Mellandagar

30 December 2017 - 09:51
Mellandagarna har varit som de flesta andra dagar år 2017. Jag jobbar...
På annandagen fylldes dock köket och det var tjo och tjim, mjölk, smulor och annat överallt.
Grannens hund städade lite åt mig. Bra för mig som övar på att ta emot hjälp!
 
En annan som behövt hjälp är lilla farmor, jag var med henne till rehab en morgon denna vecka.
Jag trodde att hon ville att jag skulle följa med henne in, som ett stöd och kom i håg men icke.
-Jag är 82 år och jag kan själv. Du ser så trött ut sp lägg dig på soffan här i väntrummet och sov ett tag istället!
 
Av barn får man höra sanning och ärligt talat blir gamla som treåringar igen.
 
Efteråt frågade jag mig själv varför jag inte tog en uppiggande promenad, nej jag satt där på soffan och inväntade bättre tider...
När farmor kom ut var hon glad som en lärka.
Jag är tacksam över att hon gillade sin doktor!
 
På kvällen la jag mig klockan 20!
Så snacka om att farmor hade rätt, jag VAR trött...

Fett bra?!

26 December 2017 - 08:34
I takt med stigande ålder har jag lagt större vikt vid bra mat. Svenskt, gärna närproducerat och den visan men när jag skar upp min skinka av den sorten så började jag överväga om jag satsat rätt.
Jag har köpt hiskeligt dyrt fett...
Lite besviken, jovisst!
 
Till skinkans försvar kan jag säga att den blev bättre sedan...
”Fett bra!”
Eller hur är det ungdomar säger? ;)
 
Något som var jätte bra hela tiden det var julgodiset som min dotter gjort.
Jag hade ”förberett” chokladask och skumtomtar men de står ännu i skafferiet...
Tur att jag har de bästa barnen när orken till fixande går på sparlåga.
 
 
 

God Jul!

23 December 2017 - 21:18
I tisdags blev min lilla unge färdig undersköterska.
Det är väldigt trevligt med stora barn, då får man komna på kalas med en massa gott och trevligt sällskap.
 
Tror jag blev lite veckovill där med kalas på tisdagen.
 
En otroligt intensiv december har gjort att jag inte tänkt så mycket på julen mer än att jag verkligen såg fram emot att min förstfödde kommer hem över helgdagarna och att vi ska åka och äta julfrukost hos min dotter.
 
Jag hade en grej som farmor ville ha utfört innan jul.
Brodera in senaste barnets namn som döpts i dopklänningen som hon skriver in alls dopnamn i.
Jag kanske inte riktigt förstår det viktiga med deadline jul men strunt samma, nu är det gjort.
Tog hela kvällen i går...
Det var ju ett tag sedan det var april men jag vet inte om någon som står på tur att använda den fina klänningen...
 
Tar det ”soft” med julen, har vardagsstädat i dag och förberett lite mat till julbordet sedan gick jag och Herrn i huset en promenad i skogen.
En skön dag, precis så vill jag ha det!
”Lugn och fred” som han sa vår son när han var liten.
 

En vecka kvar

17 December 2017 - 21:43
Om en vecka är det julaftonskväll.
Jag som inte riktigt förstår att det ÄR december!
Kanske dags att jag vaknar upp?
 
Jag har iallafall förberett den årliga julfrukosten för medarbetarna och jag har slagit in 22 paket.
Känns nästan som när barnen var små, så mycket fixande och donande för deras skull. En del stunder önskar jag att jag hade hållit mig fast vid mina TVÅ barn och inte i ett huj skaffat mig ett tjugotal till.
På den tiden när mina två egna var små var juldagen den bästa dagen på året, äntligen lugn och ro.
Jag tror bestämt att jag skulle behöva en hel rad med juldagar just nu...
 
Jag fick en känsla av juldag nu i eftermiddags var jag och Herrn i huset bortbjudna på adventsfikat, det var jätte mysigt att slå sig ner vid dukat bord och huj vad tiden gick fort med kaffe och en massa gott fika!
Att de dessutom har en av de finaste och snällaste hundar jag vet gjorde allt ännu trevligare.
 
 

Det är fullbordat

10 December 2017 - 10:16
I fredags tog vi farväl av Herrn i Husets morbror.
En solig och ljus dag trots att det stod begravning i almanackan.
De hade väntat i på pricken en månad för att få den präst som se ville ha och jag förstår dem. Hon var värd att väntas på.
 
Hon kände morbror S och de hade haft mycket ”styr” tillsammans så allt var väldigt personligt och vackert.
 
Allt var så klockrent, ”det är fullbordat” passade också så inneligt bra när man får somna in när livet faktiskt är just det. Sedan är det ju sorgligt ändå.
 
Jag hade farmor i stenhårt grepp i min arm och att känna hennes nära sorg när hon tar farväl av sin bror känns i hjärtat.
 
I och med begravningen kom det besökare söderifrån och de stannade över helgen.
Igår när vi mätte vattendjup i skogen upptäckte jag jag är i behov av nya stövlar.
Jag ropade det till Tomten i skogen, hoppas han hörde min önskan.
 
 

RSS 2.0