Blogga, ett sätt att umgås!

Jag vet inte hur många gånger min mamma sa: Det blir aldrig som man tänkt sig!
I min ungdom vägrade jag tro hennes ord och jobbade starkt för att det VISST skulle bli som jag ville.
Bara man vill och bjuder till, DÅ går det - trodde jag länge.

Det förra inlägget publicerade jag med hjälp av den där knappen "publicera när du vill".
Det ska jag aldrig göra igen för vad skrev jag:
Jo, att i dag hade vi kalas.
Pyttsan!

När en ljus lurvig pojke väckte mig vid halvsjusnåret i morse insåg jag att det nog inte blir som jag tänkt med denna dag. Snön yrde i blåsten. Så här mycket snö har jag aldrig sett i november månad förut.
Så det blev inställd adventsgudstjänst till att börja med och sedan kollade vi läget med kalasgäster. Nej, de ville inte ge sig ut på vägarna. Jag har full förståelse för det och samtidigt glad att slippa oro för att bilen skulle hamna på ett dumt ställe.

I frysen finns nu både mat och den hembakade tårtbotten.
Jag hoppas på bra kalasväder nästa helg.

Den som spar han har! ;)

Ja, det var som sjutton! Tur att jubilaren blir just sjutton år och inte en massa år mindre, då hade det nog inte varit samma förståelse för att all uppvaktning uteblev i dag...

Gud välsigne Hemkunskapen! =)
I år var jag senare än någonsin med Saffransbrödsbaket. Men huj så smidigt det gick när vi väl på lördagen satte fart. Tjejen som har hemkunskap kan bereda degar och baka ut så det sjunger om det.

Mina tankar gick till min mamma då hon säger: Vi måste göra en fläta också! Det gjorde alltid mamma men jag har alltid kört med gamla, hederliga lussekatter. Självklart var vi tvugna att  mumsa på det goda, nybakade redan i går.

Idag har vi kalas för killen i familjen som blir 17 år den 1:a december.

I år hade jag förresten bestämt mig för att jag inte skulle ta fram varken dukar, gardiner eller annat än just ljusstakar och stjärnor till 1:a advent. Så mer än så blev det inte under fredagen.

Huj vilken påbackning jag fick.
-Lila gardiner och ljusstakar SKÄR SIG!!!
-Äsch, det är väl inte SÅ noga...
(Jag vet faktiskt inte vart det här "slöa" har kommit ifrån?)

Men för husfridens skull fick vi gå den gyllene medelvägen.
Julstjärnor på gardinerna fick godkänt.
Vilken tur!

När sätter du upp julgardiner?

Jag har aldrig tidigare varit på grannstadens årliga nattfotbollsturnering. Det har liksom inte funnits någon anledning. I fjol ställde inte sonens lag upp och innan dess spelade han i P-lagsserien. Ja, ni förstår - jag är inte så himla fotbollsintresserad som en del tror. Det är bara en spelare jag vill se! Den spelaren är jag däremot grymt intresserad av. Så intresserad att jag kan sitta där timma efter timma för att se de 15 minutrar som han deltar med jämna mellanrum. (Det är snabba ryck i inomhusfotboll!)

I laget är det nu två målvakter så de hade bestämt innan att de skulle spela varannan match. Fyra matcher ingick i grundspelet.
I den sista matchen där jag trodde att sonen skulle sitta på bänken kommer han ut i en "vanlig" spelartröja.
Milda tider, det var ju "hundra år" sedan jag såg honom i en sådan. En konstig känsla.
Uppenbarligen har han en hel hög med vänner för det tjoade friskt när de fick se nummer 18.
Det är tur att han har lätt att bjuda på sig själv och uppskatta "hejjarklacken". ;)
De, liksom hans mor, vet ju vart det är han vill vara - mellan stolparna. Men är man inte så många i truppen så ställer man upp för laget - som en sann lagspelare. Det är bra!

Det blev en vinst och en förlust i matcherna där han var på sin "rätta position", förlust i de två andra.
Med andra ord fick vi åka hem "tidigt". Var hemma igen före midnatt.

Fast jag hade gärna suttit där tills klockan 02:00 om jag hade sett sonen mellan stolparna i finalen.
Jag om inte hade några kompisar med mig hade istället en bok och jag hann läsa väldigt många sidor i Paganinikontraktet.

Inget är som väntans tider...

Ära vare Gud i höjden, kransen har jag gjort i slöjden!

Tja, riktigt så är det inte. Jag har ju ingen slöjd nu för tiden.
Pysslade iallafall ihop en krans i helgen som gick, varje år har jag valt lingonris till dörrkransen men i år är ju inget sig likt. Inte ens dörrkransen.
På promenaden plockade jag granris. Det går fortare!

Glad i hågen och med handskar på händerna producerade jag min krans så det ångade om det.

Så tittar de där två som fixade så fint i hallen (se förra inlägget!) på mig som om jag var ett litet, litet barn
som står där så stolt med egenproducerade slöjdalster.

-Å, så fin då!

Så fnissar de.

Men sådant bryr jag mig inte om.
Kransen åkte upp på dörren ändå.

Så nu sitter jag här och undrar om det är självste Gud Fader som ger mig en hjälpande hand och har "räddat" min krans.
Med snö på så är den ju extra julig och pryder sin plats extremt bra.

Har du något på din dörr?

I våras fick hallen vid köket en rejäl make-over. Vitt och grått var färgskalan då jag bestämde.
Supernöjd.

Nu i höst har jag totalt tappat stinget men det finns andra i familjen som har ångat på.
Riktigt ordentligt och med stor framgång.

"Gottfrid" har kommit för att stanna.
Ja, så heter färgen som nu pryder väggarna i husets andra hall.
Dottern har hållt i "bestämmandet" av färg och möblemang, Herr´n i huset har utfört jobbet.
De har varit ett starkt team och lyckats riktigt bra!

En stoooor spegel har de handlat. Ja, så stor att den inte fick plats i bild!
(Hallen är så långsmal att det för mig var stört omöjligt att ta foto då jag inte ville ta en "fjortisbild" med mig själv där i spegeln. ;) ) En "sittbänk" med tre korgar under pryder också sin nya plats.

Folk pratar om att det är JUL snart.
Ja, allra först ADVENT förstås.
Jag har haft alldeles fullt upp med att få in alla nya rutiner och allt som hör till jobbet i huvudet denna månad så jag har varit mer snurrig än vanligt och på något sätt haft ett "överhettningsskydd" så jag har inte riktigt tagit till mig allt det där som jag brukar njuta av och tycker är så mysigt...

Så i dag kom det äntligen en "flumma runt och göra ingenting dag".
Eftersom inget är sig likt i mitt hjärnkontor så har inte ens dammsugaren varit framme trots att jag är ledig och det dessutom är fredag. Det beror inte helt på att jag har flummat ut till max utan till stor del på att Herr´n i huset håller god markservice!

Hur som helst, det jag skulle komma till var att det var så julefint ute när jag drog upp persiennen i morse.
Världen och verkligheten anropar Malin ungefär!
Dags att ta fram kameran och producera julkortsbild.
Trodde jag.
Borde väl vara enkelt med julelikt landskap och en av världens finaste fotomodeller - nu när barnen inte ställer upp som när de var små menar jag...
Modellen var inte alls med på noterna utan han tyckte att det var världens bästa dag att tillverka "snöhundsänglar" på.

Tja, en liten bildserie med snöhundsänglar, det är väl julelikt och vackert det också!
Man har inte en godare jul än man gör sig.

I dag fick jag gå ett par timmar tidigare från jobbet. Numera ska alla utvecklingssamtal ske på dagtid.
Jag förstår i och för sig att lärarna inte vill stå till förfogande kväll efter kväll men jag är tacksam att jag fick "en ganska sen tid" och inte mitt på dagen för då blir det ännu "knöligare" att ge sig i väg från jobbet.
(Det är cirka 6,5 mil mellan mitt jobb och skolan...)

-Är det inte lite meningslöst iallafall? Han säger ju ALLTID samma sak...
Så sa sonen när vi gick ut från skolan.

Själv är jag evinnerligt tacksam för att det ÄR så - enkelt, smidigt och problemfritt alltså.

Inom kort räknar jag med att det blir ett utvecklingssamtal för högstadiet också. De brukar dugga tätt tillsammans de här samtalen. Jag anar att det är lika smidigt det!

med barn som har hemkunskap.
Ännu bättre är det när de har med sig lite av dagens produktion hem.
Här ska fikas på ljuvliga saffransbullar.
Mums!
Att advent närmar sig med stormsteg har jag ännu inte riktigt förstått, jag som brukar vara ute i så god tid.

I dag har jag fått fylla i en lista med "önskemål om ledighet vid jul- och nyårshelgen".
Milda tider, en sådan lista har jag aldrig sett förut än mindre fyllt i.
Jag har ALLTID varit ledig.

Jo, jag VET att jag har haft det bra och jag har varit väldigt nöjd med det.
Ingen kan säga något annat!

Julafton och nyårsafton är jag ledig iallafall, det är ju inte alla som är det...

om att det ska vräka ner en massa snö denna natt.
Det varnas för blåst också.
Erfarenheten säger dock att det inte brukar bli så farligt när det varnas en massa.

Jag har dock "rustat" genom att plocka in alla hundleksaker som oftast ligger ute på gräsmattan.
Den fyrbente såg v ä l d i g t förvånad ut när jag kom in med allt i köket.

Det ser ut som en leksaksaffär! ;)

Fast de "saker" som min vovve uppskattar allra bäst, det är de som är gratis.
Pinnarna i skogen! Fast de får man inte ha inne i köket.

Jag har haft "Skumtvätt" på shoppinglistan bra länge nu.
Ingen på Ica, ingen på Konsum eller hos någon annan matvaruaffär heller.
Till att sluta av med så frågade jag om jag hade blivit blind eller om det
hade kommit en ny förpackning.

Skönt nog var det inget större fel på synen. De sålde uppenbarligen inte
produkten länge. Jag fick med mig tipset om att hoppa in i möbelaffären.

DÄR fanns det. Hurra!
Det fanns en massa annat fint också, bland annat detta brickbord.
Jag som har "drömt" om ett brickbord så länge.
199:-, då fanns det ju ingen tvekan.

Nu återstår det vart det ska placeras...

Det fanns fina muggar också.
Lite snurrig var jag, hade köpt fem av mönstret till höger och en ensam
stackare i mönstret till vänster.
I dag har min dotter fixat halvdussinet fullt av ena mönstret.
Perfekt!

Det är väldigt skönt att ha barn som tar hand om en när man är snurrig.

Oj så många almanackor det fanns i gömmorna när jag plockade ur på gamla jobbet i förra veckan.
Började tydligen i grått, övergick till röda toner för att sedan få blåa almanackor för hela slanten.

Under 3315 dagar skrev jag i de där almanackorna.
I dag har jag i och för sig fortsatt i min gamla, blåa bok eftersom året och kunderna lär rulla på som förut.

I lördags eftermiddag knackade det på dörren här hemma och en kund som bor i närhet hoppade in med en Lycka Till blomma. Det tycker jag var himla gulligt och snällt gjort av henne.
Jag blev jätte glad! =)

Jag kände mig mera hemma när jag kom till mitt nya kontor i morse för nu var alla hyllor fullproppade med pärmar med mina välkända kundnamn på. Dessutom stod det en söt blomma på skrivbordet (som jag inte har bild på) och ett kort med texsten "Välkommen till oss".

Trevligt första intryck må jag säga.