Blogga, ett sätt att umgås!

I går var det den stora dagen som min kusin och hans blivande fru väntat på.

 

Själv blev jag så glad när vi fick de fina inbjudningskorten, eller kanske jag ska säga i februari månad då vi fick en "muntlig" inbjudan för att denna dag skulle reserveras i almanackan. ;)

Jag har inte varit på så många tillställningar av detta slag i mitt liv.

Detta blev den tredje.

 

Det är alltid lite "avvägning" vad man ska dra till med i present tycker jag, vad man ska ha på sig och så där.

I och för sig är det trevligt bestyr och bra mycket enklare än att arrangera hela "kalaset" förstås.

 

Jag brukar ju vara ute i hiskeligt god tid med alla bestyr så jag beställde tavlan ni ser på bilden "för att ha en present" (för väldigt länge sedan) och så skulle det bli pengar "till resten". Därför kändes det extra smidigt när min bror ringde för någon månad sedan och frågade om vi ville vara med på en gemensam bröllopspresent!

Att bara betala och så är jag av med allt, det lät fint inne i mitt huvud.

Attans att jag lagt pengar på den där tavlan och frakten för den, men de får väl den som "extrapresent" då blev min första tanke.

 

Men som ni vet, det är inte alltid som man tror.

Hux flux var det lillsyrran - det vill säga J A G - som var arrangör för den gemensamma presenten från släkten.

 

Att få ihop vad alla tyckte var "rimligt" att lägga var ett litet pussel...

Jag tänker inte säga hur många timmar jag lagt ner på presenten för det var ju trevliga samtal både här och där också förstås men just vid den där tiden var det lite extra med flytt och sådana bestyr här också.

 

Men jag har ringt och styrt till alla, samlat in pengar från alla, fixat så att brudparet var uppbokade nästa helg "på något som nu inte visade sig stämma" ;), bokat hotell, fixat presentkort, skrivit alla våra namn med guldskrift i det vackra kortet, köpt presentkort på bensin och så sex stycken Kärleksört att plantera i sin trädgård.

 

Så håller jag tummarna för att de får en riktigt mysig och fin "Kärleksweekend" nästa helg för det var vår present.

 

Vi fick hur som helst vara med om ett jätte fint, bra och trevligt bröllop med väldigt mycket god mat och underhållning.

Vackert brudpar var det naturligtvis så jag gör tummen upp! Precis så som min kusin själv brukar göra.

 

En liten bagatell bara. På placeringskartan som visade bordsplaceringen upptäckte jag att mina barns far är GIFT. Det kom som en chock. ;)

Tur i oturen förstås att han var gift med "Joakims kusin" och det är ju JAG. ;)

 

 

 

Började den här dagen med att riva upp allt visset och hacka upp potatisen som ska bli nästa års utsäde.

Det gick snabbt.

En stor fördel med att inte ha så mycket.

Det blev så tomt med bara svart jord i krukorna så jag körde en ekonomivariant som en lösning.

Det går också att kalla det för naturliga råvaror. ;)

Den mesta "peta i jorden tiden" denna säsong har jag ägnat åt att rensa ogräs på grusgången och det är ju tvärt emot allt vad odlande heter. Då det gäller att det inte ska växa och bli mera alltså...

Konstigt nog är det en hejdundrande växtlighet just därför.

I morgon bör jag enligt farmor plocka upp min potatis som ska bli utsäde nästa år. Det är så gott som all potatis jag petade ner i maj månad...

Det är bara min fyrfota vän som gått och glatt hämtat potatis där ute.

Så det kan vara så att det inte är så många att plocka upp ändå. 

Grejen är att det är en gammal sort, "Amirkapära" som de gamla säger på mina breddgrader.

I kväll fick jag inte besök från Amerika men väl från Skåne och då fick jag vindruvor från deras egna odling.

De smakar gott kan jag lova.

 

Jag brukar ofta ha platt lugg och så "rufsigt" i övriga håret.
Om man vill uttrycka sig lite positivare istället för rufsigt så kan man ju säga "framkramade lockar" från självfallet. ;) Jag tycker hur som helt att min hår är snällt och vi kommer bra överens så här vid 42-års ålder.

Jag minns ju i och för sig hur det var i min ljuva ungdom då jag undrade hur jag var skapt varje gång jag tittade mig i spegeln.

 

I går hade jag en riktigt skön förmiddag i frisörstolen.

Det allra bästa med att gå till salong är att känns som ett spa-besök när det är dags för att tvätta håret och få massage i hårbotten. Härligt!

 

I går var det färg som skulle övas.

 

Frisörskan tycker uppenbarligen att jag ska ha platt hår och visst är det så att omväxling förnöjer.

Hon har säkert rätt för flera har i dag sagt: Du är RIKTIGT FIN i håret nu! =)

 

Jag ser det som en chans att marknadsföra vart de ska gå på onsdagar! =)

Så där lite i förbifarten bara... Dold marknadsföring. Det är grejen det.

 

Nu är den stora spänningen om frisörskan lyckas hitta någon frivillig till att PERMANENTA sig i början av november. Vi frågar alla men ingen räcker upp handen frivilligt.

 

Jag är "trumfkortet"(eller jokern kanske?) som vanligt förstås men hon propsar på att permanentat hår ska jag INTE ha.

 

Min mamma permanentade sig titt som tätt men jag vet inte hur man får tag i biljetter för en resa ner från himlen... Jag brukar ju vilja lösa allt men även jag har mina begränsningar.

Har jag fått lära mig!

 

 

 

Så i dag när vi skulle få middagsbesök av henne så frågade hon o sms om vi hade något sött/gott gärna chokladaktigt till efterrätt?

Efterrätt på en TISDAG, det brukar vi inte ha. 

Men visst, så här på landet finns det ju lite lager. En köpekladdkaka kunde jag vaska fram.

När väl vår gäst anlänt och fått i sig potatisgratäng med kassler och ett lass grönsaker då hade hennes sötsug försvunnit. Men inte mitt! 

Så jag tog inte bara en bit utan en till.

Det är väldigt typiskt mej, säger jag "ja tack" till att smaka - då kan jag äta tills det är slut på fatet.

Himmel och pannkaka så gott det var. ;)

I dag fyller min bror och hans son år.

Tänk vilken fin present han fick år 1987.

Bättre kan man nog inte få.

Det var n ä s t a n så att vår mamma fick vara med om det hon också... Hennes födelsedag är nämligen i morgon.

Hon fick sina blommor i går, det blir ju oftast så när man fyller år mitt i veckan, då får man uppmärksamma det i helgen.

Här i närheten vilar hon. Så hon är hemma hela tiden, eller med vart jag än är.

Min farbror firar dagen efter mamma, från samma plats...

Jag och min bror har inte uppvaktat varandra på åratal men i år överraskade ju han mig med att dyka upp när jag fyllde år. Med både blomma och tårta.

Jag tänkte ju förstås "matcha" jag också men himmel och pannkaka vad denna månad har gått fort (och varit dyr!). Jag som allting brukar ha god framförhållning och planer på allt har hux flux noll koll.

Någon klockren presentanke har inte dykt upp i huvudet. Inte förrän i helgen och att hinna få hem något på direkten var ju omöjligt när det skulle specialbeställas. 

Men förhoppningsvis får jag hem paketet tills söndag då jag ska bjuda honom på middag så då låtsas jag att det var precis så här jag hade tänkt från början ändå!

Firar man inte helgen före kan man fira helgen efter. Såklart! 

Hela han sken upp i ett stort leende.

Förr i tiden var det andra miner de gånger budskapet i luren var av denna karaktär; inställd fotbollsmatch.

Matchen som skulle ha spelats i dag klockan 17.

Söndag klocka 17 var en helig tid.

Nej, inte 11 som väl är den normala gå-i-kyrkan-tiden, utan 17.00 söndagen den 22 september.

Jag har förstått att de här dagarna är något alldeles speciellt i Manchester och hos oss! Derby-dagarna alltså.

Det har skrivits och lästs extra mycket i den redaktion som min unge herre är med i de sista dagarna.

Det gäller att hålla sig på rätt sida om gränsen och inte göra "klavertramp" när man skriver så där officiellt. Han har skött sig med bravur.

Innan matchen tippade han 2-1.

Han vrålar antingen det är i med- eller motvind och han står alltid upp för sitt lag. Han tycks vara bombsäker varje gång han ser en match att hans "coaching" når fram ända till England.

Engagemang är bara förnamnet och röstresurser har han ärvt av sin mor.

I dag bommade han på resultatet men trots det skiner han i kväll starkare än en sol och sjunger City-sånger i sin ensamhet.

Segerns sötma smakar gott, det är bara till att njuta.

Lila var hennes stora färg den här hösten. Jag gillar också lila så här års men har inte hämtat något nytt förutom i de skåp jag har här hemma. Det blir ju helt klart billigast iallafall men när man har fått en massa mms vill man ju ge något tillbaka också även om det bara är återanvändning. :) Fast vid närmare eftertanke är ju det väldigt miljömedvetet.

På tal om färg så ska jag slå mig ner och bläddra i tidningar för att hitta mig en bild som jag kan visa frisörskan på onsdag då jag ska få splirrans ny hårfärg.

Det är spännande. Guld? Koppar? Kastanj? Kan man få lite av varje kanske?

Att fredagens middag bestod av denna delikatess till exempel. Rätt! Uppskattat av en hungrig pojke dessutom.

Det kan också betyda att mamman inte orkade sopsortera burken. Rätt igen!

Erfaren sopsorterare som jag är så vet jag att den inte "går rakt ner" i sopnedkastet utan först måste knölas ihop. Just plåtsaker är inte så lätta att förminska utan att riskera skador - på mig själv.

Så kom jag på den geniala idén att jag kunde återvinna på annat sätt. Smart drag! Lyser upp där i det vita hörnet gör burken också. 

Funderar nu på vad jag ska ge burken för funktion. Ett alternativ är alltid att sätta en växt i den. En annan variant är om jag ska förvara långa ljus i den för att ha dem till hands nu när det förbrukas ganska många.

Annars får den helt enkelt stå där rakt upp och ner i vänta på sopsortering ändå. När jag har vinterkängor på mig brukar jag knöla ihop burkarna i detta format genom att hoppa lite på dem. ;)

Har ni tänkt på att man blir glad av att hoppa? Det börjar liksom spritta i kroppen på något oförklarligt sätt.

Prova får du se!

Bilden visar den blivande duschhörnan innan fog och annat.

Jag tror bestämt att det här projektet är en kurs i att lära mig en massa.

Ta det lugnt.

Låna andras badrum går fint.

Stressa inte.

Allt har sin tid.

Det kommer att bli så bra såååå!

Kändes dock inte riktigt tipp topp att få broschyren "Renovera badrummet i höst" med ett medskick om 20 procent rabatt på alla grejer.

Vi har våra fina grejer ståendes och väntandes vi... Utan rabatt. Så kan det gå. Alla har sina sorger och besvär. ;)

I dag har jag iallafall varit och handlat nya handdukar och badrumsmatta för framtida bruk.

Herrn i huset fick välja kulör eftersom jag har bestämt alla grejer och kakel/klinkerstorlek och det andra där inne. Någon rättvisa måste det ju vara.

Han valde turkos.

 

Det där "sexiga håret provet" tror jag bestämt att min dotter tog lite på skämt till mig.Jag som "är i stan varje dag" får ofta diverse uppdrag att utföra.En gång var det en väninna som frågade om jag kunde gå till frissan och köpa en produkt till henne.Självklart svarade jag. Jag är ju snällheten själv. Är lika redo som en scout fast jag aldrig gått där.Så när jag fick veta vad jag skulle SÄGA ångrade jag mig djupt. -Öh... Jo... Jag skulle ha SEXY HAIR!Den som tittar på mig ser att jag inte direkt tänker på att se speciellt sexig eller chick ut. ;)Frisören såg lite fundersam ut. Kanske tyckte han att denna produkt var precis vad jag behövde? Jag tycker själv att jag har ett snällt hår.Rufsar i lite serum och så är det bra. När man har en bra klippning så sköter sig håret självt. =)Så ler man! Det fungerar jämt. Tänk om det hänger på håret att jag aldrig har hållt i en  brudbukett? ;)Kom att tänka på det nu... Ska ju snart få gå på bröllop i alla fall och det ser jag fram emot. Min dotter sms:ade en bild på sig själv i en ljuvlig klänning hon har shoppat i dag.Så hade hon tänkt på brorsan och handlat en slips till honom i exakt samma färgnyans.Det är så KUL när de vill vara riktigt fina! Måste gå och handla en marinblå slips till deras pappa så att han matchar mig. =)  

Kom då att tänka på de som levde (eller lever?) med utedass årets alla dagar.

De skulle fnysa och säkert säga något att jag skulle veta hur det är att ge sig ut med ändan bar i trettio minusgrader!

Tanken gick iallafall till hur det var förr i tiden, min mamma berättade om hur spännande det var när hennes mamma, alltså min mormor kom hem från symöten och hade med sig kakor därifrån. Lika spännande var det för mig i dag då min dotter kom hem med prover från frisörmässan!

"Jag tog till dig också!"

Hon har lärt sig hur en slipsen ska dras! Alldeles perfekt!

 

Den här utsikten tittade jag lite på i går morse. Med lite god vilja är det ju HAVSUTSIKT - om ni tittar lite till höger.

Samt har god syn.

 

På ett av de höga taken höll en människa på att måla. Trodde först att det var sotaren. Det var så det pirrade o min mage bara av att titta!

Men personen där uppe led då inte av höjdakräck utan tittade på utsikten då och då.

 

För egen del var det inte bara låna toan som jag var ute efter, även om jag nu i över en månad gjort det överallt...

(De stackars hantverkarna hos mig kan ju inte hjälpa att det uppdagades en vattenskada som gjorde att hela projektet drar ut på tiden... Jag har glömt bort hur det är att ha EGET badrum med toa och kommer en dag att uppleva det som extremt lyxigt!)

 

Lyx fick jag ju i går också, min privatfrisörska fixar så bra. Det är ju lite mer "styr" när det sker på lektionstid. Det ska fotograferas. Sedan förklara för läraren med en massa konstiga ord hur det ska klippas. Läraren ger ok och sedan efteråt kollas igenom att frisörskan gjort som det bestämts.

 

Jag blev så nöjd så. Kravet var att det skulle klippas så det syndes efteråt, jag som tar ut svängarna så extremt trodde ju att jag skulle få superkort men det rök nog bara fem centimeter.

Jag blev nöjd och fin. 

 

Några "modelleringen" framöver är jag en gång anlitad som barnvakt och en annan som chaufför, så det är tur att jag har ett jobb som är öppet för flexande!