Blogga, ett sätt att umgås!

Bara du säger vad du vill så kan jag hjälpa dig! så brukar jag säga.
Det har min hund hört många gånger och vi brukar inte ha så stora problem med att förstå varandra.

I morse var det dock jag som inte förstod. På lördagsmorgonen sover jag gärna tills jag vaknar av mig själv, oftast är det någon morgonpigg människa i huset som går och hämtar tidningen och då hänger hunden klokt nog med på en "kissning" och så går han in och väcker mig för att tala om att "du kan sova för jag har varit ute själv jag".
Jag brukar klappa honom lite och så säger jag att vi sover en stund till.

I dag nöjde han sig dock inte med det och en leksak hade han med sig i munnen. Han buffade på mig gång på gång. Jag klappade honom lite extra och kände efter om han inte var lite fuktig i pälsen, så där som man blir när man rullat sig i det daggfriska gräset. Jodå. Han hade varit ute, jag var alldeles säker!

-Nu sover vi!!!

Han visade stort missnöje och suckade djupt när han la sig till rätta igen.

När jag behagade gå upp någon timma senare förstod jag att det hade hänt något katastrofalt i min hunds liv.
Favoritapan hade tappat huvudet! Inte konstigt att han försökte få min hjälp gång på gång.

Prata om kommunikationsproblem!

Apan har suttit i "väntrummet" hela dagen men nu i kväll fanns det äntligen en tid hos Veterinär Malin så nu är Apan frisk igen.

Slutet gott, allting gott!