Blogga, ett sätt att umgås!

Jag har sällan så mycket kontanter i min plånbok, det går ju att betala med kort nästan överallt.
Det finns dock några tillfällen då det "ställer till det" att inte ha några lösa pengar, kollekt i kyrkan, små söta majblommeförsäljare, kakförsäljare och allt vad det kan tänkas dyka upp här.
Min vana trogen sparar jag alla guldpengar i en burk i skåpet som lite reserv. När det är "tillräckligt mycket" i den så låter jag bli att samla.

Herr´n i huset tog efter min sed men med ALLA mynt. "Då märker man ju inte att man lägger undan pengar och får en sparad slant".
Det var ju sant.

Nu när vi skulle åka till det blågula varuhuset i söndags så kom den där burken fram.
Så tung den hade blivit!

Dottern var VÄLDIGT intresserad av att få alla de där mynten och räknade febrilt i bilen.
Den stora Malm-byrån skulle få en liten Malm-byråkompis inne på tösens rum och alla de där enkronorna de skulle räcka till den lilla varianten. När pappan sa att hon FICK pengarna till den blev hon glad!

Jätte glad ända tills vi stod i kassan. Då fick jag ta över.
Det är nästan så att jag tycker att det är lite "pinsamt" att betala med 500 enkronor men vad gör man inte?
Småmynt är också pengar!

Jag hade övat lite inne i huvudet.
"Å, titta här står det ju: Betala gärna med mynt!"
Attans att det inte stod någon sådan skylt där. Otur för mig!

Skulle jag istället dra till med att vi hade slaktat spargrisen?
Har folk spargrisar nu för tiden förresten?

Äsch, jag log lite glatt och struntade i att säga något. Man måste ju faktiskt inte förklara sig innan man har fått frågan.
Kassörskan gjorde vad hon kunde för att dölja "besväret" med att räkna.

Hon var riktigt duktig men när hon kommit till 400:- och kön bakom trampade lite irriterat så sa jag:
-Du har klarat testet, du är en av de trevligaste och bästa kassörskorna Ikea har. Grattis. Nu betalar jag resten med kortet.

Jag är säker på att hon inte visste om detta var ett skämt eller ej!