Blogga, ett sätt att umgås!

Jag som inte varit på en endaste liten halvlek under denna säsong har denna vecka sett tre matcher. 

Kring VM94 laget var det ju mera show och annat...

Förutom den kändistäta matchen fick vi se Mojje skråla sin Tjabba tjena hallå!

Sedan uppträdde mannen som har något gemensamt med mig, Änglahund!

I går spelade två allsvenska lag en match på våra breddgrader och det är dumt att inte passa på att ta chansen till roligheter när den finns.

Sonen tyckte att hans mamma var ett lämpligt sällskap denna afton så vi packade med allt som behövs för en kylig och regnig kväll.

När vi skulle betala den billiga entrén så frågade den unga killen där min son om han var under 20 år.

Han är uppfostrad till att hålla sig till sanningen och betalade naturligtvis 30:-

En del blir jätte glada om det dyker upp gäster hux flux medans andra verkligen avskyr det.

Några känner sig som rena rama hotellrörelser sommaren igenom, helt oavlönat och med en stor längtan efter lugn och ro i sin ensamhet.

För egen del gillar jag att ställa till spontankalas men jag har inte några som kommer och stannar helt oförberett i flera veckor...

I förrgårs kväll när jag borstade tänderna hörde jag:

Som den extremt ansvarsfulla människa jag är så fick jag skjuta upp skönhetssömnen en stund.

Fick för mig att jag på egen hand skulle kunna mota in ungdjuren i hästhagen en bit bort.

Alltid lika ambitiös och full av självförtroende tror jag att jag kan lösa allt. Denna gång fick jag snabbt inse min begränsning, ungdjur tycker jag ser helläskig ut...

Jag fick ta plan B, försöka hålla koll på vart de vara och så ringa och väcka bonden.

...och tack för detta?

Ungdjuren hade rent bokstavligt skitit i allt ute på grusgången...

Men jag är glad att de inte gjorde som i visan om "Lille katt" för där kom det ju på "broa".

Hur många gånger jag har suttit vid kanten med hjärtat i halsgropen har jag tappat räkningen på, det gjorde jag för minst 15 år sedan. ;)

Det här är första året på så himla länge som jag inte har några "livematcher" att spana in. Eller spana in går ju men i går kunde jag lugnt konstatera att det inte alls är samma charm nu för tiden...

Jag hade bestämt att jag skulle se en match i år iallafall, då barnens kusins lag mötte min kollegas lag.

Jag var väldigt omsvärmad - av knott, men jag blev snabbt uttråkad och började tänka så som min dotter gjorde när hon var liten och tvingades med land och rike runt för att kolla på brorsan:

Förr i tiden kollade jag alltid på målvakten och lite yrkesskadad är jag allt än...

Vi har sommartid på jobbet nu, i tidsrapporteringen slutar vi vid 16.

Det kan man tycka är jätte bra men när jag fick sms med frågan:

-Kommer du hem till Sommarkrysset? så kändes det som jag jobbar lite mycket.

Jag svarade glatt ja iallafall! :)

När klockan slog 16 satt jag med chefen mitt emot mig och vi hade drivor med papper kvar att gå igenom.

Han har mindre barn så barnvakten kom snällt till kontoret och lämnade av dem.

Den minsta gillar min lattjo-lajban-väska med 20 år gamla leksaker som han inte får ta hem men leka så mycket han vill med när han är på pappas jobb så vi bestämde oss för att gräva vidare i siffrorna så länge barnen tillät.

Tjejen fick alla mina fina pennor och roade sig hon också.

Allt strandade då chefen skulle vara en snäll pappa:

-Så fint med allt det gula ner mot vattnet!

-Vatten? Det här är Ukrainas flagga!

Jag tyckte att det var lite kul men jag tittade djupt i siffrorna och rörde inte en min!

När det gått googlade jag och självklart hade tjejen stenkoll!

Vem hade trott något annat?

-Vad är det för del på denna  - så får jag censurera en lång harang - skitvåg??????

I ärlighetens namn har jag ställt mig den frågan väldigt många gånger så jag är inte på något sätt förvånad över den plötsliga och lite hetska frågan. ;)

Men på senare tid, eller rättare sagt efter 14 veckors kontinuerliga joggingturer har siffrorna börjat röra på sig i rätt riktning.

Inte fort men jag springer ju inte fort heller...

Jag har ju inte så bråttom! :)

I det långa loppet brukar det bli allra bäst resultat när man inte stressar.

Sex tusendels gram potatis??!

Det är tur att jag inte grävde upp mina jordgubbsplantor som jag faktiskt tänkte en gång under den tidiga våren...

I går var gubbarna slut hos de som sålde utanför affärerna. Många blev snopna!

Jag ska ge mig ut och plocka ett gäng nu! Den som spar han har! :)

Baka-kakor-perioden är dock jätte länge sedan jag var i. I helgen innan alla vaknat så satt jag och bläddrade bland alla sparade recept.

Prickade för fem olika varianter som jag kände inspiration för.

Spröda, fina hallonkakor var först ut.

Degen var inte riktigt samarbetsvillig och smaken kändes som man tänker sig mjölklumpar...

-Men de ser ju ganska fina ut! försöker farmor som är av morgonpigg natur och kom när hon kände den goda doften...

Äsch! Den där inspirationen den försvann lika fort som den kommit så jag packade ihop allt igen...

Men jag blev glad igen när jag upptäckte att det är dags för en annan god period nu, en som jag lyckas mycket bättre med.

Här är årets första "gubbar"!

När man kommer till besiktningen ska man ju ankomstregistrera sig på en liten dataskärm. När jag kom dit stod en tant av äldre modell med handväskan i högsta hugg och lappen med sitt registreringsnummer framför näsan och kliade sig i håret.

Jag frågade på mitt mest kundvänliga sätt om hon ville ha hjälp.

Hon blev jätte glad!

När jag knappat in hennes registreringsnummer hoppar det upp att hon ska vara där 12:20.

Eftersom klockan strax var 11:20 då så försökte jag med hög och tydlig stämma säga: Nu är du anmäld och din tid är TJUGO ÖVER TOLV!

När jag hade knappat in mitt nummer stod det en förskräckt tant där igen men jag pyste ut ur anmälningsrummet lite diskret och oförstående...

Jag hade ju inte en hel timma till godo. ;)

Nej, bilar är inte riktigt "min grej"...

Ni kommer säkert ihåg det där cykelstället jag använde som soffa? I dag har jag varit där igen!

Det var "i samma veva" (säger man så på flera ställe mån tro?) som en "motorshow" hade slutat inte långt härifrån så jag hade lite att smygfotografera medans jag väntade. ;)

Om jag hade varit en gnutta intresserad hade jag genast tänkt på vilken besparing jag gjorde i denna stund för här var ju inträdet fritt!

Tror att lastbilen tillhörde de klassiska fordonen... Efter denna kom den gula bussen som jag väntade på eller rättare sagt väntade jag på hon som klev av.

Jag representerade familjen ute på skolgården eftersom jag får göra vad jag vill varje fredag. 

Det är fullt ös när alla med vita mössor ska springa ut och sedan åka kortege.

Innan den här delen av studentdagen drog i gång dundrade åskan i och himlen öppnade sig.

Regn är en sak men åska!!!

Jag drog på mig min allra färggladaste regnkappa över min klänning och mötte upp flera släktingar och tro det eller ej - solen lurade bort ovädret och det blev supervarmt!

Hux flux bara så där. Trivsamt!

Lika snabbt som det fina vädret kom lika snabbt försvann det efter kortegen men så bra iallafall!

Jag hade lite tid sedan innan min familj slöt upp så då passade jag på att "stödja den biståndsarbetande loppisen" lite.

Vi studentfirande sedan, han fick ett kort med en vers och pengar. 

Det gick hem.

Vi proppades fulla med jätte god mat och tårta och nu när studenterna ska festa hela natten tänker jag på refrängen...

Så gav vi oss i väg till kyrkan i går kväll.

Fulla av nostalgi.

Kom i håg den där pirrande glädjen.

De glada barnen. De traditionella sångerna och talen.

Fotograferandet och kramandet.

Men det var då det...

Nu var det inte många kända ansikten.

Två fröknar hade blivit äldre.

Resten av personalen var ny, även rektorn.

Prästen är cool men han sjunger bokstavligen på sista versen han också, har bara ett par veckor kvar i tjänst.

Så nu vet vi hur det går till nu för tiden.

Det är fem år sedan vi hade en egen "unge" där.

Men så här på äldre dagar så vet i tusan om jag inte också har samma intresse? :)

Jag tittar längtansfullt på trappor som går som i en halvmåne och är fyra, fem steg höga.

Det man inte har tror man alltid är så bra och roligt! 

Jag är utrustad med en minifjösig trappa där bara en rumpa får plats, eller två väldigt tätt...

Två små cementsteg!

Där tillbringade min vovve alla varma dagar...

Men det går fint att filura här också förstås, man har ju aldrig roligare än vad man gör sig.

På bilden ser ni "utsikten" iallafall. ;)

I efterhand kom jag på att jag borde gjort dem i omvänd ordning men vad tusan? Det går inte att göra något åt nu.

Den första grejen var att jag och dottern hoppade i varsin bikini och slängde en handduk över axeln och for till sjön.

Nästa projekt var att springa t v å varv i joggande takt. Jag har svårt för det där att börja om en gång till när jag kommit i mål men nu när jag hade bestämt mig så var det inte så svårt ändå.

Nu i veckan när jag flåsade fram kom två tanter promenerande på spåret. De undrade nog vem det var på lite håll och när de såg att det var jag såg de jätte förvånade ut.

-Fjärde varvet.... fick jag säga eftersom jag kände mig extremt röd och flåsig.

De såg lite imponerade ut. ;)

Det var nog för att jag inte fortsatte meningen för så här var det:

-Fjärde varvet den här veckan!

Har tappat det riktiga odlarintresset så det tar inte så lång tid numera...

En gammal järngryta vid köksdörren och två urnor vid uteplatsen fylls snabbt.

Jag har ju fått en plats till att sköta om sedan förra sommaren förstås...

Vid staketet!

Det var lätt att välja blomma till honom iallafall! I fjol åt han upp mina Husarknappar gång på gång, en sådan måste han ju gilla! ;)

Eftersom han var en fågelhund har han fåglar, ljuset har lyst sedan oktober men den riktigt uppmärksamme ser vad han också gillade och som han har fått ett eget!

Hur många han själv grävde upp nere på landet under som livstid är det nog ingen som kan räkna till...