Blogga, ett sätt att umgås!

 

Jag har alltid varit extremt intresserad av papper och pennor. ;)

Det intresset verkar inte avta med åren...

 

En stor charm den här tiden på året är att skaffa en ny almanacka.

 

En del gånger är det nog skönast att vi inte vet vad som ska ske...

 

Jag har blivit lite slöare med åren, använder mig av Personlig Almanackas "uppräkning av åldrar" på de som jag förr i tiden brukade skriva in själv.

Började med det efter det där året när jag gratulerade min brorsson till det antal år som han hade fyllt året innan. ;) Han gillade inte det...För egen del gör det inte ett endaste dugg om någon skulle säga:

Grattis Malin på 38-årsdagen!

Det skulle bara känas lite coolt.

I år har ju jag "försörjt" mig på att klaga.

Nu har jag precis skickat i väg årets sista reklamation.

Det är så himla spännande att se vad de svarar. ;)

Jo, en del människor är lättroade och jag är en sådan.

Det är min egna sport.

 

Jag håller med om att "några kronor" inte är så mycket att bråka om men det är "grejen" att rätt ska vara rätt.

Jag har iallafall bemötts på ett mycket bra sätt när jag tidigare har reklamerat tårta och bröd. =)

Två brödlevar och två nya tårtor fick jag som kompensation så nu väntar jag med stor spänning på det svar på det jag skickade in nu.

 

Tre burkar var TOMMA i den 18-pack burkar jag handlade.

När sonen skulle ställa in dem på kylning i kylskåpet förutsatte han att jag SKOJADE med honom.

-Ha, ha, ha va????

 

Jag förstod ingenting. Kul om han tycker jag är kul men jag har då sannerligen inte gjort något och inte heller tidigare varit med om maken men man lär så läge man lever!

 

Man har aldrig ett godare slut än man gör sig, därför anordnade jag i dag "leken" Halv 8 hos mig.

Rakt av kopierat från TV naturligtvis.

 

Jag fixade trerätters och dukade tjusigt (?) vid "stora bordet". (Extra märkbart i dag då vi dessutom har bytt köksmöbel "back to basic" till det lilla bordet som vi hade för en sisådär 20 år sedan... Massor med charmiga märken efter små barn som hackat sig igenom måltid efter måltid där. Men det syns förstås inte nu under den julröda vaxduken. Snart ska det få vit färg på sig och bli tjusigare än någonsin. Fördelen är att det är stabilt mot det stora, gingliga som varit i köket ett tag nu. Jag slog dövörat till då jag vid fikat fick höra att det kändes som de satt på varandra! Vi var fyra när jag började med fikat och när vi väl skulle hugga i var vi SJU! De ska banne mig vara glada att de fick fika allihop!!!!!!!)

 

Åter till min trevliga lilla tävling som det här inlägget skulle handla om!

 

 

♦ Toast Skagen

 

♦ Krämig potatisgratäng, vildsvinskarré, grönsallad, vinbärsgelé, beanaisesås

 

♦ Den frusna daimtåtan

 

De andra i familjen tyckte att det var ett JÄÄÄÄÄÄTTE KUL initiativ ända tills de hade gett den hårt arbetande modern 24 av 30 möjliga poäng för det var DÅ de förstod att "grejen" var att vi står som värd varsin gång!

 

Det som "drog ner" mitt betyg var faktiskt den där tårtan som ser så hiskeligt god ut...

Skenet bedrog. Vi bestämde oss för att daimglass med jordgubbar hade gett mig högre poäng men strunt samma, det är alltid kul att testa nytt. Nu slipper jag tänka på denna iallafall.

 

Nu ser jag fram emot kommande, spännande trerätters.

Panpizza, mjölkchokladbitar och allt vad jag hörde talas om förutsätter jag är ett litet skämt!

 

 

Jag fick en jätte fin bok i present av min snälla moster för ett tag sedan jag som gillar jul och att prova recept.

I denna fina bok fanns det allt som behövs från första advent till Tjugonde Knut.

 

Till julen provade jag Jansson-receptet från boken.

Jätte god blev den.

 

Till kalas gillar jag sådant som går att förbereda i förväg så att jag slipper stoja allt för mycket i sista minuten. Jag vill ha koll på läget, jag vill ha enkelt och jag vill ha det gott!

Jag vill ha det helt och rent som den rejäla husmor jag är. ;)

 

Nu har jag svängt ihop en tårta som ligger i frysen och kan tas fram och avnjutas när fikasuget sätter in, när det kommer gäster eller när det blir nytt år. Bara till att vraka och välja.

 

En marängbotten läggs i en form med löstagbar kant.

Vispa en paket vaniljvisp, blanda den med 2 dl vispad grädde. Bred ut hälften på marängbotten.

Skiva 3 bananer (jag tog 2), krossa en dubbeldajm (jag tog halva) och lägg över "smeten", så nästa marängbotten och resten av "smeten".

Nu skulle man sikta över kakao men jag hackade den sista delen av dajmen.

 

Ni märker att jag har ett starkt behov av att göra grejerna till mina egna? ;)

Annars brukar jag faktiskt hålla mig till originalreceptet då jag provar något för allra första gången...

 

När man själv har stora barn så är det förstås extra mysigt när det kommer små besökare.

Det bästa med den här lilla tjejen är att hon är kompis med alla, jag tror det beror på att håret är lite Goldenhundfärgat. ;) De är ju sådana till sin natur. Glada, snälla och nöjda bara de får vara med!

 

De två goldenfärgade här hos mig har funnit varandra och att det inte finns snällare hund än min har jag ju konstaterat de senaste 11,5 åren!

Lilltjejen lånar gärna ut sina prylar som ni ser på bilden och vovven "modellerar" snällt, sedan har vi fått höra den glada tomten sjunga "Nu är det jul igen" ett hundra gånger lite drygt. Vi har hunnit byta batteri en gång till och med. Det konstiga är att jag INTE kör "batterierna-är-slut-tricket" som jag gjorde när mina egna barn var små.

Man är snällare mot besökare. Märkligt eller hur?

Lite mera tålmodig över lag. Eller om det är åldern kanske? Det är det nog... Det är skillnad mot att vara 41 mot 22 menar jag. ;)

 

En del bokläsning blir det också.

 

Så har vi ett annat stort och gemensamt intresse: att fika! ;)

 

I dag fanns det lite, lite kvar av gårdagens kladdkaka, "hottade" upp den lite genom att skära pyttebitar och dutta på lite grädde. Genast såg det lite roligare ut!

Man får bjuda till så gott man kan för att få en guldkant på tillvaron även om jag för egen del gillade mackorna allra bäst. =)

 

Hej hopp!

 

 

Här dricker vi sällan ur kaffekoppar.

Det är typ vid dop, konfirmation och student och nu har jag ju bara en sådan fest kvar att ordna så de är alltså ganska oanvända.

Jag fick dem efter farfar så jag kommer ALLTID att bevara dem för jag minns de där orden då vi skulle duka fram till släktkalasen när jag frågade vilken servis jag skulle ta:

-Ta de med rosorna Malin!

Så gjorde vi det. Varje gång!

 

I kväll använde jag dem som "portionsskålar" då jag ska testade den nya (tror jag iallafall) pannacottan som återfanns i butikens kyldisk.

Jag gillar denna efterrätt så jag är bara tvungen att testa. Fick ju dessutom bjuda in gäst för då "måste" man ha efterrätt. Jag känner mig smartare än någonsin. ;) När en annan fick höra talas om att vi skulle få en gäst bjöd hon in sig själv och vips kom hennes dotter så hux flux fick det bli lite mera efterrätt. Att få fyra portioner att räcka till sju känns väldigt snålt...

"Efterrättsbuffé" är något vi gillar i detta hus. Vraka och välj, alltid finns det något som passar!

En enkel filisofi och ekvation. Lite av varje är grejen!

 

Men det var ju pannacottan jag skulle berätta om och inte kladdkaka, grädde och jordgubbarna som också fanns på bordet.

Min son brukar mest fnysa åt mousseliknande efterrätter men i kväll greppade han en rosenkopp fortast av alla vid bordet och konstaterade snabbt att detta var den godaste pannacottan han någonsin ätit!

Jag som är tämligen hård i min bedömning säger att den smakade vaniljpudding.

Inget fel på den smaken alltså men när jag ska ha pannacotta nästa gång återgår jag till den vanliga Ekströms där man får hälla i grädde och koka själv för dessutom får man då en röd sås med.

Det ser mycket "exklusivare" ut.

Här har dottern precis gjort om tv-rummet till ett träningsrum.

 

När hon rullat ihop den stora, hundhåriga ryamattan så kommer farmor passande in genom dörren:

-Men vad BRA att du hjälper till med städningen i dag! (Utan tanke på att barnbarnet står där i bästa träningskläderna!!!)

-Tycker du att vi har det skitigt alltså?

 

Så när JAG kommer in från ingenstans så fick farmor jätte svårt att komma ur knipan. ;)

 

Själv prioriterade jag att försöka promenera nu när solen lyser så vackert men det är halare än i ishallar på våra vägar. Drog på broddar på skorna och en spark som "rollator" tills tanken slog mig:

Milda tider om det kommer bilar eller andra fordon som bara gliiiiider rakt mot mig. Då kändes det inte så himla smart ändå... Så efter bara en halvtimma ute så väljer jag att promenera med dammsugaren istället.

Behövs ju uppenbarligen. ;) Jag får börja med att städa utanför träningslokalen...

 

Har "tomtat av mig" nu. Bär traditionsenligt mina tomtesmycken från första advent fram till annandag jul.

Att de varit med i några år syns när "stortomten" har tappat mustachen och ena skon... Men i öronen dinglar de alltid intakta. ;)

 

-

 

På julens tredje dag dukades det upp julgröt med skink- eller köttbullemackor och så kaffe ovanpå det med saffransbröd och julkakor. Är det jul märks det inte om vi rullar runt som julegrisar allihop. Eller?

(Jag förstår verkligen varför det alltid är fullt med bantningstips i januariutgåvan av många tidningar!)

 

Men vi dukade inte bara upp med det lekamliga utan även med PAKET.

Årets paketspel skulle gå av stapeln.

I vanliga fall har vi mammor i de två familjerna "stått för fiolerna" och bunkrat upp med paket varsitt år, något år har vi fixat paket i hop.

I år skulle alla bidra med ett paket värt 100:- var och så skulle det spelas, på initiativ av den andra mamman.

Det innebar i runda slängar att jag satsade 400:- på denna kväll.

(Nu var ekvationen märklig eller solklar?)

 

Vi röstade innan om vi skulle spela så att alla fick ett paket när det var slut eller om en med tur skulle kunna kamma hem hela härligheten? Jag som är av rättvis natur tycker att alla ska få varsitt men det förslaget röstades ner. Det ångrade de nog när jag ett tag satt med FYRA paket alldeles själv.

Den rackarns klockan ringde naturligtivs inte då trots att jag försökte skalda:

-Ring klocka ring!

Det hjälpte föga.

 

När klockan gav ljud ifrån sig hade de flesta ett var förutom mina barn som var lottlösa och så hade jag och den andra mamman två var. Vi gav bort varsitt eftersom vi båda har hjärtat på rätta stället och så slutade spelet som jag ville ändå. ;)

 

Jag älskar att få min vilja igenom! ;) Ibland får jag hjälp uppifrån, eller från någon annan mamma.

Tur det!

 

Mitt paket innehöll en stor, varm och gosig julfilt så om jag inte sitter här så sitter jag kanske i soffan med den och bara myser resten av ledigheten. ;)

 

God fortsättning!

 

När barnen var små var JULDAGEN den bästa av alla jordiska dagar!

Då var vi i hamn med födelsedagsfirande med tillhörande stoj med barnkalas, farandes hit och dit gång på gång till luciaträning, luciafest, julklappsbestyr, hopp och skoj med tomtar överallt, julkalender med paket, julkalender på tv och så "finalen" med papperstussar, tejpbitar och snören överallt.

 

Juldagen, då intog lugnet huset. Barnen var sysselsatta med att prova alla nya roligheter, kylskåpet överfyllt så ingen mat behövde tillagas, huset städat och på sin höjd var en tvättmaskin allt som stod på "måste-listan".

En bra dag helt enkelt.

En dag att vila på. Bara njuta och mysa!

 

Så blev de små barnen stora och juldagen är då synonymt med att dra till stan framåt kvällskvisten.

Då gillar inte mamman den där juldagen lika mycket längre...

 

Än en gång kan jag konstatera att allt har sin tid!

Jag ska inte säga den gamla ramsan: Små barn små bekymmer, stora barn...

Varje ålder har sin charm! ;)

 

 

Varje år har jag hört samma visa:

Varje år har vi i kör svarat att det blir jätte bra.

Varje år har vi fått gröt och skinkmackor och sillar och köttbullar och laxar och prinskorvar och omeletter och sillsallad och ägghalvor. Ja, jag kan hålla på länge. Jag lovar.

 

Jätte gott och alla blir proppmätta typ resten av dagen. Till farmors stora glädje. "Ingen orkar något mer på heeeela dagen! Iallafall inte om man bortser från diverse chokladbitar, knäck, kolor och skumtomtar!

 

När farmor har stått där sedan den arla morgonstunden och fixat och i flera dagar innan det har jag varje år tyckt att hon kan få förskonas från disken. Vi brukar ju vara ett 15-tal eller lite drygt en del år.

I år var vi så få, enligt farmor, vi var bara nio. Tror att hon var lite besviken... Att det måste få vara "den andra sidans tur" att fira jul med hennes barnbarn tycker hon är helt onödigt...

En del som är nio runt bordet tycker ju att de är jätte många! Allt beror ju på vad man jämför med.

 

Hur eller hur tyckte hon att det var så lite disk också! Dessutom hade hon preparerat så att jag INTE skulle diska i år. Ja, kära tid är man 77 år kan man ju diska efter nio personer själv. Självklart! Jag har liksom aldrig tvivlat.

 

Trotsbarn är bestämda och "räknar ut" hur slipstenen ska dras!

När jag propsade på att jag skulle diska hör jag henne flina:

-Försök med det du! Jag har GÖMT DISKBÄNKSPROPPEN!

 

Jag kan inte annat än skratta!

Jag letade i skåpet under diskbänken, i vindstrappan, i städskåpet, ute på balkongen och i hennes sovrum innan jag gav upp. Kändes som om jag inte ville visitera i förklädet.

Någon måtta fick det vara, det var ju ändå julafton.

 

God Jul till alla som sitter ensamma i dag.

God Jul till alla som har nära och kära kring sig.

God Jul till alla som är där de inte vill vara - tydligen finns det sådana också.

 

Julafton verkar vara som en bal på slottet i Askungesagan! ;)

Hur som helst önskar jag att julen blir just GOD! För mig och för dig. För oss alla.

 

Här hos mig ser det ut som på bilden just nu, det är som allra vackrast precis innan julafton drar igång.

Kvällen innan är det också något speciellt "mys" som i går kväll då jag och farmor satt vid granen med varsin kopp kaffe och tittade på julomgången av Så ska det låta medans resten av gänget prövade lyckan i Uppesittarkvällen...

 

Julaftonvädret är iallafall på mina breddgrader vitt, vitt, vitt så det är bara till att dra igång julafton här rakt upp och ner!

 

NU ÄR DET JUL IGEN, JA NU ÄR DET JUL IGEN! =)

 

Här har det knackat på dörren.

Man kunde lätt tro att det var en tomte, det var så det ropades ute ifrån hallen men in kom en julhund.

En väldigt generös sådan, stor present till alla. Men så är han chefshund. ;)

Ostar, sillar, kex, knäckebröd, choklad i en massa olika varianter och jag vet inte allt.

Vi blev så glada så!

 

Hundbesökarna gillade att vår hund är så extremt snäll mot denna lilla valp. Här var det ingen som brydde sig om att besökaren provade alla saker som fanns att bära på.

Här är vi inte vana vid att det piper om "pipleksakerna" men nu fick vi höra hur de säger, gång på gång och hela tiden medans vi fikade. ;)

 

Vi är så snälla så, inte bara en dag före jul! ;)

 

På min lilla "göra-inför-jullistan" står det ju matfix i dag.

Istället drog vi igång ett bak till.

Blev inte så där superdupergoda lussebullar i fredags när jag bakade själv och det hux flux skulle fixas fika i samma veva...

Bullarna blev lite torrare än vanligt och väldigt mörka i botten.

Inte bra. Ska man äta ska det banne mig vara gott!

 

Jag vet en som kan det där med bullfyllning och varje gång vi har bakat tillsammans har det blivit så gott att man bara vill ha en till och en till och en till.

 

Innan bullarna slog jag till på en "frukt-julkaka" som jag aldrig någonsin har provat men som min gammelfaster alltid hade i juletid. Jag var inte förtjust i den som barn men jag var väldigt förtjust i gammelfaster och nu var jag så hiskeligt nyfiken på om jag skulle tycka om den nu.

Den såg så fin ut ända tills jag stjälpte upp den på skärbrädat.

Jag kunde lätt konstatera att den hade behövt vara inne en stund till i ugnen men jag väljer att se det som ett "tecken" på att jag ska hålla mig ifrån den även som vuxen...

 

Men jag tänkte på gammelfaster iallafall! =)

 

Jag tror att jag tar och cencurerar vad damen på bilden säger...

 

Att hennes brorsa hoppade runt och sträckte armarna mot skyn såg ju trivsammare ut...

 

Det är så jag alltid har haft det, en av varje sort!

Vad det än är...

Jag har vant mig.

 

Något som jag inte är så van vid däremot är ju att slippa disken så jag kommer verkligen att uppmuntra de där skidtävlingarna. Att vara domare och "klocka" är ju mycket trivsammare än att diska.

 

När de var små "gick de på" när jag hela tiden påtalade att "We are all the winners - du vann damklassen och du vann herrklassen!"

Numera tror de inte ett skvatt på det - det är bara jag som fortfarande håller fast vid det faktum.

 

Jag tror dock att dagens segrare får se upp för det var inte stor marginal och i vardagsrummet står det ett långt paket! På juldagen, då kan det vara tvärtom i resultatlistan.

Dessutom passade den lilla damen på att efter disken ta två nya varv på spåret.

Som jag alltid har sagt, skam den som ger sig!

 

 

I dag börjar min julledighet. Hade som "reservdag" att jobba i dag så det känns som bonus att inte behöva det. Fast egentligen skulle jag inte ens ha behövt tänka tanken på att jobba när det är ledig dag men jag är alldeles för snäll och plikttrogen...

Nu ska jag inte köra mot jobbet förräns nästa år. Känns hur långt som helst dit! ;)

 

Inte bry mig så hårt om någonting annat än mig själv!

 

I dag var min endaste lilla punkt att baka saffransbröd.

Jag kan sätta en bock vid "projektet".

 

I morgon är det "lite städning".

Nu när det är så vitt ute blir det så rent inne. På golven! Det är bra.

Ingen koskit, ingen lera, inget grus. Helt underbart!

 

På söndag är det "lite matfix".

 

Bra Malin, att bara ha EN SAK per dag!

 

I dag har det ryktats om skidtävling mellan syskonen i familjen.

Den som förlorar ska diska efter middagen.

Så hur det än går vinner jag! ;)