Malin, hon har resurser hon
Jag såg nog ganska snäll och vänlig ut där jag satt i vårsolen på den fina fotbollsläktaren.
Ryggsäcken packad med sittunderlag, kaffe och en bok.
Det är mycket väntan för fotbollsföräldrar.
När det är vackert väder är det en trivsam väntan. Kolla på uppvärmningen, läsa lite, dricka lite kaffe.
Kolla in formen på den egna målvakten och målvakten i andra laget och så där.
Jag har aldrig några problem med att sysselsätta mig.
Till en början var det bara åtta stycken supportrar från hemmapubliken.
Åtta stycken som efter några minuter tittade på mig, gapade och skrattade enormt.
Tur att jag är generös till min natur och bjuder på både det ena och det andra.
Jag går väl inte in så mycket närmare på det hela men om jag uttrycker mig milt så är det inte bara Ronja och Birk som skriker vårskrik!
Det är så länge sedan jag var på fotboll så jag hade alldeles glömt att Herr´n i huset tycker att jag är lite pinsam när jag visar mina röstresurser.
Oj då!
När de där åtta en bit ifrån mig skrek "Neeeej!" i kör vrålade jag "JAAAAAA!" mycket, mycket högre.
Alldeles ensam. ;)
I dag är det annan aktivitet på agendan, dock inget Vasalopp.
Vi har inte bara en målvakt i familjen, vi har en konfirmand också så i dag blir det kyrkobesök.
Ha en trivsam söndag.
Tyckte det var rätt tyst på alla håll bland publiken på "vår" match i lördags. Visserligen var det inte så många som tittade, men ändå. Fast det är ju lite stillsammare med allting när det är en dammatch jämfört med en herrmatch, så det var nog ganska normalt ändå. Och de föräldrar som brukade höras mest förr om åren är inte längre på plats, för deras dotter har bytt klubb inför den här säsongen. :-) Och jag märkte att jag själv blev mycket tystare än vanligt nu när jag hade kameran med mej och antagligen fokuserade mer på den än på själva matchen.
Vasaloppet åkte jag i tv-soffan ända tills det blev dags att gå och fixa lite mat. Trodde nog att den andra som tittade (dottern) skulle säga till när det var dags för upploppet, men det gjorde hon inte så tyvärr missade jag slutspurten och målgången. :-I
De resurserna har jag hört talas om även ditt skratt mohahahah; Vårskriket brukar jag också ge upp ute i naturen men än har jag inte gjort det.
Hoppas kyrkobesöket var till belåtenhet, kram
Åh nej! Är du en SÅN mamma?! :D
Skämt å sido.
Jag kommer bli likadan :)
Ang Solsidanskämtet så ser jag inte programmet. Jag har verkligen försökt att förstå det roliga, men jag är väl för trög för att inse storheten alla andra ser.
Ha en fin vecka!
Du är underbar som bjuder så mycket på dig själv! Skickar en hejjja-hälsning från en förkyld och febrig vardagslycka!
Kraaaaaaaaaaaaaam!
Liza
