Blogga, ett sätt att umgås!

       

Bak

I förra veckan bestämde jag med en "gammal kollega" att vi skulle passa på att träffas i morgon lunch.

Eftersom hon är lite krasslig och aldrig besöker mig utan jag alltid dyker upp hos henne så lovade jag att jag skulle ta med mig något vi kunde kalasa på medans vi pratade bort lunchtimman.

 

Tänkte baka i helgen.

Var dessutom med i "Dagens Fråga" i lokaltidningen i lördags då de undrade om vi bakade hemma! ;)

(Svarade att jag periodvis bakar mycket, både bullar och kakor. Glömde alldeles bort frallor som jag kanske bakar oftast men det är ju inte hela världen.)

 

Hur eller hur blev det inget bakande i helgen. Den försvann ändå...

Efter dagens jobb blev jag och min dotter bortbjudna på middag och det tackande vi naturligtivs ja till.

Extra fint att få gå på "kalas" en vardag tycker jag.

 

Väl hemma slog det mig att jag hade lovat att baka - satsade på ett säkert kort för då kunde jag samtidigt se Ensam Mamma Söker. En Fridakaka har jag med mig i morgon. Det blir jätte bra!

 

I dag skulle min mamma ha fyllt 70 år, någon kaka kunde jag inte uppvakta henne med förstås.

Pappa hade dock med en smörgårstårta i lördags vilket jag anar var lite "firande"?

Fina blommor har hon fått av mig på sin grav iallafall.

 

Vad trist att du inte har din mamma kvar, men va gulligt av din pappa med lite "firande" ändå. Den där Fridakakan har jag inte kommit mig för att testa ännu - måste nog göra det snart. Ha en fin dag :)

Den ser god ut den där - och det är den säkert också!! :-)~

Maken bakade en sockerkaka här i helgen. Fast när han hivat in den i ugnen så gick han ut, och det föll på min lott att både ta ut den när ugnstimern pep - och att sanera inuti ugnen sen! 8-X Fast det som hade stannat kvar i formen smakade bra, ska väl tilläggas! :-D

I min familj har vi aldrig firat de dödas födelsedagar i någon större utsträckning. Känns bara ännu sorgligare då att de har gått bort alldeles för unga, tycker jag. :-( Därmed inte sagt att man ska tränga undan och försöka glömma - för det går ju ändå inte. Men man får minnas när man vill istället, lixom. Och för egen del ska jag väl glädja mej åt att jag nu har "vuxit om" min mamma med ett par år!? Vilket kan kännas konstigt om jag verkligen börjar fundera på det... <:-I Lever jag i 20 år till, så kommer min mamma på sätt och vis att framstå som jämnårig med mina barn då. Hm!?

Ser smarrigt ut som vanligt.
/P

Åh! Jag känner mig alltid så extra nära så fort du nämner "Fridakakan" :) Här har jag också bakat en sådan, för StorA har ju fyllt år idag!

Måste vara vemodigt att inte kunna fira sin mamma, men jag tror hon gläds åt blommarna-var än hon är.
KRAM!