Vet inte hur många gånger min dotter har frågat om vi kan äta på Hälsofreak när vi har varit i den stora staden. När vi har haft flera med oss så har det knorrats om val av ställe, det har varit sådan kö, det har inte funnits platser och Gud vet allt.
I dag hade vi en "Mor & Dotterdag" så då bestämde vi oss redan i går för vart dagens lunch skulle intagas.
Oss stoppar liksom inget.
Den unga dottern har lärt upp sig att vara "vänligt framåt" så när hon såg att två män var på väg att resa sig från sina platser lämnade hon genast mig ensam i kön och frågade om vi fick ta över deras bord.
Jag åt "Dagens Hälsofreak" och kände genast att här vill jag äta JÄMT när jag är i denna stad.
Jätte gott! Gott och hälsosamt, då är det perfekt.
Vi sprang ut och in i affärer och det var inte alls så mycket folk som jag hade anat, det är ju ändå sportlov!
Efter en stund tyckte vi att det var dags för "efterrätt", man kan ju inte vara hälsosam hela lyxdagen.
Eftersom det var så innnerligt trångt på det där hälsostället bestämde vi oss för ett café när det fanns mängder med lediga bord.
Där begick vi ett stort misstag! Gör inte så, jag bara varnar.
Iallafall inte om du tänkte AVNJUTA EN SEMLA.
Som vi skrattade när vi satte tänderna i dessa.
De var jätte fina att titta på men de måste ha varit jätte sömninga när de gjorde dessa.
Jag är bombsäker på att det var "frallbröd" med grädde!
Eftersom "damen" i kassan var så enormt tjurig i sitt uppträdande kanske det var hon som verkligen hade en dålig dag. Vi valde att bara skratta åt eländet, trots att vi sällan fikat så dyrt och oätbart....
Istället skrattade vi ännu mera när vi tänkte på de som kanske åt semlebullar med ost, skinka och grönsaker.
Om de nu hade förväxlat så som vi tror alltså.
Detta gör ju förstås att vi borde vara värda en riktigt, hederlig konditorisemla på fredag då vi ska ut och svira igen. Men då är det i vår hemstad så då VET vi vart det är "säkert kort".
Någon måtta får det ju vara på slöseriet, både med pengarna och kalorierna.
Förresten höll vi knappt på att komma hem... Men hem kommer man ju alltid. Jag hade en liten smula panik ett tag när jag hade noll koll på vart vi var. Det blir så besvärligt när det är så dåligt skyltat.
-Attans att vi inte tänkte på att ta med GPS muttrade jag när jag körde runt, runt i rondellen för att jag skulle få lite tid att läsa skyltar på nära håll och läsa skyltar på lite längre håll...
-Men det har ju jag i mobilen.
Tack lilla GPS-tant!!! Utan henne hade jag nog snurrat i den där rondellen än.
Jag måste ha varit lite snurrig av allt åka-runt för jag blev superimponerad och utbrister:
-HUR KAN HON VETA VART VI ÄR?
PMS-tanter är inte att leka med, men GPS-tanter, de är bra dom!
Vi har haft en skojig dag även om jag mest tänker på det lekamliga men det är väl åldern? ;)
