Ska man skratta eller gråta?
Helgen som gick var en kalashelg. Vi fick en 15-åring i familjen!
Lördagen, då hela Sverige flaggade för vår söta tjej ägnades åt att kalasa och på söndagen vankades det utflykt. Besök i ett blågult varuhus för att "lösa in" presentkortet som låg i ett av paketen.
Det märks verkligen att vi har en stor tjej. Att mamma är så där urpinsam gör inte så mycket längre.
Eller om hon "höll sig" lite extra i fredags eftersom det skulle bli uppvaktning dagen därpå?
Vad vet jag.
Hur som helst skulle jag hämta hem henne från hennes sista Prao-dag i stadens ena Ica-butik.
Jag hade sagt att jag skulle handla innan så jag kom innan hon slutade så att vi kunde åka hem på direkten då hon jobbat klart.
-Mamma, det hördes verkligen när du kom in och gapskrattade!
-Ja, vad ska jag göra? När man får välja på att skratta eller gråta är det trevligare att skratta.
-Men du skrattar högt!
När jag skulle öppna dörren till deras kyldisk så sa det TJOOOOOOONG och så åkte en stor plåtgrej bort.
Hoppsan då!
Ni skulle sett så fort folk försvann runtomkring mig samtidigt som de tittade hur jag skulle lösa situationen.
Bara en kille stod kvar, i gula varselkläder hade han ju lite svårt att gömma sig så han måste vara en klok man som lugnt stod där och valde bland kasslerbitarna. Helt oskyldig som han var.
Jag är ju av "rekorderlig natur" så jag tog den där plågrejen i handen och letade upp en i personalen.
Hon var så snäll och trevlig så, bedyrade att det inte var första gången denna lossnade.
Det kändes faktiskt lite skönt.
Jag håller helt klart på att skratta är bättre än att gråta! :D
Igenkänningsfaktorn är hög när det gäller tonårsdöttrar kontra deras mammor... men det går över. När det blir vuxna så är vi mammor plötsligt inte alls pinsamma längre utan tvärt om charmiga och roliga att umgås med.
Kraaaaam!
Liza
Så klart man ska skratta åt sådana missöden! Det är ju faktiskt inte så-å-å-å farligt, och små olyckor händer så lätt! :-)
Mmmm, det är härligt med LJUSET nu! Att kunna gå promenader i kvällningen utan att behöva treva sej fram - och att man inte vaknar upp till ett kompakt beckmörker heller om morgnarna nu längre. :-)
Svar: Slirar lite på sanningen ibland i mina inlägg, får jag väl erkänna. Det VAR brödbak på gång på fotot - fast igår. Och jag VAR ute vid sex och serverade änderna, eftersom jag fick syn på dem i ån här utanför då. Men de fick inte bröd utan havregryn. Men eftersom brödet inte blev helt lyckat (host!) så kan det faktiskt tänkas att änderna får det till frukost i morse. Det hänger nog på om sonen och hans flickvän säger något om det - de har precis satt sej till bords för att äta frukost... Säger de inget, så kanske det inte är fullt så äckligt som jag tycker!? Hm... <:-) (Tror det blev lite "tungt" för att jag använde grovt rågmjöl i det?)
Hoppas det blir ett lyckat frissabesök - men det blir det säkert!!! :-)
PS! Det blev fel ord. Änderna kanske får brödet IMORGON, menar jag så klart... :-) DS!
Bättre att skratta åt sina fadäser än att gråta! Små missöden råkar vi alla ut för ibland och just nu händer det mig dagligen på hemmaplan. Jag har blivit så skakis och tappar saker.
I den åldern är mammor pinsamma men det går över när hon får några fler år på nacken. Grattis i efterskott till dottern!
Underbart med ljuset som flödar kring oss och vårpirret i magen. Roligt att följa naturen med dess vårtecken, kram
