lämnar en massa hår och grus på golven här hemma.
Den som rusar i fatt mig när han stannat för att leta upp skogens
allra bästa pinne. Den som alltid är glad när han ser mig.

Tänk vilken tur jag hade när den allra finaste hunden valde oss att
bo hos!

Jo, det var faktiskt så det gick till.
Den som jag valde ut verkade inte trivas i min famn så jag släppte ner
honom och satt där övergiven och lite besviken.

Då, för drygt nio år sedan vaknade en trött och knubbig liten valp.
Han vankade fram till mig, kröp upp i mitt knä och la sitt huvud intill
min kind. Plötsligt blev allt så rätt och lätt.

Ni förstår vem! Killen på bilden.

När jag var ung var jag "väskoman".
Okej, hade en stor förkärlek för skor och lampor också.

På senare år har jag varit mer för pannlampor och reflexvästar.

Nu är jag tillbaka i "shoppa-väskor-stadiet" igen.
Har blivit riktigt slösaktig på sistone.

Två nya väskor på mindre än tre veckor. Det är inte likt mej.

När jag såg den svarta väskan tyckte jag ju att det stod MALIN med stora bokstäver på den.
Var bara tvungen att köpa den.
Å, så fin. Stor och bra.

Så kändes det - när jag for hem.

Jag som är så klok borde på direkten ha förstått att det är INSIDAN som räknas.

Jag är alldelels för strukturerad för att kunna ha en stor "kör ner handen och rota runt väska".
Jag höll på att bli tokig redan efter första dagen men försökte verkligen hålla god min och intalade mig själv att vi skulle bli så goda kompisar den snygga svarta väskan och jag.

När jag nu var på marknad var jag bara tvungen att stanna till vid väskorna och leta upp en "tusen facks väska".
Sådana och jag trivs ypperligt tillsammans. Var sak på sin plats. Snabbt och enkelt fiskar jag upp det jag ska ha.
DET är Malin-stil det. Strunt samma att det är ett icke så vackert märke där på väskan...

Tur att båda väskorna var av väldigt rimligt pris.

Från och med i går kväll har vi bak på schemat varje torsdagskväll.

Det var inte riktigt det jag hade trott när det på föräldramötet pratades om att
"Eleverna kan ju baka hemma och sälja på t.ex. julmarknaden för att få in pengar till klassresan".

Hux flux kom det hem en lapp där de skulle baka till V A R J E fredag och sälja utanför affären.
Ja, jag får önska lycka till och hoppas att lokalbefolkningen är riktigt fikasugna och handlar så det sjunger om det på fredagseftermiddagen!

Förresten är det ju inte J A G som ska baka så jag behöver inte göra annat än att se till att det finns en massa ingredienser hemma i kylskåp och skafferi så jag har det inte så betungande.

I går bakade tösen Kolakakor och Muffins. Duktig tjej!

Själv har jag bakat matbröd nu på morgonen, bilden den visar ett misslyckat försök av ett nytt recept.
Kakorna blev inte alls så fina som jag hade förutspått och inte så goda heller men när jag "friserade" med glasyr och hjärtan så blev de iallafall vackra att se på. ;)
Jag skulle dock aldrig komma på tanken att lämna iväg misslyckade kakor till försäljning.
Jag är lite "fin i kanten"...

Egentligen är det lite konstigt, jag som gillar blommor, gillar att fixa och dona oftast struntar blankt i höstblommor här hemma.

Jo, jag tycker att det är FINT med Ljung men jag har en "högre makt" här i huset som säger att Ljung hör hemma på kyrkogården och att Ljung "drar döden till huset". Skrock eller ej? Jag skulle iallafall tro det eftersom Ljung för det första pryder sin plats och dessutom finns vid så många hus så här års.

Det finns ju andra varianter av höstblommor som också går att köpa men jag lägger sällan ett öre på någon till mig själv...
Kanske är det lite snålhet ändå? Att det oftast är mörkt när jag är hemma så att jag liksom inte får ta del av dem ändå?

Något skulle väl åtminstone den lilla hunden som tar emot vid entrén få, något höstlikt.
Lingon och mossa fungerar ypperligt och är alldeles gratis. Helt i sann Malin-anda alltså.

För att fortsätta lite på förra inlägget så har jag stor nedräkning nu.
9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 arbetsdag kvar innan jag ska flytta - jobbmässigt.

Jag verkar köra ungefär en tioårsperiod på varje arbetsplats, byter när jag är i närheten av att fylla jämt.
När jag skulle fylla 20 började jag på min första arbetsplats, lite före 30 sa jag upp mig och började där jag är nu och nästa år då blir jag 40.

Den här gången har jag inte valt själv utan ingick jag i inventarieförteckningen när företaget såldes.
Det stämmer väl inte det där jag hörde om att "Slavar säger man inte upp, de säljs"?

Skämt å sido så är jag förstås väldigt tacksam över att jag var välkommen!

Till er som ville se hur tavlan blev när den blev klar, nu är den på plats och så här ser det ut!

Jag ska också till en ny plats snart.
Nya tider, nytt rum, nya rutiner, nytt folk väntar.
Ja, hela baletten alltså.

Som bekant trivs jag med det gamla vanliga, de gamla trotjänarna. Då allt är som det alltid har varit.
Jag drömmer inte om förändringar, nya kompisar och allt vad det kan vara.

Men av två onda ting väljer man det minst onda.

Så jag låtsas gilla läget.

Det KAN ju faktiskt bli himla bra. Saker som man från början inte trodde skulle bli det.
Det har ju hänt förr menar jag. ;)

I går kväll skrev jag lappar med
INGEN MAT TILL HUNDEN FREDAG MORGON!

Det är så lätt att göra som man alltid gör, speciellt när man är lite trött.
I morse var det viktigt att Hunden inte åt något eftersom han hade tid hos "doktorn" för blodprov.

Han äter medicin och testas med jämna mellanrum för att se om dosen behöver ändras och att värdena är som de ska.

Han har alltid gillat att vara duktig och gillat sin "doktor" så besöken har inte varit något problem.
Nu när han blivit lite äldre har han dock börjat protestera en smula.
Lite, lite alltså.

-Nu är det din tur, varsågod!
Då tog hunden sikte på ytterdörren. Smart hund.

När han anvisades till rätt dörr så tvärvände han i korridoren.
Här hade han minsann varit förut och visste vad de gjorde!
Han såg himla gullig ut men det var bara till att med bestämda steg och röst visa att HIT går vi och det NU!

Besöket gick jätte bra men Hunden var riktigt lättad efteråt och hoppade in i bilen gladare än någonsin.
Jag kände igen känslan från det att jag "plågats" i tandläkarstolen.

En skön känsla helt enkelt.

I dag fick jag frågan av vår familje störste Hurtbulle om det var Wienerbrödets dag i dag.
Ja, vad ska man tro? Att mamma hux flux börjar hitta på olika dagar som "alibi" för att ta ut svängarna bland kaloriintaget?
Hur som helst fanns det i skafferiet denna vanliga dag en påse med Wienerbröd.

Jag hade på morgonkulan ett så hiskeligt gulligt, äldre kundpar som rusade in i högsta hugg med sin påse:
-Du har väl inte hunnit dricka morgonkaffe än?

Jätte snällt och jätte gulligt. Men wienerbröd på morgonen?
-Å, vad ni är snälla men jag har precis ätit upp min smörgås. Jag är SÅ mätt just nu. Jag sparar gärna mitt winerbröd tills i eftermiddag, DÅ smakar det så gott. Så höll jag fingrarna lite i kors, i smyg bara.

Själva ville de inte ha något kaffe, de var glada och belåtna över att få prata bort en stund bara.
Det är kalorifritt och jag vet i tusan om vi kanske inte skrattade bort några kalorier istället.
Att skratta, det är bra träning det också.

Efter Kanelbullens dag borde ju HURTBULLENS DAG komma.
Jag försöker iallafall fira den minst ett par, tre gånger i veckan. ;)

I går agerade jag "servicecykel" när familjens träningsfreak skulle springa en mil.
Stundtals var det en hemsk motvind, det kändes som cykeln stod stilla när jag trampade.
Jag önskade starkt att hon som sprang skulle "ge sig" och säga att vi vänder hemåt igen, men icke!
Hon är superduktig! =)
När hon bestämt sig för något då blir det så!
Jo, jag ser allt vem hon brås på. Energin mattnas dock med åren...

I kväll ska vi i väg och testa ett pass på "Friskis" som vi aldrig provat förut. "Core".
Vi har redan jumpat så många gånger att våra terminskort "har betalat sig". Så nu är det "gratis" resten av året. Sådant gillar ju jag. ;)

Senare i kväll kan den som vill i vår familj "fira" Kanelbullens dag.
Jag köpte inte bara bananer när jag handlade på lunchen. ;)