Blogga, ett sätt att umgås!

I dag provade jag något nytt.
Det är inte ofta. Jag som gillar det gamla vanliga...
Men nu är det gjort!

Vet i tusan om det var jag eller vicechefen som "chockerades" mest?
I och för sig känns han inte så "chefig" av sig, jag glömmer till och med bort att han har den så kallade positionen.

Hur eller hur kom han in och sa något i stil med:
-Jo Malin, jag skulle behöva hjälp med den här pärmen. Läs: en fyra-fem timmars jobb.
-Om det är riktigt akut kan jag tyvärr inte hjälpa till för jag har mer än fullt upp hela veckan. Jag är tacksam om du ber någon annan om hjälp.

Han lommade ut jätte snabbt från mitt rum.
Fast jag tycker att jag sa nej på ett väldigt snällt och vänligt sätt.
Det syndes dock att han inte var van vid att jag säger stopp.
Det är ju inte jag heller...

En gång är ingen gång men dock en början. ;)