Blogga, ett sätt att umgås!

Mellandagarna har varit som de flesta andra dagar år 2017. Jag jobbar...

På annandagen fylldes dock köket och det var tjo och tjim, mjölk, smulor och annat överallt.

Grannens hund städade lite åt mig. Bra för mig som övar på att ta emot hjälp!

 

En annan som behövt hjälp är lilla farmor, jag var med henne till rehab en morgon denna vecka.

Jag trodde att hon ville att jag skulle följa med henne in, som ett stöd och kom i håg men icke.

-Jag är 82 år och jag kan själv. Du ser så trött ut sp lägg dig på soffan här i väntrummet och sov ett tag istället!

 

Av barn får man höra sanning och ärligt talat blir gamla som treåringar igen.

 

Efteråt frågade jag mig själv varför jag inte tog en uppiggande promenad, nej jag satt där på soffan och inväntade bättre tider...

I takt med stigande ålder har jag lagt större vikt vid bra mat. Svenskt, gärna närproducerat och den visan men när jag skar upp min skinka av den sorten så började jag överväga om jag satsat rätt.

Jag har köpt hiskeligt dyrt fett...

Lite besviken, jovisst!

 

Till skinkans försvar kan jag säga att den blev bättre sedan...

”Fett bra!”

Eller hur är det ungdomar säger? ;)

 

Något som var jätte bra hela tiden det var julgodiset som min dotter gjort.

Jag hade ”förberett” chokladask och skumtomtar men de står ännu i skafferiet...

Tur att jag har de bästa barnen när orken till fixande går på sparlåga.

 

 

I tisdags blev min lilla unge färdig undersköterska.

Det är väldigt trevligt med stora barn, då får man komna på kalas med en massa gott och trevligt sällskap.

 

Tror jag blev lite veckovill där med kalas på tisdagen.

 

En otroligt intensiv december har gjort att jag inte tänkt så mycket på julen mer än att jag verkligen såg fram emot att min förstfödde kommer hem över helgdagarna och att vi ska åka och äta julfrukost hos min dotter.

 

Jag hade en grej som farmor ville ha utfört innan jul.

Brodera in senaste barnets namn som döpts i dopklänningen som hon skriver in alls dopnamn i.

Jag kanske inte riktigt förstår det viktiga med deadline jul men strunt samma, nu är det gjort.

Tog hela kvällen i går...

Det var ju ett tag sedan det var april men jag vet inte om någon som står på tur att använda den fina klänningen...

 

Om en vecka är det julaftonskväll.

Jag som inte riktigt förstår att det ÄR december!

Kanske dags att jag vaknar upp?

 

Jag har iallafall förberett den årliga julfrukosten för medarbetarna och jag har slagit in 22 paket.

Känns nästan som när barnen var små, så mycket fixande och donande för deras skull. En del stunder önskar jag att jag hade hållit mig fast vid mina TVÅ barn och inte i ett huj skaffat mig ett tjugotal till.

På den tiden när mina två egna var små var juldagen den bästa dagen på året, äntligen lugn och ro.

Jag tror bestämt att jag skulle behöva en hel rad med juldagar just nu...

 

Jag fick en känsla av juldag nu i eftermiddags var jag och Herrn i huset bortbjudna på adventsfikat, det var jätte mysigt att slå sig ner vid dukat bord och huj vad tiden gick fort med kaffe och en massa gott fika!

Att de dessutom har en av de finaste och snällaste hundar jag vet gjorde allt ännu trevligare.

 

 

I fredags tog vi farväl av Herrn i Husets morbror.

En solig och ljus dag trots att det stod begravning i almanackan.

De hade väntat i på pricken en månad för att få den präst som se ville ha och jag förstår dem. Hon var värd att väntas på.

 

Hon kände morbror S och de hade haft mycket ”styr” tillsammans så allt var väldigt personligt och vackert.

 

Allt var så klockrent, ”det är fullbordat” passade också så inneligt bra när man får somna in när livet faktiskt är just det. Sedan är det ju sorgligt ändå.

 

Jag hade farmor i stenhårt grepp i min arm och att känna hennes nära sorg när hon tar farväl av sin bror känns i hjärtat.