Blogga, ett sätt att umgås!

       

Juldagen

 

När barnen var små var JULDAGEN den bästa av alla jordiska dagar!

Då var vi i hamn med födelsedagsfirande med tillhörande stoj med barnkalas, farandes hit och dit gång på gång till luciaträning, luciafest, julklappsbestyr, hopp och skoj med tomtar överallt, julkalender med paket, julkalender på tv och så "finalen" med papperstussar, tejpbitar och snören överallt.

 

Juldagen, då intog lugnet huset. Barnen var sysselsatta med att prova alla nya roligheter, kylskåpet överfyllt så ingen mat behövde tillagas, huset städat och på sin höjd var en tvättmaskin allt som stod på "måste-listan".

En bra dag helt enkelt.

En dag att vila på. Bara njuta och mysa!

 

Så blev de små barnen stora och juldagen är då synonymt med att dra till stan framåt kvällskvisten.

Då gillar inte mamman den där juldagen lika mycket längre...

 

Än en gång kan jag konstatera att allt har sin tid!

Jag ska inte säga den gamla ramsan: Små barn små bekymmer, stora barn...

Varje ålder har sin charm! ;)

Hihi, än så länge är juldagen mysdag för oss men jag får nog mitt jag med så småningom ;).

Vi har haft en sån där riktigt mysig dag som du beskriver (minus överfullt kylskåp för det ekade i ärlighetens namn väldigt tomt). Jag handlade idag och glömde hälften. Å andra sidan så finns det hela fyra chokladaskar hemma så vi överlevde ändå ;)
Hann barnen med skidtävlingen innan de drog iväg på galej?

Den tiden när man skulle vara taxichaufför också, när ungdomarna skulle ut och härja på juldagen är över för vår del. Dottern och hennes kille hade ordnat skjuts på annat sätt, och sonen agerade chaufför till ett annat gäng i bekantskapskretsen som skulle ut. Så maken och jag hade en mysig juldagskväll igår på tu man hand framför tv:n. :-)

Hoppas dina telningar hade det skoj var de nu var igårkväll/natt - och att ni får en riktigt lugn och skön annandag istället!?

Hihi! Men du, är det inte tvärtom? Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer?
/P