Blogga, ett sätt att umgås!

       

Torsdagskvällen

Förr i tiden hade jag alltid längtan att "äta-vad-som-helst-i-så-stor-mängd-som-möjligt" på måndagskvällen.

Jag behöver väl inte vara jätte smart och analysera så väldigt länge för att inse att det är "sviter" när jag tillåter mig att äta gott på helgen.

Kroppen tror ju att det fortfarande är helg på måndagskvällen.

Lätt som en plätt.

 

Så nu har jag kurerat bort det där med att intala mig själv att på måndagskvällen är man sund och därmed basta.

Borsta tänderna och känn den goda tandkrämssmaken!

 

Det har gått jätte bra.

 

Istället har det där suget kommit på TORSDAGSKVÄLLEN.

På något sätt tror kroppen att tjolahopp NU ÄR DET HELG! ;)

 

Hux flux hade jag i dag ätit sju godisbitar och en glass.

Godisbitarna var jäääääätte goooooda och jag njöt var varje bit.

Då är det minsann värt kalorierna.

Men glassen, den var inte alls god, den åt jag upp "för det går ju inte att slänga en halväten strut!"

 

Ack ja. Gjort är gjort.

 

Jag har balanserat upp "eländet" i alla fall.

Jag har avverkat joggingtur nummer två detta år.

Så summa summarum är jag nöjd och glad! =)

 

Extra glad över att jag var på vippen att inte snöra på mig skorna i dag men jag hade ju lovat mig själv att jogga två gånger i veckan. Varken mer eller mindre för jag kan lova då det INTE är "springkväll" har jag världens inspiration. Just DÅ skulle det vara så KUL att springa. ;)

 

Har dock lovat min "PT" att hålla mig till två kvällar, till 2,5 km och verkligen HÅLLA FAST.

Ofta brukar jag dra igång med liv och lust, springa så ofta jag bara vill och med ambition om att öka till två varv fort som tusan och så ebbar det hela ut ganska fort...

 

Nu vet jag ju att jag faktiskt orkar utan att spy eller få nära-döden-upplevelse.

Det är skönt!

 

Fast visst flåsar jag, spottar och fräser. Det kan en skrajsen hare intyga som hoppade upp på spåret.

Harstackaren verkade tro att han såg en elefant! ;)

Härligt att orka springa runt 2,5 km utan att känna att man dör hela tiden. Det har aldrig inträffat varken det ena eller den andra för mej. Igår var det så himla vackert väder att jag kände för att ta en rejäl power walk. Tydligen kände fotleden (den jag bröt 2011 i mars) att jag tänkte det, för när jag en av alla mina 100 svängar i trappan, så knäckte det till ordentligt där och började ömma. Så det fick bli att sätta mej i solen på bänken istället! Och rensa lite ogräs ur gruset...

Jag måste ta tummen ur...och börja träna igen.
Jag var ju så duktig i somras. då sprang jag tre km.
Nu kan jag inte ens gå upp för en trapp ;)
Kram!

Jämans vad duktig du är. Bra att inte sätta ribban för högt från början. Njut nu av Fredagskvällen och unna dig nåt gott. Kramen.

Jag tycker du är skitduktig! Heja dig! Två dagar i veckan låter sunt och bra.

Ha en skön helg!

Du är så duktig!! Själv har jag inte ens varit ute och gått idag. Känner något i kroppen som säger, VILA!
Då ska
Man lyssna.
/P