Blogga, ett sätt att umgås!

Det känns som jag inte är hemma så mycket nu för tiden men det ogräs, damm mm. som jag inte hinner förbarma mig över stannar säkert kvar tills jag hinner dit...
Jobbar iallafall bara en vecka till innan det är dags för semester.

I dag har hela dagen ägnats åt att hålla tummarna, vråla och hejja på.
Det var värt varje sekund och de femtio kronor som entrén kostade.

I dag blev det verkligen betalt för vårens förluster.
Jag var glad redan tidigare i veckan då vårens sista seriematch spelades och vårens första nolla kunde noteras.
I dag blev det två nollor i två matcher och en hiskeligt spännande avslutning då pokalspelet fick avslutatas med straffläggning.

-Hur tror du han känner? frågade en snäll och omtänksam mamma som vågat sätta sig brevid mig.
-Han tycker nog bara att det är kul. Jag tror det iallafall.

Tror man tillräckligt starkt och tillräckligt mycket, ja då räcker det ända fram.

Huj vad jag jublade där på bänken och så frågade jag grannen:
-Tror du att mammor får springa fram där på planen och kasta sig om halsen på spelarna?
-Gör det du! och så skrattade de gott allihop där på bänken men jag var så himla duktig och satt kvar och bara njöt av segerns sötma.