Sista fredagen i februari
27 Februari 2015 - 18:09
Himmel och pannkaka så FORT årets första månader har sprungit förbi!
Februari känns som en riktigt sjuk månad detta år, så där som när barnen var små... Då det "var något" hela tiden.
Men nu är det bra igen, i går när jag filurade på hur jag skulle förvalta denna sköna, lediga dagen så bestämde jag mig för att ta en onödighetsshoppingdag.
Det piggar alltid upp!
Frågade farmor om hon ville haka på men hon har dessvärre inte kommit lika långt i förkylningen som jag, förmodligen stämmer hennes egna analys om att det tar lite längre tid att piggna till när man är närmare hundra än femtio år...
Hon blev ändå glad över frågan och passade på att skicka med en handelslista och också en önskan om ett reseerbjudande nästa fredag.
Jag hade fått sms om 25 procent rea på Kapp Ahl, jag hade 50:- i rabatt på Maxi. Ytterligare ett skäl att handla!
Att jag sedan glömde kupongen på Maxi var ju inte bra... Någon klädaffär blev jag aldrig sugen på att besöka. Slog till på en loppis, det är onödigt det!
Handlade den gröna skålen på bilden för 10:-. Passade bra till gröna rummet.
Mera grönt blev det från Dollarstore.
Gröna filtar var ett skäl till resan.
30:-/styck. Perfekt pris!
Då räckte budgeten också till ett ljushus som jag har letat efter så länge!
Jag hade tänkt mig ett vitt men det blåa blev fint i köket.
Den sista tian spenderades på årets första minipåsklilja.
Men det bästa jag fick hem från den stora staden var min dotter som ville komma hem och umgås lite med sin mamma! :)
Eller om det stavas: Äta lite hos sin mamma! ;)
Nu se ni
24 Februari 2015 - 20:23
Jag brukar inte behöva titta på klockan för att förstå att det är lunch på jobbet men nu när jag inte känt mig "helt hundra" har matlusten inte varit på topp.
I och för sig gör inte det någon skada på min kropp...
Eftersom jag är av klok och förståndig natur har jag naturligtvis ätit min medhavda lunch ändå för hur ska man annars få kraft och energi?
Men i dag!
Det kurrade och lät i min mage så min kund som hoppade in precis före lunchdags skrattade och sa att det var bäst att hon gick så att jag fick äta!
I kväll kom min "lilla unge" hem.
Semlefantasten!
För många fredagar sedan bakade jag en "familjewraps" eller brödet till en semlerulltårta!
Uppfann den nu.
Det var smidigt att ha brödet i frysen iallafall och att jag tycker att det är gott att äta ger mig stort hopp om friskare dagar! :)
Snorunge
23 Februari 2015 - 20:48
Tack och lov så ligger jag inte nedbäddad i sängen men himmel och pannkaka så mycket papper jag har snorat upp i dag.
Lugn, lugn jag menar inga kundpapper!
Det gäller att se det positiva: jag sitter stilla och jobbar, jag är inomhus och papperskorgen blev inte mer än halvfull av snorpapper...
Men jag längtar efter att känna mig helt hundra så att säga men det måste ju ta sin tid.
Jag som aldrig har ont i huvudet fick enorm huvudvärk i dag.
Okej, hosta, feber, halsen, öronen - såklart denna "smeta" ska ta en omgång i huvudet också.
Det borde ju vara sista stället innan den ger sig av ifrån kroppen! ;)
Nu när jag har tagit det lugnt i kväll så har det blivit bättre iallafall.
Jag är ändå lite "imponerad" av mig själv att jag faktiskt tar det lugnt när jag kan. Det måste vara åldern! ;)
Göra det bästa...
22 Februari 2015 - 18:33
Gilla läget och göra det bästa av situationen det är ofta smart men lättare sagt än gjort.
När man ska försöka kurera en förkylning och allra helst vara pigg som en mört igen när klockan ringer på måndagsmorgonen hur gör man då något bra av helgen?
När man är så trött som hunden på bilden är.
Förr i tiden ångade jag på som om förkylningen inte fanns men nu är jag ju så klok så då har jag dragit mig tillbaka och verkligen tagit det lugnt.
Jag har tusentals foton. Riktiga pappersfoton i ordning och reda på sin plats i album.
Massor med album.
Jag har bläddrat, jag har tittat, jag har tagits tillbaka till tider jag glömt.
Jag har sett dem jag inte ser längre eftersom de inte längre finns här på jorden.
Jag har återupplevt mina små barn som har blivit stora.
Det är nostalgi till max! Samtidigt kan jag nu säga att jag "Utnyttjat" tiden. ;)
Nu smider jag planer på en riktig och ordentlig hylla till alla album så att jag inte behöver bli ordentligt förkyld för att se dem... En stor låda uppe på vinden är inte det mest optimala stället för en sådan "skatt".
Lördag
21 Februari 2015 - 13:07
I dag har jag en känsla av höst..
Småregnar och det är grått.
Jag hostar och snörvlar och så har jag börjat kraxa i halsen...
Det måste betyda att förkylningen går framåt iallafall. ;)
Ingen fara på taket, jag har tid att vara krasslig i dag.
I dag har jag varit riktigt telefonsocial vilket faktiskt inte är så jätte vanligt på hemmaplan.
När min bror ringde på morgonen trodde han att han väckte mig när han hörde mitt kraxande men jag "vaknade inte till i rösten" under hela samtalet.
Jag frågade om han hört något från vår moster, om hon kommit hem från sin resa.
"Men skaffa Facebook så du har koll!".
Nix pix!
Då lever jag hellre i ovisshet. ;)
Jag propsade på att det är en trygghet också för om det är något jag ska veta så ser folket till att säga till mig.
Kunde inte annat än skratta då jag pratat färdigt med min bror. Då ringde telefonen igen och ni förstår väl vilket namn som hoppade upp på displayen! :)
Medans jag pratade med moster och sedan med pappa så rörde jag ihop en kladdkakemuffinssmet så nu efter min korta och hostande promenad vankas det fika.
Äta bör man! :)
Lägligt med fredag
20 Februari 2015 - 09:15
Snart ska jag presentera något annat än ärbara saker på bild.
Jag har ganska mycket gemensamt med min svärmor har jag kommit på, bland annat har vi svårt att be om hjälp.
I förra veckan hade hon svävande samtal om att i stadens ena blomsteraffär hade de perfekt jord för blommorna som behövde planteras om.
Självklart hörde jag "ropet på hjälp" om att få hem minst 50 liter.
Nej då, du behöver inte ta hem en så stor säck...
I onsdags när jag skjutsat min dotter till tåget som firar sista dagarna på livets sista sportlov söderut körde jag förbi den där blomsteraffären.
Svärmor blev glad och hennes blommor blev glada i går.
Svärmor tyckte att jag promt skulle köpa "något gott" som tack för hjälpen och vad det skulle bli skulle barnbarnet få välja eftersom han just blivit frisk efter en rejäl omgång med hosta, snorande och hög feber.
Jag tror inte att hon gissat på att han skulle dra till med konditoritårta...
Men det gjorde han!
Svärmor stod fast vid det hon lovat så i går hade jag i uppdrag att fixa en sådan för att be om hjälp när det är för någon annans skull har hon inga problem med. ;)
Själv fick jag inte bara den goda tårtan i går utan även enorm hosta så tack för att det är ledig fredag igen, jag ska vara i lugn och ro och hosta...
Så håller jag tummarna för att jag inte får den höga febern som sonen hade.
Vitaminkick
15 Februari 2015 - 22:57
I dag vaknade jag vid klockan tio.
TIO!!!
Sov så gott så det var inte klokt.
Solen sken - inte.
Men jag hade solsken i sinnet så efter frukost och promenad så rustade jag mig med trasa, dammsugare och mopp.
Ni skulle sett hur det såg ut under min säng!!!
Nej, det ska åtminstone JAG vara glad för att ni slapp men det var i det stadiet så att det är hiskeligt roligt att göra fint och samtidigt dra ett lättnad suck över att vi inte lider av dammallergi hemma hos oss.
Vi är nog immuna!
När jag är på rätt humör så tycker jag att det är roligt att städa, i dag var en sådan dag. Inspirationen höll i sig tills alla rum fått sig en rejäl uppfräschning.
Sedan lagade jag goda köttfärsbiffar till middag innan jag vräkte mig i soffan och tittade på tv medans jag åt det ni ser i tallriken.
En riktig energikick så nu är jag redo att möta en ny vecka.
Nöden är uppfinningens moder
14 Februari 2015 - 19:49
I morse ringde "min lille vän" och då tänker jag inte på Lille Vän som Gustaf tänker på i Svensson, Svenssons julaftonsavsnitt utan min treåriga kompis som bor sex timmars bilresa härifrån.
Hon ville att vi skulle baka idag!
OM jag ville.
Attans att det är så långt...
Våra paradkakor är ju som ni alla vet Chokladbollar men i dag var det Muffins som stod på önskelistan.
Nu när jag är lugn och fridfull igen så är jag extremt smart och påhittig!
Då jag får säga det själv alltså.
Vi löste det perfekt, hon fick ett recept av mig via sin mamma sedan bakade vi samtidigt. Visst är det genialt!?
Vi skickade bilder hela tiden.
Nu kör vi! :)
Jag "dekorerade" mina med marshmallows. Hittade så söta i mataffären. Gick sådär...
Jag valde att ta en promenad i det härliga soliga vädret medans kakorna fick svalna. Tog med broddarna i fickan men sa nej till halkan och gick på "stora vägen" som omväxling.
Sedan var det bara till att fika men söderut hade de varit snabbare med det...
Hur som helst var det ändå ett kul sätt att umgås på! :)
Fredagen den trettonde
14 Februari 2015 - 09:00
Februari månads fredag den trettonde var en härlig dag! :)
Som jag längtat efter denna dag.
Sonen skrockade om att jag skulle ha det bra mycket bättre om jag gick kursen Konsten att säga nej.
I annat fall var han frivillig kursledare.
Han är klok! Vilken bra uppfostran han haft och så perfekt att han vill dela med sig av sina kunskaper när uppfostraren själv delat med sig så mycket så allt klokt är slut.
-Ställ sig framför spegeln och öva.
Nej, NEJ, NEEEJJJ!!!
Jag ska tänka på det. Några kollegor har försökt öva mig på att ta emot hjälp, det är också något jag behöver öva på.
Jag ställde mig aldrig framför spegeln igår men det var en trivsam stund vid köksbordet.
Jag gick istället loss med en bulldeg medans tvättmaskinen snurrade så hemtrevligt. Pratade med blommorna och friserade bort det vissna som samlats, körde en minirunda med dammsugaren innan jag sopsorterade och gick ut på en promenad.
Jag fick gosa med grannens hund och när jag sedan styrde in på egna gården bestämde jag mig för att säga nej till vidare städning och istället läsa ut en bok.
Ett skönt val innan en jätte god middag med hjortkött, pommes, sallad och beanaise. Lagom vid mitt middagspyssel hörde jag hundskall utanför köksdörren och så fick jag trevligt besök!
Ingen otur så långt ögat nådde. :)
Fredagen den 13:e var en bra dag.
Vissen
12 Februari 2015 - 20:52
Ärligt talat är jag lika trött som min Amaryllis.
Sedan januari blev februari har det bara varit jobb, jobb och mera jobb.
Trots att detta är mitt 14:e "12 februari" just i dag har jag aldrig upplevt någon större stress förut.
Makalöst!
I går kväll var jag så trött att jag till och med hoppade över Manchester Citys match till förmån för sömn.
Har sovit så innerligt illa också...
Drömmer och rör ihop. I natt blev jag alldeles förskräckt över att farmor kom dragande med en massa vissna Amaryllisar, placerade dem på mitt köksbord och påtalade att jag skulle sköta om dem.
Hur nu lilla farmor kom in i min dröm?
Eftersom jag somnade tidigt så vaknade jag tidigt men himmel och pannkaka så glad jag blev över att mitt köksbord såg ut som jag lämnade det i går kväll, det vill säga utan vissna blommor.
När jag sedan fick se att City hade vunnit med 4-1 i går kväll fick jag världens energiboost och klarade av sluttampen med jobbuppdragen och nu, nu ska jag "repa mig" och blomma ut igen.
Tre lediga dagar på raken.
Som jag har längtat!
Det är inte sant!!!
07 Februari 2015 - 10:30
Det är likadant varje år, iallafall de senaste 14 åren... Jag har det hett om öronen under årets första jobbarveckor.
Kulmen nås när januari blivit februari och så är det hyperintensivt tills den 12:e.
Då finns två alternativ: gilla läget och hitta lösningar eller byta jobb!
Jag har valt alternativ nummer ett.
I går var jag trött när jag kom hem, hade bytt om så jobbarkläderna skulle in i tvättmaskinen, jag hade också ett viktigt papper till lådan i handen samt mobilen.
När tvättmaskinen börjat snurra låg pappret på bänken men inte mobilen.
Mitt hjärta slog jätte snabbt.
Tillbaka i tanken, vad gjorde jag?
Med mobilen!?
Jag blev så glad då jag lagt den i lådan där jag skulle lagt pappret! :)
Frid och fröjd!
Jag blev så glad. Lika glad som när jag nu fick en ny "datalösning" på jobbet.
Den innebär att jag kan nå mina program hemifrån från min egna dator.
Just den här tiden på året är det så perfekt att inte behöva åka till kontoret på den lediga fredagen (och lördagen)
utan kunna göra det jag behöver göra hemma.
Det är inte sant!!! Så kände jag men det är sant.
Tog med lite jobb hem.
Snygga påsar piggar upp!
Det är enorm skillnad för mitt "välmående" att kunna "göra som jag vill", det gillar jag allra bäst!
När jag de här dagarna på året då jag så himla mycket kan ta paus, gå promenad för att inte tala om att inte missa helgfikat med familjen, ja inte är det konstigt att jag fortfarande inte tror att det är sant!!! ;)
Erfarenheten säger ju också att efter det magiska datumet återgår livet till mer behaglig rytm.
Det är skönt att ha koll på läget!
User 3
05 Februari 2015 - 20:23
Användare nummer tre är jag. :)
Så här års ältar jag ofta över halkan, att det är så svårt att motionera ordentligt för mig.
Min personliga tränare här hemma säger likt Gunde Svan att ingenting är omöjligt.
Jag är stolt som en tupp över att han är så fint uppfostrad, känns som han haft en god mor samtidigt som det känns annorlunda när det helt plötsligt är jag som "dresseras".
Eftersom han är intresserad av träning handlade han riktigt lyxiga grejer då han slutade med fotbollen och han har mera än en gång sagt att vi andra i familjen får låna dem så mycket vill.
Jag gillar inte att låna, vad det än gäller.
Tänk om det går sönder!!!
Han säger att det bara är en undanflykt till att inte träna...
Men nu så!!!
Jag har varit igång i snart en månad.
Jag har en egen "räknare", man får knappa in kön, längd och vikt så räknar maskinen kaloriförbrukning.
Mig som är siffernörd passar det perfekt.
Eftersom min egna tränare återupptagit träning med fotbollslag nu i januari så smyger jag in och tränar på hemmagymet då han är i väg.
När han kommer hem frågar han glatt hur det gått.
Det finns en tjusig bänk med skivstång och en hel hög med vikter också men dem behöver jag inte använda, jag bär hem så tunga matkassar varje dag! ;)
Summa summarum har jag aldrig "försäsongstränat" så här förut så när det är isfritt ute borde jag vara i toppform. :)
Den stora fördelen med crosstrainer är att man kan sluta när det passar, om man är en halvmil hemifrån måste man ju ta sig hem också...
Nu blommar det
04 Februari 2015 - 07:08
Amaryllisen som jag fick av farmor innan julen är nu inne på sin tredje stängel.
När snön vräker ner utanför fönstret så matchar det ju perfekt med en julblomma. ;)
Farmor bjöd på raggmunk i går till middag. Att få gå till dukat bord en vardagskväll är sannerligen lyx.
Ibland säger alla att det är så roande att umgås med små människor men jag tycker att de äldre kan roa de också.
Som när farmor frågade om vi sett nya Ica-Stig.
-Det blev Loa Falkman.
-Jag tyckte allt att det var han i reklamfilmen men vem blir det på riktigt?
Jag hänger inte med så bra i ICAs reklam men nog är det Loa!
Det tror jag inte på ändå! avslutar hon diskussionen med. ;)
Jag brukar säga att man får tro som man vill på Gud, Tomten och Storken men nu får jag lägga till Ica-Stig!
Mig kan ni tro på iallafall! :)
Kaktusen blommar.
Liksom Orchideen.
En sak jag avskyr
02 Februari 2015 - 21:41
Att gå på isen och ha det glatt!!!
Det är sannerligen en sak som inte är "min grej".
På hemmaplan har jag ett par kängor som jag har broddar på hela tiden.
Smidigt. Då känner jag mig fridfullare till min natur trots jag härom veckor for i backen även då jag hade de broddade kängorna på fötterna. Ramlade "bra" så det var inte så farligt.
Dessvärre är jag lite "fin i kanten" och har inte broddar i stan.
Dumt! Men det är så krångligt med att ta av dem när jag hoppar in i affären...
I dag var det rena rama isgatan i en backe jag skulle ner för och jag kände hur det "knöt" sig inombords.
Jag gick med små pyttesteg och bad en stilla bön om att jag skulle stå på benen tills jag kom ner.
Det känns läskigare att gå i nedförsbacke på något vis.
(Ska om möjligt undvika alla backar eller gå baklänges så att nedför blir uppför på något sätt.)
Hörde hur det kom någon bakom, sådant stör inte mig för jag kör mitt eget race.
Lugna race som sagt.
Personen som visar sig vara en kvinna, kanske några år äldre än mig men inte så många, börjar prata med mig när hon är i jämnhöjd.
Hon såg nöjd och belåten ut:
-Jag som tyckte att JAG gick sakta! ;) Som en gammal tant...
Jag fick snabbt svara: Jag går så fort på sommaren så det gör ingenting att jag går sakta nu.
Det jämnar liksom ut sig! =)
Hon blev lite häpen men såg ändå nöjd ut.
Själv var jag nöjd över att stå på benen!
Kladdigt värre
01 Februari 2015 - 12:29
I slutet av förra veckan var nog min "lilla unge" väldigt hungrig inne i stan. Jag fick flera meddelanden om att på fredag då skulle det minsann bli semlekladdkaka.
Måste prova allt liksom!
Inte mig emot utan jag såg till att det fanns smör, grädde, mandelmassa och allt vad det skulle vara i kylskåp och skafferi.
Så dansade hon in här mitt under den rafflande och spännande På Spåret och undrade om vi bantade?
Vi hade ätit pizza och väntade på den där kladdkakan! ;)
Att jag skulle baka hade jag aldrig förstått...
Hon är rapp min unge så hon svängde snabbt ihop kakan och nog levde den upp till sitt kladdiga namn.
Så... Jag säger inget...
Pappa i huset var "snällare" men jag vägrar äta för ätandets skull.
Jag lutade mig tillbaka mot mina nyinköpta kuddfodral. Var ju tvungen att komma upp till 200:- för att få beställa de fyndiga gardinerna.
Så där satt jag och hejade på "Bettan" och skrockade om att det går att rädda kakan genom att kasta in den i ugnen igen men ingen lyssnade...
