Blogga, ett sätt att umgås!

Jag har en vän här i internetvärlen som vinner och vinner och vinner en massa roligheter i tävlingar.

Det är alltid roligt att få se vad hon "hivat hem", jag "vinner aldrig" men det kan, jag säger bara: det k a n bero på att jag inte tävlar. ;)

 

Men nu när jag såg TÄVLING, då tänkte jag förstås på henne! Blev jag sugen på att pröva lyckan jag också.

Den här fina kan man vinna:

Som en smäck för att ge inspiration till att jogga sedan när snön äntligen försvinner.

Fast jag skulle nog inte få behålla den ändå...

När jag var liten önskade jag mig så innerligt en syster att låna kläder av.

Tanken slog mig aldrig att den där systern isådana fall säkert skulle "ta" mina kläder... ;)

 

På tal om min goda turgummavän så bjöd hon på en liten rolig historia här i ett kommentarsfält.

 

 

 

 

 

När jag kammande den på bilden ljusa krabaten förut i tv-rummet slog mig tanken hur i hela friden han kan ha ett hårstrå kvar på kroppen.

VARJE DAG kammar jag bort en stor hög och jag dammsugar upp lika mycket känns det som.

När jag bestämde att pälsvården fick räcka för i dag hade det swischat friskt med hår runtomkring oss också.

Men vi har en himla bra dammsugare så det går att fixa.

 

Den svarta ryamattan fick sig en omgång den också och tjopp fick jag ögonen på någon liten plastskruv som jag inte kunde förstå vart den kom ifrån.

Är det månne jag som haft en skruv lös? ;)

 

När jag kom ut i köket där det var starkare lyse så ser jag att hela munstycket på dammsugaren hängde på tvären. Inte konstigt att jag fick slita lite extra och nu förstod jag vart den där plastskruven kom i från.

 

Det rasar minsann det ena efter det andra här i huset...

Faller i faller a faller alla! Ungefär.

 

Dammsugaren fick dock första hjälpen av pappan i huset och vips så får den vara i tjänst ett tag till.

 

Visst känns det som jag sparade några kronor igen? =)

 

Datorn som inhandlades i dag var den sista med 500:- rabatt förresten.

Det kändes himla bra att den fick följa med hem just till oss.

 

Himmel och pannkaka vilka bra affärer jag gjorde i förra veckan!

Den där trevliga shoppingdagen till trots, då när jag bara var chaufför, sällskapsdam, sponsor och så där.

Så när som på en klocka förresten!

Den var det NATURLIGTVIS 50% på.

Eftersom jag är lite lätt vimsig med ålderns rätt så gillar jag klockor som visar vilket DATUM och VECKODAG det är. ;) Då kan jag lätt slänga en blick på armen och komma på att det t.ex. inte alls är tordagseftermiddag som jag först hoppats på utan typ tisdag...

Den är inte så jätte fin men väldigt praktisk. Lite tantpoäng då, när man väljer funktion framför utseende.

 

Jag har dessutom sedan i höstas gått i en jacka som sett väldigt sliten ut till jobbet.

Bra eller dåligt?

Grejen var den att den jacka som jag köpte i fjol borde ha hållt i år också men den dragkedjan la av och jag gillade den inte så mycket att jag ville kosta på den så då tog jag helt sonika fram "ett-par-år-innan-den-jackan".

Skulle bara ha den tills jag hittade en ny, som jag gillade. Läs: Med riktigt röd prislapp, som var lång modell och långa ärmar.

Jag har inte lyckats så i takt med att min kära jacka blivit allt mer sliten har jag tänkt att vad sjutton? Om jag fortsätter att ha den slitna jackan till jobbet då kanske chefen inser att jag borde ha lite löneförhöjning.

Rätt vad det är kanske tanken kom: "Kära tid, Malin har ju inte råd att köpa en jacka till sig själv, vi lägger på en tusenlapp på hennes lön den här månaden!"

Taktiken har inte gått hem...

Jag har i och för sig inte ens hittat en jacka som uppfyllde alla mina kriterier.

 

Men så fick jag en uppenbarelse en lunch, efter att veckan innan ha varit på den där sportaffären där jag verkligen tänkte handla och det ingen braig jacka fanns - jag går till en av stadens tantaffärer.

Tjolahopp, där fanns det fortfarande vinterjackor på rea!

Klämde in mig i en med lång modell och ärmar som borde ha varit lite, lite längre men man kan ju inte få allt när det är äver TUSEN KRONOR I RABATT!

Eftersom jag hade ett presentkort på 500:- drog jag till med en klänning som var rabatterad med 399:-.

Riktigt nöjd och belåten.

 

Så när jag kom hem hade jag fått ett paket från det där parfymeriet som jag inte ens kan uttala namnet på och där, där fick jag 399:- kronor i rabatt, dvs. 100% på en parfym.

BIIIIIINGO!

 

Glad i hågen provade jag jackan en gång till och då upptäckte jag att jag bara förutsatt att det gick att dra upp högt, högt i halsen... Jag som alltid drar upp och täpper till runt halsen.

Äsch! Det får jag tänka på nästa gång. Har ju ändå en massa stora halsdukar.

 

Dessutom borde mitt jackinköp bidra till att VÅREN kommer fortare än någonsin!

Nu när jag inte behöver gå omkring i min trasiga jacka längre. ;)

Men att gå ut och gå i på hemmaplan håller den säkert i ett par sässonger till.

 

I och med detta inlägg har alla förstått att jag har gett den snåle smålänningen ett ansikte!

 

Att julen varar ända till påska har jag hört talas om men i går (ja, i går!) kändes det "liter märkligt" att få ett stort brev. Inte själva brevet var inte konstigt att få, jag har alltid gillat att få mycket post men själva texten i innehållet:

 

 

Det är NU jag inte riktigt vet vad jag ska säga...

Antingen är denna släkting ute i väldigt god tid.

 

22 februari <----> 22 december som hade varit mera normalt för julpost enligt mitt synsätt.

 

Nej, brevet var inte försenat av Posten! Om nu någon snabbt tänkte det.

De måste liksom få brevet till sig innan de kan leverera dem.

 

Men jag komplicerar väl inte livet utan jag säger väl rätt upp och ner:

Tack så jätte mycket! =)

Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara. Man ska inte krångla till det.

 

Krånglar gör ju datorerna så det räcker...

Pappan i huset kom hem den där kvällen och fixade datorn som fått virus från "Konungariket Sverige" men är det inte det ena så är det det andra.

I går kväll svartnade datorn som envisades med att svartna en gång tidigare i veckan.

Efter återupplivningsförsök så klarade den alltså några dygn men säg den som överlever hur många gånger som helst. Denna trotjänare slockande efter lång och trogen tjänst.

 

När tiden är slut så är den.

 

Jag som alltid har en inköpslista liggandes i skåpet är hiskeligt glad att det inte varje vecka står:

DATOR på den. ;)

 

-Men har du pengar då? undrade min väluppfostrade, förstfödde.

De är så kloka, så kloka de "små" barnen...

Jag undrar jag vad jag har predikat.

Det blir inte mycket mjölk, toapapper, diskmedel, bröd och annat som brukar förekomma på den där inköpslistan de närmsta veckorna. ;) Då går ju ekvationen ihop sig!

I dag ser det ut SÅ HÄR i en av våra datorer. =(

 

Vad kan det vara för nöje att skicka ut sådant här, rentutsagt, SKIT?

 

Jo, jag förstår att en del verkligen HAR betalat in de så kallade böterna...

 

Nu önskar jag att jag vore lite datasmart och kunde få bort det där eländet!

Finns det någon bra kunskap här ute hos bloggvännerna?

 

 

Vet inte hur många gånger min dotter har frågat om vi kan äta på Hälsofreak när vi har varit i den stora staden. När vi har haft flera med oss så har det knorrats om val av ställe, det har varit sådan kö, det har inte funnits platser och Gud vet allt.

I dag hade vi en "Mor & Dotterdag" så då bestämde vi oss redan i går för vart dagens lunch skulle intagas.

Oss stoppar liksom inget.

Den unga dottern har lärt upp sig att vara "vänligt framåt" så när hon såg att två män var på väg att resa sig från sina platser lämnade hon genast mig ensam i  kön och frågade om vi fick ta över deras bord.

Jag åt "Dagens Hälsofreak" och kände genast att här vill jag äta JÄMT när jag är i denna stad.

Jätte gott! Gott och hälsosamt, då är det perfekt.

 

Vi sprang ut och in i affärer och det var inte alls så mycket folk som jag hade anat, det är ju ändå sportlov!

 

Efter en stund tyckte vi att det var dags för "efterrätt", man kan ju inte vara hälsosam hela lyxdagen.

Eftersom det var så innnerligt trångt på det där hälsostället bestämde vi oss för ett café när det fanns mängder med lediga bord.

Där begick vi ett stort misstag! Gör inte så, jag bara varnar.

Iallafall inte om du tänkte AVNJUTA EN SEMLA.

Som vi skrattade när vi satte tänderna i dessa.

De var jätte fina att titta på men de måste ha varit jätte sömninga när de gjorde dessa.

Jag är bombsäker på att det var "frallbröd" med grädde!

Eftersom "damen" i kassan var så enormt tjurig i sitt uppträdande kanske det var hon som verkligen hade en dålig dag. Vi valde att bara skratta åt eländet, trots att vi sällan fikat så dyrt och oätbart....

 

Istället skrattade vi ännu mera när vi tänkte på de som kanske åt semlebullar med ost, skinka och grönsaker.

Om de nu hade förväxlat så som vi tror alltså.

 

Detta gör ju förstås att vi borde vara värda en riktigt, hederlig konditorisemla på fredag då vi ska ut och svira igen. Men då är det i vår hemstad så då VET vi vart det är "säkert kort".

Någon måtta får det ju vara på slöseriet, både med pengarna och kalorierna.

 

Förresten höll vi knappt på att komma hem... Men hem kommer man ju alltid. Jag hade en liten smula panik ett tag när jag hade noll koll på vart vi var. Det blir så besvärligt när det är så dåligt skyltat.

-Attans att vi inte tänkte på att ta med GPS muttrade jag när jag körde runt, runt i rondellen för att jag skulle få lite tid att läsa skyltar på nära håll och läsa skyltar på lite längre håll...

-Men det har ju jag i mobilen.

 

Tack lilla GPS-tant!!! Utan henne hade jag nog snurrat i den där rondellen än.

Jag måste ha varit lite snurrig av allt åka-runt för jag blev superimponerad och utbrister:

-HUR KAN HON VETA VART VI ÄR?

 

PMS-tanter är inte att leka med, men GPS-tanter, de är bra dom!

 

Vi har haft en skojig dag även om jag mest tänker på det lekamliga men det är väl åldern? ;)

Ibland förstår inte folk hur glada de gör mig.

Som i dag.

Pratade med en kund, han undrar om han kunde komma in i morgon.

 

-Nej, tyvärr. Vi får ta det på torsdag för i morgon har jag sportlov.

-Ska du åka skidor?

-Nä, jag kan knappt stå på ett par så det är bäst jag låter bli.

Jag ska motionera genom att springa i affärer med min dotter.

-Va? I affärer med din dotter. Sådant tycker de väl inte om förrän de är stora. Hon kan inte vara så gammal.

-Hon blir ju snart 17. Dessutom är ju hon mitt YNGSTA barn.

-Å, käre tid!

 

Hängde ni med? Hon kan inte vara så gammal.

Det är ju världens komplimang till mig för om min dotter "inte är så gammal" är ju garanterat inte jag det heller. ;)

 

Sa jag att jag verkligen trivs bland "bondkunder"? De är så bra.

Som små solsken då det bara vräker ner snö utanför fönstret.

 

 

 

 

 

Inget ont om Loreen men vet ni, snart ser ni inte skillnad på henne och mig.

Det är lite det där "Skomakarens ungar syndromet".

 

Mmm... Den där frisörmamman som berättade verkligheten för mig hon hade rätt.

Frisörskor hinner inte med sin mammas kalufs så ofta...

 

I dag har jag stört mig enormt på den där Loreenluggen så i kväll har jag hotat likt en tonåring:

Jag t r o r att det gav susen och att jag har en tid runt 21-snåret. ;)

 

 

Mera som jag har stört mig på i dag är ett munsår som "stramat" och varit "blaffigt"...

Ni vet när folk stirrar och vill "gömma" att de stirrar. ;)

Bättre att de är lite mera rätt fram och säger: Milda tid så du ser ut Malin.

Jag som ALDRIG har munsår. Det kanske är så att irritationen håller på att pysa ut där brevid munnen?

Ja, vad vet jag?!

Det hänger nog mera i hop med "killet i halsen" som har kommit tillbaka igen...

 

Men nu så ska vi råda bot på det, var på Apoteket och köpte en tub mot munsår och så kommer saxen till mitt hår, på ena eller andra sättet. Så har jag proppat i mig Echinagaard och TRON PÅ BÄTTRING!

 

Det gäller att komma till handling och inte sitta här och tycka synd om sig!

 

Upp till kamp!

 

Härom dagen fick jag en utmärkelse av Anna i hennes blogg

 

 

Så här skrev Anna om mig: Malin -  skriver med en härlig ironi

 

Jag blev l i t e "förvånad". Ironi för mig är inte så trivsamt och jag är ju en trevlig person. ;)

Eftersom jag är en "som går till grunden" med allt och inte ger mig förrän uppgiften är löst så var jag tvungen att ta fram den gamla lila boken från skoltiden, Svensk Ordlista, och här ovan ser ni vad den visar.

Himmel och pannkaka, går jag omkring och hånar folk? Ska genast skärpa mig. Jag säger till mig på skarpen i bästa Pippi Långstrump-anda. Snälla ni, säg till mig om ni på något vis i världen känner er hånade av mig. Det är då rakt inte meningen.

 

Vi lämnar detta och säger som i Melodifestivalssammanhang: NU KÖÖÖÖR VI!

 

◊ Jag fick en massa grått hår väldigt tidigt och har ännu inte "förlikat" mig med att vara grå så jag täcker dessa naturliga slingor så fort det krävs och varje gång med "gråhårstäckande" färgkulörer - förstås.

 

◊ Jag har inga nära "IRL-vänner" som hoppar in och fikar/tar en promenad/pratar bort en stund vid köksbordet utan bara en massa "låtsaskompisar". Typ Alfons med sin "Hemlige Mollgan". Mina närmsta vänner skriver jag alltså till på ena eller andra sättet.

 

◊ Jag tycker att det är så innerligt vackert med vitt, jämt tandleende. Själv har sne´a tänder berorende på att jag var så hiskeligt rädd för tandläkaren när jag var liten. Jag går inte omkring och sörjer över detta utan tänker att det löser sig när jag en dag får löständer för i dag är all tandläkarskräck som bortblåst. Vindar kan vända.

 

◊ Jag har bondblod i mig "från båda håll" så det är säkert en bidragande orsak att jag trivs fint tillsammans med "bondkunder" samt att jag finner lugn och ro i att rensa grusgången/landen.

 

◊ Jag är inte vidare språkbegåvad så vill folk prata med mig så bör de helst prata svenska.

 

◊ Jag lärde mig virka när jag var fyra år. Produktionen var till 100% "rep" så jag virkade, virkade och gjorde tjusiga nystan av dem.

 

◊ Jag lever just nu med min sista och allra bästa hund. Har redan bestämt att han är mitt sista djur i jordelivet. Tyvärr sjunger vi på sista versen...

 

◊ Jag kommer alltid att vara 22 år äldre än min son och 25 år äldre än min dotter trots att jag är ungefär 20 år just nu. ;)

 

Ja, det var åtta saker det. Så sista uppdraget: att lämna utmärkelsen vidare.

Eftersom två av mina goda bloggvänner fick den samtidigt som jag så känns det lite fåningt att lämna den till dem igen men jag vinkar till AnnaKK och Pernilla och säger som det är; ni får den av mig också. ;) Bara för att jag gillar er och så blir det ju inget extra arbete. ;)

 

 Frida, Fina Frida som är en bloggvän av finaste sort och som roar mig så mycket.

 

MammaKero och Linda N - två av mina nyaste "Hemlige Mollgan-vänner" som jag känner att jag gillar.

 

 

 

Kvällen före Alla Hjärtans Dag fick jag en peng av farmor med uppmaning om att köpa tulpaner till mig själv till morgondagens ära.

Snällt! Det är fint med färska blommor på köksbordet men jag kunde inte låta bli att säga:

-Men jag som skulle köpa tulpaner till DIG i morgon!

Farmor svarade snabbt att hon minsann INGET ville ha! Hon vill hellre ha lite hjälp med att få hem varor från affären, följa med henne till kyrkogården och så där. Men det gör jag ju ändå!

Att hon har hand om min hund VARJE JOBBARDAG och har haft mina barn alla de där gånger de var "halvsjuka" när de var små är inget som hon tänker på. Det gjorde hon ju så gärna och ändå. ;)

 

Jag köpte hem ett fång rosa tulpaner till mig själv och inga till farmor för jag är ju hiskeligt lydig!

Så gick jag till farmor och överlämnade två trisslotter: "Eftersom du INGET ville ha, du vinner ju ändå aldrig på lotterna du får av mig!"

Hon tyckte att det blev lite kul iallafall. ;)

Men efter de där 30 sekundernas spänning som man åtminstone alltid får så sken hon som en sol och kvittrade glad som en lärka:

-JAG VANN, JAG VANN. PÅ BÅDA LOTTERNA!

 

Vilken skojig dag, då farmor blev hela 120:- rikare! =)

 

Firade ni något då?

 

 

 

 

Om jag har handlat för 7.258:- om dagen blir det

234 kronor om dagen eller

9:75 VARJE TIMMA under januari i år.

 

Så slår det mig att jag säkert har handlat på Coop också. Men på Willys har jag nog inte varit i januari iallafall. Handlar nästan alltid på bankkortet så om jag skulle vara ambitiös så skulle jag kunna kolla på mitt kontoutdrag från banken. Men det spelar ju ingen roll för den där maten den lär säkert vara uppäten nu ändå. ;)

 

En gång fick jag för mig att jag skulle spara ALLA kvitton under en lång tid men det var när barnen framförde kritik mot att den ena fick mer än den andra.

Jag påstod att så inte var fallet och att det säkert jämnade ut sig i långa loppet.

Ibland behövde den ena "massor" och så var det den andres tur nästa gång stod jag fast vid.

Okej, det VAR lite överambitiöst att spara ALLA kvitton och dessutom skriva namn på dem och sedan räkna ut summan av kardemumman men vet ni vad?

I sluttampen hade den ena fått 40 kronor mera.

40 kronor!!!

Dessutom var det den som framfört "frågan" så för att vara rättvis frågade jag om jag skulle jämna ut differensen med att ge den andre 40:-.

 

Det behövde jag inte. ;)

 

Sedan dess har det faktiskt ALDRIG "tjatats" om rättvisan på pengafronten så det var en nytta med det där iallafall.

 

Men diskussioner är det ju alltid, t.ex. om vem som lagar mat flest gånger, vem som dukar mest, vem som gör mest sallad och så vidare men jag kan på rak arm säga vem som "leder" där också - utan att föra de minsta markeringar i almanackan! ;)

 

------> PEKAR PÅ MIG SJÄLV OCH VISSLAR EN TRUDELUTT <----

 

 

 

 

 

Efter en arbetsvecka måndag-lördag så börjar jag tycka att allt är superkul.

Det är nog ett form av "överhettningsskydd" i mig.

Bättre att skratta än att gråta ungefär.

 

Men VAD skulle jag tro när jag kom ut till fikabordet på mitt jobb?

Stämningen brukar alltid vara god så att alla var på gott humör kändes inget märkligt men på bordet stod inte de vanliga flaskorna vin som är brukligt den sista torsdagen i varje månad utan där låg KALSONGER!

Boxerkalsonger i storlek L satt en av de manliga kollegorna och sorterade.

 

Den kvinnliga delen av de anställda fnissade lite kluckande och besvärades inte alls över att ingen tjej fick vara med i lotteriet denna vecka. Det var bara för de manliga och alla skulle satsa varsit par boxerkalsonger.

Alla verkade ha anammat reglerna.

 

Vän av ordning som jag är tyckte jag det var oerhört taskigt att det skulle vara storlek L på allihop för alla kan då se med blotta ögat att det är både S, M och L som skulle behövas i detta herrskap - om man nu roar sig med att tänka på sådant...

Eftersom jag inte är med i det månatliga vinlotteriet så tänkte jag inte lägga mig i regelverket i detta lotteri heller.

 

Medans den ena kollegan hade fullt upp med att räkna så att alla lämnat satt han som var tomtenisse vid luciatåget och sjöng av hjärtans lust. Högt och ljudligt!

 

Härlig stämning må jag säga men sedan vaknade jag!

 

Tur att jag bara drömde för VAD skulle kunder tänka om de kom in just under pågående lotteri?

Jag bara undrar!

Torsdagskvällen är en kväll då det är lätt att vara så trött!

Jag känner mig extra trött efter en helg då jag inte sov så mycket, intensiva jobbardagar, ont i halsen och ena örat, strul med datorprogrammet på jobbet. Hej och hå, har man inget positivt att säga kan man vara tyst.

Jag HAR ju varit tyst i flera dagar!!! ;)

 

Hur eller hur så tänkte jag så himla positivt, så där som min dotter säger att man MÅSTE göra!

Bra, bra, bra!

Jag tänkte:

-Å, så SKÖNT att jag inte har någonting alls att göra i dag mer än cykla motionscykel. Jag struntar i tvätt, jag struntar i disk, jag struntar i hundhåriga golv och så lägger jag mig riktigt tidigt.

Så skönt, så bra, så skönt, så bra, så skönt, så bra!

Säger man någonting riktigt många gånger så blir det en självuppfyllande profetsia!

 

Men det blir aldrig som jag tänkt mig. Med dagens post hade det kommit en paketavi om att den klocka som min dotter beställde typ i förrgår nu fanns i butiken två mil bort. Fråga mig nu  inte varför de inte kunde skicka det lilla paketet direkt till vår postlåda för det undrar verkligen jag också.

När man nästan är 17 år vill man ju ha hem den DIREKT. Hon vet ju dessutom hur slipstenen ska dras:

-Du har väl inte tid att hämta den i kväll. Nej, det behöver du iiiiiiiiiinte!

 

Smart drag. Jag hade ju ändå inget för mig i kväll och dessutom är det ju så kuuuuuuul att köra i det snöiga, hala väglaget.

 

Vi drog i väg när jag hade varit ute med hunden. När vi närmade oss affären tittar hon förskräckt på mig:

-Du tar väl av dig pannlampan när du går in i affären?!

-Men snälla nå´n, VEM bryr sig om hur jag ser ut? Tänk om strömmen försvinner, då ser ju jag! Nä, sådant "går de inte på längre".

Men snäll som jag är så stoppade jag ner den under jackan och det såg om möjligt ännu "knasigare" ut men hon blev nöjd. Jätte nöjd tills hon utropar:

-Men har du ju TERMOBYXOR!!!!

Men se ni, där gick gränsen! De tar jag banne mig inte av mig på parkeringen!

Det var konstigt att hon inte märkte att jag hade hennes gamla kängor på mig! ;)

 

 

Jag har en sjukligt beteende..

Alla har ju sitt så det är inget som jag "hetsar upp mig över" eller så, men ändå...

Jag gör inte så mycket åt situationen heller så det är nog inte så sjukligt ändå men jag K O L L A R  vad jag väger både morgon och kväll.

Det kanske inte är så vanligt? Men man behöver ju inte vara vanlig...

 

Hur eller hur så kom sonen härom dagen och sa att vi borde köpa en ny våg.

-Den här fungerar ju inte. Jag har kollat TRE gånger och jag väger olika varje gång.

 

Jag blev jätte glad och tänkte att jag kunde ju också väga mig tre gånger och så "noterade" jag inne i huvudet den allra lägsta vikten. Så himla smart! Den här vågen ska vi minsann behålla i tid och evighet.

 

Pep ut på badrummet för att kontrollväga, normalt sett väger jag mig EN gång och har inte råkat ut för det där "fenomenet" nämligen. Mycket riktigt, det slog på 8 hekto på två sekunder. Rekorduppgång liksom!

 

Eftersom jag är sparsam av mig till min natur gick jag och handlade nya batterier för 50:- i går, mycket billigare än att köpa en ny våg och nu verkar jag ligga stabilt igen.

 

Så bra så!

 

Jag har landat!

Äventyret vi skulle ut på i går var att fira min moster som blev 60 år med en överraskningsfest.

Jätte kul! Om hon inte hade fyllt år i februari. Om hon inte hade varit bosatt på en ö.

Det är hiskeligt ovisst för festarrangörerna just OM och HUR man kan få ut ett 60-tal gäster första helgen i FEBRUARI nämligen... Väder och vind är så hiskeligt svårt att beställa.

Men de hade gjort det så bra, så bra!

Helt fantastiskt.

 

Det stora "orosmomentet" för min del var att vi skulle åka S K O T E R över isen.

I går slog hjärtat så högt att det hördes utanför för den snälla skoterföraren hängde på mig isdubbar och så fick jag sitta bakom honom.

Han förklarade så ingående att han behövde hålla hög fart för att det inte skulle bli så varmt under skotern/på isen, han pekade och visade.

Jag var alldeles stel i fingrarna 20 minuter efteråt då vi kom fram för jag hade hållt mig så krampaktigt i.

Samtidigt kände jag mig hiskeligt duktig. Vad JAG nu hade gjort för bragd kan ju diskuteras!

I dag innan hemfärd var jag lugn som en filbunke och kunde njuta av färden, det är hiskeligt vackert en solig dag på isen!!!

 

Min söta moster hade skickats i väg på spa i går morse och sedan fick hon komma till festen med en ögonbindel.Hon hade anat ugglor i mossen och till och med försökt pumpa barnbarnen på information men de hade tigit som muren. Jag är djupt imponerad!

Men OM det skulle bli någon fest och OM någon skulle komma hade hon "tipsat" om en massa kom-i-håg-grejer. Så typiskt henne! Hon hade lämnat vinster till ett lotter till förmån för Röda Korset OM det nu skulle komma folk någon gång. ;)

 

En fest var nämligen det enda hon önskade sig när hon fyllde år.

 

Hon var helnöjd med allt och det var med all rätt, med blomsterkrans i håret fick hon avnjuta trerättersmiddag, tal, sång och en tårta med 60 ljus.

En fin kväll för en fin moster!