Jag såg bara hunden
I går kväll när vi svängt in på "lilla vägen" då vi kom från Friskis & Svettis såg jag något som rörde sig längre fram på vägen. Det är ju mycket djur i rörelse nu när det skymmer så det gäller att se upp.
Jag såg först inte vad det var för ett djur. Inte brukar rådjur och harar följa kanten så ordentligt? Stirrade mig nästan blind på djuret medans jag körde sakta, sakta.
Så ser jag att det är en HUND. En ensam hund helt utan reflexer så inne i huvudet såg jag hur jag stannade och tog hand om den. När jag bromsade lite till så VRÅLAR min dotter:
-Han blir ju rädd!!! KÖR!!!!!!!!!!!!!!
Förstod ingenting. Jag som bara skulle hjälpa den lilla övergivna hunden.
(Märk att jag säger "lilla" så fort det vankas problem av något slag!)
DÅ ser jag att tätt, tätt bakom hunden går en karl i reflexväst.
Hoppsan då! Jo, jag är en sann djurvän. ;)
Ha, ha, du är bara bäst Malin! Jag tror dig - du är en sann djurvänn!
Kramar!
Liza
Man ser det man vill se, säger man ju - och även om man så klart inte vill se lösspringande husdjur (och inte vilda heller för den delen) på vägarna när det är mörkt, så är det ju ett äkta sundhetstecken att reagera precis så som du gjorde - och vara beredd att verkligen göra en räddande insats vid behov. Det finns alldeles för många som bara hade "blundat" och kört vidare.
En sann djurvän är du allt goa Malin! Jag hade säkert reagerat som du i samma situation, kram
