Blogga, ett sätt att umgås!

-Hur är det att ha fyllt 40 då? flinar en del lite pillimariskt.
Ja, de som har minst ett par år kvar alltså.

Tja... Jag tycker då att det är precis som att vara glödhet! Ni vet över 37. ;) Typ 38, 39 alltså. Jag har iallafall inte känt någon skillnad. Fast en del dagar känner jag mig faktiskt yngre än någonsin. Runt 20 någonting.
För jag kommer ihåg att jag fyllde 20, det gör jag. Det var kalas och jag fick så fina presenter. En sjuarmad kandernabel som står på storarumsbordet än i dag och av de dåvarande kollegorna fick jag en piedestal med en stor ormbunke i. Ormbunken övergav mig ganska snabbt men den fina piedestalen har faktiskt klarat både katt, två barn och en hund. Pryder tv-rummet så bra så.

Efter 20 kom barnen så då har allt fokus lagts på dem, de har fyllt år. Inte jag på något vis. Så i sinnet är jag ungefär 20. Eftersom jag nu inte har fyllt år så många gånger sedan dess.

40-årsfirande minns jag förstås att jag hade. En riktigt trevlig tillställning om jag får säga det själv. Folk kom för bara min skull eller om de kände sig tvugna? ;)

Men så härom morgonen kände jag faktiskt att jag har ändrat mig sedan jag fyllde 40 ändå.
Då till 40-årsdagen var det många som frågade vad jag önskade mig, lyxpannlampa var ju den "bästa, seriösaste önskningen" men jag önskade mig ett nytt badrum också. För jag menar frågar folk vad jag vill ha så får jag säga det! Självklart förstod jag att jag inte skulle få det.

En vänlig själ gjorde dock vad hon kunde, skrev ihop en hel dikt om min önskan (å, vad jag gillar engagemang!!!) och så fick jag fina grejer i väntan på mitt badrum. Badrumsmatta, handdukar och en tvålpump!
Nu var det så dags att fylla på den där läckert rosa, fina tvålpumpen. När jag skulle öppna den gick det helt enkelt inte att trycka upp den där i skåran. Jag försökte och försökte, hämtade en kniv och skulle "peta lite försiktigt" så som jag brukar göra när det inte fungerar riktigt som jag vill.

I detta ögonblick kom det dock "inifrån mig själv" ett "nej Malin, ta det lugnt nu". Så har jag aldrig känt förut. Så jag petade bara lite, lite, försiktigt, försiktigt så det blev inte det minsta märke i tvålpumpen. Ställde ifrån mig den och bara konstaterade: Nej, jag får vänta!
Att ta det lugnt och vänta. Vilka egenskaper. Så olikt mig. Det måste vara åldern!!!

Så bad jag om hjälp. Inte heller likt mig.
Jag är så stolt över mig själv. ;) Så nu vet jag att svaret är: Det är toppen att vara 40!

Fråga nu bara inte om det kom i någon ny tvål!
 
När Herr´n i huset kom till min hjälp så trodde han att jag drev med honom.
Ja ni ser, han känner inte igen mig längre!

-Ska jag fylla på tvål? Jaha, då snurrar jag lite här då.
Han såg jätte förvånad ut och jag jag försökte bara kväva mitt fniss.
Man skruvar! Man skruvar! Milda makter. Så lätt då.