Blogga, ett sätt att umgås!

Jag har ju "jumpaläraren" hemma på julledighet.

Då påtalas det mycket om god hälsa och välmående.

Vi har startat upp med en timmas promenad före frukost.

Eftersom det inte är någon snö så går det ju att gå vart som helst i skog och mark, det är ett plus.

 

Han påpekar att den gamla mamman bör komma upp i minst 12.000 steg/dag.

Han har säkert rätt men jag ger inga löften...

När jag är ledig och på hemmaplan så promenerar jag gärna och då kommer alla stegen av sig självt.

 

Jul, det blir det ändå! så brukade min mamma säga...

Det är så sant...

I år var det mycket som inte var som vanligt.

Vårväder! Men det kan det ju vara ibland, såklart att det har hänt förut!

 

Det var iallafall första gången på 25 år som vi inte gick till farmor och åt julfrukost.

Hon var ju väldigt skeptisk då jag i veckan innan kokade gröt i ugnen. Som om det inte skulle vara fel att koka i gryta som hon alltid gjort...

Men det var inte det som var anledningen till att vi åt just den goda ugnsgröten på morgonen bara jag, Herrn i Huset och sonen. Det var mina hemska förkylningsbaciller som flyttat från mig till farmor. Väldigt olägligt och tråkigt!

 

Mitt på dagen fick vi hem min dotter som hade jobbat på julaftonens förmiddag. Eftersom hon och svärsonen skulle fira med hans släkt på kvällen firade vi med lite julfika på dagen då även min pappa slöt upp.

Farmor kom på lite paketutdelning innan de unga for vidare.

 

Det var en konstig jul ja. Inte mycket som vanligt. Herrn i Huset hade fixat en fin paket till mig, Ernstljusstaken på bilden. Att jag inte tänkt på att skicka en önskelista i mobilen förut! ;) Det tog 25 år att knäcka koden.

 

Vi har aldrig varit så få till julmiddagen.

Inte heller så hungriga något år enligt min son.

Jag har inte heller varit med om att det blivit strömlöst på julafton. Precis då vi satt oss till bords så vi tyckte att vi hade tur, ljus var tända och maten var varm.

Det var ett kort avbrott, efter 20 minuter var allt igång igen.

 

Så även om mycket inte var som vanligt kan det vara bra ändå.

Jag fick en jätte fin julklapp av mina barn.

Ett halsband med hjärtan med deras namn på.

Jag kokar gröt.

Jag bakar lussebullar.

Jag köper Nyåkers pepparkakor.

Sedan känns det som det räcker...

Det är ju topp tre smakerna/dofterna av julen.

 

Jag har inget julsting i år.

Skulle bara vilja vara i fred och vila, lulla runt.

Ernst sa något om det i sitt program, att julen skulle vara friden.

I dag gick årets julfrukost av stapeln på jobbet.

Eftersom jag stod för fiolerna så införde jag riktigt porslin. Det där med att balansera med mat på en papperstallrik är inte min grej. Iallafall inte inomhus.

 

Att det är min grej att laga ungefär dubbelt så mycket som går åt är välkänt. Jag tycker att det är tryggt!

 

Kollegorna frågade i dag om de visste hur många medarbetare jag har.

-Ett tjugotal! Därför kokade jag gröt till 36.

 

Det är så att bo på landet och vara van vid hungriga människor som jobbat ute hela dagen, att mätta de som sitter på en kontorsstol är inte samma sak...

 

Men som ni ser, det räcker mer än väl till frukost i morgon. Det ni ser på bilderna är rester och då har jag försett farmor med två stora portioner som tack för att jag fick låna hennes fina jultallrikar.

 

I fjol var jag på mitt livs första julkonsert.

Christmas Night kom till en stad nära mig, jag beställde biljetter i juni, hamnade på första raden och fick en härlig upplevelse och julstämning till hundra procent.

 

I år kom jag på lite sent "det vore kul med en liten julkonsert", kikade runt och såg att Carola skulle komma till en stad lite längre från mig.

Frågade familjen om de ville hänga på.

Jo, det var ju kul "att komma ut lite".

Jag var jätte glad över mina fem biljetter, nu skulle julstämningen upp i topp igen.

 

Efter denna konsert vet jag vad jag vill ha, jag vill ha närhet, jag vill ha gamla godingar, lite show...

Jag vill inte sitta allra längst bak, högt upp i luften och kika på en liten brun prick och undra om det är slut snart...

Jag har som bekant övat på att koka julgröt varje helg denna höst. I början av hösten var det en av kollegorna som sa att hon hade ett jätte bra recept på gröt i ugn.

Lät genialiskt!

Jag är ju alltid lite fin i kanten och tjatade inte om det, hon hade ju sagt att jag skulle få det.

Nu i veckan fick jag det och nu står provsatsen i ugnen. Spännande!

På tisdag morgon ska jag ha gröt fixat till ett 20-tal personer.

 

I fredags kväll vankades det julbord för alla på mitt jobb.

Denna gång var det en som föreslog att vi skulle träffas "bara vi" och laga maten ihop.

Idén är genialisk men det krävs att minst en är en eldsjäl för det krävs engagemang med att "tänka på allt" och få ihop alla pusselbitar.

 

Jag var en sådan "spindel i nätet" förr, men just nu är jag det inte. Men som sagt, vår organisatör fixade allt exemplariskt och det blev ett lyckat projekt.

 

Jag fick på min lott att värma prinskorv och hjälpa till med disken.

 

På fredagsmorgonen undrade jag om det skulle bli några snapsvisor? Tänkte att något borde jag bidra med men vår eldsjäl tog direkt itu med att googla, klippa och klistra.

Kollegorna hade lite skoj åt att det var just jag som önskat snapsvisor - jag som inte dricker snaps. Att jag tycker att det är kul att sjunga är en annan sak tycker jag.

 

Dessvärre har förkylningsbaciller slagit sig till ro i min kropp och med whiskeystämma känns det som jag hellre är tyst... Dessvärre är det inte gott att äta god mat som man inte känner smaken av heller men FINT var allt, jag lovar!

 

 

Min dotter gillar traditioner och "mamma vi har ju alltid haft kalendrar"!

När barnen var små vet jag att jag svettades över de 24 paketen som skulle fixas. Jag tror att min minsta gärna skulle vilja ha en med presenter varje dag fram till jul trots att hon är 20.

I år hittade jag en mysig variant med tesorter som hon fick.

I efterhand tänkte jag på att jag borde köpt en till mig själv också men att tänka på mig själv är inte min grej.