Blogga, ett sätt att umgås!

       

Lite visdom?

 

Jag är uppvuxen med hemstickat, hemsytt, hemvirkat, hemsaftat, hembakat. Ja hela registret.

Så jag gillade köpegrejer skrapt när jag var liten. Otacksamma unge!

 

Men nu när jag plockade bland dukarna när jag skulle "hösta till det" så tog jag fram fina dukar som mamma har lagt ner så mycket arbete på. Jag kanske rent utav har blivit lite mammasjuk?

Hur eller hur så la jag på dem för att jag tycker att de är FINA.

Men visst skulle det ibland vara skönt att ha en mamma att be om råd, någon som visste allt.

Om nu mammor gör det...

 

Själv är jag en sådan som propsar på att det faktiskt blir bra - snart! Man måste ge allt lite tid.

Som nu när min son har haft ont längst bak i munnen i tre dagar. Såklart att han frågar mig, som den enda mor han har och som "ska veta allt"...

-Det  måste vara visdomstanden som ska fram, tänk på små bebisar. De får vara med om detta onda gång på gång på gång på gång och inget kan de säga heller.

Han verkade tycka att svaret är okej. För mig hade det varit skönt att "dubbelkollat" med mamma om det ÄR så. På riktigt.

 

Men nu kan jag inte det men det går ju faktiskt att ringa till tandläkaren och be om ett råd.

Tror bestämt att jag ska göra det - om inte ni, mina goda bloggvänner, har något bra då det gäller visdomständer? Frågan är alltså: Hur länge bör man "plåga" sina "ungar" innan man söker hjälp? ;)

 

Alltså, jag tror också att mammor vet allt. Förutom när det kommer till mig själv, fast än så länge märker ju kidsen inte att jag fejkar liksom...
Ang visdomständer så är jag ingen expert, men jag minns än med fasa då mina skulle fram. Första dagen hade jag sååå ont, andra dagen trodde jag att jag skulle dö, tredje dagen ville jag dö. Jag var till tandläkaren, men till mig gav de bara piller. Nu är det ju rätt många år sen så det kan väl vara värt att kolla med tandvården om de har mirakelkurer nu för tiden.

Hälsa sonen att han har mina sympatier.

Klart att mammor vet allt. Jag ringer fortfarande min mamma och frågar om "skitsaker" som jag kanske egentligen vet svaret på, men ändå vill kolla om det är så. Ang.visdomständer säger jag så här: Jag är snart 48 och mina har inte kommit upp än! hahaha, vad nu det ska betyda? De har spökat i omgångar och gjort sig till känna, men nää de kommer inte upp. Så, ja, kanske fråga en tandläkare blir mitt råd.

Jamen, mammor vet allt! Min mamma visste svaret på precis allting. Åh, vad jag saknar att kunna fråga henne om allt och ingenting. Åtminstone kunna dubbelkolla att jag vet "rätt"!
Kraaaaaaaaaam!

Jag har min mamma kvar och visst svarar hon på allt. Visdomständer och fästningar behövs inte i denna värld. Mot det första är det nog Alvedon och att borsta, borsta som gäller.
/P

Jag har ju inte heller nån mamma att fråga - har väl på nåt vis blivit "min egen mamma" i de sammanhangen!? Så att jag får ta reda på det jag vill veta på egen hand, alltså - fråga Google brukar faktiskt gå rätt bra! <:-)

Visdomständer kan ju kännas av långt innan de kommer upp, så det kan absolut vara det som sonen känner. Jag hade rätt mycket känningar till en början, men sen gick det över och långt om länge började det skymta fram visdomständer i nederkäken. Men de växer då sannerligen inte snabbt!? Processen måste ha pågått i åtminstone 15 år nu, och de är inte halvvägs uppe ens. Men de senaste 10-12 åren har det inte känts nånting ifrån dem iallafall. :-) Och de i ovankäken undrar jag om de ens finns!? Jo, möjligen på ena sidan - där är en slags knuta i tandköttet... Hm!?

Klart att mammor vet allt! Själv har jag ingen att få råd av får själv ge råd och det är inte lätt alla gånger. Saknar min mamma väldigt mycket liksom mormor för att inte tala om min pappa som var mitt allt. Angående sonens visdomstand minns jag mycket väl mina egna och det gjorde riktigt rejält ont. Brukade tänka stackars de små när tandsprickning är på G.