Blogga, ett sätt att umgås!

Å, vad jag gillar att "handla gratis".
I dag har min handla-gratis-födelsedagspresent kommit hem.
Herr´n i huset var så snäll och hämtade upp den när han var i "rätt" stad.
Det fanns inte det jag ville ha hemma när jag skulle handla så jag fick snällt beställa och vänta.
Men den som väntar på något gott!

I kväll har vi varit på fotboll och nu när jag kommer hem så sent kväll efter kväll hinner jag inte mer än hålla näsan över vattenytan, dvs. det som måste göras vad gäller barn, hund och mat. ;)
Men i morgon, då ska jag utforska min nya "kompis". Klicka HÄR om du vill se.

Förresten, fotbollen hade inte riktigt så där "roliga" siffror som i helgen. I dag blev det 4-2 i baken men helt klart en mera spännande match för mig i publiken trots att jag naturligtvis ville ha haft siffrorna åt andra hållet men man får inte alltid som man vill. Jag fick hur som helst se min målvakt göra räddningar och det är ju sådant jag vill se. ;)

I kväll hälsades vi välkomna till hösten 2011 års pass hos Friskis & Svettis!
En av mina favoritledare har kommit tillbaka. Hur bra som helst.
Dessutom har en till "favorit i repris" kommit så nu finns det "hur många favoritpass som helst" att gå på.
Tisdag, onsdag och torsdag iallafall.

Men nu är det som min tös brukar säga:
-Du, vi bor på landet!
Just det ja... Då är det en större "procedur" med allt som är en bit bort -läs två och en halv mil- men ett pass i veckan ska det bli, det är jag säker på.

Vi var så energifyllda båda två när vi efter passet skuttade mot bilen. =)

I dag provade jag något nytt.
Det är inte ofta. Jag som gillar det gamla vanliga...
Men nu är det gjort!

Vet i tusan om det var jag eller vicechefen som "chockerades" mest?
I och för sig känns han inte så "chefig" av sig, jag glömmer till och med bort att han har den så kallade positionen.

Hur eller hur kom han in och sa något i stil med:
-Jo Malin, jag skulle behöva hjälp med den här pärmen. Läs: en fyra-fem timmars jobb.
-Om det är riktigt akut kan jag tyvärr inte hjälpa till för jag har mer än fullt upp hela veckan. Jag är tacksam om du ber någon annan om hjälp.

Han lommade ut jätte snabbt från mitt rum.
Fast jag tycker att jag sa nej på ett väldigt snällt och vänligt sätt.
Det syndes dock att han inte var van vid att jag säger stopp.
Det är ju inte jag heller...

En gång är ingen gång men dock en början. ;)

Så här på slutklämmen av helgen kan jag konstatera som så många gånger förut, vad fort det går!

Men det finns en massa "Yes" att summera.

• 11-0 vinsten från i går. Yes!

• Manchester City vinst med 5-1. Yes!

• B-laget vann med 3-2. Yes!

• Det där tipset jag hade lite svårigheter att lämna in i fredags gav näsan en hundralapp i vinst. Yes!

• Trevlig grillmiddag och spontanbesök igår kväll. Yes!

• Lite mindre ogräs på grusgång och land. Yes!

• Goda svampmackor till kvällens fika. Yes!

• Korten som har "tyngt" mig i många, många dagar har jag letat efter från och till hela helgen. Att jag inte kan ge mig och bara strunta i saker!!! Fast det är ibland en bra egenskap också. Jag hittade alla "försvunna" album.
Yes, yes, yes!

Har redan glömt att där uppe på vinden fastnade jag med koftan mellan golvplankorna med min kofta, drog till så den swisch inte är sig lik längre. Att jag sedan i min glädjedans nere i köket över fotoalbumet slog i foten i den nedfällda diskmaskinsluckan är också glömt.

Detta betyder förstås inte att den stackars bestulna människan får sina fina smycken tillbaka men det blir iallafall en hjälp för henne då hon pratar med försäkringsbolaget och jag, jag fick en stor portion nostalgipåfyllning.
Vilka fina små bebisar jag har haft, vilken söt hundvalp jag har haft, vilka fina "halvstora" barn jag har haft och mamma, mormor, morfar, farfar och andra som inte längre kan hälsa på mig, i kväll kändes det nästan som de kom på besök.

Jag har inte varit med om maken!
Å andra sidan har jag varit med om mycket.
När det gäller fotboll alltså.
Från läktarplats är bäst att tillägga.

Under de sista 12 åren har jag varit på så många fotbollsmatcher att jag har tappat räkningen.
Om jag räknar "mellan tummen och pekfingret" så är jag ganska säker på att jag har "tagit" flera förluster än vinster, ibland förlorade pojkarna så det sjöng om det så ett tag var varje match som inte var tvåsiffrig målskillnad rena rama vinsten. Ribban är olika hög för vad som betäcknas som bra och okej.

Spänning och dramatik har det varit många gånger, en målvaktsmamma vill ju så gärna.
Så innerligt gärna.

I dag fick sonen spela i A-laget för femte gången denna säsong och jag må säga att när det blir mål åt rätt håll redan efter ett par minuter då känns det bra. När det är 5-0 i halvtid känns det ännu bättre.
När det bara är några minuter kvar av hela matchen och det är 11-0 då blir målvaktsmamman nervös igen.
Ingen brevid förstår.

-Du förstår väl att de andra inte kan göra 12 mål på 10 minuter?

Nej, det vore helt omänskligt.
Det en målvaktsmamma vill är förstås att nollan inte ska spräckas.
I dag fick den förbli hel och fin. ♥

Så nu njuter vi av grillmiddag och segerns sötma ett tag.

Det gäller att inte gräva ner sig allt för långt och allt för länge vid förluster och inte kaxa vid vinst.
Det är han duktig på min målvakt.

I dag var mitt uppdrag att vara på skolans parkeringsplats klockan 16.
Jag gillar verkligen att "veta vad som gäller" och kunna planera därefter.
Lätt och smidigt så där.

Visste ju också att vi skulle vara hiskeligt hungriga när vi kom hem tre kvart efteråt så redan på morgonkulan stekte jag kött och gjorde en potatisgratäng för då kunde jag ringa hem och be om markservice när det var dags att värma på gratängen.
Smart Malin smart!

Fast redan på morgonpromenaden "stördes" mitt schema för dagen inne i huvudet.
"Vi slutar tidigt" stod det i ett sms och så en glad gubbe.
"Tidigt". Jätte smidig, ospecificerad tid för en mamma som har lite ärenden innan.

I väg med de där skorna som jag skulle försöka reklamera.
Självklart gick det inte. Den snälla säljaren försökte lugnt och fint påtala att de aldrig haft just denna modell av sko i sin butik. Jag trodde verkligen att vi köpt ALLT i vår favoritsportaffär men tydligen är det inte så.
Han är ärligheten själv så jag är säker på att han hade rätt och förstår lika mycket varför jag inte hittade kvittot i går... Så på måndag ska jag gå till min stads duktiga skomakare och se om han kan ge en hjälpande hand.
Det löser sig, det löser sig, det löser sig!

Nästa ärende var att lämna in Herr´ns tipsrader. Jag är sannerligen inte hemma i spelavdelningen hos den stora matvaruaffären men nog kan kassörskor visa lite hjälpsamhet när de ser en som uppenbarligen gör fel.
Eftersom jag var lite stressad - skulle ju komma "tidigt" till den nämnda parkeringen - så rusar jag fram till speldisken där det stod en kvinna som måste ha tippat på allt som gick att tippa på.
Vinst hit, nytt spel dit, ingen vinst alls, gång på gång i sisådär en kvart.
Jag stod lugnt och fint utan att tänka en tanke på att glassen jag köpt nog smälte utan jag log vackert mot kassörskan och log ännu vackrare mot kassörskan som inte gjorde ett handtag med hopp om att hon skulle förbarma sig över mig. Icke. Inte en chans.
Bakom mig började det trampa en massa karlar. De hängde vid små bord och stirrade lika mycket på "spelkvinnan" som jag.
Efter en lång, lång stund var hon klar. Äntligen! Trodde jag!
-Nummer 47! säger kassörskan då.

Dra på trissor! En nummerlapp skulle man ha. Nu förstod jag varför alla karlarna stod i en rad lite bakom och inte i en kö. JAG HADE STÅTT I EN KÖ SOM INTE FANNS!

Eftersom jag numera har övergått till att bli ett riktigt rivjärn så höjde jag rösten och deklarerade:
-Snälla människa, du har ju sett att jag stått här i kö mycket längre än alla karlarna så nu får du faktiskt vara så snäll och hjälpa mig först!
-Det får jag inte, de blir jätte sura på mig då.
-Jag blir ännu argare om du inte hjälper mig först!

Jodå, jag fick hjälp direkt. Men motvilligt. Det stör mig!

Jag tyckte att denna dag flöt på väldigt bra, nästan lite känsla av fredag fast det är torsdag. Det är lätt att känna så på torsdagar när man som jag är ledig på fredagarna. Men man ska inte ropa hej förrän jobbtelefonen stängs av. Eller något i den stilen. När det bara var en halvtimma kvar av arbetsveckan ringde en kund som påstått sig ha fått fel uppgifter, en skattemas som kopplades till mej på vinst och förlust eftersom han inte visste vem han skulle prata med (vilket vi förstås skulle reda ut tillsammans) och så en kollega som ville ha uppgifter och en kollega som ville lämna uppgifter.
Samtidigt och på en gång.
Att hjälpa fyra stycken och samtidigt hinna klart det som jag så lugnt och fint skulle avsluta denna vecka. Tjoflöjt.

Hela veckan har jag här hemma hållt på och "krånglat" med sommarens digitala foton, de vill inte alls hoppa över till de cd-skivor som jag försökt få till. Svär på datorn men den förstår inte svenska eller om det är jag som inte kan tekniken? Jag blir så trött när det inte fungerar.

Så fick jag i kväll ett "hjälp-mig-uppdrag" från en som haft påhälsning av tjuvar och blivit av med alla sina smycken. Stackars människa! Obehagligt till max.
-Malin har många kort, hon har säkert foton på mej och mina smycken. En vanlig tanke i min vänkrets. Malin kan och Malin fixar.
Har letat som en tok efter dessa speciella kort i kväll. Tyvärr min vän, helt fel kväll. Allt går åt fanders.

Inte blev det bättre när sonen kom hem från fotbollsträningen och visar upp att sulan lossnat från de nästan nya fotbollsskorna. Vad är det för skor de tillverkar nu för tiden? Jag har rotat bland alla mina papper, jag som sparar på alla kvitton "utifall de skulle behövas" men DETTA. Näe, det finns bara inte.

Jag blir så trött, så trött, så trött så nu skiter struntar jag ialltihop och håller tummarna för att det går som en dans på rosor i morgon.

♥ Korten får åka in på ett usb-minne och de här "presentcdskivorna" får ersättas med vanliga, hederliga, utskrivna kort.

♥ Jag hoppas innerligt att jag kan hjälpa till med de där smyckeskorten på något vis...

♥ Jag gör ett försök att reklamera de trasiga skorna utan kvitton/med tiotalet felaktiga kvitton.

På något sätt löser det sig alltid, på något sätt även om det stundtals ser bäcksvart ut.

Det här med att fylla 40 år visade sig vara en väldigt långdragen och trevlig historia!
Jag har då aldrig blivit uppvaktad så mycket förut i hela mitt liv.

Jag har alltid uppskattat att få "knöliga" brev och kort med posten och det intresset har inte svalnat med åren. Det är så spännande och roligt. Det kom fin post före den stora dagen, det kom ännu mera på själva födelsedagen och nu i veckan har jag fått två gratulationsbrev.

Eftersom kollegorna gratulerade nästan en hel månad före och en del nu nästan en hel månad efteråt så förstår ni att jag känner mig låååångt uppvaktad. ;)

Det kommer ju annan post kring 40-årsdagen till oss kvinnor också... Jag har varit förvarnad att när gratulationerna "strömmar in" kommer det också den första "tantvarningen". Kallelesen till livets första mammografi. Nästa onsdag är det dags så om du vill skrämma upp mig så har du chansen nu! ;)

Nu har hösten gjort sitt intåg på fullt allvar i familjen.
Åtminstone har höstterminen startat.
I går för den ena och i dag för den andra.

Minns själv hur spännande det var att få se det nya schemat, om det kändes okej eller ej.
Här hemma känns det som den ena tycker att det är toppen och den andra anser att det är botten.
Summa summarum så borde medelvärdet vara alldeles okej. ;)

En vinstlott gör annars åtminstone mig glad men tänk nu när jag och herr´n i huset fyllde år. Vi fick en hel del lotter och tio stycken av dem bar vinst.
Så många vinstlotter på en och samma gång, då känner jag bara WOW!
Dessutom fick vi ju en massa spänning när vi skrapade.

Den här gången var jag lite snål, vi köpte varsin ny lott för vinstpengarna med hopp om att vinna ännu mera men det var dags för oss att inse att det blev som vanligt igen...
Men nu har vi ju 335 kronor att köpa något skoj för!

Det är inte alltid livet är en fest. Den sista tiden har det varit grymt mycket jobb för min del.
Tidig morgon, sen kväll plus att jag även knallade i väg till jobbet i lördags.
Jag är äckligt plikttrogen, jag vet! Jag kan bara inte strunta i saker. Mig kan du, alla andra och kunderna lita på, så enkelt är det.

I går såg jag ljuset i tunneln och kände att jag kom i hamn så nu ska jag jobba på att "landa".
Känns som jag är på gång, har skuttat runt här och flyttat om blommor och annat "pynt". Det är avkoppling till max. Har promenerat i solen med dotter och hund och lite annat smått och gott nu i eftermiddag.

Det blev ju ganska många övertidstimmar i förra veckan så i dag tog jag en ledig eftermiddag.

-Jag går hem nu eftersom jag jobbade i lördags.
-Jobbar du på LÖRDAGAR Malin, har du inget liv? det var så en av kollegorna sa.
-Nej, så är det nog... Jag har verkligen inget liv.

Då blev det precis tyst. Från att ha haft glimten i ögat så såg hon nu alldeles förskräckt ut. ;)
Så nu är jag nyfiken på vad som rörde sig där i hennes huvud.

Denna dag, ett liv. Så sa Melker på Saltkråkan vill jag minnas...

Jag tycker att det är lite "spännande" med sådana som "känner av" och "ser" både det ena och det andra.
Fast vid närmare eftertanke är det nog skönast att inte ha en sådan "gåva" själv.

I kväll behövdes det då ingen större talang för att känna av sinnesstämningen eller se auran hos den i familjen som sällskapade med mig.
Himmel och pannkaka. Det kändes som det stacks av långa kaktustaggar hela tiden. Runt hela personen.
Suck och stön!
Jag vet ju att en och annan sådan kväll ingår i mitt mammauppdrag men det är tröttsamt ändå.

Mammor finns ju också till för att lösa ett och annat. Så är det.
Efter flera timmars "sticksande" så trollade jag fram en mörk chokladkaka med pistagesmak.
Några rutor av den och de där kaktustaggarna vissnade.
Attans att jag inte kom på det där med chokladen tidigare.

Bättre sent än aldrig iallafall!

När syskonen här hemma satt och filisoferade över livets allvar i går vid köksbordet så lät det så här:

-I morgon börjar allvaret igen!

-Nähä!

-Joho!

-Näe, skolan börjar visst inte i morgon. Det är en hel vecka kvar av sommarlovet.

-Skolan ja. Jag pratar ju om Premier Leaguestarten för Manchester City!

Så på med matchtröjan, sjung hejjarramsor och dra på tv:n lite före klockan 21 i kväll så hänger du med från början!

Det har varit så mycket "stort" den sista tiden att jag är alldeles matt.
Bröllop, 40-årskalas och så barnafödande och de senaste sex dagarna fyllda av hårt arbete.
I och för sig var det ju varken jag som gifte mig eller födde barn men till det där kalaset var det ju mycket fixande och grejande både inför, under och efter. Till bröllopet var det också en massa "styr", kläder att handla, frisyrer som skulle fixas, presenter som skulle göras i ordning och så där.

Vid barnafödandet slog det mig att jag aldrig förr haft koll på att den blivande mamman var i väg på BB utan jag har bara fått veta när det har varit färdigt. Jag är ju en sådan som engagerar mig med liv och lust i det mesta så även engagemang som jag inte kan göra så mycket åt. Tänkte på dem hela natten där ju!

När allt var lyckligt avklarat så var det ju dags att börja arbeta igen och väl tillbaka på jobbet är det alltid fullt ös antingen det har varit jul- eller semesterledigt så även denna gång.

Ögonen har gått i kors känns det som men i dag har jag börjat återhämta mig till den vanliga, vardagliga verkligehten igen. Plockat lite svamp, rensat lite ogräs och bara gjort vardagliga saker. Det är skönt.

Jag kom dock att tänka på den där kvällen då två i min närhet skulle ut och plocka svamp under sommarveckorna, jag kände bara "lycka till ni" när de tog en STOR korg (jag håller mig ju mest till hundbajspåsar!) men döm om min förvåning då korgen var fylld OCH två påsar när de kom hem.

Himmel och pannkaka så gott det är med färska kantareller, smörstekta på en macka!

-Oj vad Malin besöker oss ofta nu för tiden då! sa den stolta morfadern i kväll.

Ja, inte undra på det. Såklart bebisen vill träffa sin favoritgammelmoster. Det är jag säker på.
Jag tycker iallafall att det är så mysigt att se min favoritbebis!!!

Hon är så söt så det är inte klokt. Snäll också men hon har ju att brås på, snälla föräldrar menar jag.

Det är finfint att vara gammelmoster, man behöver inte gå upp om nätterna, man behöver inte ta hand om "icke-härligheter", ja inte det minsta besvär med andra ord. Man bara myser!
Så om någon skulle fråga dig om du vill bli gammelmoster svarar du: Gärna!

Det finns bara en dålig sida i mitt egna fall, den lilla bebisen åker snart hem till sitt, 40 mil bort...

Nu har jag återhämtat mig från allt 40-årsfirande och jag kan säga så här i efterhand att det var himla kul att fylla år. Men jag är glad att jag inte ska fixa till "baluns" för 29 personer och 3 hundar den närmsta tiden.

Det blev dock lite mera dramatiskt än vad någon från början hade räknat med. Allt gick bra med min buffé, maten räckte och blev över till en sisdär 15 personer till... Alla såg ut att ha trevligt när de deltog i min ego-tipspromenad, kastade pil, kickade boll, kastade boll mot burkar, spelade bingo, sjöng kareoke, åt tårta, chips och allt vad som bjöds. De sjöng till och med snapsvisor (jo, det är mitt lilla "hemliga nöje" - fast nu är det ju inte hemligt längre - att trots att jag inte dricker en droppe sprit tycker att det är kul att sjunga just snapsvisor).

Jag fick så mycket fina saker, smycken, pengar och blommor, till och med en krans till håret.
Jag hade inte haft en tanke på att FÅ en massa saker, min enda tanke kretsade ju om maten skulle räcka. Typiskt mej!

Men så till det dramatiska. Den blivande mamman som kom hitresande 40 mil bara för att uppvakta mig, hon fick bara vara med en timma. Hennes bebis ville uppenbarligen också vara med på kalas för hon fick bryta upp och bege sig till BB och morgongen efter var jag gammelmoster.

Vilken grej va! Längtar tills i morgon, och då inte till att återgå till jobbvardagen igen utan att få se den stolta modern och den lilla flicka hon har gömt i magen så länge!!!