Blogga, ett sätt att umgås!

       

Springtävling

När barnen var små for vi runt på en rad "springtävlingar" under några år.
Det vimlade av barn och vuxna som gillade att springa överallt.
Själv har jag aldrig varit någon fantast men då när det begav sig så följde
jag så gärna med dem. Att "coacha" runt någon kilometer är ju lätt.

Nu har det varit uppehåll på kanske tio år?
Men vips har vi fått en riktig "springare" i vår familj.
I dag var det premiär för lopp i damklassen!
Vilken skillnad mot då "på vår tid", startlistan var numera väldigt kort.

Men glädjen över att komma i mål är lika stor nu som då och mamman och
pappan är stoltare än tuppar!

8 kilometer. Wow liksom!!! =) Vilken tjej vi har.

8 kilometer - det är mycket det. Funderar faktiskt på att börja springa (inte efter barnen). Är inte heller någon fantast, men ska kanske ge det ett en chans.

Hoppas allt är bra med dig, det var ju länge sedan.

Kram på dig.

Ja, det där orkar ju en annan knappt gå, så jag är mäkta imponerad! Grattis till en stor bedrift!! Vilken KÄNSLA det måste vara för henne att ha klarat det!!! :-D

Puh, blir trött bara av att läsa om det, 8 km är ju jättelångt, verkligen imponerande. Kan lova dig att så långt har jag aldrig sprungit, o kommer troligtvis aldrig att göra det heller ;) Visst att coacha funkar ju bra..hihi, bara man slipper springa själv.



Ha nu en skön Måndagskväll, kraaaaaaaaaaaaam